måndag 25 december 2017

Jodå ...

Apropå dagens datum kan det vara värt att upprepa något ganska okontroversiellt och i religionsforskningskretsar så gott som helt oomstritt: det faktum att det en gång kring början av vår tideräkning levt en judisk apokalyptisk förkunnare vid namn Yēšûaʿ från Nasaret, en person som predikade sina idéer och sedan avrättades av det romerska styret i Palestina. Detta är inte på något sätt kontroversiellt inom forskningen. Faktum är att Jesu existens är bättre belagd i källorna än många andra antika personer vars historicitet inte ifrågasätts. Förutom i de bibliska evangelierna och breven finns tidiga omnämnanden (om än inte mycket mer) av honom hos Tacitus och (sannolikt) hos Flavius Josephus och Suetonius (i Divus Claudius). Idén att Jesu från Nasaret existens skulle vara helt mytologisk är i dagens forskning en ren fringe-position.



Vad man sedan kan säga rent konkret om denne Jesus från Nasaret är en helt annan sak. Men fanns gjorde han med till visshet gränsande sannolikhet. Och just det, god jul!

torsdag 21 december 2017

Period-riddare

Som många noterat är det ju Star Wars-tider just nu, med episod VIII, The Last Jedi, aktuell på biograferna. Jag hör till dem som tycker att filmen är lysande, men nog om det. Vad jag tänkte skriva om nu är etymologin till själva ordet jedi.

En vanlig, om än inte helt säker, teori är att George Lucas skulle ha fått ordet från det japanska begreppet jidai-geki (時代劇), som helt enkelt betyder det som på engelska skulle heta period-piece, eller kanske "kostymdrama" på svenska - kort sagt, filmer och liknande om (framför allt japansk) historia, med samurajer, ninja och liknande. Helt klart är ju att Lucas inspirerades starkt av sådant, inte minst av Kurosawas Den vilda flykten (på engelska The Hidden Fortress och på japanska 隠し砦の三悪人 , Kakushi toride no san-akunin) från 1958. Så antagandet att genrens namn skulla ha inspirerat ordet jedi är inte alltför långsökt. Men om så är fallet är det lustiga att det ju bara motsvarar japanskans jidai, "period, tidsålder". Så vi rör oss kanske med "period-riddare". Om vi tillåter oss att vara lite överetymologiserande och följa det s.k. etymologiska felslutet lite för långt ...

måndag 4 december 2017

Natt i Korpilombolo

Om några timmar - mitt i natten - ger mig alltså av till Korpilombolo, där jag skall delta i "Nattens festival" på måndagkvällen. Det blir ett föredrag om drömvisioner i gammaltestamentliga och andra främreorientaliska texter - Sakarja och den ugaritiska Kirta-texten kommer att figurera. Förhoppningsvis kommer detta att passa stämningen. Det är inte omöjligt att det blir hellenistiskt också, så att Poimandres kommer in i diskussionen. Och faktum är att det också kan hända att jag framträder med lite pianospel, är det tänkt! Ser fram emot detta!

fredag 24 november 2017

Helig skrift?

Noterar att Google tillmäter min senaste monografi stor auktoritet, eller hur vi nu skall uttrycka saken:


Nattfestival

Tänkte bara snabbt nämna att jag den fjärde december uppträder som del i European Festival of the Night i Korpilombolo - längre norrut än jag någonsin varit i Sverige. Ser fram mot denna upplevelse! Mer info om detta kommer!

tisdag 14 november 2017

Murlo-tegel!




Vill flagga lite (nåja, rätt mycket faktiskt) för något storståtligt som skett i den wikanderska familjen. Min far Örjan har nämligen nu avslutat - och publicerat - sin bok om takteglen från den etruskiska siten Poggio Civitate/Murlo, ett publikationsuppdrag som han åtog sig för inte mindre än 43 år sedan (många andra böcker och forskningsprojekt har han publicerat under tiden, I hasten to add)! Men nu är detta hans storverk alltså klart!

Ytterligare två personer förtjänar här att äras - dels Fredrik Tobin, som deltagit med arbete i forskningsprocessen, skrivit bidrag och tagit bilder, och dels min kära hustru Rebecca Bugge, som fungerat som allt-i-allo, skött mycket praktiskt, tagit många bilder (bland annat den vackra omslagsbilden) och agerat bildredigerare. Hyllning till alla som deltagit i detta stora arbete!

Tjo!

måndag 6 november 2017

Leve östsvenskan!

