E-Secunda

De senaste dagarna har jag bland annat sysselsatt mig med att ordna med saker inför den kommande ebokspublikationen av I döda språks sällskap, Orden och evigheten och Poeten och cirkelmakaren. Om inte alltför lång tid väntas alltså dessa tre volymer finnas elektroniskt köp- och nedladdbara till en pad nära dig, vilket är kul i och med att de alla utgått ur de flesta bokhandlars sortiment vid det här laget. I döda språks sällskap (och min ugaritiska översättningsvolym Kanaaneiska myter och legender) finns dock köpbar som print-on-demand-utgåva, som man kan beställa t.ex. via AdLibris.

Och så undervisar jag intensivt på årets hebreiskakurs - fast med en ny lärobok, som är en mycket trevlig bekantskap. Men det är inte helt lätt att ställa om sin inre, fast inlärda ordning i vilket allt skall läras ut. Den nya boken har en helt annan ordning på många grammatiska fenomen, så läraren (dvs. jag) måste öva i att "tänka baklänges". Säkert utvecklande! Och Engnells gamla hederliga grammatik behåller vi i alla fall.

Har också på sistone gått ned mig ganska ordentligt i den klassiska hebreiskans historiska vokalutvecklingar (bland annat utifrån en studie av Origines' Secunda) - jag har hållit på med det där galet fantastiska språket i halva mitt liv, och det finns fortfarande ständigt nya saker att upptäcka! Och hör och häpna - boken har en facebooksida (hittills bara med en "like", nämligen yours truly, men ändå)!

Programpunkten

Här har vi den officiella programposten för mitt föredrag på årets bokmässa!

Jag åter på bokmässan

På årets upplaga av Bok och biblioteksmässan i Göteborg är jag med och håller ett anförande. Klockan 14:45-15:05 fredagen den 24 september pratar jag om följande:

"Att vara öfverdrifvet ålderdomlig: om gamla språk och arkaiskt språk som lyckat och misslyckat stilmedel i skönlitteraturen, populärkulturen och öfverallt omkring oss. Ola Wikander resonerar kring hur latin, hebreiska och mer eller mindre lyckad gammalsvenska skapar färg i dagens värld."

Det blir alltså lite funderingar kring fornspråk och litteratur bl.a. (men inte enbart) med utgångspunkt från Poeten och cirkelmakaren och Orden och evigheten. En och annan bok signerar jag nog också. Det hela går av stapeln vid Grafiska Torget, som har monternummer G02:22. Man hoppas vi ses där!

Kul om roman

Mitt i all denna villervalla är det roligt att se att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren - en antik skröna har framkallat så här trevliga reaktioner från den yngre läsargenerationen. Sådant värmer författarens hjärta.

På gång

För övrigt, några saker som är på gång:

* på måndag drar jag till Stockholm för tvinspelning med celebert sällskap ...

* och på torsdag den 3 juni klockan 19.00 håller jag ett litet anförande om Baal, Anat och arvet från den kanaaneiska religionen på den eminenta Konstateljé E på Amiralsgatan i Malmö.

* Och i onsdags var jag med och gjorde stan osäker (nåja, lite i alla fall) på Språktidningens konferens Språkforum. En sammanfattning av vad som där utspann sig kan man hitta på den här bloggen, som bland annat nämner att jag "for runt på scenen som ett Jehu", vilket absolut kan vara sant och blir skoj för en exeget som genast tänker på Jehus revolution på 840-talet f.Kr. Detta med "ett Jehu" är onekligen en intressant utveckling - jag har för mig att Strindberg nöjer sig med det mer korrekta (men mindre underhållande) "som Jehu".


* Här har vi för övrigt Svenska Dagbladets anmälan av den förnämliga svenska utgåvan av Columellas De re rustica ("Om jordbruk") som utkommit i början av året - anmälan är av ingen mindre än den saknade Sture Linnér. I boken medverkar bland annat en viss Örjan Wikander, som både är far till undertecknad och medförfattare till romanen Poeten och cirkelmakaren!

Hebreiska dörrböner

I det senaste numret av Språktidningen bidrar jag med en liten utläggning om den klassiska hebreiskans egenheter (som ju ligger mig mycket varmt om hjärtat) - detta i anslutning till en annan artikel om modern hebreiska. I samma nummer är också min nya bok Orden och evigheten trevligt recenserad, för övrigt.

