fredag 30 december 2016

Äger du en skruvmejsel?

Sett via Facebook: en "generator" för namn på avhandlingar (och gissar jag, även senare vetenskapliga verk). Jag lär mig fascinerat att min nästa vetenskapliga monografi (efter snart utkommande Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible) skall heta (trumvirvel ...):

Den ofrivilligt frivillige företagarens skördemän: "Äger du en skruvmejsel?"


Tja, den titeln skulle ju vara en del i den kamp som folk ibland vill föra för vetenskaplig publikation på svenska. Något slags svenska, i alla fall ...

onsdag 21 december 2016

Den trettonde julklappen

Se här - fram till 22.40 ikväll onsdag den 21e december kan man enligt Bokus beställa min fantastikroman Den trettonde funktionen i tid för att den skall bli julklapp! Unna någon lite postapokalyptisk, Boehme-inspirerad barockpunk!

lördag 10 december 2016

Unburning Fame i antågande!

Jag sitter i dagarna och arbetar på färdigställandet för utgivning av min nya monografi - den om indoeuropeiskt motivinflytande i Gamla testamentets värld, som snart skall utkomma på det amerikanska förlaget Eisenbrauns. Det är mycket tekniskt slit, men det känns också rätt fantastiskt att ett så långvarigt vetenskapligt arbete närmar sig sin fullbordan och utgivning.

Och titta: nu finns det sida om boken på Eisenbrauns hemsida! Läs mer om boken där!

söndag 4 december 2016

Handledningstankar

Jag skriver idag lite i Kvällsposten/Expressen om handledarens inom universitetet uppgift. Läs här!

lördag 3 december 2016

Inspelad docentföreläsning!

Igår höll jag så min docentföreläsning under titeln "Exegeten som etymolog: nordvästsemitiskt arv och indoeuropeiska lån i Gamla testamentets värld." Där talade jag om det allmänna anslaget i min  forskning, dels något om min avhandling men framför allt om min postdoktorala, av Vetenskapsrådet finansierade forskning kring indoeuropeiska inflytanden i GT och de ugaritiska texterna. Och det hela spelades in! Man kan se föreläsningen här!

Inspelningen börjar med lite väntetid när allt det tekniska kopplas in; sedan kommer presentationer både från dekanus för teologiska fakulteten Samuel Byrskog och professorn i GT-exegetik i Lund Fredrik Lindström. Tyvärr blev ljudet i dessa inledningar inte perfekt iom en lätt felfungerande mikrofon, men sedan när jag börjar prata blir ljudet rätt igen (bytte mikrofon!).

Hållen till godo!

torsdag 1 december 2016

Docentföreläsning fredag!

Åter vill jag puffa för min docentföreläsning! Den avhålls imorgon fredag 2/12 klockan 15.15 i sal C121 på LUX i Lund (Helgonavägen 3). Ämnet är "Exegeten som etymolog: nordvästsemitiskt arv och indoeuropeiska lån i Gamla testamentets värld" - jag berättar om min forskning som lett fram till docenturen, om hur språkhistoria, religionshistoria och exegetik samverkat i mitt forskningsarbete, och om hur studier i både semitiska och indoeuropeiska språk här har mötts. Föreläsningen är öppen för alla, och efteråt utlovas tårta! Kom och lyssna, och sprid gärna till intresserade!

Ett Facebook-event för det hela finns här.

fredag 18 november 2016

Wikipaidja

Upptäckte just att det finns en gotiskspråkig Wikipedia - se här! Man kan växla mellan gotiskt alfabet och standardtranskription, allt efter preferens. Artikeln om själva "Wikipaidja" definierar det hela så här:

"wikipaidja ist egkeiklaupedja sei taujada fram silbawiljam ana miþnatja."


vilket i översättning blir:

"Wikipaidja är en encyklopedi som görs av frivilliga på internet". Man måste för övrigt gilla ordet miþnati (i dativ miþnatja), "med-nät, bland-nät", för "internet"!

De citerar ... dem?

Se där, min lilla text om de och dem citeras å Språkförsvaret. Kul!

torsdag 10 november 2016

Jubileumsföreläsning

Med början i december och tretton månader framåt firar Lunds universitet sitt 350-årsjubileum, och med anledning av detta skall man avhålla en "jubileumskurs" med en serie öppna föreläsningar i diverse ämnen. Kan flagga lite för att jag fått i uppdrag att avhålla en sådan - nämligen om studier i äldre språk och religiösa litteraturer från Främre Orienten. Det hela går av stapeln den 10e april - läs mer här om evenemanget! Och kom gärna och lyssna!

måndag 31 oktober 2016

Sista chansen för serafpocket!

Det är läge att investera i pocketen av min fantastikroman Serafers drömmar (första delen i serian Stjärnan, gryningen son) nu om man vill ha den, för inom några veckor kommer den att gå ur tryck! Här på Bokus finns den t.ex. för det sympatiska priset av 60 kr. Unna er lite barockpunk om ni inte redan gjort det!


Apropå sådant var jag förra helgen med på fantastik/SF-konventet LunCon i Lund och panelpratade om språk i fantastisk litteratur - hemsnickrade språk, antika språks roll i sådan litteratur och annat - med författarkollegerna Nene Ormes och Yens Wahlgren, med tillika författarkollegan Patrik Centerwall som moderator. Här ser vi några bilder från evenemanget, tagna av Camilla Svedén. Jag kan inte låta bli att le åt mina ytterligt olika miner på de två bilderna:





fredag 28 oktober 2016

De-de-dom-dom-dem

Vad gäller den debatt som på senare tid har uppstått kring huruvida man bör pensionera distinktionen mellan "de" och "dem" har jag bara följande att säga: att en utveckling (sedan länge) sker i talspråket har inget normativt värde. Vår spridda läskunnighet gör det möjligt för oss att välja hur vi skall kultivera vårt skriftspråk - som ett konstverk, en skönhetsskapelse. Och att det "är svårt" är inte mycket till argument: det är det att stava "människa" också, för att inte tala om att lära sig kanji. Det handlar inte om några automatiska processer utan om medvetna val. "Utvecklingen" är varken god eller ond, den är helt värdeneutral. Vi har möjligheten att välja. Och jag tycker personligen att vi bör välja att behålla en trevlig kasusdistinktion (som en del ju som bekant gör i tal också - "di" kontra "dom", t.ex.). Och för att lära unga och gamla behärska detta finns det, som nämns här, en bra metodik: läsa, läsa, läsa. Det borde folk ändå göra, av helt andra skäl.

Och så är jag personligen en vän av att behålla sådant som objektskasus i "till dem som", fast det är på utdöende. Sue me ;-)

onsdag 19 oktober 2016

Halvtidshebreiska

Håller just på med höstens hebreiskaundervisning. För första gången ger vi kursen på halvfart, vilket innebär att studenterna läser den språkliga inledningen nu på hösten och ägnar sig åt applicerande gammaltestamentliga textstudier under våren (istället för att hårdläsa alltihop under en intensiv grundtermin). Idag har vi talat om anvädningen av perfefekten och imperfekten i de första kapitlen i Genesis, hur författaren skickligt växlar form för att skilja på bakgrundsinformation och berättande stil redan i de första verserna. Så redan här korsas den innehållsliga exegetiken med den rent språkliga - något av ämnets mest stimulerande egenskaper. Att få vara aktiv i ett universitetsämne som på en gång är språkligt, religionshistoriskt, historiskt, teologihistoriskt, littearturvetenskapligt och ibland också arkeologiskt - det är inte illa!

