Har just färdigställt en tenta för mina studenter som läser den hebreisk-exegetiska textkursen i vår. Valda texter ur Exodus, Jesaja och Psaltaren handlar delkursen om (den förra koncentrerade sig helt på Genesis). Det är ett invecklat arbete att sätta ihop en god tentamen, om man vill göra det med lite stil. Den skall testa olika förmågor (i detta fallet språkliga, religionshistoriska, textexegetiska, textkritiska) - och med lite tur skall studenten faktiskt lära sig något på att genomföra tentan också. Det är ett grannlaga arbete.
Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.
En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!
"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
söndag 27 maj 2018
Ditt och datt
Etiketter:
exegetik,
exodus,
Genesis,
Jesaja,
Pro Futura Scientia,
psalmer,
recension,
recensioner,
tentamen,
undervisning
söndag 6 maj 2018
Fragment om att "låta texten vara död"
Ett litet fragment ur något kommande:
Själv brukar jag
alltid säga att mitt ideal är att ”låta texten vara död” – genom att
främmandegöra den kan vi paradoxalt närma oss tankevärldar hos människor som
levde i helt andra historiska kontexter och uppfostrades med ideal som till
stor del avvek från dem som idag är allmänna i västvärlden. Just genom att
verkligen se hur dåtidens människor skilde sig från oss – och detta gäller
naturligtvis oavsett vilken språkfamilj deras språk tillhörde – kan vi se vad
som är allmänmänskligt och vilka idéer som de forntida författarna faktiskt
försökte få fram och vilka de förutsatte som självklara, fast dessa
”bakgrundsidéer” kanske är de som står ut tydligast i relief för en modern
läsare.
Just så är det när man läser mycken gammal litteratur från Främre Orienten. Det är en värld som är mycket främmande för nordvästra Europa av idag, och det måste man också erkänna. Men när man har gjort det kan man också sluta att helt koncentrera sig på dessa iögonenfallande värderingsskillnader och istället fundera kring de budskap texterna faktiskt ådagalägger. Genom att låta dem vara döda kan vi göra dem levande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)