Det allmänna indoeuropeiska ordet för “fyra” är *kwetwor(es).* Det är det
ordet som dyker upp i olika varianter som latinets qattuor, grekiskans tettares/tessares, sanskritens catur/catvāras, walesiskans pedwar och, för den delen, svenskans “fyra” (lättare att se om man
tänker på gotiskans fidwor). Många
fler exempel finns.
Men i det allra tidigast belagda indoeuropeiska språket,
hettitiskan, heter “fyra” något helt annat, nämligen me(y)u-. Eventuellt har det ordet med roten i minimus att göra, vilket skulle innebära
att den betecknar en “liten hand” med bara fyra av fingrarna. Saken är osäker.
Men finns inte det vanliga “fyra”-ordet alls på hettitiska?
Jo, kanske. Det finns nämligen ett ord kutruwan-,
som betyder “vittne”. Enligt en föreslagen tanke som ursprungligen går tillbaka
på en artikel av C.H Carruthers från 1933 skulle det ordet ha att göra med *kwetwor, i den meningen att
det skulle beteckna den fjärde personen i ett rättsfall, efter den käranden, svaranden
och domaren. Onekligen en intressant tanke. Men stämmer den …? Tja, oklart. För
att komma med en i sammanhanget passande anglicism är juryn fortfarande ute.