onsdag 30 april 2008

Fire walk with me

Var ikväll och såg på valborgsmässobålet, vilket fick mig att tänka på både Bob i Twin Peaks och hymner till Agni ur Rgveda. Dagen till ära:

agnim île purohitam
yajnasya devam rtvijam
hotâram ratnadhâtamam ...


"Elden dyrkar jag, prästen,
offrets gudomlige förrättare,
åkallaren, rikedomens störste givare ..."

tisdag 29 april 2008

Varm etymologi

Det har blivit varmt här i Lund, så att man svettas, till och med. Magnoliorna har slagit ut, och jag har unnat mig vårens första par solglasögon, med just den där brungula tonen jag gillar, som får hela världen att se overkligt filtrerad ut. Jag blir glad av sådant.

Men, som sagt, det är varmt. Och därifrån tar vi dagens indoeuropeiska etymologi. Det germanska ord "varm" vi har finner en släkting i sanskritens gharma-, som i sin tur kommer av protoindoeuropeiska *gwhermo-. På latin dyker ordet upp som formus och på grekiska som thermos. Så när ni använder en termos för att hålla något "varmt" - glöm inte att det är exakt ordet "varm" ni värmer med!

måndag 28 april 2008

Deuteronomism

Sitter just och läser den hebreiska texten till Deuteronomium 14. Femte Mosebok utgör grunden till den stora ideologiska rörelse i den israelitiska religionen som brukar kallas den deuteronomistiska. Rörelsen hade sin grund i den reform som konung Josia av Juda genomförde år 622 f.Kr., där han lät centralisera kulten till Jerusalem och ivrigt motarbetade vad som uppfattades som "främmande" religiösa bruk. Reformen skall ha börjat i och med att man "hittade" en text i Jerusalems tempel, en text som beskrev Moses sista föreskrifter. Idag anser många akademiker att denna text var (en del av) det som senare blev Deuteronomium, och man tänker sig ofta att den inte egentligen "hittades" utan skrevs av kretsar kring eller kort före Josia, som likt en fornisraelitisk Gustav Vasa knöt allt religionsutövande till centralmakten i Jerusalem.

Ur Deuteronomium och dess ideologi utgick sedan en hel skola och historie-filosofisk syn som brukar kallas deuteronomism. Det "Deuteronomistiska historieverket" (Josua, Domarboken, Samuelsböckerna,Konungaböckerna) bedömde det gamla Israels historia helt efter de måttstockar som 5 Mos satt upp: var kulten centraliserad, rensade man ut "utländskheter", dyrkade man bara YHWH? Denna filosofi blev en förklaring till den nationella katastrofen 586 f.Kr., då det fria Judariket krossades av babylonierna (den "babyloniska fångenskapen"). Man såg senare detta som ett resultat av konungarnas och folkets ovilja att följa de deuteronomistiska lagarna.

Mycket typiska i de deuteronomistiskt påverkade texterna är vissa fasta fraser, t.ex. shama' be-qol YHWH ("att lyssna till Herrens röst", dvs. lyda honom). En annan typisk fras är att "göra vad som är ont i YHWHs ögon". Det handlar i dessa texter om lydnad, inte bara mot Gud utan mot det centraliserade kultsystemet. Dessa lydnadskrav var ganska extrema: se till exempel följande ur Deut 13:

"Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon."

Ord och inga visor - och ideologiproduktion på hög nivå.

söndag 27 april 2008

Första anmälan

Poeten och cirkelmakaren har fått sin första anmälan - vilket är lite roligt med tanke på att den inte är officiellt utkommen än - se här!

