torsdag 30 juli 2009

Sin-leqe-unninni hade varit stolt

Det är verkligen fullkomligt fantastiskt att alla publicerade volymer av världens största akkadiska lexikon CAD, alltså The Assyrian Dictionary of the Oriental Institute of the University of Chicago för att ge hela titeln, finns tillgängliga för gratis nedladdning på nätet (1 ex per person är regeln de satt upp - rätt stora PDF:er är det också!). Och detta är nästan det mest intressanta de skriver om sitt nätpubliceringsinitiativ, apropå fildelningsdebatter och annat:

"Statistics on downloads of electronic files and sales of printed books are tracked, and sales of the printed volumes have not decreased! Indeed, after the complimentary distribution of twenty-one titles in 2008 that had for many years only been available in print, sales of these titles increased by 7% compared with the previous two years."

Ibland är världen vacker.

Herr Skrifware

Denna etruskisk-latinska gravinskrift är skojig:

Q. Scribonius C. f.

vl . zicu


Den översta raden är latinsk motsvarighet till den undre, som är på etruskiska. Det hela rör sig uppenbarligen om en etruskisk man med namnet Vel Zicu.

Det roliga är att han i den latinska versionen kallas "Quintus Scribonius, son till Gaius", med romerska översättningar av sitt namn. Det mycket vanliga etruskiska förnamnet Vel har blivit till det lika vanliga latinska Quintus (förkortat Q). Men särskilt intressant är återgivningen av släktnamnet. Mannen hette Zicu, ett namn som (med rätt eller orätt) uppenbarligen kopplats till det tämligen välbelagda etruskiska verbet ziχu- ("att skriva"). Ur detta har man så "översatt" namnet till Scribonius (jfr. latin scribere, "att skriva").

På svenska finge han kanske heta Johan Runeberg ;-)

(cred till Rebecca för denna vitsiga tolkning!)


( En lite utökad version av detta inlägg har för övrigt publicerats i tidskriften Kontur).

onsdag 29 juli 2009

Pyrgiartikeln

Har förresten inte nämnt att min artikel The Religio-Social Message of the Gold Tablets from Pyrgi nu finns publicerad i svenska institutens i Rom och Athen tidskrift Opuscula (efterföljaren till de tidigare Opuscula Romana och Opuscula Atheniensia - volymen heter 1, 2008 - fast den utkom i början av detta år). Artikeln behandlar de fenicisk-etruskiska tempelinvigningsinskrifterna från staden Pyrgi i Italien, vilka analyseras ur ett retoriskt och religionshistoriskt perspektiv med fokus på vilka de tänkta läsarna av texterna var och hur detta påverkar formuleringarna och framhävandet av byggherren Thefarie Velianas' storhet. Kopplingar görs till främreorientaliska framställningar av gudars och gudinnors beskydd av dem som bygger deras tempel. En översikt över innehållet i tidskriftsnumret finner man här.

tisdag 28 juli 2009

Solens kunskap

Den första traktaten i den antika gnosticerande textsamlingen Corpus Hermeticum (som ligger mig mycket varmt om hjärtat) bär namnet Poimandres (texten finns översatt av yours truly här). Texten beskriver hur den namnlösa jagpersonen får en uppenbarelse av "maktens medvetande" (på grekiska ho tês authentias nous), som kallar sig Poimandres och undervisar om människans innersta gudomliga natur, som kan frälsas genom befrielse ur materien och uppstigande genom planetsfärerna.

Betydelsen av namnet Poimandres har diskuterats en hel del. Det vanligaste är att förklara det som en avledd sammansättning av grekiskans poimên ("herde") och anêr ("man", med genitiven andros, det ord som givit de många efternamnen på "-ander", däribland mitt eget). Ur detta får man betydelsen "mannaherden" (ett exempel på den gamla indoeuropeiska ordsammansättningstyp som brukar kallas governing compound, där det är det andra ledet som "utsätts" för det förstas handling, i detta fall "herdande", så att säga). Att beskriva denne religiöse uppenbarare som "mäns herde" är väl tämligen övertygande.