Kan förresten åter dela med mig av en text jag en gång skrev om glädjen i att undervisa i klassisk hebreiska - här!

fredag 14 oktober 2016

Lite nytt

Nu finns det ett Facebook-"event" med lite reklam för min kommande docentföreläsning den 2e december - se här!

Förresten kan jag, för dem som skall dit, nämna att jag kommer att delta i en paneldiskussion kring språk i fantastik på fantastikkonventet LunCon i Lund nu i helgen den 22-23e oktober.

lördag 8 oktober 2016

Födelsedag och Medelhavsmuseet!

Idag fyller jag år - närmare bestämt 35. Min födelsedagsönskning från allmänheten: rädda museerna i Stockholm från den hotande sammanslagningen. Inte minst Medelhavsmuseet, som betyder mycket för mig. Skriv på en protestlista här!

tisdag 4 oktober 2016

Kommande artikel!

Har just läst korrektur på mitt bidrag till den här kommande boken; min text är en utarbetning av ett föredrag jag höll i april 2015 i Örebro och handlar om Jesaja 27:1 och dess (eventuellt inlånade) motivhistoria - en del av min forskning i indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter. Boken skall snart sändas iväg till trycket ... alltid lika nervöst! :-)

Men kul!

tisdag 27 september 2016

Japanska uttrar

Man måste älska japanska. Lärde mig idag ordet dassai (獺祭). Onlinelexikonet jisho.org definierar detta som "arraying a number of reference books in order to compose poetry; literary composition crammed with maxims, ancient episodes, legends, etc." samt det underbara "otters lining a catch of fish on a river bank; (people) making offerings (esp. of fish)".

Det är synd att svenska inte har ett ord för uttrar som ordnar fisk. Och för övrigt måste man skilja mellan detta dassai och det rätt liknande ordet dasai ( ), som betyder "osofistikerad, ocool". Ordet dassai är allt annat än dasai.


onsdag 14 september 2016

Docentföreläsning - Exegeten som etymolog!

Jag flaggar härmed lite för att jag den 2/12 kommer att hålla min docentföreläsning - på temat "Exegeten som etymolog: nordvästsemitiskt arv och indoeuropeiska lån i Gamla testamentets värld". Det hela går av stapeln klockan 15.15 i sal C121 (hörsalen) på LUX vid Lunds universitet (Helgonavägen 3). Kom gärna och lyssna - det hela blir ett slags översikt över min forskning, med avstamp i mitt avhandlingsarbete och vidare mot min postdoktorala forskning; jag kommer att ta upp just hur rollerna som språkhistoriskt inriktad forskare och exeget interagerar. Hoppas att ni kan komma!

fredag 9 september 2016

Docentur!

Måste stämma upp ett litet "tjo", i och med att det igår blev officiellt att jag nu antagits som docent i Gamla testamentets exegetik, efter genomgånget sakkunnigförfarande! För dem som inte är inne i det akademiska kan sägas att docenttiteln är nästa "steg" efter doktorsexamen: för att bli docent skall man ha uppvisat en ordentlig mängd kvalitativ forskning efter att man doktorerat, gärna i mängd motsvarande en andra vetenskaplig monografi (i mitt fall finns en sådan i manus och skall förhoppningsvis gå i tryck före årets slut, och även en hel del publicerade vetenskapliga artiklar). Docenturen innebär bland annat att man kan handleda doktorander, sitta i betygsnämnder, vara opponent vid disputationer och liknande. På pappret blir man "oavlönad docent", vilket en del tycker är skojigt. Det betyder inte att man inte får motta lön (det få jag därför att jag är universitetslektor) utan att docenturen som sådan inte ger lön. En gång i tiden fanns det nämligen docenttjänster, där man så att säga fick betalt specifikt för att vara docent. För att skilja docenttiteln från denna (på de flesta håll avskaffade) ställning kallas det lite lustigt för "oavlönad docent".

Och det har jag alltså blivit, vilket man kan se bevis på här!

torsdag 18 augusti 2016

Once again, "Round the Beggar from Luossa" ("Omkring tiggarn från Luossa" in English translation by yours truly)

I've published this on the blog once before, and it's also available in my book Orden och evigheten ("Words and Eternity"), but I thought I'd put it out there once more. The Swedish poem "Omkring tiggarn från Luossa" by Dan Andersson is one of the most hauntingly beautiful texts known to me, and I've noticed my English translation going down well with many people - so here it is again (if you want to use it on the internet, please add "Copyright Ola Wikander" and mention that it has been published in Orden och evigheten):

Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,
by the campfire they sat and heard his song.
And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing
and of his longing he sang to them all night long.

“There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,
there is something there behind the star, behind my burning heart.
Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying
‘come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.’

I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,
to dream of wild seas’ rest has been my lot.
And in spirit I have hastened towards the formless lands
where the dearest thing we knew shall be forgot.

To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,
from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.
We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers,
and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.

I sat silent by her side, she whose heart was like to mine,
with hands so soft she tended to our nest.
But I heard my heart then calling: ‘what thou ownest is not thine’
and the spirit came and bore me off to rest.

What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,
and high and wonderful is my true way.
And amid this clamour I am called to pray before the Heavens:
What no-one has I want to own, take all the earth away!

Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,
where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.
Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,
in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.

May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,
let’s be miles away from life before the morning breaks above!
Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered
for the sake of worries, faithlessness and of my burning love.

By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,
therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.
Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes
under arches where eternal children live forever blessed. 


torsdag 11 augusti 2016

Nau

Som jag tidigare nämnt här på bloggen följer jag en del japanska twitterkonton (dels för att öva mina färdigheter i språket och dels för att ... ja, one likes to stay current om diverse japansk musik jag gillar, tv-spelskreatörer jag uppskattar etc.). Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg får man naturligtvis lära sig en hel del japansk twitterslang på det viset - en hel del saker man inte hittar i läroböcker och grammatikor.

Ännu ett exempel på detta är ordet なう (nau) som avslutar många twitteruppdateringar. Japanskan är ett språk som har gott om svåröversatta meningsslutpartiklar - yo (emfatiskt, ung. "så är det minsann"!), ne (ung. "inte sant?"), ka (gör meningen till en fråga), naa (starkt emfatiskt, "veeerkligen") och många andra. Jag funderade på om detta nau var ännu en sådan, som jag inte behärskade. Men så kom jag på svaret, som jag sedan fick bekräftat av en japansktalande god vän i musikbranschen. Det hela handlar om ett lån från engelskans now. Denna nyskapade "partikel" betyder alltså "detta sker nu".

