söndag 30 november 2008

Eris

Två av de roligaste astronomiska namnen jag vet är dvärgplaneten Eris ("tvedräkt") och dess måne Dysnomia ("laglöshet"). Dysnomia är i grekisk mytologi också dotter till Eris, vilket ju stämmer bra med symboliken. Riktigt skoj är dock att månen Dysnomias namn också lär syfta på det faktum att själva dvärgplaneten från början informellt kallades "Xena" (efter Xena: Warrior Princess) - Xena spelades av Lucy Lawless (get it?)!

För övrigt tycker jag att det är lite bisarrt att man kan heta "Laglös" i efternamn. Jag bara tycker det. Fast iofs: kunde romarna heta "Slokörad" (Flaccus) och "Kikärta" (Cicero) så ...

torsdag 27 november 2008

Enheduanna i Farsta

På lördag den 29/11 kommer jag att hålla ett föredrag på Farsta Bibliotek som del i deras utställning om Irak/Mesopotamien och dess kulturhistoria. Det hela går av stapeln klockan 15.00 och kommer bland annat att handla om Enheduanna, världens första till namnet kända författare, dotter till konung Sargon av Akkad på 2200-talet f.Kr. Läs mer här!

måndag 24 november 2008

Indoeuropeisk recension i DN

I lördags recenserade DN min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Recensionen är mycket vänlig: "Med suverän överblick och uppenbar fascination redogör han inte bara för hur det protoindoeuropeiska språket kan ha låtit, utan också för vad man med hjälp av PIE:s ordförråd kan få fram om de människor som en gång talade det", säger recensenten. Vad gäller hans önskan om mer information om glottokronologi vill jag bara citera Lyle Campbell som i sin Historical Linguistics lakoniskt säger om ämnet på sidan 201: "In what follows, it is discussed in some detail, not because it merits such attention, but because it has proven particularly misleading and it is important to understand why it should be avoided".

Läs recensionen här!

söndag 23 november 2008

Afroasiatiska utrikiskheter

Fornegyptiskan, det gamla hieroglyfspråket, representerar en gren av den språkfamilj som kallas afroasiatisk. Den afroasiatiska familjen har sex sådana kända avdelningar: semitiska språk, egyptiska, berberspråk, tchadspråk, kushitiska språk och omotiska språk (den sista av dessa grupper är ganska omstridd - är det en egen undergrupp, hör den ens dit överhuvudtaget?)

Dessa sex grenar är ganska avlägsna från varandra, mer så än de olika indoeuropeiska grenarna (som keltiska, germanska, italiska, grekiska etc.). Men ädnå kan man se släktskapen mellan den semitiska hebreiskans ord för jag, 'anôkhî, och den egyptiska motsvarigeten jnk (vilket den senare egyptiska språkformen koptiska vokaliserar som anok).

Men ibland är kopplingarna mer esoteriska. Det beror på att ljudlagarna som skiljer de olika grenarna åt är ganska "vilda". Ett exempel på detta är ordet för att "tala ett främmande språk". På hebreiska heter denna rot la‘az, med konsonantskelettet l-‘-z, där det andra tecknet betecknar en tonande faryngal frikativ, alltså det lite bräkande ljud som ofta förekommer på arabiska och kallas ‘ayin. På arabiska har vi verbet laghaza, "att tala gåtfullt", som är avlett av samma ord.

På egyptiska är motsvarande ord ȝ‘‘ ("tala utrikiska"). Det första tecknet, ȝ, betecknar ett ljud som i sen egyptiska tycks ha uttalas som en glottisklusil (en vokalansats). Och sedan har vi inte en utan två ex. av halsljudet ‘ayin. Ordet ser ju helt annorlunda ut än det semitiska la‘az.

Men troligen är det samma nedärvda afroasiatiska ord i båda fallen, men egyptiskans ljudlagar har massakrerat ordet ganska ordentligt. På egyptiska omvandlades många tonande ljud uttalade vid tandvallen (t.ex. d och z) till strupljudet ‘ayin, vilket i sig verkar märkligt - men gör att vi får två ex. av bokstaven, som vi ser i det egyptiska ordet. Och sedan tycks det som om glottisstöten ȝ från början haft ett annat uttal. Det visar sig nämligen att den på många ställen faktiskt motsvarar semitiska r eller l, vilket tyder på att det i äldsta tid var ett hals-r eller liknande (som sedan mjukades upp). Och så har vi kopplat ihop de två orden. Ljudlagar kastar ord långt från varandra!

måndag 17 november 2008

Hedengrens

Som nämnts tidigare kommer jag imorgon, tisdagen den 18:e november, vara på Hedengrens bokhandel i Sturegallerian Stockholm, där jag kommer att tala om indoeuropeiska och signera böcker. Det hela går av stapeln klockan 17.30. Väl mött!