Men det har funnits andra förslag, som trots att de inte är lika övertygande ändå förtjänar att tänkas på. Ett sådant är att tänka sig att namnet kommer från koptiska - texten har nämligen grekoegyptisk bakgrund. En analys av detta slag gör gällande att ordet Poimandres är en greciserad återgivning av koptiskans p-eime n re, "solens kunskap", vilket då skulle vara en motsvarighet till beskrivningen "maktens medvetande" som vi såg ovan. Ordet re (sol) skulle nämligen vara en hänsynftning på den gamle guden med samma namn, som därmed är "makten". Jag tror väl mer på den grekiska förklaringen, men den koptiska har viss schvung. Och så gillar jag det grekoegyptiska - Alexandria under hellenism och kejsartid utövar en stor dragningskraft på mig.

måndag 27 juli 2009

9A

Sitter och småglor på den omtalade serien "Klass 9A", och noterade där en lustig språklig egenhet: en av klassmedlemmarna, som normalt talar klingande miljonsvenska, skulle imitera (och driva med) en kvinna han träffat - och då växlade han helt självklart och oproblematiskt över till precis lika klingande malmöitiska (av "infödd svensk" typ) för att imitera henne. Förbannat vacker illustration av diglossi i praktiken!

Och så har jag nu skickat in mitt "paper proposal" till den kommande exegetik-konferensen i Göttingen som jag skall åka på i oktober: det hela kommer att heta "When Heroes Fall: Drought and Death in Aqhat and Kirta and their Echoes in 2 Sam 1:21".

måndag 20 juli 2009

Vilket Set


En av de mest centrala gestalterna i den fornegyptiska religionen var guden Set (som ses på bilden ovan). Hans domäner var öknen och det oordnade landet, men i tidigare former av religionen sågs han ändå som en "good guy" - det var först senare han demoniserades ganska kraftigt (vilket bland annat framhävdes i myten om hans konflikt med Osiris). Dessutom identifierades han inte så sällan med den nordvästsemitiske Baal, något som gör honom intressant för mina studier.

Vad vi skall tala om här är Sets namn - och i synnerhet dess uttal. Namnformen vi använder är ganska sen; den kommer från den grekiska återgivningen Sēth, en variant av koptiskans Sēt. I klassisk egyptiska förekommer namnet i ett antal olika varianter: några av de vanligare är Śtš, Stš, Śtẖ, Sty, Śtḫ och Śwtḫ .

Eftersom fornegyptiskan inte markerar vokaler i skriften blir det svårt att bara utifrån dessa varianter avgöra hur namnet uttalades i klassisk tid. Som synes ovan varierar namnet ganska ordentligt även i sitt konsonantskelett: ofta (men inte alltid) har det något slags h-ljud i slutet. Detta är ibland , som uttalades ungefär som ett tyskt ach-ljud. Men ibland är det istället ẖ, vars uttal är ganska osäkert: troligen uttalades det h-et längre fram i munnen, kanske ungefär som tyskans ich-ljud. Och i vissa fall övergick h-ljudet till ett š, som i engelska ship - och ibland föll det uppenbarligen bort helt (som i vår form Set).

Men hur var det nu med vokalerna? Vi vet alltså att man i grekisk tid hörde en ē-vokal, men detta är troligen inte det "ursprungliga" uttalet. Det vet vi därför att namnet finns transkriberat till akkadisk kilskrift - som återger vokaler. Då dyker namnet upp som Šutaḫ. Vi vet dessutom från andra håll att den klassiska medelegyptiskans u i senare tid skiftades till ett ē. Detta är en allmän ljudlag, som gör att det egyptiska ordet för "sanning" (det ord som i dagligt tal brukar återges "maat") på koptiska blir mēe fast vi genom antika transkriptioner vet att det i klassisk tid uttalades något i stil med muʔʕa(t).