Har ibland fått förfrågningar om vad det ena eller andra heter på hebreiska (t.ex. för tatueringar och liknande!). Då uppstår ju alltid frågan "vilken sorts hebreiska"? I grunden kan man dela in språkets historia i fyra epoker:

1) Bibelhebreiska ("klassisk hebreiska")
2) Mishnahebreiska (rabbinsk hebreiska)
3) Medeltidshebreiska
4) Modern hebreiska (israelisk, framför allt)

Dessa varianter skiljer sig en hel del från varandra, både vad gäller uttal, böjningsformer och (kanske framför allt) syntaktiskt struktur. Den moderna hebreiskans syntax ligger på många sätt närmare europeiska språks än de tidigare formernas, till exempel. Och av den klassiska hebreiskans invecklade och svårbegripliga tempussystem har det moderna språket knappt ett spår.

Att försöka skriva på klassisk hebreiska är en rolig övning. Just det fick jag göra när jag och min far skrev vår antika roman Poeten och cirkelmakaren, där det förekommer en hel del improviserade böner och liknande på det heliga språket. Det var ganska skoj att skriva ihop en någorlunda bibelhebreisk bön om att Gud måtte öppna ett par stängda dörrar för en när man är jagad av romerska soldater, i sann Life of Brian-anda ...


(det där med tatueringar på klassisk hebreiska är för övrigt särskilt lustigt med tanke på att just den sortens märken och kroppsmodifikationer ju anses förbjudna i judisk tradition, baserat på förbudet i Leviticus 19:28 ...)

Plotiopedia

Plotius Tucca, den historiske av de två huvudpersonerna i den wikanderska antikromanen Poeten och cirkelmakaren, har en sida på den engelska Wikipedian - och nej, det var inte undertecknad som framställde den. Artikelns uppgift att Tucca skulle ha skrivit verket De Morte är jag dock skeptisk till - det sattes nog samman av hans kollega Lucius Varius Rufus. Tucca finns (naturligtvis!) också på tyska.

Poeten och talboken

Jag noterar att min och min fars antika spionroman Poeten och cirkelmakaren nu finns inläst som talbok av TPB (vilket man kan se på denna digra sida). Denna inläsning måste jag lägga vantarna på - det vore kul att höra det hela! Det hela skall enligt uppgift ta 8 timmar och 32 minuter att lyssna på - se där.

Det har också gjorts en inläsning av I döda språks sällskap, men den har jag bättre koll på. Det är nämligen undertecknads egen röst man hör där - det var liksom det lättaste sättet att lösa det hela ...!

Cirkelmakargrav

På den här sidan kan man läsa lite om den plats (nära Hatzor HaGlilit) där traditionen hävdar att Choni Cirkelmakaren är begravd. Där återges också en av de två berättelserna om hans död (den andra finns hos Josephos, och handlar om hur han blev dödad därför att han vägrade använda sin bönemakt för att gynna den ena sidan i ett inbördeskrig). Choni är i min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren läromästare till en av huvudpersonerna, den ganska tvehågsne mirakelmakaren Jechiel Cirkelmakaren, som år 37 f.Kr. blir bekant med den romerske poeten Plotius Tucca och ger sig ut på äventyr till Jerusalem. Beskrivningen av hur Choni skapade regn genom att rita en magisk cirkel och be till Gud bildar bakgrunden till prologen i vår bok. Själv är jag kanske lite skeptisk till huruvida han verkligen ligger i den där graven, men vem vet?

Ett trespråkigt Iudaea

Åt språksituationen i Galiléen och Judéen kring början av vår tideräkning har mycket intresse ägnats, ofta på grund av den klassiska frågan om vilket språk Jesus från Nasaret talade. Många gillar att försöka föreställa sig hur det egentligen kan ha låtit, så att säga. Det svar man brukar få är att Jesus talade arameiska, och så långt är saken helt okontroversiell. Naturligtvis gjorde han det: det finns till och med citat insprängda i Nya testamentet som tycks vara traderade uttalanden han skall ha gjort på detta språk, transkriberade till grekiska bokstäver. De kändaste av dessa är nog talitha koum ("flicka, res dig!") och de berömda orden på korset, eli eli lama sabachthani ("min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig", i sig en arameisk återgivning av det hebreiska 'ēlî 'ēlî lamâ ʿazavtanî, från inledningen till Ps 22).