lördag 15 november 2008

Blimp

Ett av de roligaste orden i det svenska (och engelska) språket är "blimp", alltså ett luftskepp utan skelett. Det låter så bisarrt när man säger det: "BLIIIIIIMP"!
Etymologin till ordet är osäker. En osäker (och antagligen felaktig) förklaring är att amerikanska militären skulle ha haft två sorters luftskepp: "Type A Rigid" och "Type B Limp" - "B Limp" -> "blimp". En annan variant på förklaring är att "blimp" skulle vara ett onomatopoetiskt ord skapat utifrån ljudet när man trycker med ett finger på den uppblåsta "ballongen". Därom tvista de lärde...

Och det finns ännu fler och konstiga varianter på förklaring. Och själv kan jag inte låta bli att grubbla på huruvida de i Final Fantasy-spelen så ofta förekommande luftskeppen är blimpar eller zeppelinare...

Men alltså, ärligt talat: blimp?

fredag 14 november 2008

Före grekiskan

Vad talades i Grekland före grekiskan? Tja, uppenbarligen något annat. Än idag vet man inte vilket språk som bevarats i de minoiska Linear A-texterna (luviska, ett semitiskt språk, något helt tredje?), så där får man inte mycket hjälp. Men man kan ändå se rester av ett förgrekiskt språk här och där, dels i låneord i grekiskans och dels i gamla namn (ofta ortsnamn) som är svåra att förklara utifrån grekiskan. Dessa antar man då skulle vara arv från det (kanske ickeindoeuropeiska?) förgrekiska språket. Exempel på detta finner vi i den egendomliga namnändelsen -inth/-ynth, som vi hittar i namn som Korinthos, Olynthos, Zakynthos, Hykinthos och Labyrinthos. Hyacinten är alltså till sitt namn kanske pregrekisk!

Det hypotetiska pregrekiska språket forskas det i en del idag; bland ägnar sig indoeuropeisten Robert Beekes en hel del åt att luska i detta (antagligen ickeindoeuropeiska) språk genom att leta efter dess substratrester i grekiskan.

torsdag 13 november 2008

I begynnelsen (av)

Det finns ju som bekant människor som tycker att grammatik är tråkigt och ointressant, men ibland kan grammatiken ha direkt dogmatisk och kanske livsavgörande innebörd för många som ser en eller annan text som (oftast religiöst) normerande. Ett exempel på detta har vi redan i den Hebreiska Bibelns första rader, i början av den så kallade "prästerliga skapelseberättelsen" i Genesis 1. Denna (i gammaltestamentliga sammanhang) förhållandevis sena text börjar med följande välbekanta ord:

Bĕrēšîth bārā’ ’Ĕlōhîm ’eth haššāmayim wĕ’eth hā’āreṣ, wĕhā’āreṣ hāyĕthâ thōhû wavōhû, wĕḥōšekh ‘al pĕnê thĕhôm, wĕrûaḥ ’ĕlōhîm mĕraḥefeth ‘al pĕnê hammāyim. Wayyō’mer ’Ĕlōhîm: yĕhî ’ôr!

vilket oftast brukar översättas något i stil med följande:
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord; och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind/gudsande svävade/svepte över vattnet. Och Gud sade: Må det bli ljus!"

Det är bara det att det finns en annan möjlig översättning, som grammatiskt sett på många sätt är mer trolig (vilket bibelkommissionen mycket nogsamt påpekar i en not till stället i Bibel 2000). Det är nämligen så att det allra första ordet (Bĕrēšîth, "i begynnelsen") ser ut att vara en så kallad status constructus-form, en form som betecknar att ordet är "ägt" av något annat och alltså skulle betyda "i begynnelsen av". Detta skulle i sin tur leda till att de första två raderna snarast är att betrakta som omständighetssatser. Det leder till en översättning av följande typ:

"I begynnelsen av att Gud skapade himmel och jord - jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind svepte över vattnet - sade Gud: Må det bli ljus!"

Detta ger en helt annan dynamik i texten, med en beskrivning av ett urtida kaostillstånd med ett mörkt "vattendjup" (tĕhôm, etymologiskt besläktat med det babyloniska begreppet Ti'āmat som namn på kaosvattenmonstret), som föregår skapelsen. Bruket av "tempus" i verserna stöder också denna tolkning: de två första verserna har tempus "perfektum" - här uppenbarligen för att ge bakgrundsinformation och tillståndsangivelse - och sedan, i vers 3, ("sade Gud") växlar berättaren till "imperfekt konsekutiv", den normala narrativa formen på klassisk bibelhebreiska.