Bara ett litet snabbt hurra för östsvenskan, med tanke på att det idag är Svenska dagen i Finland! Leve de östsvenska målen, och må finlandssvenskan uppmärksammas och hedras både här och där!

torsdag 26 oktober 2017

Kompnier och grdmän

Ni vet den där gamla historien om att man i svenska militära sammanhang någon gång skulle ha förkortat "grodman" som "grdman" - detta som exempel på tänkt militär maskinmentalitet, eller hur man nu skall säga? Berättelsen är sannolikt apokryf (som man kan läsa om här), men jag har faktiskt ett autentiskt exempel på något liknande - från min svärfars småländska soldattorp från 1700-talet. Där finns en skylt som beskriver att detta hör till

"Kongl. Kalmar regemente
Aspelands kompni no 15
Fröreda"


Kompni! Där ni! Bildbevis finns här.

onsdag 25 oktober 2017

Slingrig karavan

Förresten kan jag göra lite förhandsreklam ocdh berätta att jag medverkar med ett bidrag i kommande (november) nummer av kulturtidskriften Karavan. Exakt vad det rör sig om kan vi ju få se när det hela drar ihop sig, men jag kan säga så mycket som att jag har agerat översättare - och att ämnet är något som har tydlig relation till min mer sentida forskning. Något slingrigt rör det sig om, för att vara något mer specifik - och det låter väl aptitretande, eller hur man nu skall säga?

Tidskriften Karavans hemsida kan man för övrigt hitta här, om man är intresserad.

tisdag 24 oktober 2017

Senaste orden

Då är det åter dags för lite "samlade (huvudsakligen) främreorientaliska ord från antika språk". Som en del av er kanske vet lägger jag ofta ut sådana å mitt Twitter-konto, och så samlar jag ihop några här lite då och då. I och med Twitter-ursprunget är återgivningarna på engelska (men jag lägger till språket efter - på swensko). Så här kommer senaste skörden:

Luwili ("in Luwian") [fast ordet är hettitiskt!]

Qbʿ ("hyena") [på den besvärligt svåridentifierade nordvästsemitiska dialekten i Deir Alla-inskriften]

Sanuth ("years") [puniska]

Kapart-/kapirt- (word for a small rodent; of much-discussed etymological origin) [hettitiska]

Fel ("he made", perfect 3rd pers. masc. sing. qal from the root PʿL) [puniska]

Corathi ("I invoked/I invoke" = Hebrew qārāʾṯî, perf. 1 sg qal) [puniska]

s̀s̀w ("horse") [ugaritiska]

Azusantalauna ("to ride", infinitive) [luviska, närmare bestämt hieroglyfluviska]

Anišiwat ("today") [hettitiska]

Ar-oš-av-šše-ne-ve ("of the one which I have given" [give-pret-1sg-nominalizer-suffixaufnahme--genitive]) [hurritiska]

Aika- ("one"). (Mitanni-indiska)

Biryamašda, prob. =/priya-mazdha/ ("with beloved wisdom"), which appears as Vedic Priya-medha [Mitanni-indiskt personnamn]

Biryawaza (prob. = Vedic vīrya-vāja, "he who has the prize of manly valor"). (Mitanni-indiskt personnamn]

Arta-tama (prob=Vedic ṛta-dhāman, "he whose abode is Truth", a bahuvrīhi/exocentric compound) [Mitanni-indiskt personnamn]

Guruparaṃparā ("succession of teachers"). [sanskrit]

Mġy ("to arrive, to come") [ugaritiska]

Anech ("I").[puniska]

ʾiqnʾu ("lapis lazuli", "violet blue", "purple") [ugaritiska]

Teriyalla- ("three-drink") [hettitiska]

Šiptamiya- ("seven-drink, seven-beverage", "drink with seven ingredients [?]") [hettitiska]

Drkt ("rule, dominion, rulership") [ugaritiska]

Nešumnili ("in Hittite", i.e. "in the Hittite language") [hettitiska]

onsdag 18 oktober 2017

Mer Crowley hos Waugh

Det visar sig att det finns mer att lägga till mitt tidigare inlägg om Crowley-referenser hos Evelyn Waugh. Det påpekas för mig (tack till Hans Rosenberg för detta!) att en sådan också finns i Waugh-novellen Out of Depth (1933), som innehåller en figur vid namn Dr Kakophilos (! - här naturligtvis  att förstå som "vän/älskare av det dåliga/onda" snarare än "dålig vän"), en figur som är tydligt Crowley-inspirerad. Doktorn uttalar till och med rakt ut Crowleys stora diktum ur The Book of the Law, den heliga texten för Crowleys religion, thelema: "Do what thou wilt shall be the whole of the law", varpå han får det i thelemiska sammanhang stilenliga svaret "Love is the law, love under will". Intressant att Crowleys idéer flöt runt så mycket i kulturen!

tisdag 17 oktober 2017

Mörka konster i Cefalù

Som en del av er möjligen vet är jag om inte av födsel så i alla fall av extremt ohejdad vana en stor vän av Evelyn Waughs klassiska roman Brideshead Revisited, som på många sätt följt mig genom livet - och likaså av tv-inspelningen från 80-talet, som är och förblir en av det televisionära mediets absoluta höjdpunkter.