Alltså brukar man anta ett u i guden Sets namn, vilket också passar väl med stavningsvarianten Śwtḫ . Ett sannolikt klassiskt uttal är alltså *Śutaẖ eller *Śutaḫ, alltså vad vi med "vanliga bokstäver" skulle återge ungefär som Sutach.

Och tvärtemot vad vissa skulle kunna tro är dyrkan av denne gud alls inte helt död. Se till exempel här!

torsdag 16 juli 2009

Städpersonal

Dagens språkirritation:

Ett mycket skumt sätt att uttrycka sig är, tycker jag, att använda "personal" utan att förstå att det ordet är ett kollektivum, alltså att använda ordet om var och en av personalen. Det kan ge upphov till vidriga konstruktioner som "förskolan hade elva personal" eller "jag måste prata med en personal". Horrid!

En ännu mer bisarr variant som jag faktiskt hört talas om är förkortningen "städ" för "städare", vilket enligt uppgift skall ha givit upphov till sådant som "vi skickar 1 städ för att utföra arbetet".

Det ser ut så här:





... och så skall vi inte ens tala om eufemismer av typen "lokalvårdare" eller "hygientekniker" ...

måndag 13 juli 2009

Rastagrejer

... och apropå den förra postens citat längst ned, så vet ni kanske inte att ganja (i rastafarianismen vanligt ord för marijuana) faktiskt är sanskrit. Slå upp गांजा (gañjā) i Monier-Williams lexikon bara, så hittar ni det, bland annat i betydelsen "hampa". Sedan har det lånats via hindi. Se där vilken märklig vandring av ord... kanske inte det allra "heligaste" ordet i sanskrit, om man säger så (fast det ju på omvägar blivit det i rastasammanhang!). Själva ordet Rastafari är ju för övrigt rakt ur fornetiopiska Ras Tafari, en del av Haile Selassies namn före hans kröning. "Ras" är det gemensamma semitiska ordet för "huvud", här i överförd bemärkelse, "furste" eller liknande.

Skitlista

Den där listan med olika religioners svar på "Shit happens" har man sett rätt många gånger nu, men här kommer en med lite nya (?) varianter, som jag i alla fall inte hade sett innan, med en del ickereligiösa ... öhhm... världsåskådningar också:

Confucianism: Confucius says: "Shit happens"
Zen: Whai is the sound of shit happening?
Sufism: The wise man never notices shit happening
Christian Science: If shit happens, pretend it doesn't really exist
Solipsism: Shit happens because I wish it
Mysticism: Just experience shit happening
Asceticism: If shit happens, renounce it
Agnosticism: Nobody knows why shit happens
Gnosticism: I know why shit happens but won't tell you
Cartesianism: Shit happens to me, therefore I exist
Platonism: There is ideal shit happening somewhere
Epicureanism: Let's party while shit doesn't happen
Cynicism: Of course shit happens
Occultism: Shit materializes from other planes of existence
Terrorism: Shit will happen unless you do as I say
Pollyanism: It's so nice that shit happens!
Puritanism: S** can happen all day as long as you don't call it that
Behaviourism: You are conditioned to having shit happen
Freudianism: If shit happens, it's your mother's fault
Parapsychology: Shit happens without material causes
Surrealism: Purple shit happens near melting clocks
Cubism: If shit happens, you won't recognize it
Cultural relativism: Shit happens everywhere differently
Optimism: If shit happens, we'll find a way to use it
Pessimism: If shit happens, there won't be enough for everybody
Tabloid Sensationalism: Green shit from Mars happens to Elvis clone
Biblical Creationism: Shit happens because God created it
Secular Humanism: Shit happens because it evolved from primitive shit
Scientific Reductionism: If shit happens, find out what kind exactly
Scientific Obscurantism: Amorphous excrement does occur in given cases
Bureaucracy: I don't care if shit happens as long as you fill out the forms
Feminism: Women demand to have shit happen
Ecology: If organic shit happens, it's OK
Capitalism: Let's profit from shit happening
Socialism: If shit happens, let's distribute it equally
Patriotism: Our shit is better than your shit
Conservatism: They don't make even shit happen like they used to
Liberalism: Shit shouldn't happen tomorrow
Classical Physics: Shit does not 'happen', it just moves around
Quantum Physics #1: Shit happens but you can't say both where and when
Quantum Physics #2: Shit happens in discrete quanta called shitons
Holistic Physics: If shit happens, it happens everywhere at once
Microcomputing: If shit happens, we'll fix it in the next version
Computer Science: All shit can in principle happen on a Turing Machine
Applied Mathematics: The probabity of shit happening approaches unity
Engineering: When shit happens, paint over
Medicine: If shit happens, take two Aspirins and call me in the morning
Economics: Shit happens because there's a geat demand for it
Politics: If shit happens, make a deal with it
Diplomacy: Let's pretend shit doesn't happen


