onsdag 19 december 2012

Purjopapper

Det svenska språket innehåller märkliga ord."Kraftpapper" är onekligen ett av dem. "Purjolök" är ett annat. Enligt gamle Hellqvist skall "purjo-" vara från franskan. Ett slags restmorfem har det i alla fall blivit (om man bortser från avledningar som "purjolåda" och liknande).

Roliga och positiva recensioner av Serafers drömmar

Här har jag samlat några länkar till roliga tidnings- och bloggrecensioner (med citat) av min fantastikroman Serafers drömmar (som är ute både i tryck och som e-bok):

Johanna Koljonen i Sydsvenskan:
"De etiska spörsmål handlingen tvinnas runt är högaktuella för vår tid. Kan ständig övervakning av medborgarna motiveras med rikets säkerhet? Var går gränsen mellan genetisk design av människor och eugenikens rashygientänk? Och vad gör man med sin upplysta despot när han tappat greppet? Romanen kan läsas allegoriskt på fler än ett plan men fungerar samtidigt ypperligt som ett underhållande äventyr. [...]

Actionsekvenserna är enormt spännande, bilderna väldigt suggestiva och det sexuella innehållet riktat till vuxna. Ursula K LeGuin är uppenbarligen en av förebilderna, i kapitelmotton förekommer såväl filmen "Fight Club" som Nietzsche, och jag anar både tematiska och visuella referenser till Marvels superhjälteserier, hanterade med den äran. Håller intrigbygget genom hela trilogin kan detta bli riktigt, riktigt bra." 


Bloggen Johanlindback.com :
"De drygt 400 tätskrivna sidorna innehåller ett antal oväntade vändningar, och även om läsaren kan räkna ut en del under resans gång blir det aldrig förutsägbart. Författaren lyckas skickligt bygga upp spänningen och behålla den boken igenom, samtidigt som många etiska frågor ställs längs vägen. Utan att säga för mycket kan jag även säga att jag blev mycket överraskad av slutet [...] Den är välskriven, genomtänkt och slutet bäddar inför en spännande fortsättning i del två av den planerade trilogin."


Göteborgsposten:
"Boken är som mest intressant när man reflekterar över dess paralleller till vår verklighet i form av övervakningsstat (i frihetens namn), genetiska experiment och försök att förändra det teknologiska paradigmet. Det uppstår en rad högintressanta tankar när fiktionen avläses genom peak oil-frågan och idéerna att rädda världen genom att styra klimatet i rätt riktning via ytterligare våldsamma ingrepp i naturen. Ett filosofiskt lager kring språklig kommunikation, möjliga världar, civilisationers uppgång och fall och potentiella framtider skapar även andra dimensioner i verket."

Norrköpings tidningar:
"Språkbruket är avancerat, karaktärerna nyanserade och intrigen stundtals väldigt spännande [...] Det som får Ola Wikanders bok att stå ut bland andra i genren är hans skaparglädje. Den lyser igenom och är svår att värja sig mot."

Bloggen Smutstiteln:
"Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa en berättelse som känns så genomarbetad utan att det känns det minsta konstlat [...] [Det är] svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas."


Nättidningen Kulturdelen:
"Fantasyverket Serafers drömmar är en mycket mörk och ambitiös historia. [...] Det är en mörk historia som med sina nedslag i vetenskap och astrologi får mig att tänka på Den mörka materian av Philip Pullman. I likhet med Pullmans trilogi dyker Wikander också ner i olika existentiella frågeställningar om ursprung, kärlek, vänskap, ondska, godhet, liv och död. [...] Det jag främst gillar med den här boken är att den tar sig själv på allvar. Wikander har skrivit en saga full med påhittade människor, städer, magier, väsen och yrkestitlar. Utan att skämmas riktar han den till vuxna och gärna lite intellektuella sådana. Det är ju toppen. Och ovanligt i Sverige."

Spektakulärt.se :
"Wikanders bok känns proffsig i allt från omslag till språk och handling. Wikander har flera olika lager i sin historia och ställer flera dagsaktuella etiska spörsmål i en trevliga fantasyform. Allt känns väldigt genomarbetat, proffsigt och filmiskt."


Bloggen "Du är vad du läser":
"Serafers drömmar är första delen i en planerad trilogi med den gemensamma titeln "Stjärnan, gryningens son" men jag tycker att den även lyckas bra att stå på egna ben som en tämligen avslutad berättelse även om den helt uppenbart öppnar för en fortsättning.

Det här är den första bok jag läser av Ola Wikander (även om jag har hans I döda språks sällskap stående i hyllan), och det var en mycket trevlig bekantskap. Jag ser fram emot nästa del i serien!"

