torsdag 29 januari 2009

Tidlöst

Det är roligt - men inte helt lätt - att förklara att klassisk hebreiska inte har tempus i vår mening, att perfekt och imperfekt inte alls alltid är tidsbundna former. Särskilt kul är det att plocka fram ett textställe (Job 13:18) och verkligen se hur tre olika översättningar använder olika tempus för samma verb. Helskoj.

onsdag 28 januari 2009

Hemsk översättning med karp

En av de mest gräsliga (och därmed också mest humoristiska) översättningar jag sett från engelska var en passage i en gammal ZTV-textning till ett avsnitt av Monty Python - stort tack till ZTV för att de sände Python när ingen annan gjorde det, men deras översättning var ibland väldigt ... kreativ. Exemplet jag här är ute efter rör en passage som visar en scen ur Shakespeares Julius Caesar, närmare bestämt den där den etuskiskättade siaren Spurinna varnar Caesar för the Ides of March.

Det intressanta ordet här är naturligtvis Ides, som är en engelsk återgivning av latinets Idus, ett ord som betecknar antingen den femtonde eller trettonde dagen i månaden (i detta fallet den femtonde mars, den dag då Caesar sedan mördades). Detta ord har de glada unga översättarna på ZTV alls inte greppat. Man kan se framför sig hur de satt med sina lexika i högsta hugg och till sist hittade ordet ide, som betecknar vad som på svenska heter "id", ett slags karpfisk. Så kom de fram till följande nyskapande översättning:

"Akta dig för karparna i mars!"


Nu vet vi alltså vad Caesar sade när han dog: "Också ni, mina karpar!". Han blev nämligen anfallen av vildsinta beväpnade karpfiskar. Historien skrivs om för varje generation, brukar man ju säga ...


(En lite längre version av detta inlägg har också publicerats i Kontur)

måndag 26 januari 2009

Recension i Gefle Dagblad

Gefle Dagblad anmäler Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia tillsammans med Eva-Carin Gerös bok om grekiska. Läs här!

Hebreiska och farao

Det är roligt att undervisa i bibelhebreiska (särskilt när man slipper svimfärdighet och feber, som ansatte mig förra veckan). Idag fick jag till och med göra en utvikning om ordet par'ô ("farao"), och dess bakgrund som ett låneord från egyptiskans pr '3 ("stort hus"), som efterhand kom att bli en benämning på den egyptiske konungen. Att låna ord gick som bekant bra i antiken också. Så här ser tecknen ut på egyptiska (det första är pr, "hus", och det andra är '3, "stor"):



lördag 24 januari 2009

Kraftulla ursvenska ord, eller nåt ...

Det är roligt att kunna se vad folk har sökt på för att komma till ens lilla hörn av av det kybernetiska kosmos. Jag kan rekommendera Statcounter för ändamålet. Hur som helst fick jag reda på att någon kommit till min engelskspråkiga blogg genom att söka på något så mystiskt som "Ancient Swedish words and their powerful meanings". Har vi månne att göra med en amerikansk medlem i Asatru Alliance (eller liknande organisation), ute för att finna passande nordiska ord för en eller annan rit? Stenkul, i alla fall ...

onsdag 21 januari 2009

Morbus

... ville bara nämna att anledningen till min tystnad under den senaste veckan är en ytterst jobbig förkylning. Att hålla min hebreiskakurs levande tar det mesta av min energi. Hoppas åtminstone vara frisk till på måndag (den 26e), då jag har seminarium (14.00, rum 409 på teologen i Lund, om någon skulle finna hebreo-ugaritologisk forskning intressant). På återhörande.

lördag 17 januari 2009

Exegetisk manga ... eller nåt

En av de bästa mangatitlar jag har hört är Let's Bible. Det faktum att serien handlar om en ängel och en mode- och sexintresserad fiskare i Kroatien gör inte saken sämre. Japaner ...

Manikeisk hymn nr. 240

Ägnade lite tid åt att från koptiskan översätta en text ur den manikeiska psalmboken, en trevlig volym som jag lyckades få tag på vid en utgallring av ett bibliotek (tillsammans med Crums jättelika koptiska lexikon). Jag tänker här delge er texten; det kan vara värt att notera att "Bema" (grekiskt låneord för "pulpet", "plattform") betecknar en sådan som man ställde fram för att symbolisera den inte längre närvarande religionsgrundaren, nämligen Mani själv, vid en särskild Bema-fest som var till åminnelse av Manis död. Hållen till godo!


Vi välsignar och besjunger dig, vår fader Mani, o du ärofulle.
Du är den vi åkallar, odödlige Fader, Konung, Gud; hör din flock, o du ärofulle.
… han som Fadern sände från höjden, för att han skulle frigöra de själar som räknats till honom, o du ärofulle.
Därför firar vi nu och fulländar din heliga dag, i det att vi tillbringar natten och håller vakt i din glädje, o du ärofulle.
Du är ett odödligt väsen på denna tredjes dag. Du är ett sändebud, en annan har sänt dig till oss, o du ärofulle.
Tvätta oss därför nu i din glädjes daggdroppar, ty vi är förordnade att tjäna ditt heliga Bema, o du ärofulle.
Öppna för oss vägen genom himlarnas valv och vandra före oss till ditt konungarikes glädje, o du ärofulle.
Vi är vana att dyrka ditt sätes tecken, när du sprider ut det på dagen för fyllandet av måttet, som idag är dolt, o du ärofulle.
Ära till dig, Mani, du ärofulle; seger till ditt välsignade Bema, o du ärofulle, och den välsignade Marias själ.

