tisdag 30 december 2008

Labialer

... förresten antar jag att många tycker att detta chinglish-specimen låter laddat med ekivoka syftningar, men själv tänker jag minsann bara på m- p- och b-ljud när jag hör ordet "labial", så det är så! För den rene är allting rent - eller hur det nu var ...

Jag gillar också den nästan lite smygsocialistiska varianten "Jonnie Worker" istället för "Walker" ...

Dene-jenisejiska språk?

Jag kan inte mycket om vare sig Na-Dene-språk (av vilket det kändaste väl är navajo, bekant från andra världskrigskodspråk och X-Files) eller Jenisej-språk, men jag kan inte låta bli att tycka att det här verkar intressant. Det handlar om en möjlig språkfamiljskoppling mellan språk i Sibirien och Nordamerika, och sådant är ju onekligen fascinerande - fast onekligen också metodologisk besvärligt (samma typ av problem som i de nostratiska teorierna). Till skillnad från en del andra spekulativa och ibland helt vilda idéer av detta slag verkar den här tanken i alla fall ha något slags forskningsstöd och lite rigorösare metod än vad man ibland ser. Den som vill ha en snabbare introduktion till det hela kan titta på vad W'Pedian skriver.

måndag 29 december 2008

Ett ord för dagen

Dagens utrikiska ord blir av lättförståeliga skäl intifada. Det skall uttalas med emfatiskt ("tjockt" velariserat eller faryngaliserat) d samt långt a. Det kommer av ett arabiskt verb som betyder ungefär "skaka av sig".

Över 300 personer har hittills dödats i Gaza.

lördag 27 december 2008

Farther, in heart, than Acre or Jerusalem

... och åter och åter igen återvänder jag till Evelyn Waugh och Brideshead Revisited, som jag nog anser är den största roman som skrivits på det engelska språket:

My theme is memory,
that winged host that soared about me one grey morning of war-time.
These memories, which are my life
- for we possess nothing certainly except the past -
were always with me.


... för att inte tala om den magnifika slutproklamationen:

Something quite remote from anything the builders intended has come out of their work, and out of the fierce little human tragedy in which I played; something none of us thought about at the time: a small red flame -- a beaten-copper lamp of deplorable design, relit before the beaten-copper doors of a tabernacle; the flame which the old knights saw from their tombs, which they saw put out; that flame burns again for other soldiers, far from home, farther, in heart, than Acre or Jerusalem. It could not have been lit but for the builders and the tragedians, and there I found it this morning, burning anew among the old stones.

Om man inte visste bättre skulle man nästan ha trott att Waugh var frimurare, med tanke på kombinationen mellan byggnadsmotiv och korsriddarsymbolik, men hans extremkatolicism gör nog att det är uteslutet ... the Pope doesn't like that sort of stuff. Men vilken engelska!

fredag 26 december 2008

Irisk folklore

Det har som bekant varit jul, och av min kära fästmö fick jag bland annat ps3-spelet Folklore i present: en atmosfärisk dark fantasy-historia med mystiska feväsen, dunkla miljöer och annat skoj. I spelet förekommer diverse referenser till keltoid och irisk folktro, bland annat genom användandet av begreppet sídhe, ett ord som betecknar de "fekullar" som finns här och där i det irländska landskapet. Ordet uttalas som engelskans she - de moderna goideliska språkens stavning kan ge en huvudvärk. Samma ord ligger bakom ordet banshee, ett låneord från iriska till engelska som betecknar ett slags kvinnlig demon: det betyder "kvinna från fekullarna". Ett annat roligt exempel på iriskans excentriska stavning är ett ord som creidimh, som uttalas ungefär "kredjiv"... det blir nästan lika knäppt som engelska ;-)

tisdag 23 december 2008

söndag 21 december 2008

Indoeuropeiska i Facköversättaren

B. J. Epstein (vars trevliga blogg finns att läsa här) har skrivit en recension av "Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia" i tidningen Facköversättaren. Numret (och därmed också recensionen) finns att ladda ned i PDF-format här.

fredag 19 december 2008

Språktävling igen!

Och nu, ännu en tävling för den som känner sig hugad. Reglerna är desamma som de varit i de tidigare övningarna: det gäller att räkna ut vilket språk den nedanstående textbiten är skriven på. Extra jubel får man om man kan ge ett hum om var den kommer ifrån eller vad den handlar om. Svaren lämnas i kommentarer till det här blogginlägget. Nåväl, starta era motorer mina damer och herrar, här är dagens text:

Bĕ-rēš hôrmānûthâ dĕ-malkâ, gālif gĕlûfê bi-ṭhîrû ‘illā’â – bûṣînâ dĕ-qardinûthâ …

Och ja, denna är ganska svår - men friskt vågat, hälften vunnet!

tisdag 16 december 2008

Jordbävning

Många av oss som bor i södra Sverige blev i natt väckta av en jordbävning - en av de få ordentliga i modern tid (det skall enligt uppgift ha varit en av de kraftigaste sedan 1904). Själv kände jag hur sängen skade och bullrade; jag undrade om jag hade drömt något, och sedan somnade jag om. De som bor i Malmös stora fallos-symbol Turning Torso verkar dock ha haft en läskigare upplevelse ...

På hebreiska är ordet för "jordbävning" ra‘aš, bildat av en verbrot med radikalerna r-‘-š (det mittersta ljudet är det karakteristiska semitiska struplätet ‘ayin, som jag beskrivit i en tidigare post). Roten betyder egentligen något i stil med "att skaka" och därav "att mullra". Själva substantivets grundbetydelse är också just "muller, oljud, tumult" (bland annat om ljudet från hästar och stridsvagnar). Precis som vad gäller det lustigt liknande verbet ra‘am, som används för att beskriva åska, så hör man nästan mullret i själva ordet - ra‘aš!!!

I natt var verbet i alla fall helt begripligt - och mullrade och skakade gjorde det.

fredag 12 december 2008

Var är fursten?

Ett roligt exempel på onomastisk ideologi är namnet på den feniciska prinsessan Isebel i Bibelns Konungaböcker (hon som importerades och blev hustru åt den israelitiske konungen Ahab). Namnet på denna Baalsdyrkarinna från Tyros säger ganska mycket: i den vokalisering som traderats betyder namnet (på hebreiska 'Izevel) något i stil med "ej upphöjd", vilket ju är ganska egendomligt. Men när man fick läsa Baalsdyrkares egna texter - nämligen kilskriftstexterna från bronsålderns Ugarit - fick det hela en mer sannolik förklaring. I dessa texter kallas guden Baal ofta för zabulu, "prins, furste". Särskilt vanlig är frasen zabulu ba‘lu ’arṣi, "furst Baal av jorden" eller "fursten, jordens herre" (Baal betyder i sig "herren"). Ännu roligare blir det när man i de ugaritiska texterna faktiskt finner uttrycket 'iya zabulu ("var är fursten?") utropat när Baal försvinner ned i dödsriket. Detta är alltså en sannolik bakgrund till Isebels namn: ett kultiskt Baalsdyrkande utrop som sedan omtolkats i mindre vacker dager av teologiska skäl.

För övrigt är just ordet zabulu (på hebreiska zevûl) troligen bakgrunden till namnet på demonen Beelsebul ("Baal, fursten") och den nedsättande förändrade varianten Beelsebub ("Flug-Baal", "Flugornas Herre", som gjorts känd av William Golding).

onsdag 10 december 2008

Vi internationaliserar!

Det har inte kommit så långt på den än, men för den som är intresserad kan jag rekommendera ett besök på min engelskspråkiga blogg Dead Tongues Whispering. Temat är ungefär detsamma som dennas, och huvudfokus är fortfarande definitivt på den svenska varianten. Men med lite tur skall båda kunna hållas vid liv!

tisdag 9 december 2008

Cirklar i säden - cirkelmakare finns än idag!

Den judiske cirkelmakaren, undergöraren och huvudpersonen Jechiel ben Amittai i min och min fars antika roman Poeten och cirkelmakaren skulle nog bli förvånad om han hade kunnat se hur hans yrke ("cirkelmakaren") beskrivs på websidan www.circlemakers.org. Tyvärr handlar det inte om någon fiktiv gudsman från 30-talet f.Kr. som i vår roman utan om fenomenet med så kallade "Crop Cicles" - stora mystiska cirklar i sädesfält. Se där hur språkliga begrepp kan vandra: I Talmud (och senare i romanen) är en cirkelmakare en person som ritar en cirkel på marken och ber Gud om regn eller andra nyttigheter, men idag är det en person som gör märkliga cirklar i säden - cirklar som senare kan få folk att tro att UFO:n varit framme. Outgrundliga äro vokabulärens vägar.

Och så har tidningen Vi frågat företrädare för olika akademier (svenska, gastronomiska, deckar-, serie- etc.) efter bra julklappstips. Gunnel Engvall från Kungliga Vitterhetsakademien tycker att min bok om indoeuropeiska språk är en bra gåva under granen - se där! Och här är länken.

Djup sömn...

Den judiske 1100-talspoeten Yehuda Halevi skrev en gång en dikt med namnet Yashen al teradam, "Slumra inte, du sovande." Ordet teradam kommer av verbet nirdam, "att slumra djupt", som beskriver ett nästan komaartat tillstånd. Just nu känns det som om Halevi hade skrivit om mig... trötthet kan ibland vara överväldigande.

söndag 7 december 2008

I never drink .... wine

Allt handlar om vampyrer i höst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna trend, men något på ämnet känner jag mig i alla fall manad att ta upp!

Om man gillar japansk populärkultur kan man ha stött på figuren Vampire Hunter D, huvudperson i en (lång) serie framtidsskräckromaner av Hideyuki Kikuchi. Temat är jakt på vampyrer i en postapokalyptisk, dyster värld, och böckerna illustreras av en av mina absoluta favoritkonstnärer, Yoshitaka Amano. Sålunda ser omslaget till den första volymen ut:



Naturligtvis har D också blivit film i olika omgångar. En av dessa (animerade) filmer har titeln Bloodlust, och är baserad på den tredje av Kikuchis böcker om den hattbeklädde och blekskinnade hjälten. I denna film (som för övrigt rekommenderas varmt) får man höra honom bli beskriven som vad som i engelsk version återges som en dunpeal. Vad är nu detta för något?

Jo, Herr D själv är en halvvampyr, vilket ger historien ett antal förvecklingar i sig. I balkansk sagotradition finns ett särskilt ord för sådana halvväsen: dhampir. Transkriberar man detta ord till japanska får man danpīru (som vanligt i japanska med bara öppna stavelser och utan skillnad mellan L och R). Om man sedan transkriberar detta ord tillbaka till latinsk skrift utan att förstå vad det handlar om och försöker göra ett engelskt ord av det så får man - dunpeal!

För andra liknande japanskengelska lustigheter i popkulturen, se här!

fredag 5 december 2008

Manga och Maimonides

Sitter i dagarna och jobbar med tvenne översättningsprojekt. Det ena är (kanske något paradoxalt) mycket lättare - nämligen att på Swensko återge två kapitel ur Maimonides' stora judiska lagkod Mishne Tora. Textbiten i fråga handlar om Messias-föreställningar, och kommer att publiceras vad det lider.

