Dagens roligaste:
För ett tag sedan gjorde jag en Instagram-post, där jag kommenterade min bild genom att citera en bit av Johannesprologen (καὶ τὸ φῶς ἐν τῇ σκοτίᾳ φαίνει, καὶ ἡ σκοτία αὐτὸ οὐ κατέλαβεν - "och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" i Bibel 2000s översättning). Bara på kul testade jag att klicka på automatöversättningen av den koinégrekiska frasen (en service som finns i mobilversionen) och fick då se följande underbara resultat:
"Och jag är mitt på dagen, och skottland är mitt uppe i något."
Det ni! Nästan lika bra som den där automatöversättningen som cirkulerat ett tag på nätet, där Κύριε, ἐλέησον (kyrie eleison, "Herre, förbarma dig") återges med "Sir, take it easy". Och ja, "skottland" stavades med litet s. Notera hur översättningsmaskinen (som naturligtvis försökt med nygrekiska) blandar ihop σκοτία ("mörker") med Σκωτία ("Skottland", eller förlåt, "skottland").
Visar inlägg med etikett grekiska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett grekiska. Visa alla inlägg
torsdag 10 januari 2019
söndag 30 april 2017
På vandring
Hettitiskan - den äldsta i skrift belagda representanten för den indoeuropeiska språkfamiljen - har många roliga ord. Ett av de i min mening skojigaste är ordet iyant-, som betyder "får" (det jag angivit är stamformen - i nominativ singularis blir det iyanz och i nominativ pluralis iyanteš). Saken är den att ordet rent etymologiskt är att förklara som ett particip - i detta fall samma typ av formbildning som vi har bevarad i svenskan i orden på "-ande" och på latin i "-ns, genitiv -ntis" (de där orden vi lånar in som ord med slut på "-ent", "student", "solvent" etc.). Och vilken verbrot är det då som bildar detta iyant-? Jo, den mycket korta roten i- (ursprungligen från den protoindoeuropeiska roten *h1ei-), som betyder "att gå"* (samma hittar vi släktingar till i latinets eo - som i Monty Python-sketchen ur Life of Brian - och grekiskans eími). Alltså: en iyant- är rent etymologiskt en "gående" eller "en som går". En som vandrar runt, helt enkelt. Rätt bra beskrivning av ett får, om ni frågar mig.
* ... eller också är det den hettitiska variantroten iya-, "att marschera", som är iblandad, men den kommer från samma indoeuropeiska ursprungsrot, och resultatet blir detsamma.
* ... eller också är det den hettitiska variantroten iya-, "att marschera", som är iblandad, men den kommer från samma indoeuropeiska ursprungsrot, och resultatet blir detsamma.
måndag 27 juni 2016
ἐλθέ, μάκαιρα θεά
Nattens textbit består av några vackra hexameterrader:
ἐλθέ, μάκαιρα θεά, μαλ' ἐπήρατον εἴδος ἕχουσα·
ψυχῇ γάρ σε καλῶ σεμνῇ ἁγίοισι λόγοισιν.
"Kom, o välsignade gudinna, du som äger en så vacker åsyn;
ty jag åkallar dig med upphöjt sinne, med heliga ord."
Orden är slutet på en av de Orfiska hymnerna, närmare bestämt till Aphrodite. Man måste älska de fuskhomericerande dativpluralformerna på -οισι(ν)! Hymnerna hade en stor roll inte minst för Marsilio Ficino på 1400-talet; han översatte dem också till latin och sjöng dem som del i sina åkallanden av planeterna. En modern insjungning av latinska versioner av hymnerna kan man hitta på den välljudande skivan Secrets of the Heavens, som också innehåller små textstycken av Ficino och diverse renässansmusik.
ἐλθέ, μάκαιρα θεά, μαλ' ἐπήρατον εἴδος ἕχουσα·
ψυχῇ γάρ σε καλῶ σεμνῇ ἁγίοισι λόγοισιν.
"Kom, o välsignade gudinna, du som äger en så vacker åsyn;
ty jag åkallar dig med upphöjt sinne, med heliga ord."