måndag 12 januari 2009

Poeten och cirkelmakaren i Arvika nyheter och Nerikes Allehanda

Roligt är att hitta trevliga saker i efterhand. Sötte på två trevliga recensioner av min och min fars antikroman Poeten och cirkelmakaren som jag inte sett tidigare. Den ena var ur Arvika Nyheter, som säger att "Herrarna Wikander har roat sig och sina läsare med en livfull och fantasirik skildring [...] Det vilar nog lite av studentspexets anda och humör över boken. Ibland bir handlingens trådar lite väl intrasslade, men i stort sett accepterar nog läsarna detta, och då kan de roa sig med denna respektlösa lek med en bister verklighet."

Nerikes Allehanda skriver:
"Undertiteln är "En antik skröna" och en skröna är just vad det här är, en underhållande sådan. Författarna har satt in några fiktiva personer mitt i verkliga händelser, bland personer som funnits på riktigt och berättar på så vis en egen historia [...]
Det kunde ha blivit så fel, ett enkelt sätt att sälja en historia på, men författarna Örjan och Ola Wikander har i stället gjort historieberättandet på ett intelligent och roligt sätt."

söndag 11 januari 2009

Ghazza

Den hebeiska bokstaven 'ayin stod ursprungligen för två olika ljud som sedan sammansmälte. Det ena är det egentliga 'ayin-ljudet, som jag beskrivit här. Det andra är det ljud som på arabiska bevarats som en egen bokstav med namnet ghayin, och som uttalas som ett frikativt g — som g-et i nordtyskans uttal av Wagen eller ungefär som parisiskans hals-r (om än mer frikativt än tremulerande).

Anledningen att vi vet att detta var ett separat ljud i hebreiskan i antiken är att transkriptioner till grekiska antyder det. I den grekiska bibelöversättningen Septuaginta finner man ibland 'ayin återgivet som ett grekiskt gamma, nämligen - och detta är de fall då det på den tiden faktiskt var ett ghayin. Ett av de fall där detta händer, faktiskt ett av de allra mest klassiska fallen, är i namnet på staden Gaza, som alltså hade ett gh i början. Detta hör vi fortfarande i dagens arabiska uttal Ghazza.

De senaste nyheterna från de israeliska massakrerna där är att militären verkar ha använt vit forsfor mot civila och att de just missilangripit en svenskfinansierad klinik. Och de palestinska dödssiffrorna närmar sig 900. Hur länge skall detta tillåtas pågå?

lördag 10 januari 2009

Ein Deutsches Handy

Jag befinner mig just nu i Tyskland, närmare bestämt Göttingen, där jag ägnat mig mycket åt gammal hederlig biblioteksforskning på Theologicum. Bland annat har jag slagit i ordregistret till Die Keilalphabetischen Texte aus Ugarit, som inte finns att tillgå hemma i Lund, och grunnat på den källhistoriska bakgrunden till episoden om Elia på Karmel - samt umgåtts med lärda kolleger. Tänk som det kan gå.

Och dagens ord måste ju i ärlighetens namn också bli tyskt. Jag tror att jag väljer das Handy, tyskans hysteriskt roliga pseudoengelska ord för mobiltelefon. Enligt den här sidan skall uttrycket från början ha kommit från någon viss telefonmodell. Men oavsett låter sådana kvasiengelska skapelser lite för mycket som vårt ack så fosterländska "freestyle", ett ord som ju tursamt nog tycks vara på utdöende ... vestigia terrent!

tisdag 6 januari 2009

Till Göttingen

Imorgon bär det av till Tyskland för min del, närmare bestämt till Göttingen, där jag skall umgås med exegeter och bilda mig i största allmänhet. Hur det blir med eventuella uppdateringar under tiden är oklart, men jag planerar att vara hemma om en vecka. Må vägen vara lätt och gynnsam!

Med plog i Sydvästasien

Det hettitiska verbet för "att plöja, bruka jorden", hars-, är intressant. Många har kopplat det till den gemensamma indoeuropeiska roten *h2erh3-, som givit latinets aro, grekiskans aroô, forniriskans airid, gotiskans arjan och svenskans "årder". Detta är definitivt en möjlighet, men jag grunnade på om en låneordskoppling kanske också kunde finnas till det semitiska ord som på hebreiska heter ch-r-sh (tänkte mig snarast att det semitiska ordet skulle vara lånat från anatoliskan). Hade till och med funderat på att skriva en artikel om saken. Men se, som man bedrar sig. Redan 1954 publicerade nämligen Jaan Puhvel en artikel i Journal of the American Oriental Society som nämnde en sådan koppling (fast han snarare såg semitiskan som långivaren). Man kanske borde skriva en diskussion som specifikt tar upp möjligheten av ett lån i andra riktningen, alltså att det hettitiska ordet verkligen motsvarar IE-roten, som sedan spritt sig till semitiska språk genom lån? Hmm, lån från indoeuropeiska som har med plöjande att göra - man låter ju nästan som en Renfrew-anhängare. Nej, någon måtta får det vara!

torsdag 1 januari 2009

Nytt år!

Le-shana tova, chaverai we-chaverothai!