ブログを書いてるなう。

torsdag 4 augusti 2016

Motivation

Dagens insikt:

Ett av de bästa sätten att motivera sig att arbeta med något av ens många manuskript är att skriva på internet att man snart skall skriva. Då gör man sig indirekt skyldig världen att skriva. Lysande. Motivation by guilt :-)

tisdag 2 augusti 2016

Vattar som snattar

Det är kul det där med små slangord som kommer och går i specifika kretsar. Ett sådant som jag minns från min egen lundensiska uppväxt (mellanstadium/tidigt högstadium?) är "vatte". Ordet betecknade, som jag minns det, en typisk "värsting", någon som ägnade sig åt gängverksamhet, slogs, hotade folk och allmänt betedde sig. "Han är en riktig jävla vatte", kunde någon säga. "Akta dig för de där vattarna!"

Det var ett ord med rätt begränsad livstid. Jag har för mig att det bara levde i något halvår eller så. Och sannolikt kanske bara på min skola. Men varifrån kom då ordet? Jo! Just då hade namnet på gänget Vatos Locos förekommit en del i medierna (man undrar om filmen Blood in Blood Out från 1993 hade med saken att göra). Från detta kom sedan tonårsuttryck av typen "Fan vilket vato!" -> "Fan vilket vatto" ... och till sist naturligtvis den svecistiska formen "vatte" (med grav accent).

Vattar som snattar liksom. Fast jag vet inte om jag någonsin såg några vattar som snattade. Men jag tyckte titeln var kul. Snobbar som jobbar liksom. Typ. Vattar, asså. Typ.

söndag 17 juli 2016

Bibliotekssommar

En av de fantastiska sakerna med att få arbeta på Svenska institutet i Rom är det faktum att man lever mitt i ett bibliotek. När jag var här som mycket yngre man på nittiotalet och bodde uppe i korridoren innanför terrassen var man bokstavligen inhöljd i böcker - så fort man gick ur sitt rum hamnade man mitt mellan bokhyllor. Just den korridoren får tyvärr inte längre vara bokfylld på grund av brandregler, men i resten av huset finns de överallt: tre stora bibliotekssalar, två tillgängliga bokmagasin i källaren (varav ett underbart nog har luftkonditionering) och ett - likaså bokfyllt - allmänt arbetsrum. Här finns mängder av litteratur inom klassisk arkeologi, etruskologi och annat skoj. Jag bildar mig i mycket - bland annat just etruskologi, där jag nu fått stifta bekantskap med van der Meers kommentar till Liber Linteus Zagrabiensis, den längsta bevarade etruskiska texten - ett slags mycket svårtolkad ritualkalender skriven på linne, som sedan användes som svepning till en egyptisk mumie och till sist hamnade i Zagreb. Texten är mycket besvärlig, med många annars obekanta ord, men van der Meer har gjort ett imponerande arbete.

Och så gör jag layout på kommande monografin. Och skriver artikel. Och läser forniriska. Och använder mig av den judaikalitteratur som här också finns. Och skriver in nya fotnötter. Sommar.

måndag 11 juli 2016

Svår forniriska

Jag ägnar just nu min tid åt många saker: avslutande arbete på min nya monografi, artikelskrivande och naturligtvis även allmänt insupande av Romluften. En alldeles speciell sak jag gör med min fritid är dock att öva mig i forniriska. Det är verkligen ett fantastiskt språk. Svårt, dock. Ett mycket ålderdomligt indoeuropeiskt språk, som behåller mycket av det gemensamma språkarvet i fråga om böjningslära och liknande - men samtidigt har lagt till så mycket eget. Initialmutationer (förändringar av inledande konsonanter i ord beroende på det föregående), till exempel (fenomenet finns även på de andra ökeltiska språken), och mycket speciella sätt att bilda relativsatser. Samt vissa drag som nästan mer känns hemma i ett semitiskt språk än ett indoeuropeiskt: verbet först i satsen, personböjda prepositioner, suffigerade objektspronomina (fast iofs oftare infigerade). Dessa likheter har faktiskt som jag nämnt tidigare här på bloggen givit upphov till en gammal idé om att det skulle ha funnits ett semitiskt eller i alla fall afroasiatiskt substratspråk på de keltisktalande öarna, en idé som jag själv finner rätt långsökt. Men de typologiska likheterna är skoj.

Och så finns det ju helt egna saker också, som till exempel systemet med självständig och konjunkt verbböjning. Det finns två parallella sätt att personböja verben (till exempel i presens) - ett som används när verbet är självständigt, och ett annat som används när det har ett prefix (vilket det väldigt ofta har, till exempel för att markera negation, frågor och liknande). Och när man har sammansatta verb (som per definition alltid har ett prefix som del redan från början) får man ta till märkliga betoningsstyrda stamväxlingar för att skapa den nya formen när man behöver fler prefix. Detta kan få verben att se helt slumpmässigt bildade ut. Så kan verbet do-scara ("han/hon förstör") efter ytterligare ett prefix förvandlas till -tascra. Det blir ännu värre: verbet do-sluindi ("han/hon förnekar") blir -díltai! Allt på grund av invecklade ljudlagar.

Galet, men fantastiskt.

fredag 8 juli 2016

Marzabotto och Rominstitutet

Befinner mig just nu på ett av mina favoriställen, nämligen Svenska institutet i Rom - ett av de beramade Medelhavsinstituten. Skall snart skriva mer härifrån - men först får ni hålla till godo med en bild från resan hit, tagen av min kära hustru Rebecca Bugge, på son och far Wikander på vandring i Marzabotto, platsen för den antika etruskiska staden Kainua!

Vi har just installerat oss här på institutet; det är alltid en fantastisk upplevelse att få bo här, mitt i ett enda stort bibliotek. Som ett lärdomskloster mitt i den romerska hettan. Terrassen. Böckerna. Träden.

Det är något alldeles speciellt.

lördag 2 juli 2016

Konfessionella friskolor och Världen idag

I en arg artikel i den kristna (och tämligen konservativa) tidningen Världen idag skrivs apropå de nuvarande mediala och politiska grälen kring konfessionella friskolor att gymnasieministern har fel om Skollagen och att den minsann inte alls säger att skolan skall vara sekulär - utan att sagda lag säger att undervisningen skall "förmedla värden i enlighet med kristen tradition och västerländsk humanism". Världen idag skriver:

"Skollagen säger inte alls att undervisningen ska vara sekulär, utan tvärtom att skolan ska förmedla värden i enlighet med kristen tradition och västerländsk humanism."

Hmm, tänkte jag. Kan detta verkligen stämma?

Nix, är svaret. Jag letar förgäves i Skollagen (på riksdagens hemsida) och hittar alls ingen sådan formulering. Efter lite vidare letande visar det sig att Världen idags formulering istället sannolikt kommer från Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet från 2011. Det är något ganska annat än Skollagen.

I den texten (Läroplanen) står det förvisso på sidan 7 att vissa värden skall förmedlas och att "[i] överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Men detta är ju minst sagt en ganska vag formulering ("i överensstämmelse med ..."). Den säger alltså  som jag förstår det inte att värdena i sig nödvändigtvis skall vara kristna utan att förmedlingen skall vara i överensstämmelse med kristna värderingar (och humanism). Och det står inte flaska om att undervisningen skulle vara konfessionell.