Man brukar ofta hävda att hebreiskan, det gamla israelitiska språket, började dö ut redan under den s.k. Babyloniska fångenskapen på 500-talet f.Kr., då arameiskan började sprida sig som allmänspråk över hela Främre Orienten och dessutom talades utbrett i Babylon. Detta med spridningen är säkert helt sant, men det är inte alls lika klart att hebreiskan helt dog ut så tidigt. Sedan Segals epokgörande Grammar of Mishnaic Hebrew och andra verk har det börjat stå mer och mer klart att hebreiska (särskilt i den så kallade mishnaiska dialekten, som troligen var mer nordlig än den klassiska bibelhebreiskan) nog talades i vissa sammanhang ända in i det första århundradet av vår tideräkning. Detta antyds av de diskussioner (på hebreiska) som förs i Mishna, den första delen av den judiska lagkoden Talmud. Dessa samtal har karaktären av levande diskussioner som traderats, inte av mekaniskt skrivna texter på ett dött språk. Likaså har det visat sig att den judiske upprorsledaren Bar Kokhba under sitt uppror på 130-talet e.Kr. korresponderade på både hebreiska och arameiska, samt på grekiska, som i och med hellenismen spreds över hela östra medelhavsområdet. Detta visar att alla tre språken hade sina levande sfärer fortfarande vid denna tid, och att hebreiskan nog levde några hundra år till innan den blev ett helt lärt språk. Antagligen var arameiska och grekiska mer dagliga språk, medan hebreiskan mer reserverades för högtidligare tillfällen - men detta vet vi naturligtvis inte säkert. Man kan också notera att judarnas hebreiska och arameiska vid denna tid kraftigt påverkade varandra, och tidiga judiska texter har ofta en tendens att blanda de två ganska nära besläktade språken på ett ganska intressant sätt.

Denna förvirrande språksituation försöker jag och min far avbilda i vår äventyrsroman Poeten och cirkelmakaren - en antik skröna, som till stor del utspelar sig i Palestina år 37 f.Kr. När de judiska huvudpersonerna talar "vanligt" är det på arameiska (vilket "återges" som svenska - kunde Tolkien så kan väl vi!), men då och då går de över på hebreiska - och det var verkligen en rolig sak att få skriva litegrann på klassisk hebreiska, kan jag säga! I kontakterna med ickejudar dyker också lite grekiska upp här och där (även om kunskaperna i det språket inte alltid är helt perfekta hos bokens personer...). Här och där blir figurerna tvungna att översätta åt varandra.

Den antika världen var på många ställen mycket mångspråkig: om Bar Kokhba kunde tre språk, då kan man tycka att vi idag också borde ha tid för sådant, inte sant?

Förtjent witterhetsidkare

Jag fick just i min brevlåda den ytterst trevliga nyheten att jag av Svenska Akademien utvalts till årets mottagare av Zibetska priset på 70 000 kr. Priset utgår från de av akademiledamoten Christoffer Bogislaus Zibet (1730-1809) efterlämnade donationsmedlen, och utdelas "åt någon förtjent witterhetsidkare".

Och så skriver judaistik.nu om den talmudiska berättelsen om cirkelmakaren Choni, som inspirerade mig och min far till vår roman Poeten och cirkelmakaren - en antik skröna.

Poeten och cirkelmakaren i Arvika nyheter och Nerikes Allehanda

Roligt är att hitta trevliga saker i efterhand. Sötte på två trevliga recensioner av min och min fars antikroman Poeten och cirkelmakaren som jag inte sett tidigare. Den ena var ur Arvika Nyheter, som säger att "Herrarna Wikander har roat sig och sina läsare med en livfull och fantasirik skildring [...] Det vilar nog lite av studentspexets anda och humör över boken. Ibland bir handlingens trådar lite väl intrasslade, men i stort sett accepterar nog läsarna detta, och då kan de roa sig med denna respektlösa lek med en bister verklighet."

Nerikes Allehanda skriver:
"Undertiteln är "En antik skröna" och en skröna är just vad det här är, en underhållande sådan. Författarna har satt in några fiktiva personer mitt i verkliga händelser, bland personer som funnits på riktigt och berättar på så vis en egen historia [...]
Det kunde ha blivit så fel, ett enkelt sätt att sälja en historia på, men författarna Örjan och Ola Wikander har i stället gjort historieberättandet på ett intelligent och roligt sätt."

Cirklar i säden - cirkelmakare finns än idag!

