Dödahavsrullar i DN!

Jag skriver om den nya svenska översättningen av Dödahavsrullarna i dagens Dagens Nyheter (denna underbara tautologi - dagens Dagens*): läs här!


* Fullt jämförbar med "SI-systemet", "DC-serier" och annat liknande kul!

Med lärde i Lund

Det gick mycket bra idag när jag lade fram mitt avhandlingskapitel på exegetikkonferens, och jag knöt en hel del bra kontakter. Och det är en väldigt trevlig känsla att träffa andra som kan ugaritiska - men det var inte många av oss som faktiskt vågade försöka uttala den vokallösa texten (jag var en av dem som faktiskt gjorde det litegrann). Lyssnade också på en diskussion om arkeologiska lämningar från 500-talets Palestina. Före Kristus, alltså. Och igår pratade vi om hebreiska tempusformer, samt en "Döda havsrulle" (Qumran-text) som troligen beskriver en exorcismritual. Esséernas svar på Max von Sydow, eller något - fast man får hoppas att de slapp de snurrande huvudena.

Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.

Labans språk

Sände just in artikel till Språktidningen, som jag skrivit i några gånger tidigare. Den här texten kommer troligen i nummer 4/2008 och handlar om arameiska, Jesu modersmål, den babyloniska Talmuds språk och "det där konstiga som de pratar i den där Mel Gibson-filmen". Det är en lite rolig synkronicitet att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren (som kommer ut i maj) till stor del handlar om människor som pratar just det språket. Dock förekommer ingen arameiska återgiven i romanen, eftersom det är den som motsvarar "svenskan" i de delar som handlar om det judiska samhället - det är hebreiskan som återges istället.

Det var alltså inte romanen som fick mig att skriva den här artikeln just nu, utan det faktum att jag just nu deltar i ett litet seminarium vid teologen i Lund som läser syriska (en östarameisk dialekt som använts till mycket, oftast religiös, litteratur under senantik och medeltid). Förhoppningsvis skall det bli lite mandeiska också för min del (också det en form av arameiska, som används som heligt språk av den gnostiska religiösa grupp som kallas.... just det: mandéer).

Arameiska är skoj, helt enkelt. Och nej, inte armeniska. Arameiska.

(denna sammanblandning görs faktiskt på baksidestexten till den svenska utgåvan av konspirationsboken Döda havsrullarnas hemlighet - om det även står så inne i boken vet jag inte, jag försöker hålla mig fri från den sortens böcker och deras miasma. Men titta på adlibris-sidan för den boken om ni vill - och gråt.)