OCH ÄNNU VIKTIGARE: I meningen som följer direkt på den formuleringen står följande:
"Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell."

... alltså i praktiken precis det som Världen idag sade att "Skollagen" inte hävdade.



Men detta är alltså inte Skollagen. I Skollagen står följande:

"6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med
offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell
inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara
frivilligt."

Här står alltså att undervisningen skall vara icke-konfessionell, men att "[u]tbildningen i övrigt" vid fristående skolor får ha konfessionella inslag, som skall vara frivilliga. Notera "utbildningen i övrigt". "Undervisningen" skall om jag tolkar texten rätt ändå vara icke-konfessionell.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan kan man väl hålla sig till vad det står, tänker jag.

Vill man läsa mer om mina tankar om sekularitet och sådant kan man titta här.

(Baserat på ett tidigare, kortare Facebook-inlägg av yours truly).

fredag 1 juli 2016

Hepp pepp!

Ingen som vill prova att gissa på den senaste språktävlingen? Har bara fått in en gissning hittils  - så på det, på det! Skriv gissningar i kommentarerna!

måndag 27 juni 2016

ἐλθέ, μάκαιρα θεά

Nattens textbit består av några vackra hexameterrader:

ἐλθέ, μάκαιρα θεά, μαλ' ἐπήρατον εἴδος ἕχουσα·
ψυχῇ γάρ σε καλῶ σεμνῇ ἁγίοισι λόγοισιν.

"Kom, o välsignade gudinna, du som äger en så vacker åsyn;
ty jag åkallar dig med upphöjt sinne, med heliga ord."


Orden är slutet på en av de Orfiska hymnerna, närmare bestämt till Aphrodite. Man måste älska de fuskhomericerande dativpluralformerna på -οισι(ν)! Hymnerna hade en stor roll inte minst för Marsilio Ficino på 1400-talet; han översatte dem också till latin och sjöng dem som del i sina åkallanden av planeterna. En modern insjungning av latinska versioner av hymnerna kan man hitta på den välljudande skivan Secrets of the Heavens, som också innehåller små textstycken av Ficino och diverse renässansmusik.

lördag 25 juni 2016

There and back again

Om en vecka (ungefär) drar vi söderut. Det var fyra år sedan jag var på  Rominstitutet senast. Då påbörjade jag de första skisserna till mitt  indoeuropeisk-bibliska projekt, som jag sedan under ett år hade Vetenskapsrådets finansiering för. Nu är boken godkänd för publicering och skall ges ut - den tänkta titeln är Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible. En  passande inclusio att återvända till Institutet nu - det känns nästan lite högtidligt!

fredag 24 juni 2016

Iriska svärd

Sitter och övar lite forniriska - ett trevligt men svårt språk. Stavningen är oerhört invecklad (och onormerad), verbböjningarna är komplicerade ... men språket är väldigt kul. Något jag själv finner fascinerande är hur ett så gammalt - och på många sätt ålderdomligt - indoeuropeiskt språk har en del typologiska drag som en semitist som jag känner mig mycket hemma med (t.ex. verbet först i meningar, böjda prepositioner). Dessa egenheter har tillochmed fått vissa att framlägga idén att det skulle ha funnits ett semitiskt (eller annat afroasiatiskt) substratspråk som påverkade de ökeltiska språken en gång i tiden. Själv tycker jag det låter något långsökt ... men parallellerna är ändå skoj ur ett rent typologiskt perspektiv.

Den här utmärkta boken använder jag. Rekommenderas (har också rekommenderat den tidigare)! I den kan man få öva sig på att översätta underbart mysko meningar som:

Pridchait int ṡacairt scél nDé donaib lóechaib, acht marbait ind loích inna sacartu cosnaib claidbib.

"Prästerna predikar Guds berättelse för krigarna, men krigarna dödar prästerna med svärden."


Uppbyggligt?

måndag 20 juni 2016

Liten språktävling

Här återupptar vi traditionen med små "gissa språket"-tävlingar, som förekommit på bloggen både en och tre gånger. Kom med era gissningar i kommentarer, känn er kreativa!

Frågan för dagen är:
på vilket språk heter ordet "jag" (åtminstone i stavad form) så mycket som anuki?

måndag 6 juni 2016

Ugarit, bokserie och boogie woogie!

Har fått reda på att min kommande monografi Unburning Fame: Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible har accepterats för publicering i serien Coniectanea Biblica Old Testament Series! Yey!

För att fira detta spelade jag in mig själv vid piano, spelande en Ugarit-boogie. Blev rätt bra, tycker jag själv. Ses nedan:


tisdag 31 maj 2016

Ekkrönika

Min senaste krönika i Kvällsposten/Expressen handlar om inget mindre än ett sannolikt låneord från semitiska språk till hettitiska! Läs här!

måndag 30 maj 2016

Riss!

Kan nämna att jag är med på ett hörn i senaste numret av den trondheimska tidskriften Riss, med en artikel om min vetenskapsrådsstödda forskning kring indoeuropeiska motiv inlånade i Gamla testamentets värld!

fredag 27 maj 2016

Glad dubbelserafrecension

... Och här har vi en ny, trevlig dubbelrecension hos Litteraturmagazinet av de två hittills utgivna delarna av min fantastikserie Stjärnan, gryningens son, alltså Serafers drömmar och dess fortsättning Den trettonde funktionen. Recensenten Daniel Gunnarsson skriver:

"Även den filosofiska frågan kring vår framtid och hur/om vi kan/bör påverka vilken värld vi skapar eller om just den kunskapen gör att vår påverkan kanske istället blir missriktad samt vem som i så fall har rätt att fatta ett beslut av den digniteten finner jag utmanande.
På det hela taget en intressant och spännande serie där jag verkligen ser fram emot nästa del.´[...] Detta ser jag inte som ungdomsfantastik utan jag ser här en något äldre målgrupp då böckerna har en hög komplexitet och kräver en hel del av läsaren."

söndag 22 maj 2016

Samlade twittrade ord!

På senare tid har jag roat mig med att på mitt twitterkonto lägga ut "dagens hettitiska ord" (och ibland något luviskt eller ugaritiskt). Kalla det främreorientalisk språkfolkbildning!

Här tänkte jag sammanfatta den skörd som hittills förekommit. Jag återger dem som jag skrivit dem å twitter, dvs. på engelska. När jag tittar igenom dem ser jag att det blivit mycket fler än man kunde tro - och på fler språk. Hettitiska är som sagt det vanligaste, men flera andra språk har det blivit. Och fler ord kommer! Här är de hittills samlade:

Alwanzatar ("sorcery").

Ḫarpanalla/i- ("rebel"). [luviska]

Išḫaššara- ("lady").

Kappi- ("small").

Ḫurzašdu ("may he/she/it curse!").

Kallištarwana- ("party, feast").

Aruna- ("sea").

