I Baals land på väg att bli klart

Håller just på att avsluta undervisningen på kursen "I Baals land - den kanaaneiska religionen och dess texter", där vi sysslar med ugaritisk religion och mytologi. Det är väldigt kul att få hålla en kurs där jag får använda så mycket ugaritiska - de fornnordvästsemitiska orden virvlar genom luften. Vi har diskuterat de stora mytologiska texterna - Baal-cyckeln, Aqhat och Kirta - och även många korta ugaritiska texter (till och med en av mina favoriter, KTU 1.78, som jag själv skrivit en vetenskaplig drapa om - publikationen av ett anförande jag höll vid en kongress i Bath anordnad av University of Wales, Trinity Saint David). Idag pratade vi om reception av "ugaritoida" motiv i Gamla testamentet. Nytt för denna gång (kursen har givits en gång tidigare, 2010) är att vi också skall diskutera "modern kanaaneisk" rekonstruktionistisk religion, som ännu ett exempel på reception, om än i en hel annan kontext än GT. Sådant blir det imorgon, närmare bestämt (eller mja, idag, iom att jag min vana trogen skriver detta efter midnatt).

Stormgudsteofani à la Ugarit

På måndag skall jag lägga fram lite ny forskningstext i det lundensiska GT-exegetiska seminariet. Där kommer bland annat följande vackra text att figurera (ur den ugaritiska Baal-cykeln,
KTU 1.4 VII 31-41):


qlh qds trr arṣ                                                                                      

 ṣat [špt]h ġrm aḫšn                                                        

  ( ... ) 

 bmt arṣ tṭṭn                                                                                           

 ib bʿl tiḫd yʿrm                                                                                     

 šnu hd gpt ġr                                                             

 ( ... )

 ydh k tġḏ                                                                                                                   

  arz b ymnh                                                                                          

... vilket jag återger på engelska som:

His holy voice shakes the earth,

the issue of his lips makes the mountains fear.

The heights of the earth quake. 

The enemies of Baal take to the forests, 

the haters of Haddu to the slopes of the hills. 

His hand shakes,

the cedar in his right hand.

Stormguden dundrar ...

KNUT

För eventuella intresserade kan jag såhär lite i elfte timmen meddela att jag idag (den 26:e oktober) håller ett föredrag om "Det uttorkade landet och de uttorkande verben - död, återuppståndelse och Baal i Bibeln och Syrien" hos arkeologstudentföreningen KNUT. Det hela går av stapeln på Arkeologicum i Lund (Sandgatan 1) klockan 18.00 (man får gå in genom källaringången, har jag förstått). Kom gärna och lyssna!

You give me fever

Jag har gått och blivit förkyld - danniš marṣāku , som vi säger på akkadiska ("jag är mycket sjuk"). Eller ganska, i alla fall. Det irriterar mig: jag skulle vilja sätta igång med arbetet på avhandlingskapitlet om den ugaritiska texten KTU 1.12 igen - den där stormguden Baal möter sitt öde i kamp med två fula monster som drar runt i vildmarken, blir febrig och kollapsar (denna feber analyserar jag som kopplad till torkemotivet - torkan själv uppträder senare i texten). Är ganska nära att avsluta det kapitlet, och jag skall presentera det på minikonferens/samseminarium i Uppsala senare i månaden. Gäller att bli frisk snart - och att inte bli lika febrig som Baal blir i texten!

Brännande barn

Arbetar just nu med ett avhandlingskapitel om den mycket egenartade ugaritiska texten CAT/KTU 1.12, som berättar om hur Baal träffar på några tjurliknande odjur i vildmarken, blir alldeles upptänd av begär efter dem (av lite oklara skäl - men stormguden i fråga har i andra texter en märklig sexuell preferens för kvigor, så det är kanske inte så förvånande ändå) och sedan, tycks det, kollapsar och (kanske) dör som ett resultat av sitt möte med dessa egendomliga varelser. När denna kalamitet inträffar verkar det som om hela landet (i vanlig ugaritisk ordning) drabbas av torka i sympati. Tre av mina favoritverb för brännande hetta, ṣḥr, ḥrr och šḫn, förekommer i denna text och beskriver hur landet torkar ut och hur Baal bränns av feber. Helt rätt grejer för min avhandling, med andra ord ;-)

De där monstren verkar inte så trevliga; innan de föds klagar deras blivande mödrar till högguden El på följande sätt (jag ger översättningen ur min avhandling):

kbdn . il . abn
kbd k išt . tikln
ṯdn . km . mrm . tqrṣn

“Our livers, El our father,
they eat (our) liver like fire,
they consume our breasts like worms [?].”

Så lagom mysiga barn, det där.

EVIL PRAYER!

Har idag hållit den första föreläsningen (tre timmar, puh!) på min kurs I Baals land - den kanaaneiska religionen och dess texter. Det var väldigt kul att få tala ugaritologi inför studenterna och läsa upp texten om Elias kamp mot Baalsprofeterna på Karmel i 1 Kung 18 som liten stämningsbild av den hätska motsättning som GT:s historiska författare vill projicera mellan Baal och JHVH. Detta känns lovande!

Kan för övrigt inte undanhålla er den här engrishen - den talar till mig både som religions- och språkvetare på något sätt. Man får en känsla av något slags kvasisatanisk mariologi - om nu det finns!

Föredragspuff

Imorgon talar jag alltså om Kanaaneisk religion på konstateljé E i på Amiralsgatan Amiralsgatan 31 i Malmö, klockan 19.00. Kom och hör "om den kanaaneiska religionen, om gudar som Anat och Baal, som i den judeokristna traditionen uppfattats som avgudar och demoner, och om de bevarade texter som berättar hur dessa gudar lever, dör och kämpar om makten. Sedan 1928 har texter upphittats i dagens Syrien som berättar om denna idag nästan glömda religion, som lämnat avtryck i judendom, kristendom och esoterism ända in i vår tid, och vi kan än idag spåra dess inflytande."

