Tidigare och nyare siare

Som tillägg till den förra posten som visar utlärning av vedisk recitation måste jag nämna att den får mig att fundera på själva texten de unga männen lär sig recitera (den inledande hymnen till eldguden Agni). Där förekommer bland annat följande textrader:

Agniḥ pūrvebhir ṛṣibhir 
īḷio, nūtanair uta …

"Agni skall av tidigare siare
hyllas, och av nya ..."


Det vi ser i videon är ju just ett exempel på detta - hur texten och hyllningen till Agni förs vidare från "tidigare" till "nya"! 

Vedisk in- och utlärning

Kan inte undanhålla er följande rätt fantastiska YouTube-video, som föreställer muntligt utlärande av vedisk text (Ṛgveda I.1, Agnim  īḷe purohitam ...) på ett sätt som känns som att det rätt väl motsvarar hur texten lärts ut under de senaste tretusen åren. Man skall inte underskatta utantillärning av långa textstycken på antika språk - just detta har varit den självklara utbildningsvägen i många kulturer under lång tid. Se och imponeras:

-->

Att tala tyska

Det är lite lustigt att en av de svåraste fraser som finns på tyska rent uttalsmässigt är "Deutsch zu sprechen" ("att tala tyska"). Kombinationen av ljuden  [t͡ʃ], [t͡s], [ʃ] och [ç] är riktigt jobbig när man pratar snabbt ... i alla fall man om man vill låta någorlunda tydlig!

Gilbert, Sullivan och filologin!

Jag, som älskar både antika främreorientaliska språk och Gilbert & Sullivan, höll på att trilla av stolen av glädje när jag såg följande fantastiska variant på "The Major General's Song" ur The Pirates of Penzance ... på temat biblisk-främreorientalisk filologi! :




"I am the very model of a biblical philologist - I'm quite the Semitician and a passing Hittitologist!" - fantastisk låt, inte sant?

Ditten und datten

Efter viss tystnad pga sjukdom återkommer jag här med lite nytt.

För det första en länk till en understreckare jag skrev i Svenska Dagbladet av Lina Sjöbergs bok "Ofromma bibeltolkningar". Jag tar i texten upp olika metodologiska infallsvinklar i exegetiken och hur de typer av frågor man ställer till texterna - och ur vilka perspektiv - naturligtvis påverkar vilken typ av svar man får, även på ett metodologiskt plan.

För det andra vill jag glatt nämna att jag mottagit Eva och Lars Gårdings pris i lingvistik från Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund; om detta kan man läsa lite här!

För övrigt befinner jag mig just nu i Tokyo, där jag dagligen tvingas öva min haltande men någorlunda fungerande japanska. Kul grejer!

Seger!

Seger! Medelhavsinstituten blir kvar, berättar man nu på Regeringskansliets hemsida! Läs här!

I Expressen om instituten

Jag ryter till i Expressens nätupplaga om nedläggningshotet mot instituten i Rom, Athen och Istanbul.  Läs här!

Rädda instituten!

Nåddes just av den vidriga nyheten att regeringen planerar att i praktiken lägga ned de svenska medelhavsinstituten - i Rom, Athen och Istanbul - som varit och är nav i svensk antikforskning, konstvetenskap och även filologi i decennium efter decennium. Detta vore ett kulturmord av fullkomligt astronomiska mått. Instituten har varit basen för i stort sett all medelhavsarkeologi driven av svenskar (inte minst de stora etruskologiska utgrävningarna i San Giovenale och Acquarossa); de utgör basen för en stor del av den klassiska arkeologiutbildningen. De har fantastiska forskningsibliotek. De är en väg in i internationella forskningskontakter. Att lägga ned dem skulle slå så hårt mot svensk antikvetenskap och andra discipliner att det är svårt att tänka sig.

Må detta för Guds skull inte ske! Här måste vi agera! Jag uppmanar alla vänner av antikvetenskap, språkforskning, konstvetenskap och andra humanistiska discipliner att opponera sig mot detta beslut - högljutt!


TILLÄGG:
Nu finns en namninsamling mot dessa galenskaper. Skriv på, skriv på!

Bokmässeuniversitetsdiskussion

Och här har vi en inspelning från ett av mina framträdanden på årets bokmässa - i detta fall under Lunds universitets egid. Jag pratar med Ann Moen om ugaritiska, hebreiska, Gamla testamentet och min bok Gud är ett verb - och lite om varför filologiskt inriktad exegetik är intressant. Nämner också lite om mitt nuvarande indoeuropeisk-bibliska drakforskningsprojekt (under 2014 finansierat av Vetenskapsrådet) på slutet.

LUX-bränsle

När det nya humaniora och teologi-huset i Lund - LUX - invigdes i augusti högtidlighölls detta med något som kallades "stafettföreläsningar" - korta anföranden av några av husets forskare. En av dem var undertecknad, och jag pratade om mitt forskningsprojekt kring äldre språks betydelse för kärnbränsleinformation (!). Jag pratar om den feniciska Eshmunazar-inskriften, och vad den har att säga i ämnet. Man kan nu se/höra det hela på nätet (jag är den förste av föreläsarna, precis efter inledningspratet). Länk finns här!

Filosoficirkelflagg

Vill gärna åter flagga lite för mitt föredrag på temat "Om vi inte haft det abrahamitiska arvet" på Filosoficirkeln i Lund imorgon (tisdag 14/10 klockan 19.30 med akademisk kvart, på Palaestra).

Järnåkra

Imorgon, måndag 13/8, håller jag ett anförande på Järnåkraskolans bibliotek i Lund - Järnåkra är för övrigt min egen gamla högstadieskola!

Bildtext

Dagens konstigaste bildtext (från SvT:s hemsida):
"Göran Persson, Hitler, Birgit Friggebo - alla omstridda på sitt vis"

Bukt

Blev för några dagar sedan för första gången utsatt för det bisarra uttrycket "komma till bukt med". Hade aldrig hört det, men så sade en person (who shall remain nameless) det å TV. Jag googlade det hela, och till min förvåning märkte jag att jag var sent ute med detta - det fanns många sidor som diskuterade detta nymodiga talesätt. Själv ser jag bara bilder av små bogserbåtar inför mitt inre öga ...

PEAKS!!!!

Och idag får man veta att Twin Peaks kommer att få en fortsättning 2016. Glädjedans!