Brideshead handlar ju om många saker - klassamhälle, missbruk, homoerotisk undertext, brittiskhet, den gamla aristokratins fall och allmän dekadens - och mest av allt naturligtvis katolsk nådelära, som är det centrala temat i hela berättelsen och går att skönja hela vägen boken igenom (och inte bara i slutet, där det skrivs ut med stora bokstäver, så att säga). Men det finns (i boken, inte i tv-inspelningen) också en lustig referens som de flesta nog inte skulle vänta sig, nämligen en blinkning till ockultisten, magikern, profeten, religionsgrundaren, bryggeriarvingen, bergsbestigaren, poeten, deckarförfattaren och allmänne mångsysslaren Aleister Crowley.

Denna instuckna syftning dyker upp i bokens beskrivning av Anthony Blanche, esteten par excellence, han som stammande reciterar TS Elliots The Waste Land för unga roddare och får symbolisera både den sexuella friheten och brottet med alla konventioner och fungerar som den "grekiska kör" som då och då kommenterar handlingen och nedgör den med sin "kontinentala" cynism. När det räknas upp vilken gränsöverskridande och allmänt utsvävande bakgrund Blanche har skriver Waugh att han practiced black art in Cefalù. Detta är en referens till The Abbey of Thelema, Aleister Crowleys "magiska kursgård" på Sicilien, grundad 1920. Blanche hade alltså - om man får tro ryktena - en gång i tiden varit thelemit! Det ni!


torsdag 12 oktober 2017

Dagens sandhi

... det vill säga konsonantassimilation:

det underbara japanska uttrycket グッジョブ (gujjobu), av engelskans good job. Notera hur den alveolara klusilen d assimilerats till den alveopalatala j! Rena sanskriten! Rent uttalsmässigt sker ju detta även rätt ofta i engelskt uttal av frasen, men först när den flyttas till ett annat skriftsystem och fonologiskt system kommer det upp i ljuset, så att säga.

onsdag 27 september 2017

Humaniorasentenser på nattkvisten

Det handlar inte om att sitta av timmar -
det handlar om att studera.

Det handlar inte om att vända ögonen från "samtiden" -
det handlar om att förstå de historiska strukturer som ledde fram till den.

Det handlar inte (bara) om att mysigt tala om "utvecklande saker" -
det handlar om humanistisk självdisciplin.

Det handlar inte om hjälpvetenskaper till "andra, riktigare vetenskaper" -
det handlar om människans studium av vad som gör henne till människa.

Det handlar inte om utbildning -
det handlar om lärdom, förståelse och skapande insikt.

Det handlar inte om utantillkunskap för att sträva mot tidens anda och vara gammaldags -
det handlar om uppbyggandet av en solid och självklar kunskapsgrund ur vilken slutsatser kan dras och förståelse skapas.

Det handlar inte om "geniala genombrott" -
det handlar om enträget, vetenskapligt slit och arbete.

Det handlar inte om att anpassa sig till trender och rådande ideologier -
det handlar om att förädla tänkandet, vilket låter en se hur även dessa beror av sitt sammanhang.

Det handlar inte om hobbyverksamhet -
det handlar om att räta på ryggarna för det studium som kan befria människans tankar.

Det handlar inte om traditionalism och bakåtsträvande -
det handlar om idéhistorisk ödmjukhet.

Det handlar inte om att dra sig undan i ett elfenbenstorn -
det handlar om tankens arbetsro, och om att kunna lyfta blicken och se var de där förmenta tornen egentligen står.

Det handlar inte om att komma in och som en högdragen general uttala sig om dittan eller dattan -
Det handlar om det skapande som uppstår i dialektiken mellan den studerande och det studerade.

Det handlar inte om "kostsamma utbildningar" ...

Det handlar om humanistisk vetenskap.

måndag 4 september 2017

GD-hebreiska!

Nyss utkommen artikel av undetecknad i Svensk teologisk kvartalskrifts senaste nummer om användningen av klassisk hebreiska och bibelcitat i Hermetic Order of the Golden Dawn och deras ritualer - kan man läsa å nätet, här!

onsdag 30 augusti 2017

Innocence Forgotten

Och här har vi en nyinspelad sång av Niklas Skog och undertecknad - låten skrevs 1997, men först nu har den blivit ordentligt inspelad. En sång om existentiell längtan till en "värld som är förgången, en glömd musik" - på ytterst gammaltestamentligt tema. Se och hör den på Youtube här!