Ḫūmant- ("all").

Idālu- ("evil").

Negna- ("brother").

Massana/i-, "god". [luviska]

Ḫalki- ("grain").

bṯn ("serpent, snake, dragon") [ugaritiska]

Ḫarki- ("bright", "white").

Kattaluzzi- ("threshold").

Azzu- ("horse"). [luviska]

Hamsukala- ("great-grandson"). [luviska]

Keššar ("hand").

Zarza ("heart") [luviska]

Zamakur ("beard").

Murṣu(m) "Disease, illness". [titta, ett ord på akkadiska smög sig in också!]

ʾuṣbuʿātu-ha ("her fingers"). [ugaritiska]

Išḫaḫru- ("tear").

ḏhrt ("dream, vision") [ugaritiska]

Ḫappiriya- ("city").

Kussiʾu ("throne"). [ugaritiska]

Tarḫuilātar ("strength, courage, heroism")

Kūruriyaḫḫešker ("they kept being hostile, they kept behaving like enemies, they kept waging war").

Zaḫḫiyawaštati ("we [will] fight each other").

Hantawata/i- [luviska]

Ḫenni ("now") [hurritiska!]

tisdag 10 maj 2016

Föredrag och debatt

Mycket sent påpekande, jag vet - men jag kan ju nämna att vid 17.15 idag på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund håller prof. Paula Fredriksen föredrag på temat "How Jewish is God?", följt av paneldebatt med Göran Rosenberg och undertecknad, under ledning av prof. Samuel Rubenson. Läs annons här!

måndag 9 maj 2016

Fundering om arameiska

En sak jag funderat på idag är detta med arameiska. När man hör talas om arameiska idag är det inte sällan därför att en dialekt av språket (galileisk arameiska) var modersmål för Jesus från Nasaret ("Jesu eget språk", etc.). Jag har själv  nämnt det förhållandet i en av mina böcker. Men på ett sätt är kopplingen mindre ståtlig än den kan verka. Arameiskan var spridd över hela Främre Orienten, något som tog sin början redan under nyassyrisk och nybabylonisk tid. Att just Jesus talade arameiska är egentligen inte särskilt speciellt: visst gjorde han det, men det gjorde oerhört många andra också, i hela det vi idag kallar Mellanöstern.

Särskilt märkligt blir det när man idag hör sägas att de minoriteter från Främre Orienten som talar nyarameiska språk (assyrier/syrianer/kaldéer och andra) talar "Jesu eget språk". Det stämmer ju inte; arameiskan delades redan i antiken upp i dialekter som skilde sig tillräckligt åt för att räknas som olika språk, och de moderna arameiska språken är helt olika både från varandra och från antikens varianter. Det är som att säga att svenskar talar "Gorm den gamles språk" eller (kanske ännu mer träffande) "Hlewagastiz Holtijaz'" språk. Språk förändras och splittras med tiden, så enkelt är det.

tisdag 3 maj 2016

Utantill!

Jag har skrivit en krönika om att lära sig saker utantill. Läs här!

Låt oss tala allvar!


Jag brukar ganska sällan skriva om politik på den här bloggen – det händer, men jag har försökt hålla det begränsat. Detta beror på att jag menar att jag i min roll som forskare, författare och folkbildare inte vill trycka ned mina åsikter i någons hals. Men ibland måste man tala. Det här är ett sådant fall.
       Runt oss ser vi nämligen i Sverige en djupt obehaglig kantring mot xenofobi, oreflekterad nationalism och – inte minst – islamhat. Om detta måste man tala. Mot detta måste man markera.
       Islam är en av de religioner som vuxit fram i den antika Främre Orient vars texter och kulturer jag älskar. Den har till stor del burits av ett av de semitiska språk jag älskar. Och den är en av Sveriges största religioner idag. Det senare är ett faktum. Inte något att skrämmas av, inte något att skapa nidbilder av.
       Nu får vi gång på gång höra att det är ”för mycket”, att det pågår en islamisering, att vi måste skydda vårt lands västerländskhet mot det muslimska och – underförstått – terroristiska inflytandet. Att folk inom kultur, media och universitet är för ”snälla mot islam”.
      
Nu tänker jag avslöja några saker för er:
       Nej, svenska kulturpersoner gillar inte ISIS/Dāʿesh.
       Nej, svensk vänster hatar inte Sverige.
Nej, svenska akademiker är inte ”indoktrinerade kulturmarxister”. Faktum är att de rätt sällan är marxister. För sällan, om man frågar mig.
       Nej, Det finns ingen liberalmarxistisk konspiration för att islamisera Sverige.
       Och kanske viktigast: Sverige ÄR INTE islamiserat.

Med tanke på hur många s.k. ”etniska muslimer” (i sig ett oerhört dumt uttryck – islam är en världsåskådning, inte en etnicitet) det finns i Sverige är det snarare anmärkningsvärt hur lite muslimsk kultur man ser i svensk mainstream. Om Sverige vore ”islamiserat” i den mening islamofoberna förfasar sig över skulle det inte handla om att det finns ḥalālmat på skolor. Det skulle handla om att ickemuslimska religiösa yttringar aktivt förbjöds. Om att den svenska majoritetskulturen på något sätt hotades.

       Det gör den inte.

Och så är det frågan om islams förhållande till våldsamma passager i källtexter och historia. Och den frågan är, som vad gäller alla religioner, mångfacetterad. En tradition med en levande teologisk diskussion och texttolkningstradition har alltid många olika attityder och förhållningssätt till texter – vilka man håller fram, vilka man går mer eller mindre tyst förbi. Vilka som kommer att bli de vanligaste i framväxande svensk och europeisk islam är inte lätt att säga. Och det bör vi därför inte sia om. Och om vi skall uttala oss om islamisk texttradition måste vi göra det genom ett bildat, exegetiskt studium – och inte genom ”quote-mining” och fiendebildstänkande.
       Och om Dāʿesh: ja, så gott som alla är mot dem. Det är inget radikalt och omstörtande med att vara mot Dāʿesh och saudisk wahhabism. Och visst måste vi motarbeta jihadistisk terrorism. Det är självklart. Det råder total politisk konsensus om det i den svenska öppna debatten. Jag upprepar: Det råder i svensk politisk debatt total konsensus om att jihadistisk terror skall motarbetas å det kraftigaste. Huruvida det är så är inte en seriös frågeställning. Det finns ingen framstående public intellectual i svensk debatt som sitter och säger att man bör stödja Dāʿesh. De få gånger någon sagt något som vagt kunnat tolkas åt det hållet har den mediala domen snabbt blivit hård. Detta är fakta.