På gång

För övrigt, några saker som är på gång:

* på måndag drar jag till Stockholm för tvinspelning med celebert sällskap ...

* och på torsdag den 3 juni klockan 19.00 håller jag ett litet anförande om Baal, Anat och arvet från den kanaaneiska religionen på den eminenta Konstateljé E på Amiralsgatan i Malmö.

* Och i onsdags var jag med och gjorde stan osäker (nåja, lite i alla fall) på Språktidningens konferens Språkforum. En sammanfattning av vad som där utspann sig kan man hitta på den här bloggen, som bland annat nämner att jag "for runt på scenen som ett Jehu", vilket absolut kan vara sant och blir skoj för en exeget som genast tänker på Jehus revolution på 840-talet f.Kr. Detta med "ett Jehu" är onekligen en intressant utveckling - jag har för mig att Strindberg nöjer sig med det mer korrekta (men mindre underhållande) "som Jehu".


* Här har vi för övrigt Svenska Dagbladets anmälan av den förnämliga svenska utgåvan av Columellas De re rustica ("Om jordbruk") som utkommit i början av året - anmälan är av ingen mindre än den saknade Sture Linnér. I boken medverkar bland annat en viss Örjan Wikander, som både är far till undertecknad och medförfattare till romanen Poeten och cirkelmakaren!

Drömskt och bevingat

Man kan fortfarande göra en sen anmälan till min sommarkurs om Baal och den kanaaneiska religionen. Se här!



Och ... här kommer en liten första försmak och stämningsbild ur något som ligger mig varmt om hjärtat men ännu är i pipelinen, så att säga. Mer information om detta kommer senare - men nu får ni hålla till godo med denna lilla antydan:


”Vi vaknade ur årtusenden av medvetslöshet och började till sist förstå världen omkring oss. Vi lärde oss att behärska naturen, att bygga städer högre än de berg som födde oss. Vi uppförde fabriker och konsthallar, operasalar och befästningstorn; vi skapade maskiner som kunde tänka mer fulländat än de hjärnor som konstruerat dem. Vi lade under oss allt i vår väg, tills vi inte längre såg något enda ting som var kvar att betvinga. Då, till sist, började vi förstå att insikt i livet kanske var detsamma som insikt i döden. Vi förstod att bara en sak återstod att övervinna: vår egen mänsklighet. Men kanske var vi förhastade i våra förhoppningar: Guds och evolutionens kvarnar mala långsamt, men de mala säkert."

- Doktor Nuraddin Cardano

Baal-folder

Här har vi en vacker reklamfolder för sommarkurserna på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, där man bland annat kan läsa presentation av min kurs "I Baals land - den kanaaneiska religionen och dess texter" (jag gillar verkligen bilden, för övrigt!)

Vilket Set

En av de mest centrala gestalterna i den fornegyptiska religionen var guden Set (som ses på bilden ovan). Hans domäner var öknen och det oordnade landet, men i tidigare former av religionen sågs han ändå som en "good guy" - det var först senare han demoniserades ganska kraftigt (vilket bland annat framhävdes i myten om hans konflikt med Osiris). Dessutom identifierades han inte så sällan med den nordvästsemitiske Baal, något som gör honom intressant för mina studier.

Vad vi skall tala om här är Sets namn - och i synnerhet dess uttal. Namnformen vi använder är ganska sen; den kommer från den grekiska återgivningen Sēth, en variant av koptiskans Sēt. I klassisk egyptiska förekommer namnet i ett antal olika varianter: några av de vanligare är Śtš, Stš, Śtẖ, Sty, Śtḫ och Śwtḫ .

Eftersom fornegyptiskan inte markerar vokaler i skriften blir det svårt att bara utifrån dessa varianter avgöra hur namnet uttalades i klassisk tid. Som synes ovan varierar namnet ganska ordentligt även i sitt konsonantskelett: ofta (men inte alltid) har det något slags h-ljud i slutet. Detta är ibland ḫ, som uttalades ungefär som ett tyskt ach-ljud. Men ibland är det istället ẖ, vars uttal är ganska osäkert: troligen uttalades det h-et längre fram i munnen, kanske ungefär som tyskans ich-ljud. Och i vissa fall övergick h-ljudet till ett š, som i engelska ship - och ibland föll det uppenbarligen bort helt (som i vår form Set).

Men hur var det nu med vokalerna? Vi vet alltså att man i grekisk tid hörde en ē-vokal, men detta är troligen inte det "ursprungliga" uttalet. Det vet vi därför att namnet finns transkriberat till akkadisk kilskrift - som återger vokaler. Då dyker namnet upp som Šutaḫ. Vi vet dessutom från andra håll att den klassiska medelegyptiskans u i senare tid skiftades till ett ē. Detta är en allmän ljudlag, som gör att det egyptiska ordet för "sanning" (det ord som i dagligt tal brukar återges "maat") på koptiska blir mēe fast vi genom antika transkriptioner vet att det i klassisk tid uttalades något i stil med muʔʕa(t).

Alltså brukar man anta ett u i guden Sets namn, vilket också passar väl med stavningsvarianten Śwtḫ . Ett sannolikt klassiskt uttal är alltså *Śutaẖ eller *Śutaḫ, alltså vad vi med "vanliga bokstäver" skulle återge ungefär som Sutach.

Och tvärtemot vad vissa skulle kunna tro är dyrkan av denne gud alls inte helt död. Se till exempel här!