Föredrag och TP

Den 12e september håller undertecknad öppet föredrag på temat "God in many languages", följt av paneldebatt. Här ser man ståtlig affisch för det hela:



För övrigt, in other news: jag kan inte låta bli att squee-a lite av glädje. Jag är och har alltid varit stort Twin Peaks-fan - och det gör mig barnsligt glad att en språkligt baserad teori om den nya säsongen jag lanserade på Twitter har spridit sig som något av en löpeld och nu till och med citeras - med fotnot och allt! - på Twin Peaks-wikin (i alla fall vid denna bloggposts pressläggning). Som Agent Cooper säger: I am honored beyond my ability to express myself.

UPPDATERING: Och där var TP-noten borta igen. Ack, säg den glädje som varar :-)

lördag 12 augusti 2017

Den trettonde Ronnebyn!

Ronneby bibliotek fortsätter att uppskatta Stjärnan gryningens son-serien! Här finns en mycket trevlig anmälan av andra delen, Den trettonde funktionen (fortsättningen på Serafers drömmar). Jag blev särskilt glad för slutklämmen:

"Nu har jag lärt mig uppskatta Wikanders trilogi fullt ut och jag rekommenderar den varmt till er som vill ha en annorlunda fantasy-bok som ställer sig frågan om det verkligen är rätt att göra något, bara för att man har kapaciteten och kunskapen."

torsdag 10 augusti 2017

Titaner

Är här:


tisdag 8 augusti 2017

Ronneby-serafer!

Och titta här - en ny, trevlig recension av Serafers drömmar, en som verkligen förstår hur den är tänkt! Ola glad! Gillar speciellt det där med "1500-talsroman" ;-)

Kul för övrigt att recensionen är från Ronneby bibliotek - Ronneby är och var en viktig skrivmiljö för undertecknad, och centrala delar av Serafernas uppföljare, Den trettonde funktionen, är tillkomna just där.

Här kan man beställa Serafers drömmar (numera bara som e-bok, då den fysiska utgåvan är ur tryck - men naturligtvis finns på bibliotek), och här dess uppföljare, Den trettonde funktionen (både tryckt och elektronisk utgåva).

I sig!

Som en del nog märkt pågår just nu en debatt kring universitetens roll, pedagogiken därstädes och den ständigt åberopade "genomströmningen" (jämför åter en viktig debattartikel av mina kollegor Alexander Maurits och Tobias Hägerland och den sedan följande dikussionen i tidningar och på bloggar). Här skulle jag bara vilja fundera lite kring en sak som uppkommit i debatten med ministern Helene Hellmark Knutsson, nämligen det faktum att hon i sin argumentation gjort en poäng av att universitetens arbete inte bara är till för de därstädes verksamma utan hela samhället, underförstått att det högre lärandet är till för samhället och inte tvärt om, så att säga.

Min tanke är att detta kan betyda en av två saker. Den ena är så självklar att den knappast behöver sägas: det är klart att universitetet är en samhällsinstitution som kan hjälpa världen i stort. Men den andra betydelsen är mer obehaglig - tanken att universiteten, den fria och logiska tankens högborg (om man vill prata lite högtravande), skall underordnas olika kortsiktiga politiska intressen - marknadsmässighet, arbetslöshetsbekämpning, "tillväxt", vad ni vill. Lärandet och vetenskapen blir med detta tankesätt instrumentella storheter som kan användas för att driva en eller annan politisk-ekonomisk agenda. Denna idé är naturligtvis inte ny: den dyker upp i olika delar av det politiska landskapet med jämna mellanrum (socialdemokrati eller Allians verkar här inte göra någon avgörande skillnad).

 Och det är då vi som arbetar inom och känner för universitetet faktiskt måste säga ifrån. Det handlar inte om isolerat navelskådande - det handlar om att utvecklandet av forskning, kunskap och tänkande i sig bidrar till samhällets godhet och fortbestånd. Precis som konstnärlig verksamhet måste forskningen och bildningen idkas för sin egen skull om man vill åtnjuta de goda extraeffekter de kan ha på "samhället i stort". För att använda en lite fladdrig analogi skulle man kunna säga att är det lite som kärlek eller vänskap: de kan inte manipuleras fram för andra syften - då dör de. De måste få frodas för sin egen skull. Vi har inte universitet primärt för att på något riktat sätt "möta samhällsutmaningarna" - vi har universitet för att kunskap och vetenskapliga resonemang är en god sak för människan. Så är det med bildning. Så är det med forskning. Så är det med undervisning och lärande. De är livsviktiga i sig själva, för att världen skall vara mer än ett krig för överlevnad (och ärligt talat hjälper de den kampen skapligt mycket också, för att göra sig skyldig till en mild underdrift). De är värden i sig. Och då måste de också få administrera sig på sina egna villkor.