Och åter detta om obehagliga Qurʾān och ḥadıth-passager. För den som vill är mängden av s.k. västerländska (kristna och ickekristna) exempel på obehagliga passager i källtexter och obehagligt applicerande mycket stort. Faktum är att det är banalt att påpeka det. Väldigt många tanketraditioner (kristendom, marxism, judendom, islam, hinduism och många andra – och ja, även buddhism) har sådana obehagligheter. Detta är inte undanflykter, det är fakta. Och det blir väldigt uppenbart om man ägnar sig åt textforskning. Att bara se detta hos dem man upplever som främmande är mest ett uttryck för människans drift att demonisera grupper man upplever som främmande. Denna atavistiska vilja att fiendeförklara dem som är annorlunda bör intellektuella inte understödja – vi bör motarbeta den. Och vill man veta något om t.ex. islamisk texttradition finns god forskning och goda akademiker att tillgå. Tala med dem och inte minst – tala med muslimer själva. Sitt inte bara och ”tyck” om hur ”islam är”.

För övrigt ser jag under senare tid en obehaglig retorisk rörelse på vissa håll, där man vill skapa och framhäva något slags konglomerat av ateistisk liberalkonservatism och kristendom och lansera denna egenartade tulipanaros som ”västerländsk ideologi”.
       Det finns ingen sådant allmänt västerländsk ideologi. Hur skulle det kunna? Västerländskt tänkande omfattar kristendom, judendom, islam (ja!), kommunism, liberalism, miljöaktivism, nazism, anarkism, monarkistisk absolutism, marknadskonservatism, korporativfascism, yttrandefrihets- och censurvurmande, ulrademokratism och diktaturhyllningar. Allt detta är ”västerländskt”. Att försöka skapa något slags enat ”kristo-liberal-konservativ” front mot allt man ogillar (”islam-marxism” eller någon annan märklig sammanslagning?) är oärligt. Och poänglöst. Västerlandet är ett ideologiskt myller. Vi behöver verkligen ingen ”västerlandsnationalism”.

Och en sak till: man ser ibland folk göra jämförelser mellan den stora muslimska invandringen till Europa och en ”långsam ockupation” av något slag, som om dagens muslimska invandrare vore det Ottomanska imperiets soldater.
       Denna jämförelse är nonsens. Den relevanta jämförelsen är istället utvandringsvågorna från Europa till USA under 1800- och tidigt 1900-tal. Från fattigdom och religiöst förtryck – och i detta fall ofta krig - drar folk till främmande land för att söka lyckan. Detta är ingen långsam ockupation – det är människors kamp för ett värdigt liv.


Vi kan inte vara mot människors kamp för ett värdigt liv. Då är vi nämligen inte själva moraliskt värdiga.


Dixi.

torsdag 28 april 2016

Vårrea!

Bokus.com har just nu vårrea på min fantastikroman Den trettonde funktionen. För det facila priset av 119 riksdaler kan man skaffa den!

Och här kan man läsa en recension!

söndag 24 april 2016

Tiden är som vattnets flöde


Den klassiska japanska texten Hōjōki (ofta översatt ungefär "Berättelser från min hydda") från 1200-talet e.Kr. innehåller mycket poetiska beskrivningar av världens obeständighet och flytande natur, i sann buddhistisk anda - just detta med alla tings väsenslöshet och "icke-evighet" är ju en av buddhismens mest centrala dogmer. Texten (som jag på sistone ägnat mig åt att läsa en bit av som del i mina studier i bungo, klassisk japanska) börjar med följande fras, som blivit ett slags bevingat ord:

ゆく河の流れは絶えずして, しかも、もとの水にあらず。

... vilket med modernt japanskt uttal blir:

Yuku kawa no nagare wa taezu shite, shikamo, moto no mizu ni arazu.

Det hela betyder ungefär:

"Fast den rinnande flodens ström aldrig slutar, är vattnet likväl aldrig detsamma."


Visst får man lite Herakleitos-vibbar av detta uttalande? Den grekiske filosofens kända uttalande dis es ton auton potamon ouk an embaiês ("man kan inte stiga ned i samma flod två gånger") använder precis samma bild som författaren Kamo no Chōmei gör i den japanska texten. Det är en vacker bild för världens flytande väsen.

Jag gillar det hela riktigt mycket ... så jag skrev en låt. Och spelade in den. Det blev ett slags märklig post-proggig sak (jag har en gammal bakgrund som proggaktig trubadur, bland annat), med referenser till Kamo no Chōmei, Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht och hegeliansk filosofi. Lite av varje, kort sagt. Och så gjorde jag en musikvideo till, baserad på bilder tagna av My Dear Lady Rebecca Bugge.

Underverket kan ses här. Sprid gärna om ni gillar!

onsdag 20 april 2016

Sverigefinska?

Något har blivit lite märkligt här:


Men iofs, finska är ju officiellt minoritetsspråk i Sverige, så ...

(från Iidabashi-stationen i Tokyo; bild av Rebecca)

tisdag 19 april 2016

Japansk Wodehouse

Jag är i Tokyo och gör vad jag kan för att öva min kanji. Vad gäller att bli bättre på japanska är detta en av de största och viktigaste insikterna - att japanska utan skrift är närmast meningslös. Man tror att man kan lära sig nog av att bara kunna prata, men tal- och skriftspråken är så oupplösligt sammantvinnade att det inte fungerar. Alltså: fler kanj, fler kanji. Med både kun- och on-läsningar (både de japanska och sinojapanska, inlånade från kinesiska). Jag måste till min glädje säga att läsförmågan blir bättre för varje resa! Ett sätt att bli bättre i kanjikunskap (eller vilket språk som helst) är att läsa text man redan har koll på - t.ex. PG Wodehouse. Se här!

måndag 11 april 2016

Religion och ickereligion i Kvp/Expressen

Jag i Kvällsposten/Expressen om religion och ickereligion i Lund, Sverige och Japan. Läs här!

tisdag 29 mars 2016

Navajo, forniriska, klassisk japanska

För övrigt funderar jag på om man borde lära sig lite navajo. Det är ett intressant språk - påmindes om det när jag spelade Metal Gear Solid V. Gäller att hitta lite god litteratur - om någon av bloggens läsare vet någon bra inledande grammatik och översikt som ni har erfarenhet av får ni gärna hojta till. Och så borde jag ta upp forniriskan igen. Just nu övar jag mest på min japanska: skall iväg till landet i öster igen om några veckor. Kanji behöver man alltid bli bättre på. Läser mig lite klassisk japanska också, efter förmåga - det är väldigt kul, men går också väldigt långsamt. Använder mig av den här utmärkta boken, och den här tillhörande grammatiken.

Mer D13F-kul

Och så här roliga reaktioner på Den trettonde funktionen blir ju den strävsamme författaren glad av!

lördag 26 mars 2016

Den trettonde i Falun

Biblioteket i Falun puffar idag för min barockpunkroman Den trettonde funktionensin förstasida - tillsammans med GRRM, Triffiderna, Weir och Sanderson. Kul - och fint sällskap!

torsdag 24 mars 2016

Mediala uppdykanden

Såhär i påsktid har P1s "Vetandets värld" gjort ett program om Gamla testamentet och bibelvetenskap, och jag är med i en ganska lång intervju, där jag talar om skapelseberättelser, P-teologi, Josias reformation 622 f.Kr. och annat. Lyssna här!


