"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
måndag 18 juni 2012
Brev till GU
Det här budskapet sände jag igår till Göteborgs universitet:
Bästa universitetsföreträdare!
Jag skriver till er apropå den föreslagna nedläggningen av undervisningen i klassisk grekiska och flera andra språk (italienska, ryska, fornkyrkoslaviska) vid Göteborgs universitet. Nyheten om detta förslag är mycket oroande – alla dessa språk representerar substantiella delar av den västerländska kulturkanon, och ett upphörande av undervisningen i dem skulle vara ytterst olyckligt. Vad gäller studierna i klassisk grekiska tål det verkligen att påpekas vilken central roll detta språk haft för hela den västerländska idéhistorien: på grekiska formulerades många av de tankar som legat till grund för Europas och på sikt världens tänkande under millennier. På grekiska skrevs så skilda skrifter som Platons dialoger, de homeriska eperna och Nya testamentet. Att modern universitetsutbildning behöver kunna ge tillgång till dessa borde vara självklart. Studier i ämnen som antik grekiska och övrig klassisk humaniora bildar en del av samhällets vetenskapshistoriska och kanoniska lärdomsstöttepelare, de garanterar vår kulturella och tankemässiga kontakt med vår egen historia – men inte bara detta: studiet i antika texter ger oss ett ojämförligt material för att reflektera över vad det är att vara människa idag. Endast genom att konfronteras med äldre tiders tankar kan vi sätta våra egna i perspektiv, och i Europas fall har otroligt många av dessa centrala tankar tänkts och skrivits ned just på grekiska.
Den klassiska grekiskan är också ett livsnödvändigt verktyg för många andra ämnen: historia, antikvetenskap, idéhistoria, religionshistoria, olika grenar av teologi … ja, listan kan göras mycket längre. Detsamma gäller naturligtvis även de andra språken som nu hotas av nedläggning. De representerar oersättliga idéhistoriska och kulturella värden och är delar av det som bygger upp vår moderna värld. Jag hoppas att nedläggningsbeslutet inte genomförs. Europas språkliga, kulturella och idémässiga historia och nutid är värda att försvara – ja, nödvändiga.
fredag 15 juni 2012
Grekiskan i Göteborg!
Nu hotas återigen de klassiska språkstudierna. Vid Göteborgs universitet planerar man nu att lägga ned undervisningen i klassisk Grekiska, fornkyrkoslaviska samt ryska och italienska. Grekiskan - ett av den västerländska idéhistoriens grundspråk - kommer alltså kanske inte längre att kunna studeras i Göteborg. Tragiskt. Mer än tragiskt. Vilken språklig kultur som hotas i Göteborg! Måtte man inte låta besparingsivern radera ett sådant arv!
Vad gäller vikten av studier i klassisk humaniora citerar jag vad jag själv skrivit i artikeln "Antihumanismens spöke":
Men vad har då humaniora för värde? De ger ju inga rymdfärder, telefoner eller mediciner. De skapar ingen tydlig avkastning i statsfinanserna (även om den faktiskt ofta kan visa sig göra det indirekt). De bär inga vita rockar och ger sällan nobelpris. Så vad är egentligen deras raison d'être? Svaret är naturligtvis enkelt. Den humanistiska bildningen och forskningen är kunskapen i inget mindre än det som gör människan till människa. De som forskar i människans särart, hennes specifika väsen och varande är inte evolutionsbiologerna - utan humanisterna. Det en humanist studerar - mänsklighetens kulturer, tankar, filosofi, berättelser, religioner, lämningar och språk - är just de ting som skiljer människan från alla andra varelser på vår planet. Det den humanistiska forskningen studerar är därför i förlängningen själva mänsklighetens natur. Förr oss som är födda till människor borde knappast något större finnas.
Läs om vad DN skriver - och läs grecistiske bloggvännen Venanzios utmärkta brev till universitetsadministrationen! Jag skall själv skriva ihop något om detta under kvällen och morgondagen, hade jag tänkt.
Det finns en namninsamling mot denna oövertänkta och oroande utveckling. Gör din röst hörd, säg att du vill ha grekiskan och de andra språken kvar! Här är den!
Vad gäller vikten av studier i klassisk humaniora citerar jag vad jag själv skrivit i artikeln "Antihumanismens spöke":
Men vad har då humaniora för värde? De ger ju inga rymdfärder, telefoner eller mediciner. De skapar ingen tydlig avkastning i statsfinanserna (även om den faktiskt ofta kan visa sig göra det indirekt). De bär inga vita rockar och ger sällan nobelpris. Så vad är egentligen deras raison d'être? Svaret är naturligtvis enkelt. Den humanistiska bildningen och forskningen är kunskapen i inget mindre än det som gör människan till människa. De som forskar i människans särart, hennes specifika väsen och varande är inte evolutionsbiologerna - utan humanisterna. Det en humanist studerar - mänsklighetens kulturer, tankar, filosofi, berättelser, religioner, lämningar och språk - är just de ting som skiljer människan från alla andra varelser på vår planet. Det den humanistiska forskningen studerar är därför i förlängningen själva mänsklighetens natur. Förr oss som är födda till människor borde knappast något större finnas.
Läs om vad DN skriver - och läs grecistiske bloggvännen Venanzios utmärkta brev till universitetsadministrationen! Jag skall själv skriva ihop något om detta under kvällen och morgondagen, hade jag tänkt.
Det finns en namninsamling mot denna oövertänkta och oroande utveckling. Gör din röst hörd, säg att du vill ha grekiskan och de andra språken kvar! Här är den!
lördag 2 juni 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)