Att vara forskare och universitetslärare är ett speciellt kall och medför ett speciellt sätt att leva. Ämnet blir, och måste få bli, en central del i hela livet - inte något som kan stängas av när man går från arbetsrummet, inte något som kan ses som en del av något större samhällsprojekt som egentligen inte har med forskningen och lärandet att göra. Detta är som sagt inte något upphöjt navelskådande - det är produkten av århundraden av kamp för den fria och logiska tanken. Det är värt något - i sig.

lördag 29 juli 2017

Debatt

Läs gärna mina CTR-kollegor Tobias Hägerlands och Alexander Maurits' kloka SvD-artikel om utvecklingen inom högskola/universitet. Viktiga saker.

tisdag 4 juli 2017

I Baals land på väg att bli klart

Håller just på att avsluta undervisningen på kursen "I Baals land - den kanaaneiska religionen och dess texter", där vi sysslar med ugaritisk religion och mytologi. Det är väldigt kul att få hålla en kurs där jag får använda så mycket ugaritiska - de fornnordvästsemitiska orden virvlar genom luften. Vi har diskuterat de stora mytologiska texterna - Baal-cyckeln, Aqhat och Kirta - och även många korta ugaritiska texter (till och med en av mina favoriter, KTU 1.78, som jag själv skrivit en vetenskaplig drapa om - publikationen av ett anförande jag höll vid en kongress i Bath anordnad av University of Wales, Trinity Saint David). Idag pratade vi om reception av "ugaritoida" motiv i Gamla testamentet. Nytt för denna gång (kursen har givits en gång tidigare, 2010) är att vi också skall diskutera "modern kanaaneisk" rekonstruktionistisk religion, som ännu ett exempel på reception, om än i en hel annan kontext än GT. Sådant blir det imorgon, närmare bestämt (eller mja, idag, iom att jag min vana trogen skriver detta efter midnatt).

måndag 19 juni 2017

Pro Futura!!!

Så har det hänt!

Jag har blivit utsedd till Pro Futura Scientia-forskare av Riksbankens jubileumsfond! I det stora, exklusiva och mångåriga forskningsprogrammet har jag fått en plats för att studera protonordvästsemitiskt poetiskt språk. Vågar nästan inte tro att det är sant - men i fredags kväll kom emailet, och nu står det i RJ:s nätpressmeddelande, så mer officiellt kan det ju knappast bli. Flera år i Lund, ett i Uppsala och ett utomlands. Detta kommer att bli kul. Jag är så glad och tacksam - och jag skall göra allt jag kan för att förvalta detta stora förtroende. Herrejävlar!

onsdag 14 juni 2017

Svalg, liv och död

Jag gillar hur de ugaritiska texterna talar om dödsgudens, Mots, "svalg" som öppnas för att svälja alla dödliga - och då använder ordet napšu (släkt med hebreiskans nefeš och arabiskans nafs - och lite avlägsnare med akkadiskans napištu). Det är ett jättelikt gap, som räcker mellan himmel och jord och sväljer i sig allt i sin väg (jag brukar alltid tänka mig ett slags kosmisk Pacman). Men det hela är också en subtil ordlek. Det fina är nämligen att detta semitiska ord har betydelsefält som "strupe", "svalg", "aptit" - men därifrån också "liv", "livskraft" eller ibland till och med "själ". Kort sagt: Döden öppnar sitt svalg, som råkar heta samma sak som också kan betyda "liv" - fyndigt, ne? Precis samma ordlek förekommer för övrigt i Jesaja 5:14, där dödsriket öppnar sitt svalg. Dödens svalg, i motsats till livets. De nordvästsemitiska författarna gillade verkligen ordlekar. Och det är exegetens uppgift att göra dem begripliga.

fredag 19 maj 2017

Valentinianism åt folket!

Vill göra lite reklam för en nyutkommen bok, nämligen min CTR-kollega Paul Linjamaas volym Valentinianernas evangelium: gnosticismen och den antika kristna idévärlden i ljuset av texterna från Nag Hammadi. Som namnet antyder är boken en populärvetenskaplig - men mycket självständig och till egen forskning kopplad - inledning till vad vi idag tror oss veta om valentinianismen, den kändaste kristna gnostiska riktningen från antiken (den har sitt namn efter 100-talsteologen Valentinus av Alexandria).