Denna tolkning irriterar en del mer traditionellt "bibeltroende" kristna, som ser den som en utmaning mot Guds "skapelse ur intet", men det är värt att notera att också den klassiske medeltida judiske bibelkommentatorn Rashi var inne på ett liknande spår och såg "i begynnelsen" som början av en omständighetssats. Vi finner samma resonemang i kommentarserien Anchor Bibles version: "When God set about to create the heaven and the earth". Det är intressant att se hur historisk-kritisk/filologisk bibelforskning och religiös traditionalism ibland krockar. Visst är det kul med exegetik?

måndag 10 november 2008

Hedengrens

Den 18/11 klockan 17.30 kommer jag att vara på Hedengrens bokhandel i Sturegallerian i Stockholm. Där kommer jag att tala om indoeuropeisk språkhistoria och signera ex. av min bok Ett träd med vida grenar - väl mött!

Betlehem

Den palestinska staden Betlehem har som bekant varit central vid många tillfällen. I Mika 5:2 förekommer den bekanta utsagan om att "... från dig, Betlehem i Efrata,så obetydlig bland Judas släkter,skall jag låta en härskare över Israel komma", som sedan görs till centrum för exeges i Nya Testamentet.

Men stadens namn, då? Jo, det inledande bet- är status constructus-formen (den "ägda" formen) av ordet bayith ("hus"). Vad det följande leḥem betyder är inte helt klart. Den klassiska förklaringen är att se det som det vanliga hebreiska ordet med denna form, som betyder "bröd", alltså "brödets hus". Andra (mer spekulativa) teorier är att avleda det från ett verb som betyder "kämpa" (hebreiska nilḥam), vilket skulle ge "kampens hus" eller att se efterledet som en variant på namnet på den halvgudomliga varelsen Lahmu, som är känd från mesopotamiska källor, bland annat Enuma elish (det s.k. babyloniska skapelseeposet). Lahmu är i mesopotamiska källor bland annat ett slags urtidsmonster med stark behåring ...

fredag 7 november 2008

Ride the Snake

De ovanstående orden av Herr J. Morrison är ett tydligt exempel på den nyssnämndes stora fascination för ormar och reptiler (som han enligt uppgift såg många av under påverkan av diverse kemiska substanser...). Jag själv har alltid tyckt att dessa djur är fascinerande (om kanske inte direkt sympatiska) - om jag någon gång skulle skaffa ett husdjur stode nog en leguan högt på listan. Men det lär aldrig bli av.

Vad gäller ormar är det rolit att se hur engelskan misshandlat ett av sina egna ord för detta. På anglosaxiska finns ordet nædre, som betyder "orm". Detta ord används till exempel om paradisormen i Ælfrics översättning av Genesis till anglosaxiska:

Ða cwæð seo nædre eft to ðam wife, "Ne beo ge nateshwon deade, ðeah ðe ge of ðam treowe eton."

"Då talade ormen åter till kvinnan: 'Ni kommer inte alls att dö, fast ni äter från trädet.'"

Senare, på medelengelska, blev ordet till naddere - och det var då den märkliga misshandeln inträdde. Kombinationen a naddere ("en orm") misstolkades och felsegmenterades som an addere - vilket blev till an adder, och så var vi genom felaktig ordindelning framme vid det moderna ordet.

För övrigt älskar jag följande extremt nördiga vits (som kräver viss kunskap i matematik för att förstå):
Noah went out of the Ark, and he said to the animals: "Go forth and multiply!"
The adders came to him and said:
"We cannot multiply, we are adders!"
Then Noah cut down some trees and built a table of logs, and he said:
"See, I have built you a table of logs! Now you adders can multiply!"


Lamt, jag vet. Men skoj.

tisdag 4 november 2008

Kandidater med semiticerande namn

Apropå dagens begivenheter kan man ju notera att en viss herr B. Obama har ett vackert förnamn - avlett från den gamla semitiska roten b-r-k, "att välsigna" (som givit arabiska baraka, "välsignelse" och hebreiskans barukh, liksom för övrigt al-Barakât, namnet på ett slags somalisk bankrörelse, som drabbades av besynnerliga problem för några år sedan). Det är väl rimligen arabiskspråkigt inflytande i Kenya som här gör sig påmint.

I och för sig har herr J. McCain ju också ett semitiskt namn: John är ju inte mindre än Yoḥanan ("Herren är nådig"). Politisk onomastik från mellanöstern...

söndag 2 november 2008

Indoeuropeiskt omtryck och romanrecension från Kumla (!)

Min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia har sålt mycket bra, och nu är en nytryckning på gång!

Och Kumla biblioteks blogg har en mycket glad recension av min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren. Läs recensionen här!