Inspelningar och radio!

 Imorgon (måndag 24 juni 2024) planeras jag vara med i P1:s "Talkshow" på språktema!

Och så har jag deltagit i en liten filmsnutt för Lunds Universitet, där jag säger en mening om att "jag vet att solen är röd" på protoindoeuropeiska, gotiska, fornnordiska och, tja, svenska. Se här!

Och inspelning från mitt lanseringssamtal med Olivia Cejvan kring min fantastiksamling Stjärnan, Gryningens son (inklusive den avslutande delen Den Store guden Slump) ligger nu ute som podd - lyssna här!

Wikipaidja

Upptäckte just att det finns en gotiskspråkig Wikipedia - se här! Man kan växla mellan gotiskt alfabet och standardtranskription, allt efter preferens. Artikeln om själva "Wikipaidja" definierar det hela så här:

"wikipaidja ist egkeiklaupedja sei taujada fram silbawiljam ana miþnatja."


vilket i översättning blir:

"Wikipaidja är en encyklopedi som görs av frivilliga på internet". Man måste för övrigt gilla ordet miþnati (i dativ miþnatja), "med-nät, bland-nät", för "internet"!

Häst till häst

Så här kunde man skryta på 700-talet f.Kr. om man var Azatiwada, härskare över en luvisk stadsstat:

  ^EQUUSá-zú-⁽ⁿ⁾pa-wa-ta ^EQUUSá-zú=wi SUPER+r-ta i-zi-i-há
"Häst lade jag till häst ..."


Azatiwada lämnade efter sig en lång, tvåspråkig inskrift (luviska och feniciska), där han berättar om alla bra saker han gjort. Bland annat har han alltså (med ett stereotypt uttryck) ökat arméns hästbestånd. Hans namn betyder för övrigt "Den av Tiwat [solguden] älskade". Inte illa.

I meningen ovan kan man notera ordet az(z)u-, som är den luviska varianten av det allmänna indoeuropeiska ordet för "häst" (latin equus, sanskrit aśva-, gotiska aihwa- etc.), här i form av en u-stam.


Citet ovan kommer från utgåvan i Werners Kleine Einführung ins Hieroglyphenluwische (1991, s. 66), men raden kan hittas i andra utgåvor också.

Det fjärde vittnet

 

Det allmänna indoeuropeiska ordet för “fyra” är *k^wetwor(es).* Det är det ordet som dyker upp i olika varianter som latinets qattuor, grekiskans tettares/tessares, sanskritens catur/catvāras, walesiskans pedwar och, för den delen, svenskans “fyra” (lättare att se om man tänker på gotiskans fidwor). Många fler exempel finns.

Men i det allra tidigast belagda indoeuropeiska språket, hettitiskan, heter “fyra” något helt annat, nämligen me(y)u-. Eventuellt har det ordet med roten i minimus att göra, vilket skulle innebära att den betecknar en “liten hand” med bara fyra av fingrarna. Saken är osäker.

Men finns inte det vanliga “fyra”-ordet alls på hettitiska? Jo, kanske. Det finns nämligen ett ord kutruwan-, som betyder “vittne”. Enligt en föreslagen tanke som ursprungligen går tillbaka på en artikel av C.H Carruthers från 1933 skulle det ordet ha att göra med *k^wetwor, i den meningen att det skulle beteckna den fjärde personen i ett rättsfall, efter den käranden, svaranden och domaren. Onekligen en intressant tanke. Men stämmer den …? Tja, oklart. För att komma med en i sammanhanget passande anglicism är juryn fortfarande ute.

Man kan läsa mer t.ex. i Kloekhorsts etymologiska lexikon.


* Med några varianter.

Wit

Detta finns i diverse tidningar ungefär nu!

Åldersvishet

Sitter just och dricker lite gott lugnande te som sägs vara ayurvediskt. Det kan man ju fundera på vad det betyder ... men den indiska läkekonst/humoralpatologitraditionen āyurveda är onekligen intressant. Påminner mycket om humörläran i väst, fast med tre "vätskor" i stället för fyra (vāta, pitta och kapha, nämligen - de tre betyder "vind", "galla" respektive "slem"). Galla och slem har här ungefär samma konnotationer som i västerländsk humoralpatologi - och de tre kvaliteterna har också kopplats till olika planeter i indisk astrologi (pitta till Mars, kapha till Jupiter etc.). De tre "humörerna" kan enligt āyurvedan användas för att till exempel föreskriva en passande diet för en individ.

Ordet āyurveda kommer av det allmäna veda ("kunskap, vetande") och āyus, som betyder "livslängd". Detta āyus är släkt med latinets aevum ("tidsålder"), grekiskans ai(w)ei ("alltid") och kanske även med den grekiska negationen ou ("inte") - utvecklingen kan här ha varit "inte [i någon] tidsålder, dvs. inte någonsin", där ordet för "inte" (antagligen ne) fallit bort och bara lämnat kvar ou - jfr. franskans ne ... jamais, som ibland slangigt kortas till jamais!

Alltihop går tillbaka till ett indoeuropeiskt *aiw- eller (med laryngal) *h₂eiu- (och eventuellt avljudsvarianten *h₂oiu-). Svenskans "evig" hör också hemma här - det är släkt med gotiskans aiws ("tid"), som är av samma rot.

Kulturell lingvistik

Idag satt jag på café Ariman och samtalade i några timmar med en av rikets mer kända författare, som var på besök i Skåne och ville träffas. Det visade sig att vi kunde diskutera inte bara vissa kulturella ting utan också Joseph Greenbergs lexikala masskomparation, gotiska, tok pisin och Cavalli-Sforzas genetiska studier av den indoeuropeiska språkspridningen - trevligt att se sådana intressen där!

Swistar

Ordet "syster" har flera intressanta frågetecken i sin historia. Etymologiskt sätt är det helt klart varifrån det kommer, nämligen från det indoeuropeiska *swesor-, som givit släktingar som gotiskans swistar, latinets soror, sanskritens svasr-, ryskans sestra, forniriska siur och många andra. De två frågor som inställer sig är 1) hur är detta ord från början bildat, och 2) varifrån har vi som talar germanska språk fått det instuckna t-et (vi har sys-t-er när latin bara har soror och sanskrit bara svasr-, utan t)?

På den första frågan har flera föreslagna svar givits. Ett av dem är att *swesor- skulle komma av det reflexiva *swe- (som bland annat givit vårt "sin") och elementet *sor- ("kvinna"), som bland annat går igen som sara- i hettitiskans hassu-sara- ("drottning", av hassu-, "konung"). Då skulle ordet ursprungligen har betytt "kvinna ur den egna släktgruppen", eller något liknande. Flera andra förslag finns.

Vad gäller fråga två (var det inskjutna t-et kommer ifrån) finns två svar. Det ena är att det på germanska uppstod spontant i ordets nollstadium *swesr-, alltså att "sr" av uttalslättande skäl blev "str". Den andra möjligheten är att t-et kom till genom analogi med de andra tre släktskapsorden på *ter-, det vill säga våra "fader", "moder" och "broder". En uppsats framlagd vid universitetet i Zürich behandlar frågan och antar att båda faktorerna kan ha samverkat.

Se där, så många lustigheter ett så enkelt ord kan innehålla.