Multidag

Glad ʿīd al-aḍḥā, yôm kippûr och kanelbullens dag!

Om religion och sekularitet - några tankar

På senare år har debatten om religionens roll i samhället, om ”konservativ” och ”progressiv” religionsutövning, varit aktiv både i tryckt media och på internet. Frågan om huruvida religionen skall vara politisk eller inte har stötts och blötts – ibland under ganska upprörda former – av debattörer som sträcker sig i skala från t.ex. konservativa kristna som vill att deras egen form av kristendom skall ha ett starkt och just konservativt inflytande på samhället till dem som anser att religionen snarast är en antikverad pinsamhet som bör hållas borta från det offentliga rummet. Apropå detta skulle jag vilja bidra med några tankar kring detta med religion och sekularitet, ur mitt eget ganska personliga perspektiv. Jag anser nämligen att sekularitet är något av det viktigaste som finns – för de religiösas skull.

Jag är sedan ganska många år religiöst utövande (jag föredrar av olika skäl detta uttryck framför det så ofta förekommande ”troende”). Jag tillhör inte någon av de så kallade världsreligionerna; jag är inte medlem i Svenska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan, någon ortodox eller friprotestantisk kyrka, något muslimskt, judiskt, hinduiskt eller buddhistiskt samfund. Eller för den delen Förbundet humanisterna.

Jag är alltså religiöst utövande. Men jag är också sekularist, mycket övertygad sådan, till och med (vilket här alltså inte alls skall tolkas i betydelsen ”antireligiös” utan i betydelsen ”förespråkare av total samvetsfrihet i staten”). Och jag är inte sekularist därför att jag tycker att religion är farligt, pinsamt, obegripligt eller irrationellt – utan just därför att jag tycker att mitt religiösa utövande och min livsåskådning är så viktiga.

Frågan om rätten att hålla sig med en världsåskådning (eller ett konglomerat av flera) är en av de mest grundläggande mänskliga friheter vi har. Den handlar inte bara om rätten att tänka fritt, utan om rätten att ha en grundläggande filosofisk bakgrund till de tankar man tänker. Det handlar om rätten att hålla sig med de föreställningar om självet och världen utan vilka inget tänkande har någon grundning. Att begränsa denna rättighet vore att begränsa något av det som allra tydligast gör oss till människor.

Det är därför det är så viktigt att vi till exempel har religionsfrihet som en grundlagsstadgad rätt (och inte bara en allmän åsiktsfrihet) – religionsutövande är nämligen inte en ”tanke” vilken som helst utan en grundläggande del av tänkandets och världssynens väsen. Detsamma gäller naturligtvis också ateistisk/areligiös filosofi. Jag tycker gott att livsåskådningsfrågor – särskilt religiösa sådana – kunde få diskuteras mer i den svenska offentligheten.

Men å andra sidan: om vi ger ett visst livåskådningssystem omotiverat företräde i samhällsdebatten (eller, ännu värre, lagen), då begränsar vi denna mänskliga frihet på ett ännu tydligare sätt. Den dag vi officiellt proklamerar en religiös (eller areligiös) hållning som den officiella – då har vi kringskurit våra medborgares frihet. Och det är här jag vill trycka på följande: detta är inte bara, eller ens framför allt, av relevans för de ickereligiösa. Sekulariteten är tvärtom livsviktig för dem som har en religiös värdsåskådning. Den är viktig, därför att så betydelsefulla val som det som handlar om ens filosofiska eller religiösa världsåskådning borde tas i största möjliga frihet. Den religion eller filosofiska hållning som inte med ett maximalt mått av frihet har valts av utövaren själv riskerar också bli oärlig: den riskerar att snarast bli uttryck för andras inflytanden.

Det religiösa utövandet anses – om man hyser en sådan världsåskådning – ge möjligheter som man inte kan få någon annanstans, enligt vissa till och ett möte med verklighetens yttersta grund. Att gå in i något sådant av annat än så fri vilja som möjligt är, tror jag, inte särskilt lyckat.

Ett fall där detta frågekomplex blivit aktuellt i debatten är den (i och för sig kanske något perifera) diskussionen om huruvida skolavslutningar bör få ske i kristna gudstjänstlokaler och huruvida en präst i så fall skall få välsigna eleverna. Skulle det skada så mycket, frågar sig en del debattörer, om en präst uttalade en välsignelse? Vad gör väl det? Gör det månne ont att bli välsignad?

Nej, knappast, men den relevanta frågan är en annan. Att delta i skolan är en lagstadgad plikt för svenska medborgare. Därför måste denna plikt vara neutral i alla sådana frågor. Att påtvinga någon en religiös utövning ligger inte i linje med idén om religionsfrihet. Att bli kristen, muslim, hindu – eller ateist – måste vara ett beslut av den enskilde individen, precis lika mycket som att bli marxist, liberal eller anarkist. Religionsutövning handlar om mer än ett socialt sammanhang: det handlar om tankefrihet och, om man har en religiös världsåskådning, potentiellt kanske också om något sådant som ens själs eviga frälsning. Detta kan man inte lämna åt någon annan att bestämma över: inte åt staten, inte åt lärare, inte åt utredare, inte åt föräldrar, inte åt vänner, inte åt företag, inte åt intressegrupper, inte åt missionerande företrädare för ateism eller teism. Dessa val – som kanske är de viktigaste man någonsin kommer att göra – måste man göra själv. Därför, och i den meningen, är jag sekularist.

Kungsbackaverbrecension

Ny, rolig recension av Gud är ett verb kan man hitta hos Kungsbacka bibliotek. Läs här!

Pizzadrakar

Jag sitter och skriver vetenskap om indoeuropeiska och bibliska drakar, gnosticism och den s.k. pizza-effekten. Det ni! Vad händer när bilder och mytologiska motiv lånas fram ... och sedan tillbaka igen? Det är kul att se hur mycket av vår moderna diskussion om kulturinteraktion och kulturblandningar som har intressanta varianter redan i Främre Orienten och den antika Medelhavsvärlden.

Tvenne lagar

Dagens Stagnelius-bit:


Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Vad gladde dina sinnen?
Kom ditt hjärta fortare att klappa,
och med fröjdens milda rosenskimmer?
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg vad var det? Blott en suck av vemod
som ur andelivets källa fluten
vilsefor i tidens labyrinter.
Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.