Bloggen "The Curious Case of the Books"/Rastlösheten:
"Den känns fruktansvärt påläst och smart, klassisk samtidigt som den är egen. Även om mycket av det man kan förvänta sig av god fantasy finns med i den så finns det även överraskningar som man inte kunde föreställa sig. Skall bli mycket spännande med fortsättningarna."

Borås tidning:
"Miljön är ett slags högteknologiskt 1700-tal med teknik från flera perioder, verkliga och påhittade. Blandningen blir förvirrande ibland, men också levande och utmanande, liksom den stora gråzonen mellan ont och gott. [...]
Jag uppskattar verkligen att läsa avancerad fantasy för vuxna och på svenska. Wikander, akademiker som främst forskar på utdöda språk och bibeln, har detaljer att slipa på och en utmaning att ta sig an, men det är lovande att Serafers drömmar bara är första delen av en trilogi."

Bloggen SocialistSimon:
"Jag gillar helt klart stämningen. [...] Jag rekomenderar verkligen den här. Den är skön och tankeväckande, utmanande och underhållande. Kom ihåg; "Man skall alltid lyssna på serafers drömmar." "

Helsingborgs Dagblad/Landskrona Posten:
"Ola Wikanders fantasydebut Serafers drömmar är en svartsynt civilisationskritik kombinerad med grekiskt ödesdrama.
I syfte att undvika den mörka framtid som förutspåtts människosläktet skapar makthavarna med teknologins hjälp just det monstrum som besannar profetian.
Tanken är utmärkt, och Wikander tar hem poängen med viss bravur, inte minst eftersom han lyckas upphäva alla självklara gränsdragningar mellan godhet och ondska. Alla har sina, någorlunda begripliga, motiv."


"Anne-Lises favoritläsning 2012" hos En Annan Bokhandel:
"Årets fantasy:
Ola Wikander – Serafers drömmar
En bok som lyckats fånga själva essensen av fantsygengren; detta med hjälp av religion, filosofi och äventyr. Det tog mig ett bra tag att faktiskt tycka om boken, men jag vill läsa nästa nu!"


Bloggen "(F)undringar och läserier" :
"Serafers drömmar av Ola Wikander är en ovanlig fantasyroman. Det är sällan man ser så mycket fokus på etiska och moraliska frågor i en roman med bevingade människor i huvudroller. Dessutom återspeglas Ola Wikanders gedigna kunskaper i historia och språk i texten, i olika referenser och bilder. Detta tillsammans med ett skeende som är spännande och sammanhängande ger en mycket god läsupplevelse. Boken är den första i en planerad trilogi, och jag hoppas att nästa håller samma klass."

Täby bibliotek:
"Vill du läsa en både sorglig, rolig och hemsk bok så skulle "Serafers drömmar" vara den rätta. [...] Boken var mycket bra för att man kom huvudpersonerna nära, man kunde känna igen sig i känslor och det var mycket bra beskrivet allt omkring och personerna som berättelsen handlar om. Känslorna jag fick var mycket starka och det kändes som att jag var där med seraferna och bibliotekarien."

Bloggen "Litteraturhets" :
"Världen i Serafers drömmar är en underbart egen blandning av klassisk fantasy, 1700talsteknologi och högteknologi där de onda mekaniska kattmänniskorna lätt är mina favoriter. Jag får lite vibbar åt China Miévilles Perdido Street Station-hållet, Dômweld är världens centrum och en gigantisk stad. Men till skillnad från i Miévilles bok, och i Kerubis ovan, är det inte staden som är huvudpersonen utan det är Kwanzo. Det är hur som helst en helt fantastisk värld som porträtteras och jag hoppas att fortsättningen inte dröjer allt för länge."


tisdag 18 december 2012

Hurr-ra!


Jag har just ägnat mig åt att läsa hurritiska i badet. Kalla mig nördig, men det är min svabhāva ("eget väsen"), som det heter på sanskrit.

Hurritiska talades bland annat i Mitanni-riket (i Syrien och norra Mesopotamien) under bronsåldern. Mitanni verkar ha varit ett slags blandkultur: ett antal personer i rikets kungalängder har namn som är indoeuropeiska - närmare bestämt indiska - och låter nästan som sanskrit (fast Mitanni låg långt ifrån Indien). Några indiskklingande gudar (bland annat en viss Ind(a)ra) tycks också ha förekommit i deras kult. Men de flesta talade alltså hurritiska, ett med de indoeuropeiska helt obesläktat språk - enligt vissa skall det vara besläktat med dagens nordostkaukasiska språk (som bland annat talas i Dagestan och Tjetjenien), men det är högst osäkert. Språket är ytterst invecklat och makalöst agglutinerande: ändelse på ändelse på ändelse. En av de bevarade texterna är en tvåspråkig text med parallell på hettitiska (ett indoeuropeiskt språk), som består dels av fabelliknande "sedelärande berättelser" och dels myter, bland annat om stormguden Tesshub. Till dessa hade jag skäl att referera i min avhandling, bland annat apropå stormgudens besök i underjorden, där han hälsar på gudinnan Allani, som har solgudinneegenskaper. Skojiga grejer!