Boken tar både upp det man vet om Valentinus själv - och om de få textfragment som är bevarade från hans hand - och det man vet om hans efterföljare och deras texter, inte minst baserat på de koptiskspråkiga texterna från Nag Hammadi (ibland lite slarvigt kallade "de gnostiska evangelierna"), som till icke ringa del har valentinianskt ursprung. Boken är väl uppdaterad och insatt i de invecklade diskussioner som i dag förs kring de olika typerna av antik gnosticism och deras natur, och författaren håller huvudet kallt i många svåra debatter - men framför allt har han skrivit den första ordentliga introduktionen till valentinianismen, med dess eoner, dess Sophia-mytologi och dess tankar om den materiella världen. Jag vet allt om bokens innehåll, ty jag var med som bollplank under redigeringsstadiet - och jag kan garantera att den är mycket läsvärd!


Här finns den på Bokus!

söndag 14 maj 2017

Den siste ninjan ... är han luvisk, månne?

Minns ni C64-spelet The Last Ninja? Det är det nog rätt många i min generation som gör, i alla fall. På den tiden - i slutet av det glada (?) åttiotalet - var det spelet något av det ståligaste man kunde få se. Vackert att titta på, "exotisk/mystisk" musik ... och alltigenom präglat av 80-talets helfåniga ninja-fetisch. Idag är det närmast ospelbart - spelet var så övermåttan svårt och kontrollmässigt oprecist att man inte har någon större glädje av det idag. Spel var svårare förr.

Men: det finns en kul språklig detalj i det hela också. Hjälten i spelet var den siste ninjan själv, en viss "Armakuni", som bekämpade onda motståndare på den japanska landsbyggden (på platser med suggestiva namn som "The Wilderness" och liknande), träffade på buddhastatyer etc. Men redan i hjältens namn märker man att spelets autenticitet som ninjaskildring lämnade en hel del övrigt att önska. "Armakuni" är nämligen helt omöjligt som japanskt namn. Japanskan tolererar  inte stavelser som slutar på konsonanter (förutom den "moraiska nasalen" -n). Alltså blir redan herr Armakunis första stavelse anmärkningsvärt ojapansk. Skulle han förekomma på japanska skulle han få heta Arumakuni (det är oftast -u man använder när man vill antyda vokallöshet).

Så, njä. -Kuni låter iofs som det japanska ordet kuni (国), "land". Men "Arma-"? Det får mig att tänka på luviskans ord arma-, "måne". Men nu tror jag knappast att Armakuni kom från brons- och järnålderns Mindre Asien. Tyvärr.

För övrigt heter ön där det hela utspelar sig inte mindre än "Lin Fen". Mysko, med tanke på att japanska inte har något l-ljud i egentlig mening, och att f bara förekommer som allofon till h framför u. I alla fall i inhemska ord.

Jaja, jag skall sluta :-) Spelet är en klassiker, om än en som inte hållit så väl. Men ändock en klassiker.

fredag 12 maj 2017

Relativ gångerskola

På måndag har vi forskarskolemöte i GT:s exegetik. Det betyder att seminarierna i Lund och Uppsala sammanstrålar (i Uppsala på höstarna och i Lund på vårarna) för att diskutera texter man har framställt. Framför allt brukar det hela vara till för doktoranderna, men denna gång skall vi också ha några bidrag av disputerade forskare. Själv deltar jag med ett litet artikelutkast om hebreiskans, ugaritiskans och akkadiskans relativpartiklar (där jag bitvis bygger vidare på idéer som framlagts av John Huehnergard) - samt om ord för "gång" (som i "antal gånger") på hebreiska och ugaritiska. Där finns nämligen ett par ord som ser ut att vara besläktade, men där ljudlagarna inte riktigt verkar stämma. Och som alla historisk-jämförande språkvetare vet är detta ett stort no-no. Ljudlagarna skall stämma - det bör ju råda Ausnahmslosigkeit, som unggrammatikerna en gång formulerade saken. Alla undantag måste förklaras vetenskapligt. Och det är alltså just det jag försöker göra. Vi får se hur seminarierna ser på mina föreslagna lösningar!

söndag 30 april 2017

På vandring

Hettitiskan - den äldsta i skrift belagda representanten för den indoeuropeiska språkfamiljen - har många roliga ord. Ett av de i min mening skojigaste är ordet iyant-, som betyder "får" (det jag angivit är stamformen - i nominativ singularis blir det iyanz och i nominativ pluralis iyanteš). Saken är den att ordet rent etymologiskt är att förklara som ett particip - i detta fall samma typ av formbildning som vi har bevarad i svenskan i orden på "-ande" och på latin i "-ns, genitiv -ntis" (de där orden vi lånar in som ord med slut på "-ent", "student", "solvent" etc.). Och vilken verbrot är det då som bildar detta iyant-? Jo, den mycket korta roten i- (ursprungligen från den protoindoeuropeiska roten *h1ei-), som betyder "att gå"* (samma hittar vi släktingar till i latinets eo - som i Monty Python-sketchen ur Life of Brian - och grekiskans eími). Alltså: en iyant-  är rent etymologiskt en "gående" eller "en som går". En som vandrar runt, helt enkelt. Rätt bra beskrivning av ett får, om ni frågar mig.


