Gilbert, Sullivan och filologin!

Jag, som älskar både antika främreorientaliska språk och Gilbert & Sullivan, höll på att trilla av stolen av glädje när jag såg följande fantastiska variant på "The Major General's Song" ur The Pirates of Penzance ... på temat biblisk-främreorientalisk filologi! :




"I am the very model of a biblical philologist - I'm quite the Semitician and a passing Hittitologist!" - fantastisk låt, inte sant?

Sörjande munk

Det ord som på syriska används i betydelsen "munk" eller "eremit" är ganska intressant: det heter 'avîlâ, vilket ordagrant betyder "en som sörjer" (av verbroten 'bl, att sörja). Den religiöse specialisten är alltså en som "sörjer" för sig själv och världen - ett mycket tydligt uttryck för asketiska ideal. Rätt vackert, tycker jag!

Sången om pärlan...

... är en av mina favorittexter. Den gnosticerande hymnen är bevarad insprängd i de apokryfa Thomasakterna, och beskriver allegoriskt själens fall ned i materien och dess återvändande från "Egypten" till "Östern", där jagpersonen får bära sin gudomliga "klädnad". Sitter just med den syriska texten, som börjar så vackert med en beskrivning av hur hjälten ger sig i väg från sitt himmelska ursprung. Här är början av texten (i en ganska förenklad webbtranskription):

Kadh enâ shvar yallûdh,
w-'âmar b-malkhuth bêth âv
b-'ûthrâ wa-v-ghewtâ
da-mrabbyânay mnâH weth,
menn madhenHâ mâthan
zawwedh 'vâhay shaddrûn.

"När jag var ung, ett barn,
och bodde i mitt konungarike, i min faders hus,
och njöt av rikedomen och glansen
hos dem som fostrade mig,
då utrustade mina föräldrar mig
och sände mig från östern, vårt land."

Föräldrarna tar av sonen hans glänsande klädnad när de sänder iväg honom, men de ger honom ett löfte:

d-en teHHôth lghaw meSrên
w-thaytyâh l-margnîthâ Hdhâ
hây d-îtheh bghaw yammâ
Hdhâraw d-Hewyâ sayqâ
telebshîh la-zhîthâkh
wa-l-Tôghâh dha-'leh mnâH

"Om du går till Egypten
och hämtar den enda pärlan -
den som finns mitt i havet,
nära den väsande ormen -
då skall du få ikläda dig din klädnad
och den toga som täcker den"

Naturligtvis glömmer hjälten sitt uppdrag och sitt hem, men ett brev hemifrån väcker honom och får honom att minnas. Han tar pärlan och återvänder hem, där han åter får bära sin äredräkt.

Labans språk

Sände just in artikel till Språktidningen, som jag skrivit i några gånger tidigare. Den här texten kommer troligen i nummer 4/2008 och handlar om arameiska, Jesu modersmål, den babyloniska Talmuds språk och "det där konstiga som de pratar i den där Mel Gibson-filmen". Det är en lite rolig synkronicitet att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren (som kommer ut i maj) till stor del handlar om människor som pratar just det språket. Dock förekommer ingen arameiska återgiven i romanen, eftersom det är den som motsvarar "svenskan" i de delar som handlar om det judiska samhället - det är hebreiskan som återges istället.

Det var alltså inte romanen som fick mig att skriva den här artikeln just nu, utan det faktum att jag just nu deltar i ett litet seminarium vid teologen i Lund som läser syriska (en östarameisk dialekt som använts till mycket, oftast religiös, litteratur under senantik och medeltid). Förhoppningsvis skall det bli lite mandeiska också för min del (också det en form av arameiska, som används som heligt språk av den gnostiska religiösa grupp som kallas.... just det: mandéer).

Arameiska är skoj, helt enkelt. Och nej, inte armeniska. Arameiska.

(denna sammanblandning görs faktiskt på baksidestexten till den svenska utgåvan av konspirationsboken Döda havsrullarnas hemlighet - om det även står så inne i boken vet jag inte, jag försöker hålla mig fri från den sortens böcker och deras miasma. Men titta på adlibris-sidan för den boken om ni vill - och gråt.)