Jag är del i kanon

Idag klockan 13.10 och imorgon måndag klockan 20.00 är jag med i Axess-tvs program Kanon-tv, där jag pratar med Johan Tralau, Anders Piltz och Eva-Carin Gerö om hot mot latin- och grekiskstudier i Sverige och dess universitet. Från och med imorgon skall programmet också finnas att se på Axess' webbsite.

fredag 25 april 2008

Dunsany

Ännu ett exempel på underbart drömsk engelska, denna gång av Lord Dunsany:

Once when the gods were young and only Their swarthy servant Time was without age, the gods lay sleeping by a broad river upon earth. There in a valley that from all the earth the gods had set apart for Their repose the gods dreamed marble dreams. And with domes and pinnacles the dreams arose and stood upp proudly between the river and the sky, all shimmering white to the morning. In the city’s midst the gleaming marble of a thousand steps climed to the citadel where arose four pinnacles beckoning to heaven, and midmost between the pinnacles stood the dome, vast, as the gods had dreamed it.


Jag älskar verkligen den måleriska och overkliga stilen - mycket långt från den krassa diskbänksrealism som brukar anses för god kultur i den moderna svenska debatten. Och visst är det underbart att Lord Dunsanys fullständiga namn var Edward John Morton Drax Plunkett, 18th Baron Dunsany?

Idag iväg till Göteborg för att föreläsa om de Kaldeiska oraklen. Grekiska hexametrar skall reciteras. Och så skall jag berätta om sådant som detta (ur orakel 163):

"Böj dig inte ned i världen som glittrar av mörker,
under vilken en avgrund är spridd, evigt formlös och utan åsyn,
mörk runt omkring, oren, glädjande sig i bilder, medvetslös,
bråddjup, förvriden, evigt vridande sig kring sitt kraftlösa djup,
för evigt äktad med en osynlig form, slö, utan ande.”

torsdag 24 april 2008

There can be only one!

Minns ni den härliga gamla 80-tals-b-filmen Highlander? Så klart ni gör. Man måste ju gilla en film med en egentligen fransktalande skådespelare som försöker bryta på skotska, spelar odödlig och svingar japanskt svärd. Helt lysande. Den första filmen alltså - uppföljaren var verkligen en av de sämsta filmerna i världshistorien. Vad få vet är dock att den ursprungliga filmen har påverkats av jämförande indoeuropeisk språkvetenskap - om än i mycket missförstådd form.

Minns ni skurken i Highlander? Han kallades The Kurgan, och hade ett gräsligt fult flin medan han svingade sitt ännu större svärd mot vår stackars Christopher Lambert, som gjorde vad han kunde och till sist besegrade fulingen. Men varför kallades skurken The Kurgan? Jo, se detta är ett av de mer bisarra exemplen på den indoeuropeiska språkvetenskapens receptionshistoria.

Filmen beskriver "kurganerna" som ett forntida, extremt grymt folk som allmänt slog ihjäl människor, brände röda stugor, slog små barn och sade fula ord. Så vitt jag vet har något folk som kallat sig så aldrig funnits - MEN: en av de allra vanligaste teorierna om de indoeuropeiska språkens ursprung är den så kallade kurganteorin. Enligt denna talades det indoeuropeiska protospråket av folk i södra Ryssland och Ukraina, folket i vad som brukar benämnas "kurgankulturen", efter ett slags gravhögar de lämnade efter sig. Enligt den klassiska (och i dag något utdaterade) versionen av kurganhypotesen spred detta folk sitt språk genom råa invasioner, och så kom det sig att vi alla idag talar indoeuropeiska språk. Den litauiska arkeologen Marija Gimbutas såg detta "kurganfolk" som en samling råa, patriarkaliska sällar, som med våld spred sitt språk och underkuvade de "fredliga, gudinnetroende" förindoeuropeiska invånarna i Europa. Kurgantesen är än idag populär (den har mycket som talar för sig, framför allt i fråga om protoindoeuropeiskans rekonstruerade ordförråd), men Gimbutas' egendomliga politiska idéer har som tur är oftast rensats bort från den. Men innan dess hann de alltså skapa en skurk i en b-film. Outgrundliga äro populärkulturens vägar.