Orden är slutet på en av de Orfiska hymnerna, närmare bestämt till Aphrodite. Man måste älska de fuskhomericerande dativpluralformerna på -οισι(ν)! Hymnerna hade en stor roll inte minst för Marsilio Ficino på 1400-talet; han översatte dem också till latin och sjöng dem som del i sina åkallanden av planeterna. En modern insjungning av latinska versioner av hymnerna kan man hitta på den välljudande skivan Secrets of the Heavens, som också innehåller små textstycken av Ficino och diverse renässansmusik.
söndag 24 april 2016
Tiden är som vattnets flöde
Den klassiska japanska texten Hōjōki (ofta översatt ungefär "Berättelser från min hydda") från 1200-talet e.Kr. innehåller mycket poetiska beskrivningar av världens obeständighet och flytande natur, i sann buddhistisk anda - just detta med alla tings väsenslöshet och "icke-evighet" är ju en av buddhismens mest centrala dogmer. Texten (som jag på sistone ägnat mig åt att läsa en bit av som del i mina studier i bungo, klassisk japanska) börjar med följande fras, som blivit ett slags bevingat ord:
ゆく河の流れは絶えずして, しかも、もとの水にあらず。
... vilket med modernt japanskt uttal blir:
Yuku kawa no nagare wa taezu shite, shikamo, moto no mizu ni arazu.
Det hela betyder ungefär:
"Fast den rinnande flodens ström aldrig slutar, är vattnet likväl aldrig detsamma."
Visst får man lite Herakleitos-vibbar av detta uttalande? Den grekiske filosofens kända uttalande dis es ton auton potamon ouk an embaiês ("man kan inte stiga ned i samma flod två gånger") använder precis samma bild som författaren Kamo no Chōmei gör i den japanska texten. Det är en vacker bild för världens flytande väsen.
Jag gillar det hela riktigt mycket ... så jag skrev en låt. Och spelade in den. Det blev ett slags märklig post-proggig sak (jag har en gammal bakgrund som proggaktig trubadur, bland annat), med referenser till Kamo no Chōmei, Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht och hegeliansk filosofi. Lite av varje, kort sagt. Och så gjorde jag en musikvideo till, baserad på bilder tagna av My Dear Lady Rebecca Bugge.
lördag 19 mars 2016
Bildande om Paulus och bildning!
Den tredje mars höll min kollega på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, doktorn och universitetslektorn i Nya testamentets exegetik Tobias Hägerland, sin docentföreläsning, dvs. den föreläsning man håller efter eller i samband med att man efter sakkunnigbedömning antas som docent. Föreläsningen handlar om Paulus från Tarsos och hans förhållande till hellenistisk bildning och skolgång, om progymnasmata, praescripta och annat kul. Föreläsningen är verkligen givande, och den finns numera utlagd å det illustra internätet. Se här - en bildande föreläsning om hellenistisk bildning!
tisdag 2 februari 2016
Köpenhamn!
Grekiskaämnet är hotat i Köpenhamn - och det är bara en del av allt det tragiska som sker med universitetet där på grund av politiskt beslutade nerskärningar, som kommer att innebära över hundra avskedanden. Man kan skriva på ett upprop för att rädda grekiskan i Köpenhamn här!
lördag 19 december 2015
Det fjärde vittnet
Det allmänna indoeuropeiska ordet för “fyra” är *kwetwor(es).* Det är det
ordet som dyker upp i olika varianter som latinets qattuor, grekiskans tettares/tessares, sanskritens catur/catvāras, walesiskans pedwar och, för den delen, svenskans “fyra” (lättare att se om man
tänker på gotiskans fidwor). Många
fler exempel finns.
Men i det allra tidigast belagda indoeuropeiska språket,
hettitiskan, heter “fyra” något helt annat, nämligen me(y)u-. Eventuellt har det ordet med roten i minimus att göra, vilket skulle innebära
att den betecknar en “liten hand” med bara fyra av fingrarna. Saken är osäker.
Men finns inte det vanliga “fyra”-ordet alls på hettitiska?