För mig är det andra projektet dock långt mer besvärligt än 1100-talshebreiska: det handlar om att åt min fästmö från japanska översätta den sjätte volymen av mangan Wild Ones (Arakure), som ännu inte finns på något västerländskt språk. Kanji är jobbigt, och min japanska är påver ... det går framåt - fast långsamt. Men vad gör man inte så här i juletid ;-)

tisdag 2 december 2008

Den orfiska hymnen till Hekate

Apropå det förra inläggets fokus på gudinnan Hekate slängde jag ihop en liten översättning av den orfiska hymnen till densamma. Till skillnad från den orfiska hymnen till Hermes (som jag översatte i ett tidigare inlägg) har jag inte översatt till hexameter: epiteten blev för många och metriskt inveckade. Som förklaring till den sista raden kan sägas att "koherden" (boukolos) uppenbarligen var titeln på något slags ritofficiant eller präst i Dionysos-mysterierna. Vad rent språkliga finesser anbelangar gillar jag särskilt bahuvrihi-sammansättningen krokopeplos ("med saffransgul klädnad"). Hållen till godo!

Einodian Hekatên, klêizô, Trihoditin Erannên,
Ouranian, Chthonian, te kai Einalian, Krokopeplos.
Tymbidian, Psychais Nekyôn meta bakcheuosan,
Perseian, Philerêmon, agallomenên elaphoisi.
Nykterian, Skylakitin, amaimaketon Basileian.
Thêrobromon, Azôston, aprosmachon Eidos echousan.
Tauropolon, Pantos Kosmou Klêidouchon, Anassan,
Hêgemonên, Nymphên, Kourotrophon, Ouresiphoitin.
Lissomenos, Kourên, teletais hosiaisi pareinai,
Boukolôi eumeneousan aei kecharêoti thymôi.


"Vägarnas Hekate besjunger jag, den vackra av trekorsningarna,
av himlen, underjorden och havet, med saffransgul klädnad,
av gravar, som firar Bakchos' mysterier med de dödas själar,
Perses' dotter, som älskar ensamheten, som gläder sig åt hjortar,
den nattliga, hundars beskyddarinna, den oövervinnerliga drottningen,
av vilda djurs rytande, den obegördlade, som äger obekämpbar åsyn,
tjurherdinnan, hela världens nyckelbärare, härskarinnan,
ledarinnan, bruden, ynglingars närare, bergsvandrarinna,
flickan - som jag ber att närvara vid våra helgade invigningar
och att alltid ge sin nåd i sinnet till Koherden"

måndag 1 december 2008

Blake, Hekate och Oraklen

Det är roligt när ens intressen går i kors och man finner spår av samma idéer i många olika medier och miljöer. Ett sådant fall finns i form av gudinnan Hekate, en av de mest centrala gestalterna i De kaldeiska oraklen, som jag kom ut med en översättning av i våras. I denna mystika och ibland förvirrande teurgiska textsamling spelar Hekate rollen av världssjälen och är ett mellanväsen som avdelar vår värld från de gudomliga - hon påminner här inte så lite om Sophia-gestalten i de gnostiska systemen, som valentinianismen och setianismen.

Det roliga är nu att William Blake, en av mina stora favoriter i både ord, bild och tanke, avbildat gudinnan ifråga:




Vill man läsa mer om Hekate och hennes olika roller i antik grekisk religion rekommenderar jag ett besök här.

söndag 30 november 2008

Eris

Två av de roligaste astronomiska namnen jag vet är dvärgplaneten Eris ("tvedräkt") och dess måne Dysnomia ("laglöshet"). Dysnomia är i grekisk mytologi också dotter till Eris, vilket ju stämmer bra med symboliken. Riktigt skoj är dock att månen Dysnomias namn också lär syfta på det faktum att själva dvärgplaneten från början informellt kallades "Xena" (efter Xena: Warrior Princess) - Xena spelades av Lucy Lawless (get it?)!

För övrigt tycker jag att det är lite bisarrt att man kan heta "Laglös" i efternamn. Jag bara tycker det. Fast iofs: kunde romarna heta "Slokörad" (Flaccus) och "Kikärta" (Cicero) så ...

torsdag 27 november 2008

Enheduanna i Farsta

På lördag den 29/11 kommer jag att hålla ett föredrag på Farsta Bibliotek som del i deras utställning om Irak/Mesopotamien och dess kulturhistoria. Det hela går av stapeln klockan 15.00 och kommer bland annat att handla om Enheduanna, världens första till namnet kända författare, dotter till konung Sargon av Akkad på 2200-talet f.Kr. Läs mer här!

måndag 24 november 2008

Indoeuropeisk recension i DN

I lördags recenserade DN min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Recensionen är mycket vänlig: "Med suverän överblick och uppenbar fascination redogör han inte bara för hur det protoindoeuropeiska språket kan ha låtit, utan också för vad man med hjälp av PIE:s ordförråd kan få fram om de människor som en gång talade det", säger recensenten. Vad gäller hans önskan om mer information om glottokronologi vill jag bara citera Lyle Campbell som i sin Historical Linguistics lakoniskt säger om ämnet på sidan 201: "In what follows, it is discussed in some detail, not because it merits such attention, but because it has proven particularly misleading and it is important to understand why it should be avoided".

Läs recensionen här!

söndag 23 november 2008

Afroasiatiska utrikiskheter

Fornegyptiskan, det gamla hieroglyfspråket, representerar en gren av den språkfamilj som kallas afroasiatisk. Den afroasiatiska familjen har sex sådana kända avdelningar: semitiska språk, egyptiska, berberspråk, tchadspråk, kushitiska språk och omotiska språk (den sista av dessa grupper är ganska omstridd - är det en egen undergrupp, hör den ens dit överhuvudtaget?)

Dessa sex grenar är ganska avlägsna från varandra, mer så än de olika indoeuropeiska grenarna (som keltiska, germanska, italiska, grekiska etc.). Men ädnå kan man se släktskapen mellan den semitiska hebreiskans ord för jag, 'anôkhî, och den egyptiska motsvarigeten jnk (vilket den senare egyptiska språkformen koptiska vokaliserar som anok).

Men ibland är kopplingarna mer esoteriska. Det beror på att ljudlagarna som skiljer de olika grenarna åt är ganska "vilda". Ett exempel på detta är ordet för att "tala ett främmande språk". På hebreiska heter denna rot la‘az, med konsonantskelettet l-‘-z, där det andra tecknet betecknar en tonande faryngal frikativ, alltså det lite bräkande ljud som ofta förekommer på arabiska och kallas ‘ayin. På arabiska har vi verbet laghaza, "att tala gåtfullt", som är avlett av samma ord.

På egyptiska är motsvarande ord ȝ‘‘ ("tala utrikiska"). Det första tecknet, ȝ, betecknar ett ljud som i sen egyptiska tycks ha uttalas som en glottisklusil (en vokalansats). Och sedan har vi inte en utan två ex. av halsljudet ‘ayin. Ordet ser ju helt annorlunda ut än det semitiska la‘az.

Men troligen är det samma nedärvda afroasiatiska ord i båda fallen, men egyptiskans ljudlagar har massakrerat ordet ganska ordentligt. På egyptiska omvandlades många tonande ljud uttalade vid tandvallen (t.ex. d och z) till strupljudet ‘ayin, vilket i sig verkar märkligt - men gör att vi får två ex. av bokstaven, som vi ser i det egyptiska ordet. Och sedan tycks det som om glottisstöten ȝ från början haft ett annat uttal. Det visar sig nämligen att den på många ställen faktiskt motsvarar semitiska r eller l, vilket tyder på att det i äldsta tid var ett hals-r eller liknande (som sedan mjukades upp). Och så har vi kopplat ihop de två orden. Ljudlagar kastar ord långt från varandra!

måndag 17 november 2008

Hedengrens

Som nämnts tidigare kommer jag imorgon, tisdagen den 18:e november, vara på Hedengrens bokhandel i Sturegallerian Stockholm, där jag kommer att tala om indoeuropeiska och signera böcker. Det hela går av stapeln klockan 17.30. Väl mött!

lördag 15 november 2008

Blimp

Ett av de roligaste orden i det svenska (och engelska) språket är "blimp", alltså ett luftskepp utan skelett. Det låter så bisarrt när man säger det: "BLIIIIIIMP"!
Etymologin till ordet är osäker. En osäker (och antagligen felaktig) förklaring är att amerikanska militären skulle ha haft två sorters luftskepp: "Type A Rigid" och "Type B Limp" - "B Limp" -> "blimp". En annan variant på förklaring är att "blimp" skulle vara ett onomatopoetiskt ord skapat utifrån ljudet när man trycker med ett finger på den uppblåsta "ballongen". Därom tvista de lärde...

Och det finns ännu fler och konstiga varianter på förklaring. Och själv kan jag inte låta bli att grubbla på huruvida de i Final Fantasy-spelen så ofta förekommande luftskeppen är blimpar eller zeppelinare...

Men alltså, ärligt talat: blimp?

fredag 14 november 2008

Före grekiskan

Vad talades i Grekland före grekiskan? Tja, uppenbarligen något annat. Än idag vet man inte vilket språk som bevarats i de minoiska Linear A-texterna (luviska, ett semitiskt språk, något helt tredje?), så där får man inte mycket hjälp. Men man kan ändå se rester av ett förgrekiskt språk här och där, dels i låneord i grekiskans och dels i gamla namn (ofta ortsnamn) som är svåra att förklara utifrån grekiskan. Dessa antar man då skulle vara arv från det (kanske ickeindoeuropeiska?) förgrekiska språket. Exempel på detta finner vi i den egendomliga namnändelsen -inth/-ynth, som vi hittar i namn som Korinthos, Olynthos, Zakynthos, Hykinthos och Labyrinthos. Hyacinten är alltså till sitt namn kanske pregrekisk!

Det hypotetiska pregrekiska språket forskas det i en del idag; bland ägnar sig indoeuropeisten Robert Beekes en hel del åt att luska i detta (antagligen ickeindoeuropeiska) språk genom att leta efter dess substratrester i grekiskan.

torsdag 13 november 2008

I begynnelsen (av)

Det finns ju som bekant människor som tycker att grammatik är tråkigt och ointressant, men ibland kan grammatiken ha direkt dogmatisk och kanske livsavgörande innebörd för många som ser en eller annan text som (oftast religiöst) normerande. Ett exempel på detta har vi redan i den Hebreiska Bibelns första rader, i början av den så kallade "prästerliga skapelseberättelsen" i Genesis 1. Denna (i gammaltestamentliga sammanhang) förhållandevis sena text börjar med följande välbekanta ord:

Bĕrēšîth bārā’ ’Ĕlōhîm ’eth haššāmayim wĕ’eth hā’āreṣ, wĕhā’āreṣ hāyĕthâ thōhû wavōhû, wĕḥōšekh ‘al pĕnê thĕhôm, wĕrûaḥ ’ĕlōhîm mĕraḥefeth ‘al pĕnê hammāyim. Wayyō’mer ’Ĕlōhîm: yĕhî ’ôr!

vilket oftast brukar översättas något i stil med följande:
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord; och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind/gudsande svävade/svepte över vattnet. Och Gud sade: Må det bli ljus!"