Ännu skummare är att "kurganen" i filmen slåss mot skotska högländare: enligt kurganteorin skedde spridningarna från Ukraina någon gång mellan 4500 och 2500 f.Kr. Då bar man inga kiltar, om man säger så.

tisdag 22 april 2008

Med lärde i Lund

Det gick mycket bra idag när jag lade fram mitt avhandlingskapitel på exegetikkonferens, och jag knöt en hel del bra kontakter. Och det är en väldigt trevlig känsla att träffa andra som kan ugaritiska - men det var inte många av oss som faktiskt vågade försöka uttala den vokallösa texten (jag var en av dem som faktiskt gjorde det litegrann). Lyssnade också på en diskussion om arkeologiska lämningar från 500-talets Palestina. Före Kristus, alltså. Och igår pratade vi om hebreiska tempusformer, samt en "Döda havsrulle" (Qumran-text) som troligen beskriver en exorcismritual. Esséernas svar på Max von Sydow, eller något - fast man får hoppas att de slapp de snurrande huvudena.

Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.

Konferens

De här dagarna deltar jag i exegetikkonferens här i Lund med deltagare från Sverige,Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Imorgon lägger jag fram ett avhandlingskapitel för den lärda skaran - man får hoppas att det går väl.

söndag 20 april 2008

Spanien, klippdassarna och fenicierna


Dagens obskyra etymologi:

Vad har detta lilla söta djur att göra med namnet på staten Spanien? Låt oss undersöka saken!
Fenicierna var som bekant en samling överdängare på att resa kring, handla och starta städer i hela den antika världen. De pratade också ett roligt (utdött) nordvästsemitiskt språk. När fenicierna grundade sina kolonier i Spanien blev de förvånade över den stora mängden harar som bodde där. Haren var nu inte ett djur som fenicierna kände väl från sitt hem i nuvarande Libanon och Syrien, så de kallade den för shaphan, ett feniciskt ord som egentligen betecknar "klippdassen", den gynnare som ni ser avbildad här intill. Landet de kommit till kallade fenicierna 'I-shaphan, "klippdasskusten" eller "klippdassarnas ö". Detta blev sedan namnet på området, och när romarna hörde det skapade de sin egen form: Hi-span-ia. Som sedan blev till España och "Spanien".

Det är i alla fall den vanligaste teorin.


(En ordentligt utvidgad version av denna text har publicerats i tidskriften Kontur - och senare i min bok Orden och evigheten).

fredag 18 april 2008

Romanen i handen


Det första förhandsexet av min och min far Örjans antikroman Poeten och cirkelmakaren damp ned i min postlåda igår! Och jag måste säga att den blev vacker - jag gillar särskilt den matta ockratonen i omslaget. Det officiella utgivningsdatumet är den 15:e maj, så ganska snart bör den alltså finnas i handeln.

En mem av mig

Såg just att det på Facebook nu finns en bland dessa mängder av "grupper" (de tycks föröka sig genom delning) som har namnet "Klassisk Humanism". Det låter ju onekligen som en trevlig titel, och riktigt glad blev jag när jag fann min lilla stridsskrift "Antihumanismens spöke" citerad som ett slags manifest för gruppen. Sånt värmer.

Och nej, jag gillar inte ordet "mem". Dawkins-trams.

Jag gillar faryngaler

Om man av någon anledning tycker att man fått nog av Britney Spears, Idol-idolerna och andra stora och sofistikerade uttryck för modern ljudkultur och vill lyssna på något mycket mer smalt - och om man dessutom gillar gamla främreorientaliska religiösa texter - skulle jag vilja rekommendera den här siten, som innehåller lite raspiga men ändå extremt vackra inläsningar av den hebreiska Bibeln på väldigt vacker bibelhebreiska. Mannen som läser in texten har ett verkligt konstfärdigt uttal, men den renaste sefardiska accent. Och han uttalar strupljuden ('ayin och chet) helt riktigt, ända nere i svalget. Deep throat, så att säga.

torsdag 17 april 2008

En brahminsk tiger i sängen

Ett av projekten i min bok "I döda språks sällskap" (liksom för övrigt på den här bloggen) är att visa att gamla språk inte är så "döda" som man kan tro utan sticker upp sina välfriserade huvuden både här och där än idag. Och det är ju gott och väl, men ibland blir till och med en inbiten språkjonglör som undertecknad lite tagen. Ett exempel på detta är en av de mer bisarra användningarna av sanskrit i dagens värld, nämligen det faktum att en tämligen populär medicin mot ... manliga problem ... har ett namn som antagligen inspirerats av Indiens klassiska språk. På sanskrit finns nämligen ordet vyâghra, som betyder "tiger". En sådan förväntas man väl bli i sängen, antar jag.