Jo, kanske. Det finns nämligen ett ord kutruwan-,
som betyder “vittne”. Enligt en föreslagen tanke som ursprungligen går tillbaka
på en artikel av C.H Carruthers från 1933 skulle det ordet ha att göra med *kwetwor, i den meningen att
det skulle beteckna den fjärde personen i ett rättsfall, efter den käranden, svaranden
och domaren. Onekligen en intressant tanke. Men stämmer den …? Tja, oklart. För
att komma med en i sammanhanget passande anglicism är juryn fortfarande ute.
onsdag 18 mars 2015
Ekträ
Upptäckte just det underbara hettitiska ordet allantāru- ("ek") i
Kloekhorsts etymologiska lexikon - en trolig sammansättning av det
semitiska ordet ʾallān- ("ek", jfr. hebreiska ʾallôn) och det nedärvda
hettitiska tāru- (PIE *doru-, jfr. sanskrit dāru-, grekiska dorys och i
en variantform svenska "trä")!
torsdag 24 juli 2014
Vilka vi var
Ett av de vackraste citaten jag vet kommer ur fragmenten ur den gnostiske läraren Theodotos' skrifter (Excerpta ex Theodoto 78:2) - på grekiska lyder det hela:
Ἔστιν δὲ οὐ τὸ λουτρὸν μόνον τὸ ἐλευθεροῦν,
ἀλλὰ καὶ ἡ γνῶσις,
τίνες ἦμεν,
τί γεγόναμεν,
ποῦ ἦμεν,
ἢ ποῦ ἐνεβλήθημεν,
ποῦ σπεύδομεν,
πόθεν λυθροῦμεθα,
τί γέννησις,
τί ἀναγέννησις.
I översättning blir det:
"Det som befriar är inte bara tvättandet [d.v.s. dopet]
utan också Kunskapen -
vilka vi var,
vad vi har blivit,
var vi var
eller varthän vi har kastats,
vart vi skyndar,
varifrån vi befrias,
vad födelse är,
vad återfödelse är."
Här finns hela den grekiska texten till Theodotos-fragmenten, och här finns en översättning.
Ἔστιν δὲ οὐ τὸ λουτρὸν μόνον τὸ ἐλευθεροῦν,
ἀλλὰ καὶ ἡ γνῶσις,
τίνες ἦμεν,
τί γεγόναμεν,
ποῦ ἦμεν,
ἢ ποῦ ἐνεβλήθημεν,
ποῦ σπεύδομεν,
πόθεν λυθροῦμεθα,
τί γέννησις,
τί ἀναγέννησις.
I översättning blir det:
"Det som befriar är inte bara tvättandet [d.v.s. dopet]
utan också Kunskapen -
vilka vi var,
vad vi har blivit,
var vi var
eller varthän vi har kastats,
vart vi skyndar,
varifrån vi befrias,
vad födelse är,
vad återfödelse är."
Här finns hela den grekiska texten till Theodotos-fragmenten, och här finns en översättning.
fredag 30 augusti 2013
Hermetiskt trishagion
För den som finner sådant intressant kan jag meddela att en artikel jag skrivit om reminiscenser av Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") i den första hermetiska traktaten (Poimandres) nu publicerats online i den peer-reviewade tidskriften Greek, Roman and Byzantine Studies. Jag är inte den förste som tar upp temat, men jag använder det hela på ett mer speciellt sätt till lite papyrusbaserad textrekonstruktion och religionshistoria. Det hela finns att ladda ned som PDF här!
lördag 27 juli 2013
Unetannê Tôqef
Sliter mitt hår lite grann: är det någon som har en bra referens eller källa till påverkan från GT-apokryfen Salomos Vishet på den judiska bönen Unetannê Tôqef? Skulle vara en stor hjälp!
Bönen ifråga påverkade för övrigt i sin tur Leonard Cohens låt Who by Fire.
Bönen ifråga påverkade för övrigt i sin tur Leonard Cohens låt Who by Fire.
fredag 12 juli 2013
Jesajansk hermetika!
I det kommande numret av Greek, Roman and Byzantine Studies medverkar jag med en artikel om påverkan från Jesaja 6:3 ("Helig, helig, helig ...") på den första traktaten i Corpus Hermeticum och om hur detta kan bidra till rekonstruktionen av den senare texten. Läs mer här!
tisdag 11 december 2012
El Shaddai
Måste ta tillfället i akt och skriva lite om det fantastiska TV-spelet El Shaddai - Ascension of the Metatron.
Inte minst beror detta på spelets ämne. Det är inte varje dag som man som hebraist och GT-exeget ser ett större tv-spel som är löst baserat på de apokryfiska Henoksböckerna (ja, löst, men i alla fall!). Spelets titel är också rolig. El Shaddai är egentligen ett gudsnamn ur Gamla testamentet, ett av de mer språkligt märkliga. Det första ordet, 'El, är inga problem - det är det allmänsemitiska ordet för "gud". Men den andra halvan är konstigare. Man har föreslagit att det skall ha att göra med akkadiskans šadû, som betyder "berg", men det är högst osäkert. Den antika grekiska översättningen, Septuaginta, återger ofta ordet med pantokratôr, "allhärskare, allsmäktig", vilket är ganska taget ur luften. Bibel 2000 har valt "Gud den Väldige".