Det är bara det att det finns en annan möjlig översättning, som grammatiskt sett på många sätt är mer trolig (vilket bibelkommissionen mycket nogsamt påpekar i en not till stället i Bibel 2000). Det är nämligen så att det allra första ordet (Bĕrēšîth, "i begynnelsen") ser ut att vara en så kallad status constructus-form, en form som betecknar att ordet är "ägt" av något annat och alltså skulle betyda "i begynnelsen av". Detta skulle i sin tur leda till att de första två raderna snarast är att betrakta som omständighetssatser. Det leder till en översättning av följande typ:

"I begynnelsen av att Gud skapade himmel och jord - jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind svepte över vattnet - sade Gud: Må det bli ljus!"

Detta ger en helt annan dynamik i texten, med en beskrivning av ett urtida kaostillstånd med ett mörkt "vattendjup" (tĕhôm, etymologiskt besläktat med det babyloniska begreppet Ti'āmat som namn på kaosvattenmonstret), som föregår skapelsen. Bruket av "tempus" i verserna stöder också denna tolkning: de två första verserna har tempus "perfektum" - här uppenbarligen för att ge bakgrundsinformation och tillståndsangivelse - och sedan, i vers 3, ("sade Gud") växlar berättaren till "imperfekt konsekutiv", den normala narrativa formen på klassisk bibelhebreiska.

Denna tolkning irriterar en del mer traditionellt "bibeltroende" kristna, som ser den som en utmaning mot Guds "skapelse ur intet", men det är värt att notera att också den klassiske medeltida judiske bibelkommentatorn Rashi var inne på ett liknande spår och såg "i begynnelsen" som början av en omständighetssats. Vi finner samma resonemang i kommentarserien Anchor Bibles version: "When God set about to create the heaven and the earth". Det är intressant att se hur historisk-kritisk/filologisk bibelforskning och religiös traditionalism ibland krockar. Visst är det kul med exegetik?

måndag 10 november 2008

Hedengrens

Den 18/11 klockan 17.30 kommer jag att vara på Hedengrens bokhandel i Sturegallerian i Stockholm. Där kommer jag att tala om indoeuropeisk språkhistoria och signera ex. av min bok Ett träd med vida grenar - väl mött!

Betlehem

Den palestinska staden Betlehem har som bekant varit central vid många tillfällen. I Mika 5:2 förekommer den bekanta utsagan om att "... från dig, Betlehem i Efrata,så obetydlig bland Judas släkter,skall jag låta en härskare över Israel komma", som sedan görs till centrum för exeges i Nya Testamentet.

Men stadens namn, då? Jo, det inledande bet- är status constructus-formen (den "ägda" formen) av ordet bayith ("hus"). Vad det följande leḥem betyder är inte helt klart. Den klassiska förklaringen är att se det som det vanliga hebreiska ordet med denna form, som betyder "bröd", alltså "brödets hus". Andra (mer spekulativa) teorier är att avleda det från ett verb som betyder "kämpa" (hebreiska nilḥam), vilket skulle ge "kampens hus" eller att se efterledet som en variant på namnet på den halvgudomliga varelsen Lahmu, som är känd från mesopotamiska källor, bland annat Enuma elish (det s.k. babyloniska skapelseeposet). Lahmu är i mesopotamiska källor bland annat ett slags urtidsmonster med stark behåring ...

fredag 7 november 2008

Ride the Snake

De ovanstående orden av Herr J. Morrison är ett tydligt exempel på den nyssnämndes stora fascination för ormar och reptiler (som han enligt uppgift såg många av under påverkan av diverse kemiska substanser...). Jag själv har alltid tyckt att dessa djur är fascinerande (om kanske inte direkt sympatiska) - om jag någon gång skulle skaffa ett husdjur stode nog en leguan högt på listan. Men det lär aldrig bli av.

Vad gäller ormar är det rolit att se hur engelskan misshandlat ett av sina egna ord för detta. På anglosaxiska finns ordet nædre, som betyder "orm". Detta ord används till exempel om paradisormen i Ælfrics översättning av Genesis till anglosaxiska:

Ða cwæð seo nædre eft to ðam wife, "Ne beo ge nateshwon deade, ðeah ðe ge of ðam treowe eton."

"Då talade ormen åter till kvinnan: 'Ni kommer inte alls att dö, fast ni äter från trädet.'"

Senare, på medelengelska, blev ordet till naddere - och det var då den märkliga misshandeln inträdde. Kombinationen a naddere ("en orm") misstolkades och felsegmenterades som an addere - vilket blev till an adder, och så var vi genom felaktig ordindelning framme vid det moderna ordet.

För övrigt älskar jag följande extremt nördiga vits (som kräver viss kunskap i matematik för att förstå):
Noah went out of the Ark, and he said to the animals: "Go forth and multiply!"
The adders came to him and said:
"We cannot multiply, we are adders!"
Then Noah cut down some trees and built a table of logs, and he said:
"See, I have built you a table of logs! Now you adders can multiply!"


Lamt, jag vet. Men skoj.

tisdag 4 november 2008

Kandidater med semiticerande namn

Apropå dagens begivenheter kan man ju notera att en viss herr B. Obama har ett vackert förnamn - avlett från den gamla semitiska roten b-r-k, "att välsigna" (som givit arabiska baraka, "välsignelse" och hebreiskans barukh, liksom för övrigt al-Barakât, namnet på ett slags somalisk bankrörelse, som drabbades av besynnerliga problem för några år sedan). Det är väl rimligen arabiskspråkigt inflytande i Kenya som här gör sig påmint.

I och för sig har herr J. McCain ju också ett semitiskt namn: John är ju inte mindre än Yoḥanan ("Herren är nådig"). Politisk onomastik från mellanöstern...

söndag 2 november 2008

Indoeuropeiskt omtryck och romanrecension från Kumla (!)

Min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia har sålt mycket bra, och nu är en nytryckning på gång!

Och Kumla biblioteks blogg har en mycket glad recension av min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren. Läs recensionen här!

torsdag 30 oktober 2008

Soldyrkaropera

När vi talar om opera och gamla språk kan man ju inte låta bli att nämna Philip Glass' opus Akhnaten, som berättar om den excentriske och egenartat byggde egyptiske konungen och religiöse reformatorn med samma namn (eller Echnaton, Akhenaton, Akhenaten, även känd som Amenhotep IV). Operan sjungs delvis på fornegyptiska, lite klassisk hebreiska, akkadiska, samt moderna språk. Exempel på operan finns här och här (den senare dock med en av delarna med modernt språk).

onsdag 29 oktober 2008

Don Giovanni och Stengästen

En av de mäktigare scenerna i operahistorien är naturligtvis den där kommendantens staty kommer och anklagar Don Giovanni för hans skörlevnad, vilket till sist leder till den senares nedfall i helvetet. Musiken i denna scen är något av det mest makalösa Mozart åstadkommit ... för den som inte är bekant med operan rekommenderar jag en lyssning, till exempel här. Filmen Amadeus gjorde naturligtvis en stor sak av denna scen, och drev den något psykologiserande tolkningen att gästen skulle vara en representation av Mozarts egen far, Leopold. Kanske inte helt övertygande, men musiken räcker bra ändå.

Och texten, av Lorenzo da Ponte, är inte illa heller - ett av mer rysningsskapande exemplen på italienska jag sett. Stengästens första ord är helt odödliga:

Don Giovanni,
a cenar teco
m'invitasti
e son venuto!


"Don Giovanni,
att äta med dig
har du inbjudit mig
och jag har kommit!"

Vi språkhistoriskt intresserade måste ju gilla formen invitasti, som ju nästan helt låter som det klassiska latinets invitavisti - underbart. Likaså stengästens rop "Pentiti!" ("gör bot!") är inte illa - liksom Don Giovannis envisa "NOOO!"

Och sedan går det - bokstavligen - åt helvete.

måndag 27 oktober 2008

Jag i Oslo

På lördag den 1:e november inleder jag Norska Översättarförbundets 60-årsjubilemsseminarium i Oslo. Vem vet - någon kanske har vägarna förbi?

Läs mer här.

söndag 26 oktober 2008

Indoeuropeisk humor

Ännu ett bisarrt exempel på att protoindoeuropeiskan "lever" finner vi här: länken går till "Indo-European Foods®, Inc.¨[...] an importer and wholesale distributor, celebrating its 41st year of supplying the highest quality food products for the Eastern Mediterranean and Eastern European ethnic communities."

Och ja, ordet food är mycket protoindoeuropeiskt: det är bildat av verbroten *peh2(s)-, som betyder "skydda, föra i vall" (latinets pasco och pastor, sanskrit - och hettitiska pahs-).

fredag 24 oktober 2008

Inte så många ord för snö, men långa långa långa ord...

En av världens bästa ordsammansättningar måste vara "tvångsdocentkompetensförklaring" - det bara är så. Vem har sagt att sanskrit är värst på långa ord? Och ja, ovanstående vokabel har faktiskt förekommit i ett autentiskt sammanhang (!).

Om man tar med även polysyntetiska och starkt agglutinerande språk i tävlingen har vi i och för sig också följande svårslagna ord från inuktitut (eskimåiska):

saluaittuturiikkutiliuqatigigumalaursimanngitaalugigaluartarali
.. vilket betyder "men jag har dock aldrig velat ha honom som följeslagare för att tillverka ett luftfilter" (detta är citerat ur Danielle Cyrs kapitel om inuktitut i lundalingvistens "Världens språk"-kompendium, en ständig källa till glad läsning för regniga dagar).

Detta ord har kommit till om vinnande ord i en tävling som finns bland inuiter i att hitta på längsta ord. Inte illa, säger jag!

söndag 19 oktober 2008

FoF recenserar

Forskning och framstegs recension av Ett träd med vida grenar finns nu att läsa på internet, här.

Övermått av estetik

Över ingången till Lunds universitetsaula står det MΗΔEN AMOYSON (mêden amouson), "inget omusiskt" eller "inget oestetiskt". Detta torde väl vara en travesti på den gamla delfiska maximen mêden agan, "inget i övermått". Särskilt raffinerat är användandet av negationen , som betecknar uppmaning, alltså att inget "må vara" oestetiskt inom dessa dörrar (eller, för den delen, "i övermått").

Ordet agan ("i övermått") har för övrigt en rolig historia. Det kommer av det gamla indoeuropeiska adjektivet *meĝh2-, "stor", här i en arkaisk ackusativform med växling av avljudsstadium. Det handlar alltså om samma ord som i det vanliga megas ("stor"), där m-et hamnat i nollstadiet (tappat sin vokal) och på grekiska vokaliserats till ett a. Den teoretiska rekonstuerade formen blir *mĝeh2m. Här har vi ännu ett exempel på hur ljudförändringar kan splittra ord i flera: megas och agan kan ju knappast ha framstått som särskilt lika för grekerna själva.

lördag 18 oktober 2008

Senator Regering

Spärkliga missar är kul, här en av mer modernt snitt. Jag tycker att det var fruktansvärt humoristiskt när John McCain kallade Senator Obama för "Senator Government" i den sista amerikanska presidentvalsdebatten ... frågan är om det säger mest om McCains syn på Obama eller Obamas chans att vinna...

torsdag 16 oktober 2008

"Barn" på anatoliska språk

De anatoliska språken (dvs. en indoeuropeisk undergrupp av språk som talades i dagens Turkiet under antiken) finns i ett antal varianter. Det kändaste anatoliska språket är hettitiska, som vi har en stor mängd litteratur bevarad på. Sedan finns det också luviska, som talades i södra Anatolien, och dess nära släkting lykiska (dessutom finns en lite annorlunda dialekt av lykiska som brukar kallas milyiska). Och så ett antal andra: kariska, pisidiska, sidetiska och den ganska avvikande lydiskan.