Läs hela till exempel hos Stagnelii vänner, hos vilka den fullständiga texten finns!

Bokmässetider 2014

Jag dyker upp på årets bokmässa och pratar å diverse begivenheter - det hela handlar i huvudsak om Gud är ett verb. Här är mitt program, med tider och platser i det folkhav som är mässan:

Torsdag 25/9:

klockan 13.15-13.25
Monterscenen, Norstedts (B05:22)

klockan 16.00-16.20
Lunds universitet (B06:62)

klockan 17.00-17.20
Se människan (G01:02)


Fredag 26/9


klockan 11.50-12.05
Forskartorget (B05:72)

klockan 17.00-17.20
Miniseminarium (F4)


Kul om ni kommer förbi!

Farlig indoeuropeisk invandring!

Apropå valet idag måste jag ju tipsa om något som de flesta nog redan sett, nämligen Henrik Dorsins underbara valdebattsparodi (kan ses här). Av särskilt intresse för denna blogg är naturligtvis hans fantastiska Jimmie Åkesson-imitation, med uttalandet att "indoeuropéerna skulle ha fått hjälp på plats"!

Jag röstade för min del redan i förra veckan, emedan jag idag befinner mig på exgetikkonferens i Hamburg. Men jag får väl följa det hela nätledes.

Lek med ord och namn

Politikvarning - men jag måste bara dela med mig av en liten teori jag haft ganska länge nu, nämligen att de fyra partierna i den borgerliga Alliansen mest ägnar sig åt att leka hela havet stormar med varandras politiska positioner (alltid förvirrar det någon ...). Betänk följande:

Nya moderaterna = gamla Folkpartiet
Centern = gamla Moderaterna, som de verkade kring 1992 (tänk på stureplansliberalismen!)
Folkpartiet = gamla Kristdemokraterna (respekt, ordning och reda, allmän auktoritetstro)
Kristdemokraterna = riskerar att vara de som inte hittar någon stol ...

Skämt, ja visst ... men är det inte lite träffande? :-)

Hajime Börje

Dagens humoristiska onomastikinsikt:

Det japanska mansnamnet Hajime måste låta som motsvarigheten till svenskans "Börje"!


Knäck poängen i detta skämt, vetja! Svara i kommentarerna! (borde inte vara så svårt att knäcka, faktiskt! :-) )

Kontrafaktisk filosoficirkel

Liten påannonsering: den 14/10 uppträder jag på Filosoficirkeln i Lund och pratar på temat "Om vi inte haft det abrahamitiska arvet ..."

Temat för hela föreläsningsserien i höst är på kontrafaktiskt tema. Programmet finns att läsa här!

Jag har talat å Filosoficirkeln en gång tidigare, då om språkhistoria och mytrekonstruktioner. Det framträdandet kan man höra eller se på nätet - kan hittas här!

Brunt Lund

Jag skriver i dagens Expressen om Per Svenssons nya bok om bruna politiska skuggor från Lund.

Your guys

Tittar igenom den nya blurayutgåvan av Twin Peaks - "The Entire Mystery" (som inte minst för första gången innehåller de bortklippta scenerna ur Fire Walk With Me - briljanta grejer, som vanligt). Och se där, också i extramaterialet finns språkliga underbarheter. David Lynch använder nämligen en makalös lingvistisk konstruktion: pluralformen "you guys" i ett slags pseudogenitiv - "your guys"!

Fantastiskt, eller hur? "Guys" som ett slags grammatikaliserad partikel!

Latveria

Dagens drömbisarreri:

I natt drömde jag att stora strömmar flyktingar hade tagit sig *till* Nordkorea, där de nu satt i ett jättelikt temporärt flyktingläger på det där stora torget med kopparstatyerna av Kim & Kim. Det kan ju höra till saken att de flydde från Dr Dooms fiktiva land Latveria ... de flesta skulle nog fly därifrån om de kunde.

Detta med fiktiva länder är kul - de heter alltid så lustiga saker. Man skall t.ex. inte glömma "The Islamic Republic of Kamistan" ur "24". Där ser man hur de försökt tänka lite lagom kreativt: "Hmm, det måste sluta på -stan. Och a och i låter som Pakistan, så det måste vara bra. Och k känns östligt. Ha, se där - Kamistan!"

Imponerande, eller nåt.


Borostyria är en annan klassiker. Eller varför inte "Ekvatorialkundu" ....! Och så skall vi ju naturligtvis inte underlåta att nämna brädspelet Junta, som handlar om olika sätt att tillskansa sig pengar från styret av den mycket verklighetstrogna staten Republica de los Bananas!

Släktklarifikation

På flera gånger förekommen anledning: nej, jag är inte släkt med Stig Wikander. Ej heller med David Wikander. Folk har fått för sig detta ibland. Däremot med Örjan och Charlotte, obviously.

Hemma!

Har just kommit hem från vistelse i det lilla hus i östra Skåne som jag och min hustru brukar frekventera med jämna mellanrum. Jag skrev mycket på både det ena och det andra - samt ägnade mig en hel del åt koptiska. Och nu kommer man hem och möts av en ny, trevlig recension av Serafers drömmar! Att jämföras med China Miéville är ju inte fy skam!

Arbete

För övrigt arbetas det i det wikanderska hemkontoret intensivt på uppföljaren till Serafers drömmar - med titeln Den trettonde funktionen. Det går framåt här! Jag jobbar också med ett paper till årets OTSEM-konferens i Hamburg (om interdentaler, sibilanter och emfatiska ljud i hebreiska, ugaritiska och arameiska - en snårskog att vandra i, kan jag meddela ... en redan välgenomtraskad sådan) samt med artikel till det biblisk-indoeuropeiska projektet (en artikel som bland annat behandlar det indoeuropeiska verbet *h₃erb^h-, som betydde något i stil med "lämna sin egen grupp och ansluta sig till en annan". Detta verb är av central betydelse i min artikel - mer säger jag inte :-) ) .

Noterar för övrigt att Serafers drömmar säljs för ett ytterst välvilligt pris på Bokus - följ länken ovan så får ni se!