Nästan lika bisarrt är i och för sig att medicinen i fråga (Viagra, alltså) från början vad menad att behandla högt blodtryck - och nej, då hade medicinen inte det namn den brukar ha idag. Men visst, sanskrittigrar fungerar väl också. Man undrar vad det där "p-pillret för män" som alltid sägs skola komma ut i handeln "om cirka fem år" kommer att kallas? Kanske aprajakâma ("njutning utan avkomma")? Varför ändra på ett vinnande koncept - sanskrit är kanske det nya inom sexologisk forskning. Vad skulle Pânini ha sagt om han visste?

onsdag 16 april 2008

Lovecraft-parlörer av idag

I de subkulturella kretsar där man gillar H.P. Lovecraft och hans mörkerier har märkligt nog något slags konsensus utbrett sig om hur man skall uttala (de i sig ofta medvetet outtalbara) namnen på hans Great Old Ones och andra läskiga oknytt. Oknytt, förresten - jag gillar det ordet.

Till exempel råder en allmän uppfattning om att man skall uttala namnet på Lovecrafts kändaste väsen, Cthulhu, som "Ka-too-lo", med accent på andra stavelsen. Detta måste naturligtvis vara rena nysen, och jag har en sneaking suspicion att detta uttal kan härledas till Chaosiums (i och för sig utmärkta) rollspel baserade på HPL:s historier - där anges nämligen ett liknanade uttal som "ett enkelt och praktiskt standarduttal". Men rätt är det knappast. Lovecraft skrev själv att det snarast skulle låta som "Hlu-hlu", uttalat extremt gutturalt långt tillbaka i halsen. Trots detta blev jag en gång "rättad" av en spelbutiksexpedit, som berättade att det minsann uttalades Ka-too-loo och inget annat. Ad fontes, säger jag!

måndag 14 april 2008

Tävlingen avgjord

Vi har vinnare (flera stycken, till och med)! Luviska är språket, närmare bestämt hieroglyfluviska (bekanta till mig brukar kalla det "toppluviska!").

Meningen betyder "Jag är Halparutiyas, domaren/härskaren,gurgum-isk konung", där kurkumawanas är en ortbeteckning. Närmast rätt svar kom signaturen Idher, som också klarade att rubriken betyder "Vad är detta". Men alla som kopplade luviskan (och även förslaget hettitiska, som ju är nära släkt med luviska) kan yvas och känna sig stolta. Kanske någon mer sådan tävling någon gång, eller?

söndag 13 april 2008

Kwi asti?

En liten tävling utlyses härmed: den som kan knäcka vad följande är för språk vinner evärdelig ära och stor kleos från alla bloggens läsare (liksom dess författare). Ännu mer ära får man om man kan komma med goda gissningar på vad meningen betyder. Så alltså: Ladies and gentlemen, start your engines, här kommer texten:

Amu-mi Halparutiyas, tarwanas, kurkumawanas hantawatis.

Så nu är det bara att gnugga geniknölarna (Gud vad jag hatar det uttrycket, förresten!) och se vad ert lingvistiska sinne kan ge! Svara i kommentarer om ni har förslag!