Men alla dessa är alltså anatoliska, precis som svenska, engelska, tyska, holländska etc. alla är germanska. Lite roligt är då att se hur olika sätt dessa språk har att uttrycka ett så centralt ord som "son" eller "barn".

Det hettitiska ordet för "son" är inte säkert känt (det skrivs med ett ideogram vars läsning är osäker), men ett ganska sannolikt förslag är att ordet hette pulla-, vilket då skulle vara släkt med sanskrit putra- och oskiska puklo- (båda "son").

På luviska heter "son" eller "barn" ofta nimuwiza-, vilket kommer av ni- ("o-", "inte") och muwa- ("kraft"), alltså egentligen "den kraflöse".

På lykiska använder man istället ordet tideimi (som vi såg tidigare på bloggen). Deta ord kommer av den indoeuropeiska roten *dheh1(i)- som betyder "suga" eller "dia" (det svenska ordet "dia" kommer just av samma rot). Det lykiska ordet betyder alltså "den som diar", "dibarn". Se där hur så pass närbesläktade språk ändå kan skaffa helt olika ord för ett så centralt begrepp!

tisdag 14 oktober 2008

Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi

Recensionen av Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi som jag nämnde i förförra posten finns faktiskt tillgänglig på nätet, här.

Lykiska

ebẽñnẽ xupã m=ene=prñnawatẽ
xudali zuhrijah
tideimi
xezrimeh
prñnezijehi


Jag gillar lykiska. Och jobbiga konsonantkluster. Det vore onekligen roligt att höra en lykier stå upp ur graven och verkligen uttala ord som prñnezijehi...

För övrigt betyder texten ungefär:
"Denna grav byggde
Xudali, Zuhrijas
son och
Xezrimes
släktingar (?)."

söndag 12 oktober 2008

Det skrivna samlas på hög

Under min bortovaro på kanten av Österlen (idylliskt som bara den - jag ägnade mig åt skönlitterärt skrivande, luviska och japansk tvspelskultur) har diverse skrivits om mina alster. Här recenserar Expressen Ett träd med vida grenar och gör också reklam för den blogg ni nu läser. Forskning och Framsteg har också recenserat boken i sin pappersutgåva, och om detta skriver Östen Dahl på lingvistbloggen, där han diskuterar huruvida man bör säga proto- eller urindoeuropeiska: faktum är att jag växlar lite i boken ;-)
Man ser också på Populär Arkeologis hemsida att de i senaste numret recenserar min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren, men av den recensionen får man bara se början - vi får väl se vad pappersutgåvan har att säga!

Och man tackar för alla gratulationer!

onsdag 8 oktober 2008

Födelsedag

Idag fulländar jag min tjugosjunde solrevolution, och firar detta genom att åka till landet i några dagar. Fler språkligheter kommer efter helgen!

tisdag 7 oktober 2008

Arameiska i Språktidningen

I senaste numret av Språktidningen deltar jag med en artikel om arameiskans märkliga villovägar, från Perserriket till Jesus, från Talmud till Södertälje. Ett litet utdrag kan man läsa på tidningens hemsida, här.

lördag 4 oktober 2008

Ny tävling

Hören upp, alla som vill gnugga geniknölarna!

För ungefär ett halvår sedan hade jag en liten tävling här på bloggen, där det gällde att identifiera vilket språk en liten textsnutt var skriven på - och om möjligt att försöka lista ut ungefär vad det stod. Det lyckades alldeles utmärkt, och det visade sig att flera personer knäckte det hela (och en lyckades till och med komma mycket nära en översättning).

Denna lilla lustighet kan vara värd att upprepas, så därför utlyser jag en ny tävling. Reglerna är desamma: försök identifiera vilket språk det rör sig om, och - om du kan - höfta en översättning. Alla hjälpmedel är tillåtna, och man svarar i kommentarer till det här blogginlägget. Nåväl, här är dagens text, ladies and gentlemen, start your engines:

U Ikšeirša, sunki iršairra, sunki sunkipinna, sunki dauišbena ...

torsdag 2 oktober 2008

Lössen i den tochariska fanan

En av de roligaste föreslagna etymologierna jag vet är den som man ibland får se för det tochariska ordet lu eller luwo ("djur"). Idén är att detta ord skulle vara en arvtagare av det gamla indoeuropeiska ordet *luHs-, som är vårt "lus". Tanken är alltså att ordet för "lus" utvidgats tills det kommit att beteckna alla djur i allmänhet (kanske lite som vårt "kryp"). I och för sig finns en annan föreslagen (och kanske mer övertygande) etymologi, att ordet skulle betyda "det som jagas", en mer begriplig semantisk utveckling. Men jag tycker i alla fall att det där med "lus" är otroligt humoristiskt ...

onsdag 1 oktober 2008

Ett hett ugaritiskt verb

Jag sitter just och arbetar på ett stycke till min avhandling som jag sett fram emot att få skriva under flera år. Som så ofta i min avhandling handlar det om teknikaliteter på ugaritiska, det äldre hebreisk-besläktade språk som ligger mig så varmt om hjärtat. Det rör sig mer specifikt om det ugaritiska verbet ṯkḥ, som troligen betyder något i stil med att "bli varm, bli het" - det används i de ugaritiska myterna om himlen när dödsguden har makt över världen och stormguden Baal inte kan sända sitt regn, men även som beskrivning av de första stegen i olika gudars sexuella samvaro (!). Men verbet är så omdebatterat att folk har tänkt sig alla möjliga andra betydelser: "bli svag", "sänka sig ned", "klä av sig", "vara vild" eller till och med "träffa". De flesta av dessa förslag baserar sig på ohållbara filologiska resonemang, som jag gör vad jag kan för att bemöta - och så finns det en möjlig koppling till diverse bibelställen som eventuellt använder ett verb som härstammar från just ṯkḥ och kan skänka visst ljus åt användningen i de ugaritiska texterna (och tvärt om). Att få reda ut och ge min bild av de här sakerna är verkligen stimulerande.

måndag 29 september 2008

Poeten och cirkelmakaren i Blaskan

En ny recension av Poeten och cirkelmakaren finns i nättidningen Blaskan. Det är smickrande att romanen kallas "en av årets roligaste svenska äventyrsromaner".

lördag 27 september 2008

Trädets grenar sprids över världen

En bloggare bosatt i Wales skriver trevligt om min bok Ett träd med vida grenar. Han hoppas på en översättning till engelska.

Uppdatering: bloggaren i fråga upplyste mig i en kommentar att rätt kön är "hon", inte "han": Rätt skall vara rätt!

torsdag 25 september 2008

Titlar, Austen och kvinnohistoria

Detta med titlar är en viktig sak. Vad är det som gör att vissa titlar låter mycket bättre på utländska språk än de gör på svenska? Oavsett vad man nu tycker om filmen i fråga låter till exempel The Phantom Menace bra på engelska, medan den svenska översättningen Det mörka hotet endast låter platt som en pankaka. Riktig sanslöst är de fall där man har "översatt" filmtitlar till svenska - och ändå givit dem en engelsk titel(!). Notera följande serie onomastiska fadäser:

All That Jazz - "svensk" titel Showtime
A Hard Day's Night - "svensk" titel Yeah! Yeah! Yeah!
Miss Congeniality - "svensk" titel Miss Secret Agent


En annan klassisk svensk titel är namnet på den första översättningen av Jane Austens Persuasion (även känd som The Elliots). Den första svenska versionen från 1836 bar den i och för sig helt skapliga benämningen Familjen Elliot, men med den idag makalösa undertiteln Skildringar af engelska karakterer (!)

Apropå Jane Austen tänker jag göra lite reklam. Min fästmö Rebecca Bugge fyller i övermorgon tre decennier, och jag skulle apropå denna begivenhet rekommendera ett besök på hennes mycket Austenskt klingande blogg Pride & Sensibility, fylld av intressanta diskussioner kring klädhistoria samt historiska, fiktiva, religiösa och andra kvinnliga gestalter - allt från exposéer över danska porträttfoton från 1870-talet och utläggningar om den lätt påhittade slaviska gudinnan Lada till en framställning av Consuelo Vanderbilts liv. Gaudeat lector!

tisdag 23 september 2008

söndag 21 september 2008

Du öppnar bröst

Språk i tv-spel är ett eget kapitel - i synnerhet gäller detta de fall där man försökt översätta exempel på denna konstform till Thet Swänska Modersmåålet. Idag är detta mindre ovanligt och kan till och med göras med viss stil, men en gång i tiden hörde det definitivt till ovanligheterna att tv-spel förekom på svenska. Men det hände, och ett av de mer dråpliga exemplen är det klassiska peka-och-klicka-äventyret Shadowgate. När detta spel gavs ut i en version till den gamla 8-bitars Nintendo-burken tyckte någon ansvarig person uppenbarligen att dess textmängd krävde en svensk version för den svenska publiken.

Så långt gott och väl. Det roliga var dock att översättningen var... skall vi säga "kreativ"? Det kändaste exemplet på detta är de två kommandona "gä" och "slä", som än idag skapar nostalgi hos många åttiotalister. Det kändes på något sätt så underhållande att "gä" omkring i den stora mörka borgen Shadowgate och "slä" på både det ena och det andra... och så kunde man också "bluta" (för "sluta"...).

Ett ännu mer extremt exempel var den svenska "översättningen" av det ytterst mediokra Game Boy-rollspelet Sword of Hope. Här har vi klassiker som "i rummen står en bröst", där "bröst" är tänkt att återge engelskans chest. Öppnade man skattkistan fick man det lätt morbida meddelandet "du öppnar bröst". Nästan lika kul var ståtliga men pekoralistiska uttalanden som "Theo, förtvivla inte!", ett meddelande man fick sig till livs i "Gamles rum"...

lördag 20 september 2008

Nya saker

Ett av de roligare uttrycken på latin är det klassiska sättet att säga "(politisk) revolution". Även om vårt ord revolution är latinskt till sitt ursprung (och betyder ungefär "omvridning") var det inte det man använde i det klassiska Rom för att tala om politiska maktövertaganden. Uttrycket för "revolution" var istället Res novae, vilket ordagrant blir "nya saker". Detta uttryck hos de klassiska författarna en ganska pejorativ klang: "nya saker" var inte något särskilt bra. Speciellt intressant är i mitt tycke uttrycket novis rebus studere, som inte alls betyder "studera nya saker" utan "förbereda en revolution" (!)