Särskilt roligt är att ordet finns belagt i en lite annan variant utanför Bibeln, nämligen i Deir Alla inskriften. Denna inskrift, som upptäcktes i Jordanien 1967, berättar om siaren Bileam, Beors son (också omnmämnd i Bibeln i Numeri 22-24, bland annat tillsammans med en talande åsna) som får en nattlig vision av hur gudarna bestämmer sig för att skapa kaos i världen. Dessa gudar kallas just šaddayin, vilket verkar vara en plural av det ord vi har i "Shaddai".
Men, alltså åter till spelet. El Shaddai - Ascension of the Metatron är ett av de absolut vackraste tv-spel som finns - det ser ut som art nouveau, och musiken är förtrollande. Och på det typiskt japanska sättet innehåller det hur mycket religions-mashup som helst. Hjälten är Enoch, hans medhjälpare heter Lucifel (!) - den senare är klädd i japansk mörk kostym och sparar spelet genom att ringa upp Gud då och då via sin mobil (!) och berätta hur det går för vår hjälte. De fallna änglarna (inspirerade av berättelsen om gudasönerna i Genesis 6) ser ut som enögda ... öhmmmm ... grejer. Nefilim (alltså avkomman till fallna änglar och människor, också ursprungligen ur Genesis 6 och ett av GT:s mest populärkulturellt överanvända begrepp) ser ut som stora hattifnattar - som dessutom äter varandra levande. Totalt bisarrt, och totalt förtrollande.
Omdiktning, minst sagt. Och lite kul är att spelmakarna i början påpekar att spelet inspirerats av äldre religiösa texter och skapats samman av ett multikulturellt arbetslag med många olika konfessioner. Helt galet spel, och helt genialt.
Inte minst beror detta på spelets ämne. Det är inte varje dag som man som hebraist och GT-exeget ser ett större tv-spel som är löst baserat på de apokryfiska Henoksböckerna (ja, löst, men i alla fall!). Spelets titel är också rolig. El Shaddai är egentligen ett gudsnamn ur Gamla testamentet, ett av de mer språkligt märkliga. Det första ordet, 'El, är inga problem - det är det allmänsemitiska ordet för "gud". Men den andra halvan är konstigare. Man har föreslagit att det skall ha att göra med akkadiskans šadû, som betyder "berg", men det är högst osäkert. Den antika grekiska översättningen, Septuaginta, återger ofta ordet med pantokratôr, "allhärskare, allsmäktig", vilket är ganska taget ur luften. Bibel 2000 har valt "Gud den Väldige".
Särskilt roligt är att ordet finns belagt i en lite annan variant utanför Bibeln, nämligen i Deir Alla inskriften. Denna inskrift, som upptäcktes i Jordanien 1967, berättar om siaren Bileam, Beors son (också omnmämnd i Bibeln i Numeri 22-24, bland annat tillsammans med en talande åsna) som får en nattlig vision av hur gudarna bestämmer sig för att skapa kaos i världen. Dessa gudar kallas just šaddayin, vilket verkar vara en plural av det ord vi har i "Shaddai".
Men, alltså åter till spelet. El Shaddai - Ascension of the Metatron är ett av de absolut vackraste tv-spel som finns - det ser ut som art nouveau, och musiken är förtrollande. Och på det typiskt japanska sättet innehåller det hur mycket religions-mashup som helst. Hjälten är Enoch, hans medhjälpare heter Lucifel (!) - den senare är klädd i japansk mörk kostym och sparar spelet genom att ringa upp Gud då och då via sin mobil (!) och berätta hur det går för vår hjälte. De fallna änglarna (inspirerade av berättelsen om gudasönerna i Genesis 6) ser ut som enögda ... öhmmmm ... grejer. Nefilim (alltså avkomman till fallna änglar och människor, också ursprungligen ur Genesis 6 och ett av GT:s mest populärkulturellt överanvända begrepp) ser ut som stora hattifnattar - som dessutom äter varandra levande. Totalt bisarrt, och totalt förtrollande.