The game is on.

lördag 12 april 2008

City of Aquatint

Här på bloggen och i många andra sammanhang brukar jag ju skriva om mycket gamla eller i alla fall ganska pitoreskt egenartade språk. Man skall dock inte helt glömma de moderna och vanligare, som ett av de språk jag verkligen håller högst: vacker, brittisk engelska. De språket kan vara så makalöst estetiskt tilltalande - som till exempel när Evelyn Waugh tidigt i Brideshead Revisited (en av mina absoluta favoritromaner) skriver följande:

Oxford, in those days, was still a city of aquatint. In her spacious and quiet streets men walked and spoke as they had done in Newman's day; her autumnal mists, her grey springtime, and the rare of her summer days—such as that day—when the chestnut was in flower and the bells rang out high and clear over her gables and cupolas, exhaled the soft vapours of a thousand years of learning. It was this cloistral hush which gave our laughter its resonance, and carried it still, joyously, over the intervening clamour...

Bara ett sådant ord som autumnal är så gnistrande vackert: just sammansmältningen av det germanska och latinska blir så fulländat vacker ibland. Och läs för all del boken, eller se den makabert välgjorda tv-serien från 80-talet med Jeremy Irons och Anthony Andrews. Den kommande tvåtimmarsfilmen är jag mycket mer tveksam till: varför försöka göra om det som redan är perfekt?

Från mörker till ljus

Asato mâ sad gamaya
Tamaso mâ jyotir gamaya
Mrtyor mâmrtam gamaya


"Led mig från det osanna till det sanna
Led mig frön mörker till ljus
Led mig från döden till det odödliga"

Orden är ur Brhadaranyaka-upanishaden (kanske ca 800 f.Kr.), och beskriver den frälsande odödlighetsupplevelsen i glödande ord. Vi ser gamla indoeuropeiska ord som sat, som är samma ord som vårt "sann" liksom roten mr-, som vi finner i latinets mors. Ordet gamaya är en kausativ av samma ord som vi har i "komma", alltså egentligen "låt mig komma".

Och var hittar vi denna text idag, förutom i filologers och brahminers dammiga luntor och recitationer? Jo, i det stora körtemat Neodämmerung som spelas i The Matrix Revolutions, när Neo kämpar med den lede Agent Smith. Fast de betonar det inte helt rätt (kören lägger tonvikten på andra stavelsen i gamaya fast den egentligen skall vara kort). Men visst är det lite kul med upanishadisk sanskrit i en stor Hollywood-film - och så säger de att man inte har nytta av gamla språk!

torsdag 10 april 2008

*suep-

Ordet i rubriken är den protoindoeuropeiska roten för "sova". Den har givit vårt ord "sova", avledningen *sup-no-/*suep-no- har givit "sömn" (på sanskrit svapna-, på grekiska hypnos och på latin somnus). Och verbet betecknar precis vad jag skulle behöva göra nu - sov fyra och en halv timme i natt, skulle upp för att vara i morgon-tv. Och om några timmar kör det igång igen... men vad gör man inte för den goda saken?

onsdag 9 april 2008

Etruskiska lampor

Visste ni förresten att ordet "lanterna" möjligtvis ursprungligen kommer från etruskiska (via latin naturligtvis)? Suffixet -na är ett typiskt avledningssuffix på det språket, bland annat i namn (Pulenas, Alethnas etc.). Andra ord som kan ha sådant ursprung är arena (egentligen "sand", som på en arena) och atrium. Så nästa gång ni åker båt eller går på cirkus, tänk på de gamla etruskerna!

tisdag 8 april 2008

You are dangerous

Engrish är något av det roligaste jag vet. Dvs. japansk (samt kinesisk, koreansk och ibland thailändsk) mindre lyckad engelska, underbart samlad på http://www.engrish.com/ (värt ett besök om dagen utan tvekan - den uppdateras ideligen). Ibland innehåller de små lustigheterna intressanta lingvistiska poänger också, vilket inte gör saken sämre. Ett exempel är en skylt från slottet i Nagoya, på vilken följande helt lysande text står skriven.

Because you are dangerous
you must not enter.

Detta låter naturligtvis helnipprigt, men det hela blir begripligt om man läser den japanska texten, som transkriberad lyder sålunda:

Abunai kara, haitte wa ikemasen.