Vilka vi var

Ett av de vackraste citaten jag vet kommer ur fragmenten ur den gnostiske läraren Theodotos' skrifter (Excerpta ex Theodoto 78:2) - på grekiska lyder det hela:

Ἔστιν δὲ οὐ τὸ λουτρὸν μόνον τὸ ἐλευθεροῦν,
ἀλλὰ καὶ ἡ γνῶσις,
τίνες ἦμεν,
τί γεγόναμεν,
ποῦ ἦμεν,
ἢ ποῦ ἐνεβλήθημεν,
ποῦ σπεύδομεν,
πόθεν λυθροῦμεθα,
τί γέννησις,
τί ἀναγέννησις.

I översättning blir det:

"Det som befriar är inte bara tvättandet [d.v.s. dopet]
utan också Kunskapen -
vilka vi var,
vad vi har blivit,
var vi var
eller varthän vi har kastats,
vart vi skyndar,
varifrån vi befrias,
vad födelse är,
vad återfödelse är."


Här finns hela den grekiska texten till Theodotos-fragmenten, och här finns en översättning.

Mandéer är inte kristna

Det är viktigt med att hålla sina kategorier riktiga. Detta tänkte jag på apropå denna artikel i Norrköpings Tidningar; den handlar om fördrivningen av kristna från Mosul i Irak. Den talar om Mosuls kristna historia, och så sägs det att "Mosul är en stad i norra Irak med en av världens äldsta kristna civilisationer; under mer än 1700 år har kristna levt i området. Det har varit en blandad skara av assyrier, kaldéer och mandéer."

Men det stämmer ju inte - kategoriseringen, det vill säga. Mandéerna är inte kristna. De utgör en gnostisk religionsspillra som håller Johannes döparen mycket högt, medan Jesus från Nasaret tvärtom avvisas och ses som en falsk lärare. Att kalla dem "kristna" håller inte alls. Däremot stämmer det att också de haft det mycket svårt i Irak under senare år (och även tidigare).

Mandéernas klassiska språk, mandeiskan, är för övrigt intressant - det är en östarameisk dialekt, rätt nära släkt med syriskan och den babyloniska talmudarameiskan. Och de skriver i princip ut alla sina vokaler - ovanligt för ett klassiskt semitiskt språk vars alfabete härstammar från det feniciska. Än idag talar ett fåtal den moderna versionen av språket, nymandeiska.

Drömmar och sethianism

Drömmar är roliga, i synnerhet när de innehåller bisarrt språkligt material (se till exempel här för några av mina privata klassiker på området). I natt var jag med om ännu en sådan highlight: jag drömde nämligen att min käre far hade skrivit en deckare och givit ut den - men inte under eget namn utan under pseudonymen "Sakne Blomé Sogne Traanas". Se där! För övrigt hade denna deckare det speciella greppet att författaren själv var mördaren (!).

Och nu har jag och två till haft koptiskaseminarium via Skype - jag drogs in i denna trevliga verksamhet för ett tag sedan: vi läser Nag Hammadi-texter ... just nu håller vi på med Den store Seths andra traktat. Tidigare har vi bland annat läst en av mina personliga favoriter, Seths tre stelar, som tycks vara ett slags sethiansk-gnostisk liturgisk text för uppstigandet genom de gudomliga planen. Är man intresserad av den texten finns en översättning här!

Och man övar ju sitt ordförråd - nu idag lärde jag mig ordet močkj (som betyder "blanda" eller "vara blandad"). Nej, vackert att lyssna på är det inte, koptiska. Men kul!

Troper, troper!

För dem som eventuellt kan ha missat en av världens skojigaste webbsidor måste jag göra reklam för Tv-Tropes - där kan man ägna timmar av sitt liv åt igenkännande och skratt. Upptäckte själv sidan för kanske ett år sedan, max. Det handlar alls icke bara om TV utan om all möjlig populärkultur. De har till och med en sida om ABBA (och, för den som är lagt på det hållet, Europe ...). Jag läser saker där ständigt - gack du och gör sammaledes!

Liffsigt!

Dagens tema är lustiga ord man använde som barn. Här är två som förekom flitigt i min vänkrets när jag var cirkus tio år gammal:

NOLFTE
... dvs. ordningstalet för "noll". I synnerhet rörande liv i data- och tvspel: "har man ett nolfte liv i det här spelet"?

LIFFSIG
Förkortat av "livsfarlig", gärna beundrande för något virtuost - "fan va liffsigt gjort!"


Känns de två igen? Har ni andra liknande exempel?

Steampunkprogram

Steampunkfestivalen/Swecon (som öppnar dörrarna i Gävle imorgon) har nu färdigställt sitt slutgiltiga program, som man kan titta på i PDF-format här. Jag är med och håller föredrag om antik magi imorgon klockan 17.25 (under titeln "Vokaler och voodoodockor"), och så deltar jag i tvenne paneldiskussioner på lördagen ("Hur många gånger behöver världen räddas", klockan 15.00 samt "Familiar creatures", klockan 21). På söndagen signerar jag Serafers drömmar för den som vill, klockan 12.

Och så skall jag så klart slänga på mig fracken och solglasögonen och gå på Steampunkbalen!

Crickskrit!

Cricket på sanskrit!

Swecon

Kan meddela att jag kommer att delta vid årets upplaga av fantastikmässan Swecon (i år med Steampunktema!) som går av stapeln den 27-29 juni i Gävle. Jag kommer att vara med i två panelsamtal (om huruvida världen alltid skall behöva räddas i fantastisk litteratur, samt om återanvändning av klassiska fantasyväsen) och även hålla ett eget 20-minutersföredrag om antik magi. Mitt eget föredrag tycks bli på fredagen, panelerna på lördagen.

Temporalt

För inte länge sedan publicerades en artikel jag skrivit ihop om de pedagogiska problem som dyker upp när man undervisar i bibelhebreiska och skall förklara den invecklade frågan om språkets "tempusformer" .... som inte egentligen är tempusformer i vanlig mening. Faktum är att forskningen fortfarande inte exakt vet vad de olika formerna betyder - eller, snarare: det finns många konkurrerande analyser. Detta ställer läraren inför en särskild utmaning (och naturligtvis eleverna). Om detta skriver jag i min artikel, som jag lite fyndigt kallat "Perfect or Imperfect Learning - Teaching the 'Tenses' of Biblical Hebrew". Den är nu publicerad i tidskriften Hebrew Higher Education, av vilken man kan ladda ned den senaste volymen (och tidigare) gratis här. Min artikel finns på sidorna 119-129 i volym 16 (2014).

