Var Mordokaj språkvetare?

Dagens lustiga etymologi är en folketymologi - och ännu bättre: det handlar om ett ord som faktiskt betyder "språkvetare"!

Det ord som på modern hebreiska används i betydelsen "lingvist, språkvetare" är balshan (och därav avleds ordet balshanut, "språkvetenskap"). Men vad är det då för ett ord? Det ser märkligt ut för en hebraist - det har inte tre rotkonsonanter (som oftast) utan fyra; slutet ser ut att påminna om lashon ("tunga, språk"), men varifrån kommer b-et?

Jo.

I berättelsen om Ester i Gamla testamentet förekommer den hjältemodige personen Mordokaj. I en annan bibelbok (Esra 2:2) nämns en lista på personer, där det bredvid namnet Mordokaj står Bilshan. De talmudiska rabbinerna såg detta som ett tillnamn på Mordokaj, så att han egentligen skulle heta "Mordokaj Bilshan". Och så gav de sig på att utlägga namnet: han kallades Bilshan, tänkte de sig, därför att det påminde om baʿal lashon, "språkets herre". Han var nämligen så oerhört språkkunnig, resonerade rabbinerna. Och så kom det sig att ordet bilshan eller balshan blev ett ord för en språklärd person. Men allt börjar alltså som en folketymologisk feltolkning av ett bibliskt namn - särskilt skojigt eftersom ordet just kom att betyda "språkvetare"!

Gleerups på torsdag

På torsdag 27/3 klockan 18.00 blir det ett evenemang med undertecknad på akademibokhandeln Gleerups i Lund - jag pratar om och signerar Gud är ett verb. Kom gärna förbi!

Det här med böcker - gerillaprotest!

Personligen tycker jag att detta med att "jag läser minsann böcker" är något man inte borde göra en grej av - det borde vara självklart. Men igår kände jag för att göra ett statement, ett litet fall av privat gerillamotstånd. Så här var det:

Jag var i Hufvudstaden, där jag genomfört lite televisionär verksamhet apropå "Gud är ett verb". När jag på eftermiddagen (trött efter en alldeles för kort natt och resdag och fylld av adrenalin efter tv-inspelningen) anlände på Bromma flygplats satte jag mig i den lilla gate-salen och väntade på att flyget skulle gå. Runt mig satt mängder med människor.

Och ingen läste en bok. Ingen, så vitt jag kunde se. Kanske 50-70 procent satt däremot och fiddlade med sina mobiler. Inget ont i det - jag gjorde ju själv detsamma. Eller? Är det vettigt att man i en väntsal full med folk inte hittar en enda bokläsare? Nejmenförfan tänkte jag, släckte mobilen och grävde ur min medhavda påse fram både Gunn-Britt Sundström och Genesis med Targum Onkelos. Kom igen, folk! Inte undra på att bokförsäljare ibland anar problem.

Läs en bok ibland när du väntar. End of sermon.

KT på nätet

Recensionen av Gud är ett verb i Kyrkans tidning finns nu utlagd på nätet, här!

Recension i Kyrkans tidning

För första gången i livet har jag blivit recenserad i Kyrkans tidning. Det är Maria Küchen som bidrar med en mycket positiv text om min bok Gud är ett verb. De har tyvärr inte lagt ut texten på nätet, så jag kan inte länka till den, men hon säger i alla fall att "Wikanders redogörelser för detaljer i hebreiskan väcker mersmak, eftersom han inte förlorar helhet och mål ur sikte. Ärendet är inte att presentera en strikt vetenskaplig genomgång som bara en proffsexeget kan älska. I stället vill han språkvägen belysa Bibeln som 'uttryck för människors världssyn och flosoferande kring sin omvärld'. Jag kan inte säga annat än att han lyckas." Senare i texten skriver hon: "Han navigerar i de religiöst och politiskt minerade vatten som exegetiken utgör, utan någon annan agenda än att belysa GT:s idéhistoria genom dess språk. Det är en färd som förnöjer."


Skoj!

Gud är en dvärg?

Den här historien från ett bibliotek (apropå Gud är ett verb) var lite rolig :-)

Internationell avhandling

Den reviderade utgåvan av min avhandling (som jag just sliter med korrekturet på) har nu fått en egen sida på Eisenbrauns sajt (och ett sannolikt utgivningsdatum i maj) - det har varit (och är fortfarande) en invecklad process att få den "nygamla" boken färdig, men nu ser det ut att närma sig (ta i trä)!