Sötträ!

Jag har den stora glädjen att meddela att Jacqui Süssholz nu finns på Youtube!

Vem är då Süssholz, undrar ni? Jo, han är ihärdig insjungare av jiddischsånger och dödligt vackra chassidiska melodier. Jag lyssnade på honom mycket på band i mina sena tonår, och nu kan man alltså äntligen få lyssna på hans musik på detta sätt. Faktum är att hans sånginsjungningar bidrog starkt till att jag själv började lära mig jiddisch.

Kul är att höra inte bara hans syd-jiddischska dialekt (med u-ljuden omvandlade till i och o-ljuden som u, jämfört med litauiskinspirerad standardjiddisch) utan också hans underbara ashkenaziska hebreiska (som ju är rätt självklart i chassidiska sammanhang). Här har vi inte 'emeth utan emes ("sanning"), inte likhvodho utan likhvoidoi ("till hans ära")! Lyssna -om jag förstår rätt är det hans egen YT-ström, till och med!

Nominerad!

Den blogg ni nu läser har blivit nominerad till en utmärkelse, och är en av 100 språkbloggar man kan rösta på! Titta här och rösta gärna om du vill!

Lingvistbloggen, Språktidningens blogg samt Språkförsvaret är också med!

Hur länge, Ugarit?

 

Jag är rädd. Jag oroar mig för Ugarit.

Sedan mina tonår har jag älskat och arbetat med materialet från den syriska bronsåldersstaden på kusten. I Ugarit skrevs berättelserna om den nordvästsemitiske guden Baal och hans äventyr, hur han bekämpar sina fiender Havet och Döden och vinner härskarskapet över gudarna. Texterna från staden satte forskningen om Gamla testamentet i helt nytt ljus, när man fick tillgång till material från en systerkultur. I Ugarit skrevs några av de vackraste ord jag vet, någon gång på 1300- eller 1200-talet före vår tideräknings början:

       Ty ett ord har jag, och jag skall säga dig det,

       ett meddelande, och jag skall upprepa det för dig,

       trädets ord och stenens viskning,

       ett ord som människorna inte känner

       och jordens mängder inte förstår,

       ett samtal mellan himmel och jord,

       mellan djupen och stjärnorna.                               

       Jag förstår den ljungeld som himlen inte känner –

       kom, och jag skall avslöja det för dig.

Ugarit har grävts ut av arkeologer under decennier. Staden var en metropol, en korsväg mellan det hettitiska, det lokala nordvästsemitiska och andra kulturer i området. Åtta språk är belagda i skrift därifrån – inte bara det egna språket ugaritiska, som är min specialitet, och som ovanstående citat ursprungligen skrevs på, utan även akkadiska, hurritiska och många andra. Både de materiella och textuella skatterna därifrån är oersättliga och ger oss en direkt bild in i den värld Gamla testamentets texter tog spjärn mot och växte fram ur.

Som sagt har jag sysselsatt mig med ugaritiska ting i halva mitt liv. Men jag har aldrig kommit till staden, aldrig besökt dess materiella lämningar. Och frågan är hur det blir med den saken i framtiden. Kommer jag någonsin att kunna? Kommer någon av oss att kunna se Baals stad?

 Just kom nyheten att Palmyra fallit för den ”Islamiska statens” härjningar och nu är hotat av möjlig förstörelse. Vi såg vad som hände i Nimrud och Hatra. Hur länge kommer Ugarit att finnas kvar, frågar jag som "egoistisk ugaritolog"? 

Och än värre, naturligtvis: alla dessa människoliv som IS krossar. Både nuet och dåtidens arv trampar de under sin stövel.

Hur länge skall vi låta detta pågå? Jag frågar som psalmisten: ʿad mātāy?

Hur länge?

Fantasticon!

... och så bör jag nämna att jag nästa lördag (alltså den 30/5) kommer att medverka på fantastikmässan Fantasticon i Köpenhamn (på Valby Kino). Jag kommer att bli intervjuad och prata om min bok Serafers drömmar, dess i höst utkommande uppföljare Den trettonde funktionen och relationen mellan mitt fantastikförfattande och min vetenskapliga och populärvetenskapliga verksamhet inom religions- och språkstudier. Hepp!

Kärnradio

Jag har varit i radio och berättat om mitt forskningsprojekt om gamla språk, informationsbevarande och kärnbränsle. Dels har jag varit i P1 Morgon (lyssna här) men också i P4 Malmöhus (lyssna här). Det hela har också uppmärksammats i Dagens Nyheter (läs här!).

Kvällsdödlivugaritstagnelius

Jag skriver om vår, sommar, död, liv, Ugarit och Stagnelius i Kvällsposten. Läs här!

P1 morgon om kärnbränsle

... och hastigt och lustigt visar det sig nu att jag imorgon (måndag 4/5) skall vara med i P1 morgon någon gång mellan 08.15 och 08.30 och tala om mitt kärnbränsleinformationsbevarandeprojekt (lång sammansättning där!),

SKB-projekt i DN

Mitt forskningsprojekt tillsammans med Svensk kärnbränslehantering uppmärksammas i DN! Läs här! Sedan skall man väl dock understryka att projektets uppgift inte egentligen är att rekommendera hur själva informationen skall bevaras utan att reflektera kring tankar frågeställningarna väcker. De två vetenskapliga artiklar som projektet givit upphov till kommer sannolikt att publiceras senare under året.

Utan att ha nått fram

Dagens vackra text, ur Taittirīya-Upaniṣad 2.9.1:

Yato vāco nivartante
aprāpya manasā saha
ānandaṃ brahmaṇo vidvān
na bibheti kutaścana

Jag gjorde en snabböversättning till engelska:

"That from which words return
without having reached it, together with thought -
the one who knows the bliss of Brahman
does not fear anything."

Gansten & Broo (2005) översätter det hela så här (med en liten omkastning av radernas följd, för att göra tankelinjen tydligare på svenska):

"Den som känner Brahmans sällhet,
varifrån orden vänder åter
tillsammans med tanken, utan att ha nått fram,
han fruktar inte någonting."


Sanskritformuleringen är mycket vacker, bl.a. med formen aprāpya, som består av a-pra-āp-ya, där det första a- betyder "inte" (etymologiskt släkt med vårt "o-"), följt av pra- (ungefär "fram"), verbroten āp- ("att nå") och till sist ändelsen -ya, som markerar absolutivformen ("efter att ha ..."). Alltså tillsammans: "efter att inte ha nått fram" eller "utan att ha nått fram."

Sanskrit. Fina grejer.