* ... eller också är det den hettitiska variantroten iya-, "att marschera", som är iblandad, men den kommer från samma indoeuropeiska ursprungsrot, och resultatet blir detsamma.

söndag 23 april 2017

Därstädes assessor vid hertigl. mineralogiska sällskapet

Detta med att läsa Hegel - det är svårt, men när man tycker sig komma igenom mannens tunga prosa och ut i ljuset finns där mycket att finna. Inte minst hans sätt att använda mycket egna uttryck förvirrar ("Ich, dieses Ich", "Ansichsein", "Unwesen"). Jag är verkligen imponerad av den svenska tolkningen av Andens fenomenologi av Delaney och Wallenstein. Dessutom måste man älska en författare som har System der Wissenschaft som övertitel - underbart prententiöst - och dessutom presenterar sig  (i ovannämnda översättning) som "Doktor och Professor i filosofi i Jena, därstädes assessor vid Hertigl. Mineralog. Sällskapet och medlem i andra lärda sällskap"

Det var först i vuxen ålder jag insåg att den bild man får av hegelsk filosofi i översikterna ofta är oerhört förenklad och nästan karikerad. Det var en upptäckt för mig, en dörr som öppnades. Jag rekommenderar andra att glänta på densamma.

fredag 14 april 2017

Nätjubel

Den föreläsning jag i måndags höll som del av Lunds universitets 350-årsjubileum kan nu ses på Youtube, här!

onsdag 5 april 2017

Jubel!

På måndag den 10/4 klockan 19 håller jag öppen föreläsning om den gamla Främre Orienten och dess språkvärld som nyckel till religionsstudier - detta som del i Lunds universitetets "jubileumskurs" i och med 350-årsjubileet. Alla välkomna till LUX' aula (Helgonavägen 3 i Lund)! Här kan man läsa mer om det hela, inklusive en liten förhandsintervju med undertecknad!

onsdag 29 mars 2017

Fler samlade ord

Här kommer en liten sammanställning av den senaste tidens "dagens främreorientaliska ord" från mitt Twitter-konto - lägger ut sådana med viss regelbundenhet, för allmänhetens uppbyggnad, och då och då gör jag en sammanställning här (översättningarna är till engelska, iom att det är så jag givit dem å twitter):

Azzun-ha-wa-ta azzuwi saranta iziha - "Horse I added upon horse."
(luvisk fras ur KARATEPE-inskriften, där härskaren Azatiwada skryter med sina insatser)

Azanta ("they loved").
(luviska)

Ydʿt hlk kbkbm ("she who knows the course of the stars").
(ugaritiskt epitet på Pughat, ur Aqhat-eposet)

Sbrdn ("bronze spear maker"), from Hurrian *sipar-ten-, "bronze maker", itself including a borrowing from Akkadian siparru, "bronze".
(ugaritiska)

Pahalati- (from Northwest Semitic Baʿalat, "The Lady", note Luwian h used to render Semitic ʿayin!)
(luviskt gudanamn, som synes inlånat från nordvästsemitiska)

Tarriyanalli- ("third rank officer").
(luviskt ord, inlånat till hettitiska - notera tarri-, släkt med svenskans "tre", om än sannolikt i annat avljudsstadium - om man får tro Eichner - eller med en anaptyktisk vokal, om man får tro Melchert och Kloekhorst)

Prln (probably "diviner", loan from Hurrian *furulinni), title of ʾAttēnu, whose student ʾIlimilku wrote down the Baal Cycle.
(ugaritiska)

Akkuškezzi ("s/he keeps drinking, s/he drinks again and again", imperfective).
(hettitiska, från roten *h1egwh-, "dricka", som även syns i latinets ēbrius, "berusad").

Per-/parn- ("house").
(hettitiska)

Aika-wartanna ("one turn, one lap", cf. the almost identical Sanskrit eka-vartana).
(Mitanni-indiskt ord, bevarat som lån i hettitiskspråkig text om hästträning)

 Xahba-, xãhba- ("grandchild").
(lykiska)

Tideimi ("son").
(lykiska)

Kbatra- ("daughter").
(lykiska, japp, släkt med "dotter")


... och som avslutning på detta inlägg, det fantastiska hettitiska ordet
Paršnili ("like a leopard, in the way of a leopard").

söndag 26 mars 2017

Zelda, Österlen och exil

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om Österlen, inre, andlig exil - och The Legend of Zelda - Breath of the Wild. Läs här!

onsdag 22 mars 2017

Det kom ett paket ...!