För övrigt har en kollega till mig i Uppsala just bidragit med en ny analys av just "tempusproblemet" i hebreiskan - en analys som inför det i sammanhanget nya begreppet "Appeal Function", alltså idén att formerna delvis skiljs åt genom den grad i vilken de "kallar på uppmärksamheten", så att säga. Ulf Bergströms avhandling heter Temporality and the Semantics of the Biblical Hebrew Verbal System (man kan läsa om avhandlingen här). Jag som varit med (och delvis agerat sparringpartner) vid några av Ulfs seminarier kan garantera att det är intressant läsning för den som är inne på sådant!

Psommar!

Jag högtidlighåller denna egendomliga dag (den s.k. nationaldagen) med "Sommarpsalm" - en sång jag uppskattar mycket och har fina minnen av att ha framfört i körsammanhang (i Lunds domkyrka, bland annat). Den har text av Wirsén, delvis tagen från Deuterojesaja ("Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver - blott Herrens ord förbliver", som bygger helt på Jes 40:6-8), som i sin tur lånade bildspråket från gammal nordvästsemitisk bakgrund (representerad bland annat i torkesymboliken i Ugarit, som jag själv forskat på). Så blandat är det svenska! :



Om denna vackra psalm och dess nordvästsemitiska bakgrund skriver jag i min bok Gud är ett verb, sidorna 160-164. Min poäng är att bilden av att "köttet som är hö" ursprungligen kommer ur syrisk-palestinska källor, där den mördande torkan alltid är en fara och urspungligen kopplas till dödsguden Mot, innan motivet plockas upp av Deuterojesaja (den hypotetiske författaren till Jes 40), som använder motivet för att visa Jahves  makt. Här uppe i nord blir det hela snarare en liten aspekt på en vacker svensk sommar. Jag ser själv detta som ett fantastiskt exempel på kulturblandning och kulturöverföring. Från Ugarit till Sverige!

En en eller en enda en? Makalöst!

En av årets mest bisarra språktolkningar måste vara denna, där man uppfattar ordet "en" i "en anställning" som ett räkneord och inte som obestämd artikel, med resultatet att en människa blir utvisad från Sverige. Sanslöst! Personen skulle ha haft "en anställning" för att få stanna, men hon hade haft två, och därför får hon inte stanna i landet. Man tolkar alltså "en" som ett räkneord mot all rim och reson. Som sagt: helt jävla sanslöst - och bra att nordiska språk tar upp det!

Forskning, forskning!

Mitt forskningsarbete är just nu inriktat, som sig bör, på mina två forskningsprojekt - dels mitt VR-projekt om indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter och dels på mitt ännu inte avslutade projekt om informationsbevarande och klassisk språk- och textforsknings möjliga inflytande över frågan om bevarande av textmaterial om använt kärnbränsle. I det förra fallet tänker jag just nu omarbeta en konferenspresentation från 2012 (Oxford) om det hebreiska (och allmänsemitiska) ordet för "häst" - och dess sannolikt indoeuropeiska bakgrund - till en artikel. Det rör sig om frågan om ett eventuellt lån från luviska, och hur den luviska urformen till ordet kan ha sett ut. Det är alltid en märklig upplevelse att gå tillbaka till saker man skrev för några år sedan och se vad man kan göra med det nu. Med lite tur skall det gå vägen.

Det andra rör sig alltså om mitt projekt om informationsbevarande över lång tid. Där spekulerar jag just nu i vikten av att hålla jämförande/historisk språkvetenskap levande i avlägsna framtider, för att man då skall kunna läsa dagens texter om använt kärnbränsle, och därmed undvika att bli strålskadad. Det är ett ovant ämne för mig som humanvetare att skriva om, men också fascinerande. Jag har tidigare, inte minst i min bok Orden och evigheten, argumenterat för vikten av att tekniska fält använder kunskaper från klassisk humaniora för att vidga sina vyer - och detta projekt är just ett exempel på det. Väldigt roligt att få deltaga i! I en annan artikel som skall höra till detta projekt drar jag paralleller mellan kärnbränslefrågan och den feniciske konungen Eshmunazor II:s gravinskrift (något som jag också hade seminarium kring i december). Det ni! Och det du, Eshmunazor - det hade du inte väntat dig!

Dror!

Det hebreiska ordet dərôr betyder "befrielse" eller "frihet". På modern hebreiska uttalas det lite enklare, som dror.

Det ordet är ovanligt relevant idag. Dror är nämligen också ett mansnamn, och idag är det val till EU-parlamentet, en församling jag tidigare valt att inte rösta till. Men denna gång tänker jag göra ett undantag - jag tänker nämligen rösta för Vänsterpartiets kandidat Dror Feiler - som, trogen sitt namn, är en kämpe för frihet från förtryck och för motstånd mot fascism och andra liknande obehagligheter.

Han fördes under de senaste dagarna bort inte en, utan två gånger från demonstrationer p.g.a. sin linje, att spela saxofon mot det svenska parlamentariska fascistpartiet. Här ser vi ett sådant exempel:




Fram för Dror!

Internationell avhandling!

Sådär! Efter mycket slit under våren är den "internationella", reviderade upplagan av min avhandling, Drought, Death and the Sun in Ugarit and Ancient Israel, tryckt och tillgänglig från förlaget Eisenbrauns! Här kan man läsa om den (och beställa den) på förlagets hemsida, och här finns den på Amazon (dock ännu inte beställbar därifrån - de skriver 31 maj).

Den finns också via svenska Bokus, men där är den ohyre dyr ...