Hint hint!

Man kan fortfarande julklappsbeställa min fantastikroman Serafers drömmar från Adlibris - beställer man den senast 20/12 kl 08:00 så levereras den innan jul, säger de!

Barockänglar i retrofuturistisk 1700-talsmiljö - finns det bättre julfirande? :)

lördag 15 december 2012

Gotisk jul

Apropå dessa juletider kan det passa med början av julevangeliet (Lukas 2) i gamle hederlige Wulfilas gotiska version:

Warþ þan in dagans jainans, urrann gagrefts fram kaisara Agustau, gameljan allana midjungard. 
Soh þan gilstrameleins frumista warþ at wisandin kindina Swriais raginondin Saurim Kwreinaiau.  Jah iddjedun allai, ei melidai weseina, ƕarjizuh in seinai baurg. Urrann þan jah Iosef us Galeilaia, us baurg Nazairaiþ, in Iudaian, in baurg Daweidis, sei haitada Beþlaihaim, duþe ei was us garda fadreinais Daweidis, anameljan miþ Mariin, sei in fragiftim was qeins, wisandein inkilþon.   

Man bara måste älska ordet midjungard för "världen".

När jag växte upp höll käre far styvt på att julevangeliet skulle läsas före julklappsutdelningen, och som extra knorr brukade vi växla språk mellan åren. Ibland var det grekiska, ibland latin - och ibland just gotiska. Fina grejer. Ren forngermansk julstämning.

För den som vill fördjupa sig mer finns texten (och fler utläggningar av den) på TITUS och för den delen på Early Indo-European Online (med grammatisk kommentar).

torsdag 13 december 2012

Seraf-Lucia!

Som bloggens Lucia-firande kan jag meddela att dagens "lucka" på Science Fiction-bokhandelns nätjulkalender är en liten film där undertecknad läser ett stycke ur Serafers drömmar. Här finns "luckan" på SFBs hemsida.

Man kan också se filmen direkt (i mindre format), här:



tisdag 11 december 2012

Drought in Ugarit and Örebro

... Förresten noterade min kollega David Willgren att min avhandling också funnit vägen till Örebro:



El Shaddai

Måste ta tillfället i akt och skriva lite om det fantastiska TV-spelet El Shaddai - Ascension of the Metatron.

Inte minst beror detta på spelets ämne. Det är inte varje dag som man som hebraist och GT-exeget ser ett större tv-spel som är löst baserat på de apokryfiska Henoksböckerna (ja, löst, men i alla fall!). Spelets titel är också rolig. El Shaddai är egentligen ett gudsnamn ur Gamla testamentet, ett av de mer språkligt märkliga. Det första ordet, 'El, är inga problem - det är det allmänsemitiska ordet för "gud". Men den andra halvan är konstigare. Man har föreslagit att det skall ha att göra med akkadiskans šadû, som betyder "berg", men det är högst osäkert. Den antika grekiska översättningen, Septuaginta, återger ofta ordet med pantokratôr, "allhärskare, allsmäktig", vilket är ganska taget ur luften. Bibel 2000 har valt "Gud den Väldige".

Särskilt roligt är att ordet finns belagt i en lite annan variant utanför Bibeln, nämligen i Deir Alla inskriften. Denna inskrift, som upptäcktes i Jordanien 1967, berättar om siaren Bileam, Beors son (också omnmämnd i Bibeln i Numeri 22-24, bland annat tillsammans med en talande åsna) som får en nattlig vision av hur gudarna bestämmer sig för att skapa kaos i världen. Dessa gudar kallas just šaddayin, vilket verkar vara en plural av det ord vi har i "Shaddai".

Men, alltså åter till spelet. El Shaddai - Ascension of the Metatron är ett av de absolut vackraste tv-spel som finns - det ser ut som art nouveau, och musiken är förtrollande. Och på det typiskt japanska sättet innehåller det hur mycket religions-mashup som helst. Hjälten är Enoch, hans medhjälpare heter Lucifel (!) - den senare är klädd i japansk mörk kostym och sparar spelet genom att ringa upp Gud då och då via sin mobil (!) och berätta hur det går för vår hjälte. De fallna änglarna (inspirerade av berättelsen om gudasönerna i Genesis 6) ser ut som enögda ... öhmmmm ... grejer. Nefilim (alltså avkomman till fallna änglar och människor, också ursprungligen ur Genesis 6 och ett av GT:s mest populärkulturellt överanvända begrepp) ser ut som stora hattifnattar - som dessutom äter varandra levande. Totalt bisarrt, och totalt förtrollande.

