Visar inlägg med etikett Genesis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Genesis. Visa alla inlägg
onsdag 16 oktober 2019
Artikel ute!
I det senaste numret av Svensk exegetisk årbok kan man läsa en artikel av undertecknad - med bidrag av min gode vän Aljoša Šorgo, Leiden - om hebreisk fonologi. Det handlar om šĕwā'-tecken, frikativisering, stavelsebildande konsonanter och konunganamnet Tideal i Genesis kapitel 14. Artikeln har det förhoppningsvis något fyndiga namnet Stop Being Fricative! . Den finns också att läsa gratis på Academia.edu, här!
söndag 27 maj 2018
Ditt och datt
Har just färdigställt en tenta för mina studenter som läser den hebreisk-exegetiska textkursen i vår. Valda texter ur Exodus, Jesaja och Psaltaren handlar delkursen om (den förra koncentrerade sig helt på Genesis). Det är ett invecklat arbete att sätta ihop en god tentamen, om man vill göra det med lite stil. Den skall testa olika förmågor (i detta fallet språkliga, religionshistoriska, textexegetiska, textkritiska) - och med lite tur skall studenten faktiskt lära sig något på att genomföra tentan också. Det är ett grannlaga arbete.
Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.
En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!
Detta är sista kursen jag håller på Lunds universitet innan jag drar till Uppsala för första året av min Pro Futura Scientia-tjänst. Det känns lite vemodigt på ett sätt, men det som ligger framför mig är ju så oerhört spännande. Ett år i Uppsala, tre forskarår i Lund och ett år utomlands. Inte illa. Det blir protonordvästsemitisk poetik för hela slanten.
En ny recension (i Review of Biblical Literature) har förresten just kommit av den antologi om Jesaja som jag deltog i förra året. Recensenten tycker att min artikel i volymen är "provocative", vilket ju är en lite kul formulering, men han verkar i övrigt positiv till texten. Men jo, en brandfackla är texten i viss mån!
torsdag 13 november 2008
I begynnelsen (av)
Det finns ju som bekant människor som tycker att grammatik är tråkigt och ointressant, men ibland kan grammatiken ha direkt dogmatisk och kanske livsavgörande innebörd för många som ser en eller annan text som (oftast religiöst) normerande. Ett exempel på detta har vi redan i den Hebreiska Bibelns första rader, i början av den så kallade "prästerliga skapelseberättelsen" i Genesis 1. Denna (i gammaltestamentliga sammanhang) förhållandevis sena text börjar med följande välbekanta ord:
Bĕrēšîth bārā’ ’Ĕlōhîm ’eth haššāmayim wĕ’eth hā’āreṣ, wĕhā’āreṣ hāyĕthâ thōhû wavōhû, wĕḥōšekh ‘al pĕnê thĕhôm, wĕrûaḥ ’ĕlōhîm mĕraḥefeth ‘al pĕnê hammāyim. Wayyō’mer ’Ĕlōhîm: yĕhî ’ôr!
vilket oftast brukar översättas något i stil med följande:
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord; och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind/gudsande svävade/svepte över vattnet. Och Gud sade: Må det bli ljus!"
Det är bara det att det finns en annan möjlig översättning, som grammatiskt sett på många sätt är mer trolig (vilket bibelkommissionen mycket nogsamt påpekar i en not till stället i Bibel 2000). Det är nämligen så att det allra första ordet (Bĕrēšîth, "i begynnelsen") ser ut att vara en så kallad status constructus-form, en form som betecknar att ordet är "ägt" av något annat och alltså skulle betyda "i begynnelsen av". Detta skulle i sin tur leda till att de första två raderna snarast är att betrakta som omständighetssatser. Det leder till en översättning av följande typ:
"I begynnelsen av att Gud skapade himmel och jord - jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind svepte över vattnet - sade Gud: Må det bli ljus!"
Detta ger en helt annan dynamik i texten, med en beskrivning av ett urtida kaostillstånd med ett mörkt "vattendjup" (tĕhôm, etymologiskt besläktat med det babyloniska begreppet Ti'āmat som namn på kaosvattenmonstret), som föregår skapelsen. Bruket av "tempus" i verserna stöder också denna tolkning: de två första verserna har tempus "perfektum" - här uppenbarligen för att ge bakgrundsinformation och tillståndsangivelse - och sedan, i vers 3, ("sade Gud") växlar berättaren till "imperfekt konsekutiv", den normala narrativa formen på klassisk bibelhebreiska.
Denna tolkning irriterar en del mer traditionellt "bibeltroende" kristna, som ser den som en utmaning mot Guds "skapelse ur intet", men det är värt att notera att också den klassiske medeltida judiske bibelkommentatorn Rashi var inne på ett liknande spår och såg "i begynnelsen" som början av en omständighetssats. Vi finner samma resonemang i kommentarserien Anchor Bibles version: "When God set about to create the heaven and the earth". Det är intressant att se hur historisk-kritisk/filologisk bibelforskning och religiös traditionalism ibland krockar. Visst är det kul med exegetik?
Bĕrēšîth bārā’ ’Ĕlōhîm ’eth haššāmayim wĕ’eth hā’āreṣ, wĕhā’āreṣ hāyĕthâ thōhû wavōhû, wĕḥōšekh ‘al pĕnê thĕhôm, wĕrûaḥ ’ĕlōhîm mĕraḥefeth ‘al pĕnê hammāyim. Wayyō’mer ’Ĕlōhîm: yĕhî ’ôr!
vilket oftast brukar översättas något i stil med följande:
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord; och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind/gudsande svävade/svepte över vattnet. Och Gud sade: Må det bli ljus!"
Det är bara det att det finns en annan möjlig översättning, som grammatiskt sett på många sätt är mer trolig (vilket bibelkommissionen mycket nogsamt påpekar i en not till stället i Bibel 2000). Det är nämligen så att det allra första ordet (Bĕrēšîth, "i begynnelsen") ser ut att vara en så kallad status constructus-form, en form som betecknar att ordet är "ägt" av något annat och alltså skulle betyda "i begynnelsen av". Detta skulle i sin tur leda till att de första två raderna snarast är att betrakta som omständighetssatser. Det leder till en översättning av följande typ:
"I begynnelsen av att Gud skapade himmel och jord - jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och en gudsvind svepte över vattnet - sade Gud: Må det bli ljus!"
Detta ger en helt annan dynamik i texten, med en beskrivning av ett urtida kaostillstånd med ett mörkt "vattendjup" (tĕhôm, etymologiskt besläktat med det babyloniska begreppet Ti'āmat som namn på kaosvattenmonstret), som föregår skapelsen. Bruket av "tempus" i verserna stöder också denna tolkning: de två första verserna har tempus "perfektum" - här uppenbarligen för att ge bakgrundsinformation och tillståndsangivelse - och sedan, i vers 3, ("sade Gud") växlar berättaren till "imperfekt konsekutiv", den normala narrativa formen på klassisk bibelhebreiska.
Denna tolkning irriterar en del mer traditionellt "bibeltroende" kristna, som ser den som en utmaning mot Guds "skapelse ur intet", men det är värt att notera att också den klassiske medeltida judiske bibelkommentatorn Rashi var inne på ett liknande spår och såg "i begynnelsen" som början av en omständighetssats. Vi finner samma resonemang i kommentarserien Anchor Bibles version: "When God set about to create the heaven and the earth". Det är intressant att se hur historisk-kritisk/filologisk bibelforskning och religiös traditionalism ibland krockar. Visst är det kul med exegetik?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)