För övrigt har min diskussion av min dialekt och mitt förhållande till skånskan i Expressen/Kvällsposten (som man kan läsa här) fått vad vi bibelvetare kallar "reception" - i den här artikeln i Sydsvenskan av Sara Martelius!

söndag 20 mars 2016

Kanalbuller

Denna var dagens roligaste: en nätsite vill räkna upp "19 things that Swedes do best". Bland dessa finner vi följande på plats numero 2:

KANALBULLER!


De menar uppenbarligen "kanelbullar". Se där vad en omkastning av två fonem kan göra!

(underverket finns att beskåda här!)


"Canal din"?

Spontant

Lärde mig just att 自発核分裂 (jihatsukakubunretsu) betyder "spontan fission" på japanska, alltså det som händer när atomkärnor i grundämnen med mycket höga atomnummer faller sönder av sig själva. Varje dag har sitt lilla lärospån ...

lördag 19 mars 2016

Dra upp med krok


En vacker text om en slingrig varelse:


Timšōkh liwyāthān bĕakkâ 
ûbhĕebhel tašqîaʿ lĕšōnô 
hăthāśîm ’agmôn bĕ’appô 
ûbhĕôa tiqqôbh leeyô 

"Kan du dra upp Leviatan med fiskekrok,
och kan du hålla ned hans tunga med ett rep?
Kan du sätta en ring/ett fångstrep/en vidja i hans näsa,
och kan du genomborra hans kind med en krok?"

(Job 40: 25-26 [enligt den hebreiska textens numrering; 20-21 i den svenska])

Bildande om Paulus och bildning!

Den tredje mars höll min kollega på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, doktorn och universitetslektorn i Nya testamentets exegetik Tobias Hägerland, sin docentföreläsning, dvs. den föreläsning man håller efter eller i samband med att man efter sakkunnigbedömning antas som docent. Föreläsningen handlar om Paulus från Tarsos och hans förhållande till hellenistisk bildning och skolgång, om progymnasmata, praescripta och annat kul. Föreläsningen är verkligen givande, och den finns numera utlagd å det illustra internätet. Se här - en bildande föreläsning om hellenistisk bildning!

söndag 13 mars 2016

Jag om mäldardalska och skånska

Min senaste krönika i Kvällsposten/Expressen handlar om Lund som språksmältdegel och lite om hur jag själv talar, eller närmare bestämt om mitt förhållande till skånskan. Jag talar inte skånska, men jag har ändå ett märkligt dubbelt förhållande till den språkformen. Läs här!

söndag 6 mars 2016

MGSV-språkfilosofi

Under det som finns av min fritid sitter jag just och spelar igenom Metal Gear Solid V: The Phantom Pain (ivrigt påhejad av The Dear Lady). Skälet att jag här nämner vad som blir den sista egentliga delen av Hideo Kojimas geniala tv-spelsserie är att spelet har ett mycket tydligt lingvistiskt anslag. Om ni oroar er för spoilers för spelet är det läge att sluta läsa här.

Saken är den att en av de (många och extremt invecklade) storytrådarna i spelet har att göra just med språk. Antagonisten i spelet, Skull Face, har som sin stora master plan att utrota det engelska språket med hjälp av en typ av parasiter som infekterar offrens stämband och dödar dem om de yttrar ord på det tungomål han hatar. Basen för hans handlingar är det faktum att han vid ung ålder tvingades sluta tala sitt eget modersmål som resultat av militära övergrepp. Skull Face menar (och här citeras filosofen Emil Cioran) att vårt egentliga hemland är vårt modersmål. Tanken är att det språk vi talar styr våra tankar, ett slags fiktionaliserad version av Sapir-Whorf-hypotesen. Som symboliskt motexempel till Skull Face står navajo/diné bizaad-talaren Code Talker, som kunnat behålla sitt språk tillsammans med engelskan i spelets berättelse och trots sin ilska över övergrepp från den amerikanska administrationen inte vill hämnas genom att utradera engelskan från jordens yta (!). Jag kommer nog att återkomma med diskussioner om de språkfilosofiska idéerna i MGSV, men bara så här lång är det kul att se hur sådana frågor nu rört sig hela vägen till tv-spelens värld - något som ligger tydligt i linje med Metal Gear Solid-seriens mycket filosofiska anslag överlag (något som märks allra tydligast i den del av serien jag själv håller höst - Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, där memetik, postmodernism, ontologi och idéer om tankekontroll står i centrum).

onsdag 2 mars 2016

måndag 22 februari 2016

Planering



Årets hebreiskakurs tickar på. Det är kul att undervisa i klassisk hebreiska - vilket jag till exempel skrivit om här!

söndag 21 februari 2016

Om kanoner och pizzaeffekt

Dagens lustighet blir bakgrunden till namnet på det japanska kameramärket Canon. With Canon, you can, eller hur det nu var.

Kommer namnet Canon från några kanoner (eller kanonbildningar)? Nej. Faktum är att namnet (som ursprungligen syftade på en viss specifik kameramodell) kommer från Kannon eller Kwannon, det japanska namnet på den (ofta kvinnligt uppfattade) bodhisattva som på kinesiska heter Guānyīn och på sanskrit Avalokiteśvara eller Avalokitasvara - det senre är för övrigt den bodhisattva som Dalai Lama ses som en inkarnation av.

Nåväl, alltså en kamera som fått sin namn efter Kannon. Men sedan blir det skojigare: idag skrivs nämligen namnet på företaget som キャノン, dvs. kyanon. Palataliseringen kya antyder att namnet lånats tillbaka från engelska - engelskans a-ljud efter k brukar nämligen ge upphov till y-aktiga palataliseringar när ord lånas till japanska, t.ex. i ordet kyamera ("kamera" - det kan iofs också heta kamera, utan palatalisering).

Kort sagt ser det ut som om den japanska "gudinnan" Kannon har blivit namnet på en kamera. Sedan har det uppenbarligen kommit till engelska som Canon och till sist lånats tillbaka som kyanon. Eller snarare: man har kanske försökt anglicera namnet, för att få det att låta mer internationellt (och koppla det till kanoner??). I så fall har vi här nästan ett slags variant av det som i kulturella sammanhang kallas pizza-effekten!



Här kan man för övrigt se en bild på en Kannon som ligger mig nära om hjärtat (den står nämligen på vårt storarumsbord). Och här är en bild tagen av min Dear Lady av en stor Kannon-staty vid templet Zōjō-ji i Tokyo.

fredag 19 februari 2016

Återigen: i Lychnos om kärnbränsle

Min artikel "Language, Nuclear Waste and Society" (publicerad i tidskriften Lychnos för 2015) kan nu läsas på min sida på Academia.edu - läs här!

Artikeln har kommit till som del av mitt forskningsprojekt, finansierat av Svensk Kärnbränsleinformation AB, om vad exegetisk, religionsvetenskaplig och språkvetenskaplig forskning kan säga oss om frågan om hur vi skall bevara och förmedla information kring förvar av kärnbränsle för framtida generationer. Projektet har lett till tvenne artiklar - den tidigare kan läsas här. Om man vill kan man höra mig hålla ett litet kortföredrag om projektet - se en tidigare post här på bloggen.