Den skojigaste jag vet är annars den som brukar anges för rastafarianismen: "Let's smoke dis shit"!

fredag 10 juli 2009

Offensiva Åseda

Ett verkligt inferno har erupterat ut i Ronneby idag, nämligen den lokala marknaden. Av språkligt intresse är månne ett ord jag stötte på på en vagn, nämligen fyrledssammansättningen "Älgskadefondföreningen". Vad ger ni mig för det?

Och sagda älgskadefondföreningsvagn (fem led!!) kom för övrigt från Åseda, en liten ort i Småland där jag har släkt på min mors sida. Jag har sedan många år en teori om att det på varje hundratal människor finns minst två som har något att göra med denna tämligen mikroskopiska plats (som för övrigt kallar sig "Offensiva Åseda" på en stor skylt vid infarten). Det är verkligen osannolikt hur ofta jag stöter på referenser till stället - hög som låg, rik som fattig - många har någon bisarr koppling till Åseda. Stället är väl helt enkelt offensivt, eller något...

I exil

Sitter just nu i Ronneby; jag stack till denna vackra ort förra sommaren när jag kände mig alldeles utarbetad, och det gav mersmak (som det smått frånstötande uttrycket lyder - låter som om man svalt någon stor, sockrig massa tycker jag), så nu är jag här i år igen.

Har ägnat lite tid på förmiddagen åt att skriva utkast till ett av avhandlingens metodavsnitt. Det handlar om den grundläggande frågan om vad vi egentligen jämför när vi studerar israelitisk religion i förhållande till ugaritisk - det är ju vanligt att nästan implicit se den israelitiska mer eller mindre som något slags direkt arvtagare till den ugaritiska, när det naturligtvis är så att båda två är att betrakta som individuella uttryck för en gemensam nordvästsemitisk religions- och kultursfär. Detta kan, tror jag, vara viktigt att diskutera, och det hör också till ämnena som det talades om när jag var i Göttingen i januari. Det handlar ju om att bitvis rekonstruera den tidig-israelitisk "mikropolyteistiska" religion som föregick de kodifierade, av deuteronomismen påverkade, texterna - det som Göttingen-forskaren Reinhard Kratz kallar "Reste hebräischen Heidentums". Det är denna "hebreiska hedendom" och den ugaritiska religionen som är syskon, så att säga: jag tror att man kan hamna lite fel om man utgår från att den israelitiska religionen mekaniskt härstammade från det vi ser i texterna från Ugarit.

Jag har också lyssnat en hel del på ett antal gamla midi-låtar jag komponerade way back when, vilka nu upphittats på gammal pensionerad dator, bland annat en med symfoniorkesterarrangemang (låter i.o.f.s. mindre pampigt med midiorkester, men ändå). Ordet MIDI är roligt: det står ju för Musical Instrument Digital Interface, men det får mig bara att tänka på en tjejtrio från tidigt nittiotal... Bad bad boys, come with me... eller hur det nu var...

söndag 5 juli 2009

War is peace

Hittade en rolig artikel om militärers eventuella förmåga att ge träffande (?) namn åt sina anfallsoperationer både här och där. Språket är som bekant numera en del av krigföringen. Kommentarer överflödiga (och för den delen uppenbara litterära jämförelser) - fast det där med O-I-L var ju faktiskt ganska lustigt ...