Omdiktning, minst sagt. Och lite kul är att spelmakarna i början påpekar att spelet inspirerats av äldre religiösa texter och skapats samman av ett multikulturellt arbetslag med många olika konfessioner. Helt galet spel, och helt genialt.
fredag 22 april 2011
Hermes och Jesaja
Sitter just nu och arbetar med en artikel med arbetsnamnet Isaianic Prototypes for the Hermetic Trishagion in Poimandres ch. 31 – and Religio-Historical Support for an Old Conjecture. Man får hoppas att innehållet blir lika intelligent som titeln låter (OBS självironi). Det hela handlar alltså om bönen i slutet av Poimandres - en text som har en stor personlig betydelse för mig - och dess bakgrund i uttryck från Jesajas bok; jag arbetar här vidare utifrån idéer som framlagts av bl.a. Birger Pearson, och jag tror jag är en del intressanta saker på spåren. Själva texten är så vacker att jag inte kan låta bli att återge den nedan:
ἅγιος ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τῶν ὅλων.
ἅγιος ὁ θεὸς, οὗ ἡ βουλὴ τελεῖται ἀπὸ τῶν ἰδίων δυνάμεων.
ἅγιος ὁ θέος, ὃς γνωσθῆναι βούλεται καὶ γινώσκεται τοῖς ἰδίοις.
ἅγιος εἶ, ὁ λόγῳ συστησάμενος τὰ ὄντα.
ἅγιος εἶ, οὗ πᾶσα φύσις εἰκὼν ἔφυ.
ἅγιος εἶ, ὃν ἡ φύσις οὐκ ἐμόρφωσεν.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης δυνάμεως ἰσχυρότερος.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης ὑπεροχῆς μείζων.
ἅγιος εἶ, ὁ κρείττων τῶν ἐπαίνων.
Vilket jag översätter således:
“Holy is God, and father of the All.
Holy is God, whose will is perfected by his own powers.
Holy is God, who wishes to be known and becomes known to his own.
Holy are you, who fashioned that which is through your logos.
Holy are you, of whom all nature has become an image.
Holy are you, whom nature did not form.
Holy are you, who are stronger than all power.
Holy are you, who are better than every eminence.
Holy are you, who are greater than [all] praises”
ἅγιος ὁ θεὸς καὶ πατὴρ τῶν ὅλων.
ἅγιος ὁ θεὸς, οὗ ἡ βουλὴ τελεῖται ἀπὸ τῶν ἰδίων δυνάμεων.
ἅγιος ὁ θέος, ὃς γνωσθῆναι βούλεται καὶ γινώσκεται τοῖς ἰδίοις.
ἅγιος εἶ, ὁ λόγῳ συστησάμενος τὰ ὄντα.
ἅγιος εἶ, οὗ πᾶσα φύσις εἰκὼν ἔφυ.
ἅγιος εἶ, ὃν ἡ φύσις οὐκ ἐμόρφωσεν.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης δυνάμεως ἰσχυρότερος.
ἅγιος εἶ, ὁ πάσης ὑπεροχῆς μείζων.
ἅγιος εἶ, ὁ κρείττων τῶν ἐπαίνων.
Vilket jag översätter således:
“Holy is God, and father of the All.
Holy is God, whose will is perfected by his own powers.
Holy is God, who wishes to be known and becomes known to his own.
Holy are you, who fashioned that which is through your logos.
Holy are you, of whom all nature has become an image.
Holy are you, whom nature did not form.
Holy are you, who are stronger than all power.
Holy are you, who are better than every eminence.
Holy are you, who are greater than [all] praises”
tisdag 12 april 2011
En taro Adun, Judicator!
Dagens lustiga tv-felsägning:
"Rulla upp armarna nu!"
(det blir så makabert lustigt att föreställa sig den scenen ...)
Dagens ordsfär: vokabulär som härletts från spelet Starcraft, detta i och med att man ikväll direktsänt tävlingar i Starcraft 2 på elitnivå från Stockholm. Orden i fråga är till exempel verbet "to zerg", det vill säga "att hämningslöst anfalla genom att sända in kanonmat för att genom utnötning förstöra fiendens försvar". Detta av den mest berömda taktiken för den som i Starcraft använder sig av spelararten zerg, som ser ut som något H. R. Giger kommit på. Jag har också grunnat på artnamnet "Protoss" från samma källa - de nobla, cybernetiska, telepatiska typerna som ropar "En Taro Tassadar" och annat roligt. Måste inte "Protoss" komma av "protozoer", kan man tänka? Eller helt enkelt bara grekiskans prôtos ("först"), som jag såg någon föreslå?