Om vi gör lite grammatisk analys av detta får vi förklaringen. Adjektivet abunai betyder mycket riktigt "farlig", här i predikativ betydelse ("är farlig(t)"). Kara är ett efterställt ord som betyder "på grund av att". Haitte wa ikemasen (av verbet hairu, "gå in") blir "får inte gå in".

Ser vad som saknas? Subjekten!
Japanska sätter nämligen inte ut subjekt alls om det inte är absolut nödvändigt, inte som verbändelser heller. Detta gör att meningarna ofta måste tydas ur kontexten, och i översättningar som dessa kan det ibland bli fel när man skall återge det hela på språk som faktiskt måste ha subjekt (som engelska). Alltså slänger man in ett you lite varstans. Vad det hela betyder är alltså egentligen:

"På grund av att det är farligt (här) får man inte gå in."

Fast det kan ju bli fel på andra hållet av precis samma skäl. Här hade man satt ett you när konstruktionen egentligen var opersonlig, men andra exempel finns där man sätter in it istället för you, vilket får det hela att låta som citat ur The Silence of the Lambs:

It rubs the lotion onto its skin, or else it gets the hose again!

måndag 7 april 2008

Ta logia parestin! ("Oraklen är här!")


Min översättning av de Kaldeiska oraklen har nu kommit från trycket - jag har hållit den vackra volymen i min hand. Den fragmentariskt bevarade grekiska texten med dess esoteriska beskrivningar av den flammande gudomliga världen har aldrig tidigare funnits på swensko, men nu kan den alltså läsas - och en religionshistorisk introduktion av yours truly får man på köpet! Omslaget ser ut som ovan. Ett litet exempel på hur texten låter är detta (fragment nummer 34):

Så kallar oraklen också denne störste gud ’Källornas Källa’ och säger att han ensam gav upphov till Alltet:
Därifrån kastar sig den mångfaldiga materiens födelse fram.
Därifrån sveper en åskvigg fram och gör eldens blomma oklar
när den kastar sig in i världens håligheter. Ty därifrån börjar alla ting
utsträcka underbara strålar mot det som är nedan.”


Om man är intresserad av antik esoterisk litteratur med medelplatonska och gnosticerande drag går den att beställa från http://www.sitraahra.se/, där man också kan läsa mer om boken.

söndag 6 april 2008

Pigeon! Pigeon! Like your English!

Jag gillar pidgin- och kreolspråk (vem gör inte det?). Ett roligt exempel är ett av de kändaste av dem, nämligen tok pisin, som är allmänspråk i Papua Nya Guinea. Vad sägs om den här meningen, som förekom på en reklamskylt för tandkräm: Plenti switpela i save bagarapim tit bilong yu hariap ("Mycket sötsaker kan förstöra dina tänder snabbt")? Lysande, eller hur?

Notera särskilt användningen av vad som ursprungligen varit hela fraser ("bugger up" och "hurry up") som enstaka ord. Det förstnämnda är ju för övrigt ganska grovt på engelska, men på tok pisin betyder det bara "förstöra". Ändelsen -im (av eng. "him") har grammatikaliserats och blivit markör för transitivitet. Helskoj.

Tok pisin har tagit upp en hel del från sin papuanska bakgrund: så skiljer man till exempel på dualis och pluralis vid pronomen ("yumi" är "vi" i dualis och "mipela" är plural - detta "pela" som ständigt återkommer är eng. "fellow") och likaså skiljer man på inklusivt och exklusivt "vi" (som innefattar resp. utesluter den tilltalade).

Fader vår på tok pisin är också underbar:

Papa bilong mipela
Yu stap long heven.
Nem bilong yu i mas i stap holi.
Kingdom bilong yu i mas i kam.
Strongim mipela long bihainim laik bilong yu long graun,
olsem ol i bihainim long heven.
Givim mipela kaikai inap long tude.
Pogivim rong bilong mipela,
olsem mipela i pogivim ol arapela i mekim rong long mipela.
Sambai long mipela long taim bilong traim.
Na rausim olgeta samting nogut long mipela.
Kingdom na strong na glori, em i bilong yu tasol oltaim oltaim.
Tru.