Uttrycket ger klangen av en viss konservativ grundhållning...

onsdag 17 september 2008

Bank bank!

Banker har varit mycket i ropet de senaste dagarna. Ett av de mer dråpliga resultaten av det var att någon googlade sig till den denna blogg genom att söka på "Lehman". Tja, det var nog inte den amerikanske lingvisten Winfred P. Lehmann (som förekommer här i något inlägg) han var ute efter, utan snarare en stor kraschad bank med liknande namn. Ja, tänka sig.

Apropå bank har jag alltid gillat det arabiska sättet att blida pluralis av detta ord. På arabiska har man lånat in ordet "bank" från västerländska språk, och man ser det då som en praktisk trekonsonantstam av vanlig semitisk sort: b-n-k (semitiska språk älskar som bekant att knyta ords betydelser till ett konsonantskelett). Pluralen bildar man då genom en vokalväxling enligt mönster av inhemska arabiska ord, och så får vi en bank, men flera bunuuk! Liknande gör man till exempel med ordet film, som i arabisk plural får formern 'aflaam!

måndag 15 september 2008

Jag uppträder på Kulturnatten

På lördag, den 20:e september, är det den årliga och ärevördiga kulturnatten i Lund. Jag kommer då att medverka i den så kallade litteraturbaren på Grand Hotel på Bantorget (närmare bestämt i den så kallade Piratenfoajén). Medverkar gör också Evelina Bramstång, vinnare av Lilla Augustpriset. Värd för evenemanget är poet Niklas Törnlund. Det hela börjar klockan 18.00 - väl mött!

Lite vacker reklam för det hela i PDF-format kan man se här!

söndag 14 september 2008

Gästboksfråga

Jag fick ett inlägg i min hemsidas gästbok, där en viss "Wulfahariaz" ställde en relevant fråga. Tyvärr glömde personen i fråga att skriva sin email i inlägget (olyckligtvis strejkar tekniken som skall hämta in mailadresserna man skriver i meddelanderutan, så man måste skriva ut dem "för hand", vilket jag försökt påpeka överst på gästbokssidan), och alltså kan jag inte svara till frågeställaren direkt. Alltså kommer svaret här.

Frågan gällde vad som menas när det i min bok om indoeuropeiska förekommer ett ljud som skrivs som ett versalt H (till skillnad från h:n med nedsänkta siffor efter, det vanliga sättet att skriva de så kallade laryngalerna). Svaret finns faktiskt i själva boken, på sidan 113: "ett stort H betecknar vilken som helst av de tre laryngalerna". Svårare än så är det inte - så hoppas att du läser detta, Wulfahariaz!

fredag 12 september 2008

Expulit una duos

Jag är illa förkyld - I guess these things happen. Det får mig att tänka på en skojig dikt av Martialis, de elaka epigrammens mästare. Versmåttet är elegiskt distikon, det gamla versmåttet för intensiva känslor, kärlek, sorg och annat mäktigt, men Martialis använder det till helt andra saker:

Si memini, fuerant tibi quattuor, Aelia, dentes:
expulit una duos tussis et una duos.
iam secura potes totis tussire diebus:
nil istic quod agat tertia tussis habet.


Vilket i lite fri, ej versbunden översättning blir:

"Om jag minns rätt hade du fyra tänder, Aelia:
en hosta drev ut två, och en till de två andra.
Nu kan du utan problem hosta hela dagen lång:
den tredje hostan kan inte göra dig något illa."

Denna engelska version som jag hittade har definitivt sina poänger:
You used to have four chewers.
A cough left you with fewer.
Now you’re a carefree cougher.
No threat a cough can offer.



Jag hoppas att slippa Aelias öde...

måndag 8 september 2008

Indoeuropeisk recension i SvD!

Den första recensionen av min indoeuropeiska bok har anlänt! Lars Lönnroth har en ytterst välvillig recension av Ett träd med vida grenar i dagens Svenska Dagblad. Läs här!

Tryggve Mettinger får pris

Min lärare och vän prof. em. Tryggve Mettinger har tilldelats Thuréuspriset på 175000 kronor av Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala - många gratulationer till honom! Tryggves senaste vetenskapliga monografi är en religionshistorisk och narratolgisk studie av Edenberättelsen, som bland annat behandlar vishets- och odödlighetsmotiven i jämförelse med de akkadiska berättelserna om Gilgamesh och Adapa. The Eden Narrative heter boken.

söndag 7 september 2008

Orm... Zolom... whatever...

Dagens ämne blir japaniserad populärkulturell reception av fornnordisk mytologi. Det är ett lustigt faktum att modern japansk popkultur har en stor fetisch för fornnordisk mytologi. På många ställen i japansk manga- anime- och tvspelskultur finner man diverse egenartade asareferenser, oftast omtolkade till oigenkännlighet. Särskilt humoristiskt kan detta bli ifråga om namnformer, som kan bli lite märkliga på grund av japanskans och fornnordiskans mycket olika ljudsystem. Ofta är det när japanska återgivningar av nordiska ord och namn skall återföras till latinsk skrift som de verkliga missarna inträffar.

Ett känt exempel är mangaserien Oh, my goddess, där de tre nordiska nornorna Urd, Skuld och Verdandi lånat sina namn till titelns gudinnor. Men japanska skiljer varken på l/r eller b/v, vilket lett till att man i japansk media återger huvudfiguren Verdandi som Belldandy (!) när man vill vara "flashig" och skriva med latinsk skrift (det latinska alfabetet har en viss mediastatus i Japan). Ett ståtligt namn på en av nornorna har så kommit att låta som riktig bimbo.

Inte fullt lika bekant är en liknande fadäs i det geniala tvspelet Final Fantasy VII. Däri förekommer en stor och elak ormvarelse med det mystiska namnet "Midgar Zolom". Midgar är namnet på den jättelika stad där spelet börjar, men vad en "zolom" är för något har biologerna inte riktigt lyckats knäcka. Lösningen är naturligtvis en transkriptionsmiss: på japanska hette vidundret midogaruzuorumu, vilket helt enkelt var sättet att återge det nordiska Midgardsormr - det vill säga "Midgårdsormen". It all falls into place...

fredag 5 september 2008

Tamera

Och vad betyder egentligen det etruskiska ordet tamera? Är det en beteckning på något slags ämbete eller ett ord för ett rum? Båda dessa förslag finns - idén att det skulle röra sig om ett ämbete är äldre, medan den om ett "rum" föreslogs av forskare som Olzscha och Morandi. Denna fråga har central betydelse för innebörden i ett av de så kallade Pyrgi-bläcken, tre guldbleck med inskrifter på etruskiska och feniciska som bekriver hur en helgedom tillägnats den etruskiska gudinnan Uni (identifierade med den feniciska 'Ashtart). Där talas nämligen om munistas thuvas tameresca: betyder då detta (som jag tror) något i stil med "för denna plats, kammaren", eller är det en titel på den person som lät bygga helgedomen?

För övrigt hette byggherren Thefarie Velianas. Jag har just skickat in korret till en artikel i tidskriften Opuscula, där jag försöker analysera vad blecken säger om honom och hans roll i sitt samhälle. Man jobbar på.

tisdag 2 september 2008

Hurritologi

Uppe i beskrivningen av bloggen står det ju att jag någon gång då och då skriver något om hurritiska - men skam till sägandes har jag faktiskt inte gjort något inlägg alls om det ärevördiga språket än. Men det går ju att ändra på. Alltså kommer här några trevliga och bra ord om och på hurritiska. Språket talades framför allt i Syrien och norra Mesopotamien under andra årtusendet f.Kr. Det hade en ergativ satsstruktur, cirka tretton kasus och en vansinnigt komplicerad verbalmorfologi som fortfarande inte är helt förstådd. Den text som varit viktigast för förståelsen av språket är det så kallade "Mitanni-brevet", ett brev från konung Tusratta av Mitanni i Syrien till farao Amenhotep av Egypten. En annan viktig textsamling är det så kallade "Frigevelseeposet" (kirenzi på hurritiska), en litterär text bevarad från hettiterriket med parallelltext på hurritiska och hettitiska, som förutom sin vikt som källa till det hurritiska språket också är intressant på grund av att det innehåller ett antal små fabler som illustrerar "goda moraliska lärdomar" - ett slags hurritisk "Spara och Slösa" nästan...

Några ord på hurritiska för den som känner sig hugad:
attai - "fader"
ene - "gud"
ese - "jord"
fe - "du" (absolutiv)
havurni - "himmel"
isas - "jag" (i ergativ)
isten - "jag" (i absolutiv)
kad- - "säga"
kâzi - "bägare"
sên - "broder"
tan- - "göra"
tivê - "sak, ting"

Och så en liten exempelmening, just ur Mitanni-brevet:
undo-mân iya-llê-nîn tivê-na sû-a-lla-mân sên-iffu-s kâd-ôs-â-sse-na ûr-i-â-sse-na andi-lla-an êman-âmha tan-ôs-av.

Och bara för att visa hur lustigt invecklat språket är ger jag här en analys av orden var för sig:
"Men-nu som-de-ju sak-plural alla-i-de-men broder-min-ergativ säga-transitiv/dåtid-han-nominalisering-plural önska-transitiv-han-nominalisering-plural dessa-de-och tio-fallt göra-transitiv/dåtid-jag."

Alltså:
"Men nu: alla de saker som min broder har sagt och önskat har jag gjort tiofallt."

Skojigt språk, hurritiska.

måndag 25 augusti 2008

And once more ... with feeling ... in Greek!

För dem som gillar grekiska kan jag förresten inte undanhålla den grekiska texten till den orfiska hymn jag översatte i det förra inlägget. Så här kommer den alltså (i transkription, utan accenter, vilka skapar tekniska problem):

Klythi meu, Hermeia, Dios angele, Maiados hyie,
pankrates êtor echôn, enagônie, koirane thnêtôn,
euphron, poikiloboule, diaktoros Argeiphonta,
ptênopedile, philandre, logou thnêtoisi prophêta,
gymnasin hos chaireis doliais t' apatais, strophiouche,
hermêneu pantôn, kerdempore, lysimerimne,
hos cheiressin echeis eirênes hoplon amaémphes,
Kôrykiôta, makar, eriounie, poikilomythe,
ergasiais eparôge, phile thnêtois en anankais,
glôssês deinon hoplon, to sebasmion anthrôpoisi -
Klythi meu euchomenou, biotou telos esthlon opazôn
ergasiêisi, logou charisin kai mnêmosynêisin.