(vill för övrigt åter påpeka ett litet tryckfel i den nya artikeln: orden enormous idea på sidan 15 skall vara erroneous idea.)

En "lapp på jobbet"

Såg den här på jobbet igår - tyckte den var kul. Eller förlåt - "kul":




Påminner mig om den här underbara hemsidan. Och om vissa idéer i debatter kring sjuktalen någon gång kring valet 2006 eller så.

fredag 12 februari 2016

Instant gram?

Ojdå, jag finns plötsligt på Instagram, tro det eller ej. Där heter jag (föga förvånande) @olawikander - följen mig gärna!

torsdag 11 februari 2016

Final Fantasy-humor

"Kefka hade inte heller så roligt."

My favorite idea for a t-shirt.

måndag 8 februari 2016

Häst till häst

Så här kunde man skryta på 700-talet f.Kr. om man var Azatiwada, härskare över en luvisk stadsstat:

  EQUUSá-zú-(n)pa-wa-ta EQUUSá-zú=wi SUPER+r-ta i-zi-i-há
"Häst lade jag till häst ..."


Azatiwada lämnade efter sig en lång, tvåspråkig inskrift (luviska och feniciska), där han berättar om alla bra saker han gjort. Bland annat har han alltså (med ett stereotypt uttryck) ökat arméns hästbestånd. Hans namn betyder för övrigt "Den av Tiwat [solguden] älskade". Inte illa.

I meningen ovan kan man notera ordet az(z)u-, som är den luviska varianten av det allmänna indoeuropeiska ordet för "häst" (latin equus, sanskrit aśva-, gotiska aihwa- etc.), här i form av en u-stam.


Citet ovan kommer från utgåvan i Werners Kleine Einführung ins Hieroglyphenluwische (1991, s. 66), men raden kan hittas i andra utgåvor också.

söndag 7 februari 2016

Kvällspostrollspel!

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om rollspelsuppväxt ur en dåförtiden ung lundensares perspektiv. Läs här!

tisdag 2 februari 2016

Köpenhamn!

Grekiskaämnet är hotat i Köpenhamn - och det är bara en del av allt det tragiska som sker med universitetet där på grund av politiskt beslutade nerskärningar, som kommer att innebära över hundra avskedanden. Man kan skriva på ett upprop för att rädda grekiskan i Köpenhamn här!

söndag 31 januari 2016

I Lychnos om kärnbränsle

I den nyss utkomna volymen (2015) av den idéhistoriska tidskriften Lychnos bidrar jag med artikeln "Language, Nuclear Waste, and Society: The Preservation of Knowledge over Vast Periods of Time and its Relevance for Linguistics".  Detta är den andra artikeln i mitt forskningsprojekt kring vad språkvetenskap, exegetik och textforskning kan lära oss om frågan om hur vi skall kunna bevara information om våra kärnbränsledepåer för framtiden - och för den delen vad denna fråga kan lära utövare av dessa fält. Den första artikeln publicerades i höstas och kan läsas här. Den nya artikeln, som är mer specifikt inriktad på språkvetenskapliga och språkhistoriska frågor, är ännu inte utlagd på nätet, men det kommer nog vad det lider. Abstractet lyder:

The article discusses the impact of comparative/historical philology upon the question of nuclear semiotics, i.e. the field of how humanity is to communicate information about nuclear waste storage into the distant future and its (presumably human) inhabitants. It also turns this perspective on its head and discusses possible insights in the other direction – what nuclear semiotics can teach historical linguistics. It is argued that the “nuclear waste question” provides one of the clearest examples of the purely practical importance of human reflection upon the historical development of language and writing.



... och så vill jag för övrigt, för dem som eventuellt läser den nya artikeln, påpeka ett litet tryckfel: orden enormous idea på sidan 15 skall vara erroneous idea.

fredag 29 januari 2016

Signeringsreklam igen!

Påminner åter om att jag signerar mina fantastikromaner "Serafers drömmar" och "Den trettonde funktionen" i Science Fiction-bokhandeln i Malmö (Storgatan 41) imorgon lördag 30/1 från klockan 13. Kom gärna och säg hej och få en kråka, så att säga!

söndag 24 januari 2016

I arbete


Så här ser det ut när jag arbetar på den bok som håller på att bli resultatet av mitt Vetenskapsråds-finansierade projekt om indoeuropeiska motivinfluenser i ugaritisk och gammaltestamentlig litteratur. Jag brukar kalla det "kreativt kaos". Notera William Blake-citatet på väggen - det har hängt med mig ända sedan min doktorandtid, då jag satte upp det i mitt dåvarande tjänsterum, långt ned i källaren på Centrum för teologi och religionsvetenskap-huset.

Boken som är under produktion närmar sig sin fulländan - exakt hur nära färdigställandet den är vågar jag inte sia om, men det tickar på. I boken utlovas drakormar, västsemitiska och filisteiska gudar, rökväsen, gränsöverskridare, hästar, hebreiska, vediska, hetttitiska, ugaritiska, avestiska och mycket annat - t.ex. diskussioner av den så kallade "Pizza-effekten", ett uttryck myntat av Agehānanda Bhāratī för att beteckna det kulturella fenomen som uppstår när ett fenomen "återimporteras" till den plats varifrån det ursprungligen kom - exemplet är naturligtvis pizzans väg från Italien till USA och sedan tillbaka igen.

Det här projektet är till stor del ett exempel på principen "gräv där du står". Jag är hebraist, semitist och exeget som också har en bakgrund i indoeuropeiska språk. Då gäller det att använda denna bakgrund till något förhoppningsvis kreativt och givande. Drakar, till exempel.

måndag 18 januari 2016

Signering i Malmö

På lördag den 30/1 signerar jag Den trettonde funktionen (och sannolikt också Serafers drömmar) i Science Fiction-bokhandeln i Malmö (Storgatan 41) - klockan 13 drar det igång! Kom gärna förbi!

Här finns länk till presentationen på bokhandelns hemsida.

onsdag 13 januari 2016

Kilfilm

För några år sedan gjorde Eva Rystedt och jag en liten film om språk och skrift i Främre Orienten, under Humanistportalens egid. Jag berättar om kilskrift och ugaritiska, och vi botaniserar i Medelhavsmuseets samlingar.

Det hela kan ses här!

lördag 9 januari 2016

WWWWWWWWW

Lärde mig något nytt för någon månad sedan. Av olika skäl har jag börjat följa en del twitterkonton som skriver på japanska, ett språk i vilket jag har viss färdighet. Men jag var tidigare inte bekant med japansk twittersociolekt och undrade därför varför folk som twittrade på japanska så ofta - med latinska bokstäver - refererade till World Wide Web, mitt inne i en japansk text i kanji och hiragana. Men så insåg jag till sist svaret. När man skriver "www" eller "wwwwwww" har det alls inget med den bekanta förkortningen att göra - w-et är en förkortning av verbet warau (笑う), "att skratta" eller den nominala avledningen warai (笑い) "skratt". Så det hela betyder LOOOOOOOOL!

Man lär sig något nytt varje dag.