"Rulla upp armarna nu!"
(det blir så makabert lustigt att föreställa sig den scenen ...)
Dagens ordsfär: vokabulär som härletts från spelet Starcraft, detta i och med att man ikväll direktsänt tävlingar i Starcraft 2 på elitnivå från Stockholm. Orden i fråga är till exempel verbet "to zerg", det vill säga "att hämningslöst anfalla genom att sända in kanonmat för att genom utnötning förstöra fiendens försvar". Detta av den mest berömda taktiken för den som i Starcraft använder sig av spelararten zerg, som ser ut som något H. R. Giger kommit på. Jag har också grunnat på artnamnet "Protoss" från samma källa - de nobla, cybernetiska, telepatiska typerna som ropar "En Taro Tassadar" och annat roligt. Måste inte "Protoss" komma av "protozoer", kan man tänka? Eller helt enkelt bara grekiskans prôtos ("först"), som jag såg någon föreslå?
fredag 11 februari 2011
Gnosis och platonism
Den här boken verkar ju onekligen intressant. Relationen mellan gnosticism och medel- och nyplatonism är en invecklad och fascinerande historia: de olika kategorierna glider över i varandra och korsbefruktar varandra. Boken är med-ederad av Ruth Majercik, som ederat de grekiska fragmenten av De kaldeiska oraklen, och hennes inledning och kommentarer var ett viktigt inflytande på arbetet när jag publicerade en svensk version av de grekiska fragmenten(credit where credit is due!). Denna nya bok verkar alltså som något att samla slantar till, kanske!
onsdag 8 december 2010
Siracides
Avhandlingsmanuset är nu 195 sidor. När det når 200 tror jag att jag skall slå en liten gigg. Frågan är hur mycket av texten som överlever i den färdiga versionen :-)
Nu senast har jag resonerat lite kring ett stycke ur Ben Sira (alltså Jesus Syraks Vishet). Den hebreiska texten (dvs. de delar som är bevarade) har förtjänstfullt givits ut av Pancratius C. Beentjes; hans utgåva är strikt synoptisk, vilket faktiskt är rätt bra i och med att de olika manuskripten skiljer sig såpass mycket från varandra.
Nu senast har jag resonerat lite kring ett stycke ur Ben Sira (alltså Jesus Syraks Vishet). Den hebreiska texten (dvs. de delar som är bevarade) har förtjänstfullt givits ut av Pancratius C. Beentjes; hans utgåva är strikt synoptisk, vilket faktiskt är rätt bra i och med att de olika manuskripten skiljer sig såpass mycket från varandra.
söndag 14 november 2010
διωχϑεῖσα ὑπὸ ἀκτίνων ἡλίου
Dagens citat ur den deuterokanoniska Salomos Vishet (2:4):
καὶ παρελεύσεται ὁ βίος ἡμῶν ὡς ἴχνη νεϕέλης
καὶ ὡς ὁμίχλη διασκεδασϑήσεται
διωχϑεῖσα ὑπὸ ἀκτίνων ἡλίου
καὶ ὑπὸ ϑερμότητος αὐτοῦ βαρυνϑεῖσα.
vilket av Bibelkommissionen översätts sålunda:
"Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;
det löses upp som dimman
när den drivs bort av solens strålar
och förföljs av dess hetta."
Intressant stycke på många sätt - den gamla tematiken om torka som bild för döden blir här omvandlad, eftersom orden läggs i munnen på de gudlösa (som enligt textens författare inte alls har förstått hur det verkligen ligger till). Istället sägs senare i samma stycke att människan egentligen är skapad odödlig. Det gamla, "kanaaneiska" död-torka-sol-motiv jag studerar i min omvandling har i Visheten (en tämligen sen text, troligen från sista århundradet f.Kr.) blivit representativ för "felaktigt" teologiskt tänkande. Tror ni detta får ett stycke i avhandlingen? ;-)
Svar ja.