En klassisk översättning till rimmad engelsk vers (jambisk pentameter) gjordes av Thomas Taylor på 1700-talet. Den har också ett visst schvung, om inte annat som tidsdokument:

Hermes, draw near, and to my pray'r incline,
angel of Jove, and Maia's son divine;
Studious of contests, ruler of mankind,
with heart almighty, and a prudent mind.
Celestial messenger, of various skill,
whose pow'rful arts could watchful Argus kill:
With winged feet, 'tis thine thro' air to course,
O friend of man, and prophet of discourse:
Great life-supporter, to rejoice is thine,
in arts gymnastic, and in fraud divine:
With pow'r endu'd all language to explain,
of care the loos'ner, and the source of gain.
Whose hand contains of blameless peace the rod,
Corucian, blessed, profitable God;
Of various speech, whose aid in works we find,
and in necessities to mortals kind:
Dire weapon of the tongue, which men revere,
be present, Hermes, and thy suppliant hear;
Assist my works, conclude my life with peace,
give graceful speech, and me memory's increase.

lördag 23 augusti 2008

Orfisk hymn till Hermes

De orfiska hymnerna är en textsamling som ligger mig varmt om hjärtat. Dessa hexameterinvokationer av olika gudomligheter sattes samman på grekiska någon gång under senhellenism eller tidig romersk kejsartid, och de brukar ofta antas ha något att göra med den asketisk-mystiska orfikerrörelsen. Samlingen består av 87 hymner, och de har också haft ett viktigt efterliv i och med att till exempel renässanshermetikern Marsilio Ficino rekommenderade deras användning i planetdyrkan och astrologisk-magiska ritualer. Han översatte dem också till latin - en mycket vacker modern (fast till stilen renässansartad) tonsättning av hans tolkningar av de planetära gudomarnas hymner finns på skivan Secrets of the Heavens, som varmt rekommenderas.

Jag har roat mig själv med att åstadkomma en svensk översättning av en av dessa hymner, nämligen nummer 28, till Hermes. Textens rubrik stipulerar för övrigt att den skall reciteras till rökelse av olibanum (virak). Så stränga din fela och fatta din lur, som Thomas Wiehe skulle ha sagt, tänd rökelsen och mässa. Eller läs bara. Jag har översatt till svensk hexameter - de klassiska cesurerna saknas, men själva versmåttet är i alla fall rätt. Hållen till godo:

Hör mig Hermes, härold till Zeus och framfödd av Maia,
du med allsmäktigt hjärta, tävlans och dödligas herre,
vänlige härold av skiftande råd, som dödade Argos,
männens vän med bevingade skor, du som utsäger orden,
du som gläds åt tävlingar, listigt och falskt – som bär bandet,
du som är alltings tolk, som ger vinster, som löser bekymmer,
du som i dina händer bär fredens skuldfria vapen –
Korykos är ditt hem, Eriounios, talet ditt skiftar –
du som hjälper i arbete, vän i de dödligas trångmål,
tungans skrämmande vapen, det för människor högsta –
Hör mig nu när jag ber, och ge livets goda fulländning
i mina verk, i ordens skönheter och i mitt minne!

onsdag 13 augusti 2008

Indoeuropeiskt nätsläpp!



Nätbokhandlarna är tidiga som vanligt! Min bok om indoeuropeiska språk, Ett träd med vida grenar, är nu tillgänglig från både Adlibris och Bokus (mycket snart torde den väl finnas i den fysiska handeln också). I boken kan man läsa om hur hettitiskans huhhas och latinets avus (båda med betydelsen "farfar/morfar") egentligen hänger ihop, om vad hästens tämjande har med språkhistoria att göra och om den protoindoeuropeiske himmelsguden *Dyêus (och hur vi kan känna till hans namn, trots att dyrkarna inte kunde skriva) - och mycket annat. Kort sagt: en bok som berättar om vår språkfamilj och dess historia, och om hur forskningen kunnat rekonstruera ungefär hur den familjens "förmoderspråk" lät för kanske 5000-6000 år sedan!

tisdag 12 augusti 2008

Etiopiska gudsnamn

Gudsnamn är ett fascinerande ämne. I många religiösa traditioner görs en mycket stor poäng av att göra exegeser över benämningarna på det gudomliga, ofta ur språkmystiska perspektiv. I kabbalan är jonglerandet med de olika bokstäverna i YHWH-namnet något av det mest centrala av allt. Inom islam finns mängder av spekulation kring de många gudsbenämningarna. Det finns ju ofta mängder av olika gudsnamn att filosofera kring.

På semitiska språk brukar ordet för "gud" ofta vara avlett av roten '-w-l, som från början verkar ha betytt något i still med att "vara stark". Av den kommer arabiskans 'Allâh, hebreiskans 'El eller 'Elôhîm, arameiskans 'alâhâ eller 'elâhâ, akkadiskans ilum och ugaritiskans 'ilu. Alla dessa brukar vara det enklaste och mest grundläggande ordet för "gud".

Men på fornetiopiska (även känt som ge‘ez) är det ett helt annat uttryck som används, trots att språket är (syd)semitiskt. Det vanliga fornetiopiska ordet för "Gud" är 'Egzi'abhêr (med ett faryngalt h), ett ord som helt avviker från de övriga. Jag blev själv mycket förvirrad när jag såg det för första gången. Bakgrunden till ordet är en sammansättning: "landets herre" betyder det - och denna term har bit för bit blivit det vanliga ordet för "Gud". Ordet förekommer inte sällan i etiopiska namn, som i namnet på långdistanslöparen Gebre-egziabher Gebremariam (vilket ordagrant betyder "Guds-tjänare Marias-tjänare"!).

Fornetiopiska är skoj - bara det att de semitiska "emfatiska" konsonanterna där uttalas som glottala ejektiver är nog för att göra det intressant för mig. Och att Första Henoksboken är bevarad på det språket. Oj, nu blev jag nördig igen ...

lördag 9 augusti 2008

Den som gör cirklar

Jag kan tänka mig att en del som har läst om min och min fars antika äventyrsroman Poeten och cirkelmakaren kan ha undrat vad detta "cirkelmakande" egentligen handlar om. Läser man romanen får man i och för sig en viss genomgång av termens historia, men i detta forum kunde det passa att göra en lite mer språklig utläggning av den.

Ordet "cirkelmakaren" är ett sätt att återge det hebreiska ordet hamme‘aggel, som används som benämning på undergöraren Choni, som nämns i en passage i Talmud (Mishna Ta‘anit 3:8) för att han en gång under en torkeperiod ritade en cirkel på marken, steg in i den och upplyste Gud om att han inte tänkte flytta sig föränn regnet föll. Vilket Gud naturligtvis lät sig övertygas av och sände regnet. Den ene av huvudpersonerna i vår bok är lärjunge till denne Choni, och är alltså "cirkelmakare" också han.

Men ordet då? Jo, hamme‘aggel har för det första den bestämda artikeln ha-, med geminering (dubblering) av nästa konsonant (vilket inte alltid återges i transkriptioner). Kvar får vi då me‘aggel. Detta ord är ett aktivt particip, bildat av den intensiva pi‘el-stammen av en verbrot ‘-g-l. Pi‘el-stammen markerar ofta en transitiv handling eller liknande, och den markeras bland annat genom att den andra av rotens två "radikaler" (grundkonsonanter) dubbleras, vilket vi ser i me‘aggel, där g dubblerats. Och själva roten har att göra med "rundhet", "cirklar", "rullande" saker och liknande. Alltså bli det hela "den som gör en cirkel", "becirklaren" eller - Cirkelmakaren!

torsdag 7 augusti 2008

Swistar

Ordet "syster" har flera intressanta frågetecken i sin historia. Etymologiskt sätt är det helt klart varifrån det kommer, nämligen från det indoeuropeiska *swesor-, som givit släktingar som gotiskans swistar, latinets soror, sanskritens svasr-, ryskans sestra, forniriska siur och många andra. De två frågor som inställer sig är 1) hur är detta ord från början bildat, och 2) varifrån har vi som talar germanska språk fått det instuckna t-et (vi har sys-t-er när latin bara har soror och sanskrit bara svasr-, utan t)?

På den första frågan har flera föreslagna svar givits. Ett av dem är att *swesor- skulle komma av det reflexiva *swe- (som bland annat givit vårt "sin") och elementet *sor- ("kvinna"), som bland annat går igen som sara- i hettitiskans hassu-sara- ("drottning", av hassu-, "konung"). Då skulle ordet ursprungligen har betytt "kvinna ur den egna släktgruppen", eller något liknande. Flera andra förslag finns.

Vad gäller fråga två (var det inskjutna t-et kommer ifrån) finns två svar. Det ena är att det på germanska uppstod spontant i ordets nollstadium *swesr-, alltså att "sr" av uttalslättande skäl blev "str". Den andra möjligheten är att t-et kom till genom analogi med de andra tre släktskapsorden på *ter-, det vill säga våra "fader", "moder" och "broder". En uppsats framlagd vid universitetet i Zürich behandlar frågan och antar att båda faktorerna kan ha samverkat.

Se där, så många lustigheter ett så enkelt ord kan innehålla.

måndag 4 augusti 2008

Anglofili

Idag blir det engelska igen, en av de vackraste texterna på det språket jag vet - närmare bestämd William Blakes And did those feet, ursprungligen tagen från inledningen till hans långa, episka dikt Milton. Texten handlar om legenden om att Jesus skulle ha besökt England och Glastonbury. Sjungen som psalm brukar den ofta kallas Jerusalem, vilket är lite förvirrande, då Blake också skrivit ett stort poem med det namnet, ur vilket texten alltså inte är tagen. Man bör särskilt notera talet om dark satanic mills, som eventuellt syftar på den tidiga industriella revolutionen, och naturligtvis frasen chariot of fire, som är en referens till den bibliska berättelsen om Elias himmelsfärd. Just det uttrycket lånades som namn på en alldeles lysande (och precis som Blakes text mycket brittisk) film. Nationalromantik har sin charm, i alla fall när den framställs av en sådan härlig kryptognostisk romantiker som WB ...

And did those feet in ancient time,
Walk upon England’s mountains green
And was the holy Lamb of God,
On England’s pleasant pastures seen
And did the Countenance Divine,
Shine forth upon our clouded hills?
And was Jerusalem builded here,
Among these dark Satanic Mills?

Bring me my Bow of burning gold;
Bring me my Arrows of desire:
Bring me my Spear: O clouds unfold:
Bring me my Chariot of fire!
I will not cease from Mental Fight,
Nor shall my sword sleep in my hand,
Till we have built Jerusalem,
In England’s green & pleasant Land.

fredag 1 augusti 2008

Att döden dö

Ett skojigt grammatiskt fenomen är det som med en latinsk term brukar kallas figura etymologica, alltå när man låter två ord med samma etymologiska ursprung stå mycket nära varandra, ofta att man låter ett verb stå med ett objekt som är bildat av samma rot som verbet självt: på svenska har vi sådana exempel som "slå ett slag", "tänka en tanke" eller kanske "löpa ett lopp". Det är ju i sig ett stilmedel som kan bli både mäktigt och kanske lite enformigt, men längst i användningen av det har nog den klassiska hebreiskan gått.