Omdiktning, minst sagt. Och lite kul är att spelmakarna i början påpekar att spelet inspirerats av äldre religiösa texter och skapats samman av ett multikulturellt arbetslag med många olika konfessioner. Helt galet spel, och helt genialt.

torsdag 6 december 2012

Stormgudsteofani à la Ugarit

På måndag skall jag lägga fram lite ny forskningstext i det lundensiska GT-exegetiska seminariet. Där kommer bland annat följande vackra text att figurera (ur den ugaritiska Baal-cykeln,
KTU 1.4 VII 31-41):


qlh qds trr arṣ                                                                                      
 ṣat [špt]h ġrm aḫšn                                                        
  ( ... ) 
 bmt arṣ tṭṭn                                                                                           
 ib bʿl tiḫd yʿrm                                                                                     
 šnu hd gpt ġr                                                             
 ( ... )
 ydh k tġḏ                                                                                                                   
  arz b ymnh                                                                                          



... vilket jag återger på engelska som:
His holy voice shakes the earth,
the issue of his lips makes the mountains fear.
The heights of the earth quake. 
The enemies of Baal take to the forests, 
the haters of Haddu to the slopes of the hills. 
His hand shakes,
the cedar in his right hand.

Stormguden dundrar ...

Recensioner och e-böcker

Arbetarbladet säger om min fantastikroman Serafers drömmar, första delen i trilogin "Stjärnan, gryningens son":

"Den svenska bokutgivningen är inte bortskämd med fantasy, i synnerhet inte fantasy skriven på svenska. Bara av den anledningen är det glädjande att Ola Wikander tar det oväntade steget till att bli fantasyförfattare. /.../ Det är en fascinerande värld som han bygger upp i ”Serafers drömmar”, första delen i en planerad trilogi ..."

Och så är det skoj att få en recension av en bok man givit ut för mer än sex år sedan. Bloggen "Du är vad du läser" (som också recenserade Seraferna) säger om I döda språks sällskap: "[D]en visade sig vara precis den sortens fackbok som jag gillar."

För övrigt kan jag meddela att förberedelser just nu pågår om att ge ur "I döda språks ..." som e-bok också, liksom några andra av mina äldre böcker. Uppdatering kommer!


lördag 24 november 2012

Litteraturmystik

På söndag den 25/11 klockan 15.00 deltar jag i en paneldiskussion i Uppsala på temat "litteratur och mystik" med ett antal andra forskare:

Katarina Båth (http://www.littvet.uu.se/om_oss/personal/hemsidor_a-j/katarina_bath/,
Thomas Karlsson (http://www.esswe.org/#members/184/index.html),
Susanna Åkerman (http://snaswe.blogspot.se/2008/12/presentation-susanna-kerman.html)
amt Ann Öhrberg (http://www.littvet.uu.se/om_oss/personal/hemsidor_s-o/ann_ohrberg/).

Platsen är Sensus Uppsala, Västra Ågatan 16. Inträde är gratis och alla är välkomna.

lördag 10 november 2012

söndag 28 oktober 2012

Åska

Sitter just nu och skriver om drakar. Inte vilka drakar som helst, dock, utan om eventuella paralleller mellan det gammaltestamentliga drakkampsmotivet (JHVH:s kamp med Leviatan, etc.) och den vediska berättelsen om Indras kamp mot den stora ormen Vṛtra. Det är mycket trevligt att få arbeta forskningsmässigt med något som ger användning både för bibelhebreiska och vediska. Och för den delen ugaritiska, där Baal och hans vänner också bekämpar havsmonster i stor skala.

Och vilka texter detta ändå är! Notera följande beskrivning av Indra ur
Ṛg-veda II 12.13:



dyāvā cid asmai pthivī namete               
śuṣmāc cid asya parvatā bhayante   
yaḥ somapā nicito vajrabāhur          
yo vajrahastaḥ sa janāsa indraḥ        
 

... vilket jag återger på engelska på följande sätt:

"Even heaven and earth bow down to him,
from his might even the mountains fear,
he who is called soma-drinker, he with the lightning-bolt at his arm, 
he with the lightning-bolt in his hand – he, oh men, is Indra!"


Man hör verkligen åskdundret som skakar bergen - BADOOOOM!