söndag 24 oktober 2010

Nigh

Ikväll klockan 18 håller jag litet exegetikföredrag i St Knuts kyrka på Linero i Lund. Kanske osannolikt att någon hinner se detta inlägg så här i elfte timmen, men i alla fall!

Förresten för detta med elfte timmen mig att tänka på ett vackert gammalt avsnitt av Parker Lewis, där vi får höra att "the hour was nigh". Och så får man naturligtvis se att visaren på skolklockan pekar på en timme som heter just "nigh" (det står alltså så på klockan). Klockrent, eller hur det nu var.

lördag 23 oktober 2010

Blått ord

... och vissa ord kan man inte låta bli att tycka om, rent ljudmässigt. "Svekdebatt", till exempel. Inte innebörden, bara ljudet. "Svekdebatt", "svekdebatt" ... bara lyssna på det!

fredag 22 oktober 2010

Torka och gräshoppor - och sörjande jungfrur

Det har varit bråda dagar i det wikanderska arbetsrummet på sistone. På en vecka har vi: en artikel korrekturläst, ett avhandlingskapitel avslutat och framlagt på seminarium i Uppsala, ett föredrag hållet och en recension skriven och insänd. Pust. I förrgår sände jag ut två andra avhandlingsstycken till seminariet här i Lund (sessionen är nu på tisdag den 26e). Den bunten handlar dels om några rader ur Joels bok och dels om Psalm 84. I första kapitlet av Joel beskrivs angrepp av gräshoppor och skadedjur - samt en stor torka (det är det senare som verkligen gör texten viktig för mitt arbete). Det har föreslagits att dessa två motiv - torkan och gräshopporna - skulle tillhöra två olika litterära lager, eftersom gräshoppor inte tänks angripa ett område vars vegetation redan förstörts av andra naturkatastrofer. Men detta tycker jag verkligen är hyperkritik - båda katastroferna kan ju mycket väl vara litterära metaforer för stor katastrof, och jag tror inte att man måste ägna sig åt textkirurgi i detta fall. Om man får tro den norske forskaren Kapelrud så skulle de oxliknande monster som dödar Baal och bringar torka i KTU 1.12 (som jag skrivit om här) kunna identifieras som just gräshoppor (det oxliknande rör i så fall knappast storleken ...), och i så fall skulle en intressant parallell finnas i den ugaritiska texten. Men man får vara försiktig - den zoologiska tolkningen av monstren i KTU 1.12 är långtifrån säker.

Och så har Joel 1:8 en möjlig referens till Baal, tycker vissa forskare. Vem är egentligen "jungfrun", och vilken är den ba'al ("herre", "make", "ägare" - eller guden Baal) som hon sörjer över? Tja, tja. Inte säker.

torsdag 14 oktober 2010

Fiat nox

Skall lägga fram ett avhandlingskapitel på samseminarium i Uppsala på måndag - fick igår natt iväg texten som skulle mailas ut till de berörda. Naturligtvis är tidskoden på det mailet 02.30 - bara för att jag är som jag är.

måndag 11 oktober 2010

Ada och Rebecca i New York Times

Vill förresten dela med mig av denna artikel i New York Times, som behandlar att askan efter sångerskan Ada Eugenia von Böös Farrar (född ca 1870) nu lagts till vila. Hon sjöng på världens antagligen första radiosända sånguppträdande 1907 samt var bekant med Buffalo Bill - men det som gör att jag tar upp henne speciellt här är att hon också var min fästmö Rebecca Bugges mormorsmors kusin. I NYT-artikeln citeras några avlägsna släktingar från Sverige i slutet - den som citeras är faktiskt ingen mindre än Rebecca Bugge själv, som kontaktades och fick vara representant för den svenska sidan av släkten. Hon har också tidigare skrivit en liten artikel om Ada von Böös på sin blogg - läs här! Det var just det blogginlägget som gjorde att de som höll i begravningen hittade den svenska kopplingen. Outgrundliga äro Herrens vägar ... och jag är lite avundsjuk på min Dear Lady - tänk att vara citerad i New York Times!

Hon den där Mannen och Riddar Berit

Detta med namn är ett snårigt kapitel. I den gamla hederliga rollspelstidningen Sinkadus skrev Olle Sahlin en gång en intressant artikel vid namn "Och vad heter du, min lille vän", där han diskuterade olika principer för namngivning av fiktiva figurer, särskilt i fantasymiljö. Han tog till exempel upp en historia han läst där en otroligt vacker kvinna bar namnet Klovka - som bara fick honom att tänka på "ryska kulstöterskor". Sådant är inte helt lätt: man kan lätt stjälpa allt genom fel namn. Ett annat lustigt exempel skapas när namn blir fel när de översatts - ur Sahlins artikel saxar jag efternamnet "Mannen", som väl fungerar på engelska men blir konstigt om man översätter till svenska (ännu konstigare om det rör sig om en kvinna!)

Dorothy Sayers' eminente hjälte Lord Peter Wimsey heter egentligen - om man läser ut hela hans namn - Lord Peter Death Bredon Wimsey. Ja, Death (det påpekas att han uttalar det med i-vokal i mitten). I en av böckerna skämtas med hans mellannamn, och det sägs något i stil med att "Death arrives at the agency" (det vill säga får en post på det reklamkontor där boken utspelar sig). För att återge detta i svensk version valde översättarna att döpa om Lord Peter från Death till Job, och så blev det att "Job får en post". Inte helt illa.

Men svårare kan det bli. T.ex. i David Eddings' gamla Elenium-böcker, där det finns en manlig riddarlärling vid namn Berit. Det gick ju inte. Han fick heta Beril på svenska, har det sports mig.




Och förresten håller jag föredrag på Lunds Stadsbibliotek imorgon tisdag den 12e klockan 19.00, om någon skulle känna för att trilla förbi.

söndag 10 oktober 2010

Orden och evigheten i Clarté

Jag är glad och stolt över att ha fått en trevlig och uppskattande recension av min bok Orden och evigheten i tidskriften Clarté (den finns en bit ned, ungefär på mitten av sidan).

lördag 9 oktober 2010

Sörjande munk

Det ord som på syriska används i betydelsen "munk" eller "eremit" är ganska intressant: det heter 'avîlâ, vilket ordagrant betyder "en som sörjer" (av verbroten 'bl, att sörja). Den religiöse specialisten är alltså en som "sörjer" för sig själv och världen - ett mycket tydligt uttryck för asketiska ideal. Rätt vackert, tycker jag!

torsdag 7 oktober 2010

Katte

Ganska rörande är det att bli hedrad av sin gamla gymnasieskola. Ack, som tiden flyr!

måndag 4 oktober 2010

You give me fever

Jag har gått och blivit förkyld - danniš marṣāku , som vi säger på akkadiska ("jag är mycket sjuk"). Eller ganska, i alla fall. Det irriterar mig: jag skulle vilja sätta igång med arbetet på avhandlingskapitlet om den ugaritiska texten KTU 1.12 igen - den där stormguden Baal möter sitt öde i kamp med två fula monster som drar runt i vildmarken, blir febrig och kollapsar (denna feber analyserar jag som kopplad till torkemotivet - torkan själv uppträder senare i texten). Är ganska nära att avsluta det kapitlet, och jag skall presentera det på minikonferens/samseminarium i Uppsala senare i månaden. Gäller att bli frisk snart - och att inte bli lika febrig som Baal blir i texten!