Artikel

http://www.kvp.se/nyheter/1.1112578/ingen-snackar-som-ola

Jag gillar deras "poll" om hur många språk man behärskar...

lördag 5 april 2008

Mipney ma

... är en hjärtskärande vacker judisk sång, med en av de vackraste, nästan gnosticerande, beskrivningar av själens exil i materien som jag hört. Texten påminner nästan lite om Jalal ad-Din Rumis beskrivning av vassflöjten som sjunger om sitt saknade ursprung i vassriket. Sången har bland annat spelats in av The Klezmatics, ett av mina favoritband, och i enlighet med deras version återger jag den här med ashkenaziskt (östeuropeiskt) uttal:

Mipney ma, mipney ma
yoredo ha-neshomo?
Mipney ma, mipney ma
yoredo ha-neshomo?

Me-igro romo
le-viro amikto...
Hayerido tsoyrekh aliyo hi.

Texten är språkligt blandad. Orden me-igro romo le-viro amikto är arameiska, medan resten är hebreiska. Denna till synes egendomliga blandning är inte helt ovanlig i judiska religiösa texter.
Hursomhelst betyder det hela lite fritt översatt:

"Varför, varför
steg själen ned?
Varför, varför
steg själen ned?
Från den höga höjden
till den djupa avgrunden...
Nedstigandet blir åter en väg tillbaka upp."

Tony Kushner har gjort en ganska snygg engelsk översättning på vers:
Why did the soul, tell me this,
Tumble from Heaven to the Great Abyss?
The most profound descents contain
Ascensions to the heights again...


Magnifikt, helt enkelt.

fredag 4 april 2008

Labans språk

Sände just in artikel till Språktidningen, som jag skrivit i några gånger tidigare. Den här texten kommer troligen i nummer 4/2008 och handlar om arameiska, Jesu modersmål, den babyloniska Talmuds språk och "det där konstiga som de pratar i den där Mel Gibson-filmen". Det är en lite rolig synkronicitet att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren (som kommer ut i maj) till stor del handlar om människor som pratar just det språket. Dock förekommer ingen arameiska återgiven i romanen, eftersom det är den som motsvarar "svenskan" i de delar som handlar om det judiska samhället - det är hebreiskan som återges istället.

Det var alltså inte romanen som fick mig att skriva den här artikeln just nu, utan det faktum att jag just nu deltar i ett litet seminarium vid teologen i Lund som läser syriska (en östarameisk dialekt som använts till mycket, oftast religiös, litteratur under senantik och medeltid). Förhoppningsvis skall det bli lite mandeiska också för min del (också det en form av arameiska, som används som heligt språk av den gnostiska religiösa grupp som kallas.... just det: mandéer).

Arameiska är skoj, helt enkelt. Och nej, inte armeniska. Arameiska.
(denna sammanblandning görs faktiskt på baksidestexten till den svenska utgåvan av konspirationsboken Döda havsrullarnas hemlighet - om det även står så inne i boken vet jag inte, jag försöker hålla mig fri från den sortens böcker och deras miasma. Men titta på adlibris-sidan för den boken om ni vill - och gråt.)

torsdag 3 april 2008

Skola-skola

... förresten måste jag häva ur mig lite gnäll. Det sitter fortfarande i, ända sedan i julas, då jag råkade slötitta på tv och fick se reklam för julkalendern LasseMajas detektivbyrå. En människa modell mindre satt och läste högt för en annan dito om vilka regler som gällde för riktiga detektiver. Språket var högtravande och arkaiskt... trodde de väl. Jag minns fortfarande plågan jag kände när jag hörde barnet läsa upp: "En detektiv skola..."

Skola! Denna verbböjning hade väl manusförfattarna lagt in för att låta "öfverdrifvet ålderdomliga", men de tycks inte ha greppat att formen är pluralis! De skola. Flera detektiver skola. Men aldrig en detektiv. Aldrig aldrig aldrig. Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig. Oh my God, the ungrammaticality, it burns!
Det är inte snällt att utsätta små barn för sådana språkliga övergrepp. Protester borde ha lämnats in till Socialstyrelsen - vi måste försvara oss från dessa barbarismer. Hur man skall använda ordet "skola" borde man faktiskt ha lärt sig. Vi kanske behöver en skola-skola.