Läsplikt

Det debatteras ju så mycket hur man skall "rädda den svenska skolan" och allt vad därtill hör. I detta sammanhang skulle jag vilja delge publikum en idé som ursprungligen kommer från min käre far, Örjan Wikander. Jag ställer mig helhjärtat bakom den:

En viktig insats för att öka den allmänna bildningen i skolan vore följande: inför två timmars obligatorisk högläsning i skolan, varje dag - alltså att läraren läser för eleverna. Verkets typ och ursprung kan variera, men läsningen skall alltid följas av diskussion. Inte bara diskussion om själva texten, utan om saker som växer ur detta. Historia, samhällssituation, historiska frågor, moralställningstaganden, vad man vill. Att läsa litteratur är en central del i den mänskliga bildningsutvecklingen, och med tanke på de sjunkande lästalen bland "Sveriges unga" (som man ibland säger, med brösttoner) tror jag att en insats här vore fantastisk. Som sagt finns det så oerhört mycket man kan knyta till läsningen och få fram i diskussionen. Fram för läsning och reflektion. Jag tror också att läsning är ett av de enklaste och mest stimulerande sätten att frambringa det som lite slarvigt kallas "allmänbildning", och kanske än viktigare, att bibringa eleverna ett historiskt-analytiskt sätt att se på världen - att hjälpa dem att inte bara se på tingen som en serie löryckta händelser utan inbördes sammanhang, att fundera över vad en text vill säga (och varför den vill det), vem som skrivit den, i vilken historisk situation, för att svara på vilka frågor, etc. Utan att konfronteras med var människor tidigare tänkt är det svårt att lära sig tänka analytiskt, och det är viktiga saker. Rent personligen tror jag inte på någon stor, officiell "kanon" utan på variation i urvalet. Men läsning, läsning, läsning, diskussion, diskussion, diskussion, analys, analys, analys.

Min fars spontana exempel var Greven av Monte Cristo ...



End of sermon ;-)

Teg Irleṇḍar

Igår roade jag och en god sanskritistvän oss med att bläddra runt på den hindispråkiga Wikipedian. Vi läste bland annat om ओलोफ पाल्मे, det vill säga Olof Palme. Stavade oss fram så gott vi kunde, det vill säga, med sanskriten som hjälp (i synnerhet teknisk hindi är ytterst full av sanskritska låneord). Särskilt kul var det att notera att Palmes företrädare i ämbetet (hans
pūrva adhikārī - orden är i sig ren sanskrit) angavs som तेग इर्लेंडर, vilket på hindi måste utläsas Teg Irleṇḍar. Alltså Tage Erlander ... där någon fått för sig att läsa "Tage" på engelska ("Tejg", så att säga). Rätt skoj :-)

En "Gud är ett verb", en Ola

Idag (och denna vecka) är jag med i programmet "En bok, en författare" och talar om Gud är ett verb med John Chrispinsson. Jag har alltid tyckt att det är ett trevligt program, och det var mycket skoj att vara med. Man kan se det hela på SVTs site också, nämligen här!

Cliokväll i slutet av april

Den 29e april framträder jag på Clio-kväll i Stockholm klockan 18 och talar om Gud är ett verb - läs mer här!

Forskning & Framsteg

Och så har vi en liten Gud är ett verb-anmälan i Forskning & Framsteg - som man kan läsa här!

Var Mordokaj språkvetare?

Dagens lustiga etymologi är en folketymologi - och ännu bättre: det handlar om ett ord som faktiskt betyder "språkvetare"!

Det ord som på modern hebreiska används i betydelsen "lingvist, språkvetare" är balshan (och därav avleds ordet balshanut, "språkvetenskap"). Men vad är det då för ett ord? Det ser märkligt ut för en hebraist - det har inte tre rotkonsonanter (som oftast) utan fyra; slutet ser ut att påminna om lashon ("tunga, språk"), men varifrån kommer b-et?

Jo.

I berättelsen om Ester i Gamla testamentet förekommer den hjältemodige personen Mordokaj. I en annan bibelbok (Esra 2:2) nämns en lista på personer, där det bredvid namnet Mordokaj står Bilshan. De talmudiska rabbinerna såg detta som ett tillnamn på Mordokaj, så att han egentligen skulle heta "Mordokaj Bilshan". Och så gav de sig på att utlägga namnet: han kallades Bilshan, tänkte de sig, därför att det påminde om baʿal lashon, "språkets herre". Han var nämligen så oerhört språkkunnig, resonerade rabbinerna. Och så kom det sig att ordet bilshan eller balshan blev ett ord för en språklärd person. Men allt börjar alltså som en folketymologisk feltolkning av ett bibliskt namn - särskilt skojigt eftersom ordet just kom att betyda "språkvetare"!

Gleerups på torsdag

På torsdag 27/3 klockan 18.00 blir det ett evenemang med undertecknad på akademibokhandeln Gleerups i Lund - jag pratar om och signerar Gud är ett verb. Kom gärna förbi!

Det här med böcker - gerillaprotest!

Personligen tycker jag att detta med att "jag läser minsann böcker" är något man inte borde göra en grej av - det borde vara självklart. Men igår kände jag för att göra ett statement, ett litet fall av privat gerillamotstånd. Så här var det:

Jag var i Hufvudstaden, där jag genomfört lite televisionär verksamhet apropå "Gud är ett verb". När jag på eftermiddagen (trött efter en alldeles för kort natt och resdag och fylld av adrenalin efter tv-inspelningen) anlände på Bromma flygplats satte jag mig i den lilla gate-salen och väntade på att flyget skulle gå. Runt mig satt mängder med människor.

Och ingen läste en bok. Ingen, så vitt jag kunde se. Kanske 50-70 procent satt däremot och fiddlade med sina mobiler. Inget ont i det - jag gjorde ju själv detsamma. Eller? Är det vettigt att man i en väntsal full med folk inte hittar en enda bokläsare? Nejmenförfan tänkte jag, släckte mobilen och grävde ur min medhavda påse fram både Gunn-Britt Sundström och Genesis med Targum Onkelos. Kom igen, folk! Inte undra på att bokförsäljare ibland anar problem.

Läs en bok ibland när du väntar. End of sermon.

KT på nätet

Recensionen av Gud är ett verb i Kyrkans tidning finns nu utlagd på nätet, här!

Recension i Kyrkans tidning

För första gången i livet har jag blivit recenserad i Kyrkans tidning. Det är Maria Küchen som bidrar med en mycket positiv text om min bok Gud är ett verb. De har tyvärr inte lagt ut texten på nätet, så jag kan inte länka till den, men hon säger i alla fall att "Wikanders redogörelser för detaljer i hebreiskan väcker mersmak, eftersom han inte förlorar helhet och mål ur sikte. Ärendet är inte att presentera en strikt vetenskaplig genomgång som bara en proffsexeget kan älska. I stället vill han språkvägen belysa Bibeln som 'uttryck för människors världssyn och flosoferande kring sin omvärld'. Jag kan inte säga annat än att han lyckas." Senare i texten skriver hon: "Han navigerar i de religiöst och politiskt minerade vatten som exegetiken utgör, utan någon annan agenda än att belysa GT:s idéhistoria genom dess språk. Det är en färd som förnöjer."