I bibelhebreiskan finns det till och med en särskild verbform (den så kallade infinitivus absolutus), som framför allt används just för att bilda sådana konstruktioner i förstärkande syfte. Så börjar till exempel Jeremia 31:18 shamoa' shama'ti Efrayim mithnoded, "Jag har sannerligen hört Efraim klaga", vilket uttrycks med verbet shama' ("höra") dubblat med just en sådan absolut infinitiv, alltså ungfär "att höra har jag hört". Ett annat mycket klassiskt exempel är moth yamuth, "han skall döden dö", ett uttrycks om lånats in i äldre bibelsvenska. De etymologiska figurerna sprider sig över världen!

tisdag 29 juli 2008

Jag med könsroller

Östtochariska är ett lustigt språk - det böjer ordet för "jag" i maskulinum och femininum. "Jag" heter alltså olika saker beroende på om det är en man eller en kvinna som talar. Mycket egenartat. Känner någon till något annat språk med en sådan distinktion?

lördag 19 juli 2008

På tur

Imorgon åker jag på tur till Ronneby för att ta det lugnt till på torsdag den 24:e, så det blir inga nya språkliga inlägg här förrän jag kommer hem. 'Ilûma tagghurûkumu tushallimukumu!

fredag 18 juli 2008

Till norrmännens hjälp

Det är inte bara i Sverige studierna i klassiska språk hotas. Vid NTNU i Trondheim har man nu lagt ned grekiskstudierna och kraftigt begränsat de latinska. De som vill protestera mot dessa obehagliga beslut kan gärna får skriva under en namninsamling, som syftar till att få dem ändrade. Humanister i alla länder, förena er!

måndag 14 juli 2008

Sten för druckna

Dagens etymologi är stenen "ametist". Engelskan har här en äldre form av ordet, amethyst, som tydligt visar arvet från grekiskans a- ("inte, o-") och verbet methyein ("vara berusad"). Alltså betyder det "ickeberusa", och mycket riktigt användes stenen i antiken i tron att den förhindrade alkoholberusning. Verbet methyein kommer i sig från det gamla indoeuropeiska *medhu- ("honung, sötad alkoholhaltig dryck"), som vi har i "mjöd" (sanskrit madhu, litauiska medus, forniriska mid etc.)
Om man vill kan man ju prova den som medel mot baksmälla eller något. Vacker är den i alla fall:

söndag 13 juli 2008

Omkring tiggarn från Luossa ... in English

Jag noterade att någon kommit till denna blogg efter att ha sökt på "Omkring tiggarn från Luossa engelsk översättning". Här fanns ingen sådan översättning, men jag älskar Dan Anderssons dikt djupt och kom att tänka på att jag ju faktiskt en gång gjorde en engelsk version av den för mitt eget höga nöjes skull - med versmått och allt. Alltså lägger jag ut den (vem vet, den som sökte kanske kommer tillbaka?)

Här är den alltså, for what it's worth. Om någon använder den till något kan ni väl skriva ut "copyright Ola Wikander"?

Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,
by the campfire they sat and heard his song.
And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing
and of his longing he sang to them all night long.

“There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,
there is something there behind the star, behind my burning heart.
Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying
‘come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.’

I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,
to dream of wild seas’ rest has been my lot.
And in spirit I have hastened towards the formless lands
where the dearest thing we knew shall be forgot.

To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,
from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.
We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers,
and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.

I sat silent by her side, she whose heart was like to mine,
with hands so soft she tended to our nest.
But I heard my heart then calling: ‘what thou ownest is not thine’
and the spirit came and bore me off to rest.

What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,
and high and wonderful is my true way.
And amid this clamour I am called to pray before the Heavens:
What no-one has I want to own, take all the earth away!

Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,
where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.
Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,
in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.

May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,
let’s be miles away from life before the morning breaks above!
Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered
for the sake of worries, faithlessness and of my burning love.

By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,
therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.
Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes
under arches where eternal children live forever blessed.



Uppdatering:
Jag hittade en annan engelsk översättning på nätet, här. En lustig skillnad mellan den och min är att den tolkar "och jag fördes bort av anden att få ro" som And the wild duck flew me to gain peace and rest. Jag vill snarare tro Dan Andersson var ute efter en "ande" än en "and", men vad vet jag...

onsdag 9 juli 2008

Kul ord från Vettius

Dagens underbart invecklade grekiska ord (ur Vettius Valens' Anthologiai) är anoikodespotêtos - ett passivt verbalnomen med betydelsen "inte utsatt för hushärskarskap". Inte illa :-)

tisdag 8 juli 2008

Gotiskt latin

Ibland tycker jag att folk borde ha mer respekt för sitt material. Numera finns ju inte bara "heavy metal-umlaut" och liknande (jämför detta inlägg!), utan också "goth/metal-pig latin", dvs. det sorgliga resultatet av att riktigt "möööööörka" musiker lägger in latinska ramsor i sina låtar för att göra dem riktigt mörka och gotiska. Ett exempel är från (den i och för sig bara lite hobbymörka) gruppen Evanescence, som i en låt har följande svarta, onda och mystiska kör:

Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum
Servatis a periculum
Servatis a maleficum


Etcetera etcetera etcetera. Uppenbarligen tycker de att det skall betyda "Rädda [mig/oss] från faran, rädda [mig/oss] från svartkonsten/den onda besvärjelsen". Låter ju pampigt, kanske. Fast fel.

Servatis är indikativ, inte uppmaningsform (imperativ). De är nog ute och seglar efter formen servate ("rädda [ni]!"). Och så råkar både "besvärjelsen" och "faran" vara fel - prepositionen a ("från") styr kasus ablativ, men texten har nominativ. Malefico och periculo är nog ett bättre förslag tror jag.

Fast låten är i alla fall ganska catchy ...

måndag 7 juli 2008

Poeten och cirkelmakaren i Barometern

Barometern/Oskarshamnstidningen har en mycket trevlig recension av Poeten och cirkelmakaren - de tar särskilt upp bokens arv hos Horatius och vill gärna läsa en uppföljare... Läs här!

söndag 6 juli 2008

Tiggarens vokaler

Jag kan inte låta bli att tycka att det svenska ö-ljudet inte är det mest vackra och sångbara av fonem - det låter så brunaktigt på något sätt (jag är inbiten synestet vad vokaler gäller). Alltså tycker jag också att det är mycket svårt att göra vacker poesi av vokalen ö. Riktigt roligt är då när någon lyckas - i detta fall en av mina absoluta favoritpoeter, Dan Andersson. Man kan inte låta bli att bli imponerad av strofer som:

"Aldrig hörda höga sånger
likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga
barn av saligheten bo."

Denna sista strof i den underbara "Omkring tiggarn från Luossa" lyckas verkligen med konststycket att göra ö-n vackra: "Aldrig rda ga sånger". Man blir alldeles tårögd...

måndag 30 juni 2008

*Pust-

Min bok om indoeuropeisk språkhistoria (Ett träd med vida grenar) går i tryck i eftermiddag, och jag kan pusta ut efter ett mycket intensivt arbete under den senaste månaden. Nu är det sommar... och jag vill jobba med min avhandling!

fredag 27 juni 2008

Life on Mars

Rymdsonden Phoenix har hittat is på Mars, och det talas nu som ofta på senare tid om eventuella möjligheter till liv däruppe. Apropå detta blir dagens lilla paleoliongvistiska studie en kultsång bland annat riktad till guden Mars. Det blir inte mindre än arvalbrödernas hymn, en fornlatinsk text som redan i antiken ansågs så ålderdomlig man knappast förstod vad den betydde. I texten bes (antagligen)om att Mars och larerna (husgudarna) skulle bringa hjälp och vara nådiga, bland annat mot fälten. Texten är som följer, och i synnerhet slutet har ganska stort humorvärde, tycker jag:

enos Lases iuvate
enos Lases iuvate
enos Lases iuvate

neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris
neve lue rue Marmar sins incurrere in pleoris

satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber
satur fu, fere Mars, limen sali, sta berber

semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos
semunis alterni advocapit conctos

enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato
enos Marmor iuvato

triumpe triumpe triumpe triumpe triumpe


Den inledande raden enos Lases iuvate betyder uppenbarligen "hjälp oss, larer", och Marmor är Mars (som också uppmanas att hjälpa), men mycket i det övriga är svårbegripligt (förslag till översättningar finns, men de är ofta osäkra). Hymnen är ett tydligt exempel på den mycket egna storhet den gammalromerska religionen var före sin grecisering.

Triumpe triumpe triumpe!

tisdag 24 juni 2008

Träd och japanska datorer

Har idag suttit på ett café och arbetat med de sista korrekturrättningarna till min i höst utkommande bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Den har varit rolig - fast ganska invecklad - att skriva. Det är en sak att berätta om t.ex. laryngalteorin för någon som lyssnar och kan fråga, men en helt annan att beskriva det i text. Med lite tur skall det bli både begripligt och engagerande.

Ännu ett Engrish-specimen som nästan känns lite metafysiskt intressant är detta. Tänk om våra svenska datorer kunde fråga sådana djupa saker?

fredag 20 juni 2008

"In Berlin/ By the wall/ You were five foot 10 inches tall."

Återkom just från Berlin, där jag och min fästmö tillbringat ett antal mycket trevliga dagar, handlat diverse egenartad litteratur och känt oss allmänt bohemiska. Tyvärr var bokhandeln Forum Hermeticum antingen nedlagd eller stängd för ombyggnad, och den främreorientaliska delen av Pergamonmuséet var också temporärt out of commission på grund av utställningsbyggande, så någon Ishtarport fick man inte se. Jag köpte en bok om hettiterrikets huvudstad Hattusa - med en vacker avbildning av bronstavlekontraktet mellan Tudhaliya IV och Kurunta av Tarhuntassa, en text som jag bekantat mig med tidigare. Texten innehåller ett parti där storkonung Tudhaliya vill banka in budskapet att konungen Kurunta minsann inte var någon dålig figur, trots att storkonungens far revolterat mot och kastat ut dennes bror:

A-BU-YA ku-wa-pi Ha-at-tu-si-li-is A-NA ÚR-hi-te-es-su-up-as DUMU Mu-u-wa-at-ta-al-li me-na-ah-ha-an-da ku-ru-ri-ah-ta na-an LUGAL-iz-na-an-ni ar-ha ti-it-ta-nu-ut A-NA LAMMA-ma-kan wa-as-tul Ú-UL ku-it-ki a-as-ta
LÚ.MEŠ Ha-at-ti ku-it im-ma ku-it wa-as-ti-ir LAMMA-as-ma-kan Ú-UL ku-wa-ap-pi-ki an-da e-es-ta


"När min fade Hattusili gjorde uppror mot Urhi-Tessub, son till Muwatalli, och avsatte honom från konungadömet, fanns inget fel alls hos Kurunta. Fast folket i Hatti hade syndat, hade Kurunta alls inget med det att göra".

Så vi fick ägna oss åt annat roligt. Vi besökte det judiska muséet vid den stora synagogan i gamla Östberlin (numera återuppbyggd efter åratal av postbombnings-förfall och nödrivning). Där läste jag saker på hebreiska och jiddisch och köpte två ytterligare skivor till min samling av inspelningar av synagogssång. Vi gick på diverse antikvariat och inhandlingsplatser för japansk populärkultur. Jag köpte mig nästan en utgåva av den latinska texten till Satyricon, men det blev inte av...