Hämtade ett märkligt paket på posten:








Vad kan väl finnas inuti? Låt oss undersöka saken ...





En mystisk låda! The plot thickens ... vad kan väl finnas i den, då?


...







Tadaaa! Där har vi den!

tisdag 28 februari 2017

Unburning Fame finns i sinnevärlden!

Kan förresten lite stolt meddela att min nya vetenskapliga monografi Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible, utgiven i serien Coniectanea Biblica - Old Testament Series på förlaget Eisenbrauns, nu har anlänt från tryckeriet. Boken är huvudresultatet av min av Vetenskapsrådet stödda postdoktorala forskning om indoeuropeisk motivpåverkan i Gamla testamentets värld. I och med att jag just nu är i Tokyo har jag ännu inte hållit boken i min hand, men den går att beställa, och på förlagets hemsida (följ länken ovan) kan man se baksidestexten, omslaget och en sammanfattning av innehållsförteckningen - samt naturligtvis beställa boken!

måndag 27 februari 2017

Bokrea

Kan förresten nämna att min postbarockpunkfantastikroman Den trettonde funktionen (uppföljaren till Serafers drömmar) nu finns tillgänglig till facilt bokreapris, t.ex. 65 kr hos Bokus. Man kan läsa en recension här, om man vill. Bokus har också ett fåtal ex. kvar av den inbundna versionen av Gud är ett verb - tankar om  Gamla testamentet och dess idéhistoria (dock till ordinarie pris).

söndag 26 februari 2017

Oxford, skola och universitet

Här har vi mina två senaste krönikor i Kvällsposten/Expressen. Först har vi en som gör en analogi mellan Lund och Oxford och talar lite om min egen bildningshistoria (och jag vill understryka att Oxford visst har humor!). Och sedan har vi en alldeles ny, som handlar om friheten i att läsa vid ett universitet och vikten av att inse att man inte är fast i de sociala mönster man kanske föll in i under sin skoltid - om hur man kan gå bortom dem, och om ett litet "pep-talk" jag brukar ge min studenter när jag inleder mina hebreiskakurser.

lördag 25 februari 2017

Tjing!

Det var skam till sägandes över en månad sedan jag skrev på bloggen - skälet har varit sjukdom i kombination med stor arbetsbörda. Men nu är jag tillbaka - eller rättare sagt, jag är i just i detta nu i Tokyo. Och härifrån skall jag väl ha ett och annat att skriva! Sitter just och läser den skojiga boken How to Sound Intelligent in Japanese, som innehåller fullt med exempel på mer "abstrakt" japanska, japanskspråkiga diskussioner om vetenskap, religion och annat som man inte alltid hittar i handböckerna. Roliga grejer. Återkommer snart! Här skall bli fart å bloggen igen!

torsdag 12 januari 2017

Orphan often 'Ophan.



Mit kära hustru spelar just nu om Final Fantasy XIII. Slutbossen i detta spel är en jättelik, övermänsklig varelse (en så kallad Fal'Cie) med det ståtliga namnet Orphan. I den engelskspråkiga versionen av spelet motiveras detta namn med att varelsen och dess gelikar övergivits av sin gudomlige skapare, som de därför medelst ganska brutala medel vill återkalla till världen. Alltså Orphan, "föräldralöst barn".

Men se, det är lite mer komplicerat än så. I den japanska originalutgåvan av spelet heter bossen Ôfan, vilket i och för sig definitivt kan transkriberas till engelska "Orphan" (eller snarare: som skulle kunna vara en japansk återgivning av det engelska ordet). Men här finns nog en andra undermening också, nämligen en referens till den hebreiska bibelns övernaturliga ʾôphānîm, "hjul" (i singularis ʾôphān), som Hesekiel ser i sin majestätiska tronvision i Hesekiel kapitel 1. Mycket riktigt ser Orphan - särskilt i den sista versionen man möter - ut som ett stort hjul. Final Fantasy-spelen är fulla med mer eller mindre välhanterad judeokristen symbolik, så de övervärldsliga "hjulen" är säkert vad som åsyftas här. Men att det också går att tolka som "Orphan" gör ju inte saken sämre. Är namnet hebreiska eller engelska?




Svar: ja.

lördag 7 januari 2017

State of Play-recension

Ny recension av The State of Play, antologin om tv-spelskultur där jag medverkar med en artikel om gnostiska och gammaltestamentliga referenser i japanska rollspel. Jag har i artikeln bytt förnamn till Oli, men det förlåter jag gärna, med tanke på de vänliga orden om mitt bidrag. Läs här!

måndag 2 januari 2017

Språk i bokhandel

Gott nytt år på eder! Jag kommer här med årets första skriveri, nämligen en drapa i Kvällsposten/Expressen om språk i bokhandlar och å TV! Läs här!