Skoj!

Gud är en dvärg?

Den här historien från ett bibliotek (apropå Gud är ett verb) var lite rolig :-)

Internationell avhandling

Den reviderade utgåvan av min avhandling (som jag just sliter med korrekturet på) har nu fått en egen sida på Eisenbrauns sajt (och ett sannolikt utgivningsdatum i maj) - det har varit (och är fortfarande) en invecklad process att få den "nygamla" boken färdig, men nu ser det ut att närma sig (ta i trä)!

Expressenrecension

I dagens Expressen bidrar Lars Gustafsson med denna minst sagt vänliga recension av "Gud är ett verb". Tjo!

Gud är ett verb i SDS

Och här har vi Sydsvenskans recension! Kul att den tar upp det "subalterna" perspektivet, som är något jag försökt lägga vikt vid i boken.

Språktidningskapitel

Ett kapitel ur Gud är ett verb kan man läsa i det nya numret av Språktidningen - det handlar om den israelitiske Gudens namn och kan läsas på nätet här!

Jag skulle förresten också vilja göra en liten rättelse: både här och på motsvarande ställe i boken har ett felskrivet ord smugit sig in: ordet yā’ûr skall vara yā’îr.

Boknytt

Lite boknytt:

En ny anmälan av Gud är ett verb har dykt upp på Kulturbloggen. En annan finner man hos "Nya Il Convito".

Och snart är det bokrea. Där ingår Serafers drömmar, som man under rean kan få inbunden för ett trevligt lågt pris. Se till exempel här hos AdLibris!

Ugaritisk recension

Jag recenserar John Huehnergards An Introduction to Ugaritic i Marginalia Review: Läs här!

Alla tiders testamente

Och här har vi en intervju med undertecknad i Sydsvenskan under den tämligen fyndiga rubriken "Alla tiders testamente", apropå den nya boken: läs här!

Radio

I torsdags var jag med i P1:s Människor och tro och pratade om Gud är ett verb. Man kan höra intervjun här!

Trådar

Sista inlägget i min Norstedtsbloggvecka hittar man här. Det handlar om synliga och osynliga trådar i böcker - och antika texter!

GÄEV-diverse!

Idag skriver jag på Norstedtsbloggen om att lära in och lära ut klassisk hebreiska.

... och idag 14.03 är det Människor och tro i P1. Om jag förstått rätt är det idag ett inslag med mig om Gud är ett verb skall sändas som ett särskilt segment. Lyssna gärna!

... och den recension ur Upsala Nya Tidning som jag nämnde i förra inlägget har nu lagts ut å nätet - läs här!

Första recensionerna av Gud är ett verb!

De första recensionerna av Gud är ett verb har nu trillat in, och de var sannerligen översvallande vänliga. Den ena är i Helsingborgs Dagblad samt Landskrona Posten (under rubriken "Gud, så bra!) och kan läsas här. Den deklarerar att "[d]etta är populärvetenskap när den är som allra bäst."

Den andra recensionen är i Upsala Nya Tidning och är tyvärr inte utlagd på nätet. Den är däremot lika positiv den; recensenten John Sjögren skriver:

"Wikander skriver lättfattligt och enkelt, ibland om för en modern läsare så främmande ting som invecklad bibelhebreisk grammatik. Och han gör det på ett sätt så att varenda människa kan begripa det. Wikander tar läsaren i handen och leder henne varsamt genom det komplexa gammaltestamentliga landskapet. Boken kan med behållning läsas av såväl den bibelsprängde som av den som tidigare aldrig hållit i en bibel. [...] Alltihop genomsyrat av den smittande entusiasm som så ofta präglar texter där skribenten verkligen älskar sitt ämne. Kort sagt, "Gud är ett verb" är folkbildning när den är som allra bäst."

Skoj! Och det tredje blogginlägget av mig på Norstedts' sida apropå boken hittar man här!

Havet

... och här har vi nästa inlägg om Gud är ett verb på Norstedtsbloggen. Temat är kaoskamp och det stora Havet. Håll till godo!

GÄEV på Norstedtsblogg

Denna vecka bloggar jag på Norstedts' hemsida om min nyutkomna bok Gud är ett verb. Första inlägget hittar man här!

Blogue

Kul bloggomnämnande av min nya bok Gud är ett verb: läs här!

Prenumererar Noa och Uta-Napishti?

Dagens underbara översättningsgroda från SVT - som faktiskt handlar om Gamla testamentet, kilskrift och Främre Orienten:

"För troende som prenumererar på den judisk-kristna skapelseberättelsen har förbibliska myter som tycks stämma väl in på Gamla testamentets berättelser ofta upplevts som besvärande."

Prenumererar? Anar man månne uttrycket subscribe to ...?

Själva nyheten finns här. I skrivande stund står grodan kvar - får se om de ändrar den. Nyheten handlar om den nya kilskriftstavla med ännu en version av Flodberättelsen som har varit i ropet å internätet under den senaste tiden.

Jag ger inte ingen ingenting av min rulltårta

När jag var med om en hjärnskakning i höstas och läste på lite upptäckte jag en språklig lustighet, nämligen följande ofta citerade mening, som i original tillskrivs Hippokrates:

No head injury is too trivial to ignore.

Läs det igen. Och igen. 
Och tänk igenom meningen. Och inse hur bakvänd och språkligt bisarr den är: 
"Ingen huvudskada är alltför trivial för att inte bry sig om." 

Vad man egentligen menade var väl no head injury is trivial enough to ignore. Som meningen står skulle den ju innebära (om vi tar bort den första negationen) att det vore logiskt tänkbart att "vissa skador är alltför triviala för att inte bry sig om". Galet, eller hur? Resonemanget är nog att få huvudvärk av!

Det visade sig att jag ingalunda var den förste som hakat upp mig på denna språkliga groda. Läs till exempel här!

Och här! 


(förresten kan jag lova ett särskilt hurra till den som knäcker rubrikens ursprung!)