Den judiske cirkelmakaren, undergöraren och huvudpersonen Jechiel ben Amittai i min och min fars antika roman Poeten och cirkelmakaren skulle nog bli förvånad om han hade kunnat se hur hans yrke ("cirkelmakaren") beskrivs på websidan www.circlemakers.org. Tyvärr handlar det inte om någon fiktiv gudsman från 30-talet f.Kr. som i vår roman utan om fenomenet med så kallade "Crop Cicles" - stora mystiska cirklar i sädesfält. Se där hur språkliga begrepp kan vandra: I Talmud (och senare i romanen) är en cirkelmakare en person som ritar en cirkel på marken och ber Gud om regn eller andra nyttigheter, men idag är det en person som gör märkliga cirklar i säden - cirklar som senare kan få folk att tro att UFO:n varit framme. Outgrundliga äro vokabulärens vägar.

Och så har tidningen Vi frågat företrädare för olika akademier (svenska, gastronomiska, deckar-, serie- etc.) efter bra julklappstips. Gunnel Engvall från Kungliga Vitterhetsakademien tycker att min bok om indoeuropeiska språk är en bra gåva under granen - se där! Och här är länken.

Indoeuropeiskt omtryck och romanrecension från Kumla (!)

Min bok Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia har sålt mycket bra, och nu är en nytryckning på gång!

Och Kumla biblioteks blogg har en mycket glad recension av min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren. Läs recensionen här!

Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi

Recensionen av Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi som jag nämnde i förförra posten finns faktiskt tillgänglig på nätet, här.

Det skrivna samlas på hög

Under min bortovaro på kanten av Österlen (idylliskt som bara den - jag ägnade mig åt skönlitterärt skrivande, luviska och japansk tvspelskultur) har diverse skrivits om mina alster. Här recenserar Expressen Ett träd med vida grenar och gör också reklam för den blogg ni nu läser. Forskning och Framsteg har också recenserat boken i sin pappersutgåva, och om detta skriver Östen Dahl på lingvistbloggen, där han diskuterar huruvida man bör säga proto- eller urindoeuropeiska: faktum är att jag växlar lite i boken ;-)
Man ser också på Populär Arkeologis hemsida att de i senaste numret recenserar min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren, men av den recensionen får man bara se början - vi får väl se vad pappersutgåvan har att säga!

Och man tackar för alla gratulationer!

Poeten och cirkelmakaren i Blaskan

En ny recension av Poeten och cirkelmakaren finns i nättidningen Blaskan. Det är smickrande att romanen kallas "en av årets roligaste svenska äventyrsromaner".

Den som gör cirklar

Jag kan tänka mig att en del som har läst om min och min fars antika äventyrsroman Poeten och cirkelmakaren kan ha undrat vad detta "cirkelmakande" egentligen handlar om. Läser man romanen får man i och för sig en viss genomgång av termens historia, men i detta forum kunde det passa att göra en lite mer språklig utläggning av den.

Ordet "cirkelmakaren" är ett sätt att återge det hebreiska ordet hamme‘aggel, som används som benämning på undergöraren Choni, som nämns i en passage i Talmud (Mishna Ta‘anit 3:8) för att han en gång under en torkeperiod ritade en cirkel på marken, steg in i den och upplyste Gud om att han inte tänkte flytta sig föränn regnet föll. Vilket Gud naturligtvis lät sig övertygas av och sände regnet. Den ene av huvudpersonerna i vår bok är lärjunge till denne Choni, och är alltså "cirkelmakare" också han.

Men ordet då? Jo, hamme‘aggel har för det första den bestämda artikeln ha-, med geminering (dubblering) av nästa konsonant (vilket inte alltid återges i transkriptioner). Kvar får vi då me‘aggel. Detta ord är ett aktivt particip, bildat av den intensiva pi‘el-stammen av en verbrot ‘-g-l. Pi‘el-stammen markerar ofta en transitiv handling eller liknande, och den markeras bland annat genom att den andra av rotens två "radikaler" (grundkonsonanter) dubbleras, vilket vi ser i me‘aggel, där g dubblerats. Och själva roten har att göra med "rundhet", "cirklar", "rullande" saker och liknande. Alltså bli det hela "den som gör en cirkel", "becirklaren" eller - Cirkelmakaren!

Poeten och cirkelmakaren i Barometern

Barometern/Oskarshamnstidningen har en mycket trevlig recension av Poeten och cirkelmakaren - de tar särskilt upp bokens arv hos Horatius och vill gärna läsa en uppföljare... Läs här!

Poeten och cirkelmakaren - recension i DN

Jonas Thente gillar Poeten och cirkelmakaren i Dagens Nyheter från igår. Han tyckte att den var en "föredömlig" och "trovärdig" framtällning av livet i Palestina år 37 f.Kr. Han noterar också med uppskattning våra blinkningar till Life of Brian, vilket gör mig glad.