Och jag måste säga att det känns konstigt att återvända från det som en gång var Östberlin till ett Sverige som just satt sin egen grundlag ur spel via FRA-lagen. En ganska schizofren upplevelse.

tisdag 17 juni 2008

Dagens orakel

Dagens bok recenserar De kaldeiska oraklen - boken är nu utnämnd till något som "passar utmärkt i hängmattan", vilket onekligen är en oväntad men intressant ära för medelplatonistisk mystik från 100-talet!

lördag 14 juni 2008

Tüsk magi

Bland de tidigare texterna på tyska språket (alltså på fornhögtyska, Althochdeutsch) finns ett manuskript från 900-talet, som innehåller två korta texter som tycks vara betydligt äldre än så. Det som är alldeles särskilt speciellt med dessa texter är deras innehåll: det handlar om magiska besvärjelser med ett tydligt förkristet innehåll. De finns idag i det bibliotek som hör till katedralen i Merseburg i Sachsen-Anhalt.

En av texterna verkar ha att göra med kurering av hästar. Två gamla gudar är ute och rider, och Wodan/Wotan/Oden och diverse andra väsen får ta hand om en av hästarna när den blir skadad:

Phol ende uuodan
uuorun zi holza.
du uuart demo balderes uolon
sin uuoz birenkit.
thu biguol en sinthgunt,
sunna era suister;
thu biguol en friia,
uolla era suister;
thu biguol en uuodan,
so he uuola conda:

sose benrenki,
sose bluotrenki,
sose lidirenki:
ben zi bena,
bluot zi bluoda,
lid zi geliden,
sose gelimida sin.


"Phol och Wodan
red till skogs.
Då stukade Balders föl
sin fot.
Då sade Sinthgut en besvärjelse över den
(och) Sunna, hennes syster;
då sade Freja en besvärjelse över den,
(och) Volla, hennes syster;
då sade Wodan en besvärjelse över den
så väl han kunde.

Om en benstukning,
om en blodstukning,
om en lemstukning:
ben till ben,
blod till blod,
lem till lem,
som om de varit sammanhäftade."


Detta med magi på tysk klangbotten har sedan fått en lång historia: för den intresserade kan jag nämna grupperingen Fraternitas Saturni, som onekligen var... intressant. Och imorgon bitti ger jag mig av söderut, just mot Tyskland - närmare bestämt Berlin - där jag skall tillbringa veckan.

tisdag 10 juni 2008

Poeten och cirkelmakaren - recension i DN

Jonas Thente gillar Poeten och cirkelmakaren i Dagens Nyheter från igår. Han tyckte att den var en "föredömlig" och "trovärdig" framtällning av livet i Palestina år 37 f.Kr. Han noterar också med uppskattning våra blinkningar till Life of Brian, vilket gör mig glad.

lördag 7 juni 2008

Kabbala-dyslexi

Att definiera sin egen särart med stavning har ofta varit en trend (Erixon, Zvenzonne etc.), men riktigt lustigt är när det används för att skilja religiösa traditioner från varandra. Det är något som verkligen gäller det ord som man på svenska oftast stavar kabbala, alltså judisk mystik. Ordet är i sig bildat av det hebreiska verbet qibbel, "att ta emot", och betyder just "tradition". Som många läsare säkert vet har kabbalan efterhand sträckt sig långt utanför judendomen (Madonna är väl ett av de mer humoristiska exemplen), en process som började redan under renässansen, då tänkare som Giovanni Pico della Mirandola och Johannes Reuchlin tog upp kabbalan och skapade en kristen variant. I senare västerländsk esoterism (även ickekristen och ickejudisk) har den haft en central position (i synnerhet symboliken kring 'Etz Chayim, livsträdet). Det lustiga är nu att olika "receptioner" av kabbalabegreppet valt att stava det olika på västerländska språk. Den ursprungliga, judiska varianten brukar stavas "kabbala", medan den kristet färgade har den latiniserade stavningen "cabala" och den ockulta ofta skrivs "qabala" (en stavning som bland annat spreds av The Hermetic Order of the Golden Dawn kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet). Dessa varianter har folk i modern tid nästan sett som definierande, så att man uppmanar folk att behålla denna stavningsförvirring som ett slags ideologisk markör. Lite lustigt, det där.

Det är extra intressant att se dessa variationer i stavning, eftersom just kabbalan alltid lagt extrem vikt vid exakt vilka bokstäver som används för att stava ett ord (i syfte att göra bokstavsmystik, numerologi etc.) ...

Golden Dawns användande av (och ofta egenartade uttal av) hebreiska är för övrigt ett ämne jag tänkt mig för en framtida artikel. Blir skoj om jag får tid att ta tag i det. Modern västerländsk hebreiska och kvasihebreiska har sin egenartade charm - fast jag vill inte tänka på hur Madonna uttalar det ...

onsdag 4 juni 2008

Etruskisk tärning

Etruskiska är ett roligt språk, bland annat för att det är så illa känt. Det beror inte, som en del tror, på att det skulle vara helt "otolkat och mystiskt" utan på att det bevarade textmaterialet är så bergränsat. Det är trots allt mest gravtexter som finns bevarade, och de flesta av dem är korta, men en hel del vet vi om språket.

Ett särskilt problem bildas av de etruskiska räkneorden. Vi har många bevarade, problemet är i vissa fall vilken ordning de skall vara i. Ett exempel är talen från ett till sex, som vi har återgivna på en etruskisk tärning. De flesta av talens betydelser är helt säkra: thu för "ett", zal för "två, ci för "tre" och mach för "fem". Problemet bildas av talen huth och śa. Det ena betyder uppenbart "fyra" och det andra "sex", men frågan är vilket som är vilket.

Om man utgår från det vanliga systemet på tärningar, att summan av talen på motsatta sidor skall bli sju, så måste huth vara "sex", vilket ofta är vad man hör. Ett argument som ofta framförts mot detta kommer från Grekland, där platsen Tetrapolis ("fyrstaden") också bär namnet Yttenia. Detta namn brukar betraktas som förgrekiskt, och ledet Ytt- låter ju mycket som etruskiskans huth. Om man tänker sig att ett tyrrhenskt (etruskisk-besläktat) språk talats i Grekland innan grekiskan slog ut andra språk är det ju en lockande tanke att vi här ser det etruskiska räkneordet i en annan variant. Och så skulle ju huth betyda "fyra". Tills någon nyupphittad inskrift klart visar vilket som är sex och vilket som är fyra lär nog diskussionen pågå.

söndag 1 juni 2008

Russin och mandlar

Dagens text blir texten till en jiddischsång, närmare bestämt klassikern "Rozhinkes mit mandlen" ("Russin och mandlar") ur Abraham Goldfadens operett Shulamis. Den skrevs 1880, och jag återger här de första stroferna ur den vackra och ganska symboliska vaggsången. Notera de många hebreiska orden - bland andra beys-hamikdosh ("tempel"), kheyder ("rum"), almone ("änka"), keseyder ("ständigt, hela tiden"), soykher ("köpman") och tvues ("sädeslag", "varor"). Och pojkens namn i sången, Yidele, betyder "liten jude", vilket väl är ett likadant symbolnamn som moderns, Bas-Tsiyoyn, "Sions Dotter".

In dem beys-hamikdosh, in a vinkl-kheyder,
zitst di almone Bas-Tsiyoyn aleyn.
Ir ben-yokhidl, Yidelen, vigt zi keseyder
Un zingt im tsum shlofn a lidele sheyn:
Ay-lyu-lyu!

Unter Yideles vigele
shteyt a klor vays tsigele.
Dos tsigele iz geforn handlen -
dos vet zayn dayn baruf:
Rozhinkes mit mandlen...
Shlof zhe, Yidele, shlof!

In dem lidl, mayn kind, ligt fil nevies...
Az du vest a mol zayn tsezeyt oyf der velt,
a soykher vestu zayn fun ale tvues
un vest fardinen in dem oykh fil gelt ...
Ay-lyu-lyu

Un az du vest vern raykh, Yidele,
zolstu zikh dermonen in dem lidele:
"Rozhinkes mit mandlen" -
dos vet zayn dayn baruf!
Yidele vet alts handlen -
shlof zhe, Yidele, shlof!


"I templet, i ett hörnrum
sitter änkan, Sions Dotter, ensam.
Sin ende son, Yidele, vaggar hon ständigt
och sjunger honom en vacker liten sång:

'Under Yideles vagge
står en klarvit get.
Geten åkte för att handla -
det skall bli ditt yrke:
Russin och mandlar.
Sov, min Yidele, sov!
Ay-lyu-lyu

I sången, mitt barn, ligger många profetior:
när du en dag kommer att vara ute i världen
kommer du att bli en köpman för alla slags säd
och i det kommer du att tjäna mycket pengar.
Ay-lyu-lyu

Och när du blir rik, Yidele,
skall du minnas den lilla sången:
"Russin och mandlar" -
det skall bli ditt yrke!
Yidele kommer att handla med allt -
sov, min Yidele, sov!'"

Och rozhinkes mit mandlen ("russin och mandlar") var en av de "lyxigaste" sakerna man kunde tänka sig i de judiska samhällena i Östeuropa. Jag blev själv en gång bjuden på denna delikatess av en vän med jiddisch som modersmål. Det var verkligen så gott som sången antydde.

fredag 30 maj 2008

Ganbatte kudasai

Jag älskar det japanska verbet ganbaru. Det betyder något i stil med att "göra sitt bästa", "jobba hårt" eller kanske som det brukar heta idag med ett lite gräsligt uttryck - "ge järnet". Uppmaningen ganbatte kudasai är vanlig när man skall uppmuntra folk till en svår uppgift - engelskans hang in there är en inte helt dum översättning. Det kan sägas i alla möjliga situationer: både av chefer till underordnade för att få dem att "köra hårt" och i anime-filmer till den unge/a hjälten/hjältinnan eller vad det nu gäller. Om det känns besvärligt vid något tillfälle, tänk bara:
ganbarimashô -
"nu kör vi hårt!"

torsdag 29 maj 2008

I was robbed by tuuuuu men

Jag kan inte undanhålla er denna underbara kombinerade kurs i engelska och gymnastik från japansk tv. Obetalbart.

onsdag 28 maj 2008

Protoindoeuropeiskan lever... kanske

Det är lite kul att det faktiskt finns folk som vill återuppliva protoindoeuropeiska som talat kommunikationsmedel - de vill göra det till gemensamt EU-språk. Med tanke på att PIE som sådant är ett rekonstruerat språk är idén något... intressant. Men för mig som gillar indoeuropeistik är det i alla fall lite underhållande. Organisationen kallar sig Dnghu, efter det rekonstruerade proto-ordet bakom vårt "tunga", latinets lingua, tochariskans kantwo etc. Se här.

måndag 26 maj 2008

Malti

Jag gillar maltesiska - vem skulle inte uppskatta en egenartad dialekt av arabiska där mycket stora delar av ordförrådet kommer från italienska? En alldeles otroligt skojig blandning, precis som landet Malta självt, med dess nästan levantinska landskap och dess befolkning som är more catholic than the pope. Men trots katolicismen kan kyrkorna beskrivas som dar Alla - "Guds hus". Bara det att maltesiskan skrivs med latinska bokstäver är lustigt: det är det enda semitiska språk som normalt gör det. Jag tänker idag citera följande vackra sentens på maltesiska:

Il-Poeta jitwieled, mhux magħmul.

"Poeten föds, han görs inte."