Petnoga

Sitter just och arbetar med att formatera om min avhandling för utgivning å amerikanskt förlag - jag brukar säga att det skall bli version 1.1 av boken. Jag kan berätta att det är krångliga saker: att fixa växlande sidhuvuden, speciell paginering, rätt sidstorlek, rätt marginaler samt döda alla överskjutande ord och rader är rätt komplicerade saker. Och så vill man ju här och där ändra saker som stod i den gamla versionen. Men hur mycket, och var skall man sluta? Ja, suck. Det är inte alltid så roligt att syssla med saker man egentligen gjorde klart för ett och ett halvt år sedan, eller snart två. Vill mycket hellre syssla med mina två ganska olika forskningsprojekt ... men nästa vecka skall det bli mer av en saken. Och imorgon börjar årets hebreiskundervisning - det ser jag fram emot!

Hedengrensreklam

Klassiska bokhandeln Hedegrens i Stockholm gör reklam för Gud är ett verb: se här!

"Gud är ett verb" är publicerad!

Nu är min nya bok Gud är ett verb tillgänglig både på Bokus och AdLibris!

Första exet!

Idag damp första exet av Gud är ett verb - tankar om Gamla testamentet och dess idéhistoria ned i postlådan! Skoj!

Säljtextskrivande

Har just skrivit lite säljtextmaterial till min bok Gud är ett verb, som kommer ut i mitten av januari. Boken handlar om Gamla testamentets/Hebreiska Bibelns idéhistoria och tar upp både en hel del klassisk exegetik och saker som kommer ur min egen forskning. En essäsamling om GT, helt enkelt. En hel del språkligt är med också, för den som är intresserad av sådant. Särskilt kul känns det för mig att texterna ofta vuxit fram i takt med min undervisning, så att jag kunnat använda den miljön som testplats för mina tankar. Så är också mina elever från vårens hebreiska textkurs tackade i slutet av boken!

Politikn

Noterade en sak vid seende av den berömda Palme-dokumentären rörande Olof Palmes uttal av svenska. Han hade nämligen vanan att inte uttala e-et i den bestämda ändelsen -en (samma avklippning som man fortfarande kan höra en del äldre svenskar göra). Istället vokaliserar han n-et, så att man får ord av typ "stol-n", "politik-n" och liknande. Var antagligen ståtligt och polerat dåförtiden, kan man tänka. Det påminner mig lite om det numera föråldrade brittiska uttalet av vokalen i "land" som  "e", alltså så att "land" låter nästan som "lend" (kan höras i gamla journalfilmer och sådant).

Om hjärnskakningar

Här kommer nu ett inlägg som inte handlar om språk, religion, skönlitteraturskrivande, kulturfrågor eller någon av de saker som brukar tas upp här på Ur språkens tunnlar. Istället kommer det att handla om något så prosaiskt som hjärnskakningar och behovet av att ta hand om sig.

De som läser bloggen regelbundet kanske minns att jag i slutet av september var med om en olycka. På vägen hem från Exegetiska dagens kvällssupé snubblade jag, föll handlöst framåt och slog tinningen rakt i kullerstenen. Där låg jag, med världen snurrande omkring mig (det var bokstavligen så jag upplevde det), skrikande av smärta och huvudet rakt ut i gatan. Det var tur att det var ganska lite trafik vid tillfället - annars hade jag utan problem kunnat bli överkörd.

Med stora svårigheter vinglade jag hem till min käre far, som bor i närheten av platsen där jag föll. Jag väckte honom med det sorgsna ropet Babbo, babbo, babbino mio! (ur Pinocchio), och han hjälpte mig hem med bilen.

Några dagar senare fick jag hjärnskakning konstaterad och genomgick skiktröntgen för att få bekräftat att jag inte blödde i hjärnan. Så skickades jag hem. Och nu kommer problemen.

De flesta hjärnskakningar går över på en eller två veckor. De flesta. Men inte alla. Ganska många patienter drabbas av vad jag nu lärt mig kallas "postkommotionellt syndrom", ett envist, kvarhängande följdtillstånd, där huvudvärk, yrsel, koncentrationssvårigheter och minnesproblem sitter i bra mycket längre. I mitt fall tog det två och en halv månad att bli någorlunda normal igen. Och det är besvärliga grejer. När det var som värst hade jag tidvis svårt att gå rakt, och likaså hade jag allvarliga problem med "multitaskingen". Och tjing - nu i veckan har jag haft ett mindre återfall (huvudvärk och yrsel, som återkommer pga stark arbetsstress). Jag håller på att återhämta mig igen, men budskapet är detta: en hjärnskakning kan vara riktigt, riktigt, riktigt besvärlig. Tagen härav lärdom. Det kan ta veckor, månader, i enstaka fall år innan man blir riktigt frisk (hoppas och tror att det sistnämnda inte skall gälla mig - är som sagt redan på bättringsvägen från det senaste anfallet, tror jag).

Men olyckan har också visat mig en sak: man har begränsningar. Jag har nu under många år levt med en hög produktionstakt, givit ut många böcker och artiklar vid sidan om mitt doktorerande, undervisat i hög takt och gjort mycket annat. Allt detta är bra. Verkligen. Men man måste ge sig själv tid att vila. När jag föll hade jag sovit fyra timmar natten innan och oroade mig för min kommande försörjning. Då sade det pang. Kort sagt: jag har tänkt över min livsföring. jag har i många år sovit för lite, arbetat för mycket, nästan varit stolt över det. Som jag skämtsamt brukade säga: "I don't do moderation." Att slita ut mig själv blev till en stolthet, ett tecken på andens makt över materien. Att detta ledde till diverse problem (av svår ångestkaraktär, framför allt) är kanske inte oväntat. Och till sist alltså en segdragen hjärnskakning.

En god vän sade för två år sedan att jag måste sluta leva endast på "järnvilja och Red Bull". Han hade en poäng (fast RB gillar jag fortfarande!). Men kort sagt: man måste känna sin kropps stoppsignaler. Jag ignorerade dem länge, och som tack fick jag flera månaders postkommotionella problem och andra "mysigheter".

Buskapet är: ta hand om er. Och var försiktiga med huvudet. Det är känsligt - mycket känsligt. Och jag skall försöka ha lite bättre koll på mig själv under 2014. Det är väl ett bra nyårslöfte?