Ack vad jag är vitsig. Ack, ack.

Hebreiskt nörderi

Modern hebreiska är ett märkligt språk. När de östeuropeiska ashkenaziska judarna skulle försöka börja tala hebreiska med varandra gjorde de så gott de kunde för att inte använda sitt eget jiddisch-påverkade uttal utan det sefardiska uttalet, som ansågs "renare". Men de kom inte ifrån sina egna accenter. Besvärliga strupljud som 'ayin och het blev för svåra att säga, de arabiskklingande emfatiska konsonanterna gick all världens väg, och idag uttalar många hebreisktalande inte ens det vanliga h-ljudet. Det har lett till att harim ("berg" i pluralis), 'arim ("städer") och arim ("jag skall höja") uttalas precis likadant. Och oftast med hals-r, dessutom - föga gammaltestamentligt, fast ganska intressant!

Ännu roligare är det med tidigmoderna hebreiska poeter som Chaim Nachman Bialik och Shaul Tchernichovsky. De använde det östeuropeiska uttalet rakt av, så att det vi tänker på som shalóm hette shóloim eller till och med shúloim. Betoningarna hamnade på andra ställen än i det sefardiska uttalet, och deras vers idag låter ganska fel om man läser det med israeliskt uttal...

tisdag 1 april 2008

Klädsel kawaii

Ordet kawaii (gärna uttalat med hög, pipig och överentusiastisk röst) har de senaste åren smugit sig in i en del svenskars språkbruk - det har blivit ett sant modeord, en markör för en hel kulturell strömning. För den som inte vet är kawaii det japanska ordet för "söt". Söthet är en central del av den moderna japanska kulturen (så till den grad att till och med japanska skyltar om "militärt område, tillträde förbjudet" illustreras med en gullig liten minimilitär med enormt huvud och runt kropp), och via manga och anime har detta tagit sig in i svensk kultur också. Likaså ordet.
Sedan bör man vara medveten om att det finns väldigt mycket japansk kultur som inte är kawaii överhuvudtaget. Läs Kozure Okami (Lone Wolf and Cub) - där är inte ens det lilla barnet så hemskt sött alltid.

Men i alla fall: i allmänupplysningens namn tänker jag här ge de centrala delarna av böjningen av detta adjektiv. Man bör notera att japanska adjektiv på -i är verbala och böjs i tempus, vilket för många västerlänningar framstår som bakvänt, men så är det helt enkelt.

Presens positiv: kawaii
Presens negativ: kawaikunai
Preteritum positiv: kawaikatta
Preteritum negativ: kawaikunakatta

Och så de lite artigare formerna (japanerna är noga med sådant):

Presens positiv: kawaii desu
Presens negativ: kawaiku arimasen
Preteritum positiv: kawaikatta desu
Preteritum negativ: kawaiku arimasen deshita

Ugaritiska bakvändheter

Någon brukade säga att alla ord på arabiska kan betyda "sig själv, sin motsats och en sorts kamel". Hur det nu är med det kan man ju grunna över, men sant är att många semitiska språk har en tendens att lägga ett slags dubbeltydighet i många av sina ordrötter. Så till exempel på klassisk hebreiska, där roten brk kan användas både i sin vanliga betydelse "välsigna" och dess totala motsats, "förbanna". Har slitit med ett sådant exempel på ugaritiska i mitt avhandlingsarbete, nämligen roten l'y, som i grunden betyder "vara stark" (som i epitetet på guden Baal, 'al'iyanu, "den mäktige"). Detta ord kan också ha den omvända betydelsen - "vara svag". Och hur är det då: är himlen stark eller svag i min text ur Baal-cykeln, som berättar om solens brinnande hetta? Ja, därom tvista de lärde.