καὶ παρελεύσεται ὁ βίος ἡμῶν ὡς ἴχνη νεϕέλης
καὶ ὡς ὁμίχλη διασκεδασϑήσεται
διωχϑεῖσα ὑπὸ ἀκτίνων ἡλίου
καὶ ὑπὸ ϑερμότητος αὐτοῦ βαρυνϑεῖσα.
vilket av Bibelkommissionen översätts sålunda:
"Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;
det löses upp som dimman
när den drivs bort av solens strålar
och förföljs av dess hetta."
Intressant stycke på många sätt - den gamla tematiken om torka som bild för döden blir här omvandlad, eftersom orden läggs i munnen på de gudlösa (som enligt textens författare inte alls har förstått hur det verkligen ligger till). Istället sägs senare i samma stycke att människan egentligen är skapad odödlig. Det gamla, "kanaaneiska" död-torka-sol-motiv jag studerar i min omvandling har i Visheten (en tämligen sen text, troligen från sista århundradet f.Kr.) blivit representativ för "felaktigt" teologiskt tänkande. Tror ni detta får ett stycke i avhandlingen? ;-)
Svar ja.
lördag 13 november 2010
Sömnord
En tidning skriver idag en liten artikel om det egenartade fenomenet sömnförlamning - även känt som sömnparalys. Jag har bara varit med om det en gång såvitt jag minns; mycket obehagligt är det, men jag visste i alla fall vad det rörde sig om. Anledningen att jag tar upp saken här är själva ordet. Sömnparalys? Sömnförlamning? Vilket låter bäst, tycker folk? Jag tycker att det förra låterlite väl anglicerande kanske, men knappast fel för den sakens skull (andra halvan är ju grekisk till sitt ursprung, och formen används rätt ofta i medicinska sammanhang) ... uppfattningar?
Drömmar och språk förresten: en gång var jag med om att i en dröm träffa på en Darth Vader-liknande figur som med mullrande stämma uttalade de föga upplysande orden YA SAGH TRIM. Om någon har en tolkning emottages den gärna ;-)
Drömmar och språk förresten: en gång var jag med om att i en dröm träffa på en Darth Vader-liknande figur som med mullrande stämma uttalade de föga upplysande orden YA SAGH TRIM. Om någon har en tolkning emottages den gärna ;-)
fredag 21 maj 2010
καυματίσαι τοὺς ἀνθρώπους ἐν πυρί
Lade i tisdags fram några kapitel av avhandlingen i bibelvetenskapsseminariet på CTR. Det handlade om diverse (bl.a. om vinbeskärningsriter från Ugarit, utförda mot dödsguden [!], ett märkligt hebreiskt ord som eventuellt betyder "terass" eller också "dödens fält" och en del annat). En ganska speciell sak i relation till resten av avhandlingen var att två nytestamentliga stycken faktiskt förekom, bl.a. följande majestätiska rader i Uppenbarelseboken (16:8-9), som jag tar upp apropå reception av temat med den brinnande/brännande solen:
Καὶ ὁ τέταρτος ἐξέχεεν τὴν φιάλην αὐτοῦ ἐπὶ τὸν ἥλιον: καὶ ἐδόθη αὐτῷ καυματίσαι τοὺς ἀνθρώπους ἐν πυρί. καὶ ἐκαυματίσθησαν οἱ ἄνθρωποι καῦμα μέγα, καὶ ἐβλασφήμησαν τὸ ὄνομα τοῦ θεοῦ τοῦ ἔχοντος τὴν ἐξουσίαν ἐπὶ τὰς πληγὰς ταύτας, καὶ οὐ μετενόησαν δοῦναι αὐτῷ δόξαν.
"Den fjärde [ängeln] tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning."
Καὶ ὁ τέταρτος ἐξέχεεν τὴν φιάλην αὐτοῦ ἐπὶ τὸν ἥλιον: καὶ ἐδόθη αὐτῷ καυματίσαι τοὺς ἀνθρώπους ἐν πυρί. καὶ ἐκαυματίσθησαν οἱ ἄνθρωποι καῦμα μέγα, καὶ ἐβλασφήμησαν τὸ ὄνομα τοῦ θεοῦ τοῦ ἔχοντος τὴν ἐξουσίαν ἐπὶ τὰς πληγὰς ταύτας, καὶ οὐ μετενόησαν δοῦναι αὐτῷ δόξαν.
"Den fjärde [ängeln] tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)