"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
torsdag 30 oktober 2008
Soldyrkaropera
När vi talar om opera och gamla språk kan man ju inte låta bli att nämna Philip Glass' opus Akhnaten, som berättar om den excentriske och egenartat byggde egyptiske konungen och religiöse reformatorn med samma namn (eller Echnaton, Akhenaton, Akhenaten, även känd som Amenhotep IV). Operan sjungs delvis på fornegyptiska, lite klassisk hebreiska, akkadiska, samt moderna språk. Exempel på operan finns här och här (den senare dock med en av delarna med modernt språk).
Etiketter:
Akhenaton,
Akhnaten,
akkadiska,
fornegyptiska,
hebreiska,
musik,
opera,
Philip Glass
onsdag 29 oktober 2008
Don Giovanni och Stengästen
En av de mäktigare scenerna i operahistorien är naturligtvis den där kommendantens staty kommer och anklagar Don Giovanni för hans skörlevnad, vilket till sist leder till den senares nedfall i helvetet. Musiken i denna scen är något av det mest makalösa Mozart åstadkommit ... för den som inte är bekant med operan rekommenderar jag en lyssning, till exempel här. Filmen Amadeus gjorde naturligtvis en stor sak av denna scen, och drev den något psykologiserande tolkningen att gästen skulle vara en representation av Mozarts egen far, Leopold. Kanske inte helt övertygande, men musiken räcker bra ändå.
Och texten, av Lorenzo da Ponte, är inte illa heller - ett av mer rysningsskapande exemplen på italienska jag sett. Stengästens första ord är helt odödliga:
Don Giovanni,
a cenar teco
m'invitasti
e son venuto!
"Don Giovanni,
att äta med dig
har du inbjudit mig
och jag har kommit!"
Vi språkhistoriskt intresserade måste ju gilla formen invitasti, som ju nästan helt låter som det klassiska latinets invitavisti - underbart. Likaså stengästens rop "Pentiti!" ("gör bot!") är inte illa - liksom Don Giovannis envisa "NOOO!"
Och sedan går det - bokstavligen - åt helvete.
Och texten, av Lorenzo da Ponte, är inte illa heller - ett av mer rysningsskapande exemplen på italienska jag sett. Stengästens första ord är helt odödliga:
Don Giovanni,
a cenar teco
m'invitasti
e son venuto!
"Don Giovanni,
att äta med dig
har du inbjudit mig
och jag har kommit!"
Vi språkhistoriskt intresserade måste ju gilla formen invitasti, som ju nästan helt låter som det klassiska latinets invitavisti - underbart. Likaså stengästens rop "Pentiti!" ("gör bot!") är inte illa - liksom Don Giovannis envisa "NOOO!"
Och sedan går det - bokstavligen - åt helvete.
Etiketter:
Don Giovanni,
italienska,
latin,
Mozart,
musik,
opera
måndag 27 oktober 2008
Jag i Oslo
På lördag den 1:e november inleder jag Norska Översättarförbundets 60-årsjubilemsseminarium i Oslo. Vem vet - någon kanske har vägarna förbi?
Läs mer här.
Läs mer här.
söndag 26 oktober 2008
Indoeuropeisk humor
Ännu ett bisarrt exempel på att protoindoeuropeiskan "lever" finner vi här: länken går till "Indo-European Foods®, Inc.¨[...] an importer and wholesale distributor, celebrating its 41st year of supplying the highest quality food products for the Eastern Mediterranean and Eastern European ethnic communities."
Och ja, ordet food är mycket protoindoeuropeiskt: det är bildat av verbroten *peh2(s)-, som betyder "skydda, föra i vall" (latinets pasco och pastor, sanskrit pâ- och hettitiska pahs-).
Och ja, ordet food är mycket protoindoeuropeiskt: det är bildat av verbroten *peh2(s)-, som betyder "skydda, föra i vall" (latinets pasco och pastor, sanskrit pâ- och hettitiska pahs-).
fredag 24 oktober 2008
Inte så många ord för snö, men långa långa långa ord...
En av världens bästa ordsammansättningar måste vara "tvångsdocentkompetensförklaring" - det bara är så. Vem har sagt att sanskrit är värst på långa ord? Och ja, ovanstående vokabel har faktiskt förekommit i ett autentiskt sammanhang (!).
Om man tar med även polysyntetiska och starkt agglutinerande språk i tävlingen har vi i och för sig också följande svårslagna ord från inuktitut (eskimåiska):
saluaittuturiikkutiliuqatigigumalaursimanngitaalugigaluartarali
.. vilket betyder "men jag har dock aldrig velat ha honom som följeslagare för att tillverka ett luftfilter" (detta är citerat ur Danielle Cyrs kapitel om inuktitut i lundalingvistens "Världens språk"-kompendium, en ständig källa till glad läsning för regniga dagar).
Detta ord har kommit till om vinnande ord i en tävling som finns bland inuiter i att hitta på längsta ord. Inte illa, säger jag!
Om man tar med även polysyntetiska och starkt agglutinerande språk i tävlingen har vi i och för sig också följande svårslagna ord från inuktitut (eskimåiska):
saluaittuturiikkutiliuqatigigumalaursimanngitaalugigaluartarali
.. vilket betyder "men jag har dock aldrig velat ha honom som följeslagare för att tillverka ett luftfilter" (detta är citerat ur Danielle Cyrs kapitel om inuktitut i lundalingvistens "Världens språk"-kompendium, en ständig källa till glad läsning för regniga dagar).
Detta ord har kommit till om vinnande ord i en tävling som finns bland inuiter i att hitta på längsta ord. Inte illa, säger jag!
Etiketter:
inuktitut,
sammansättningar,
sanskrit,
Svenska
söndag 19 oktober 2008
FoF recenserar
Forskning och framstegs recension av Ett träd med vida grenar finns nu att läsa på internet, här.
Övermått av estetik
Över ingången till Lunds universitetsaula står det MΗΔEN AMOYSON (mêden amouson), "inget omusiskt" eller "inget oestetiskt". Detta torde väl vara en travesti på den gamla delfiska maximen mêden agan, "inget i övermått". Särskilt raffinerat är användandet av negationen mê, som betecknar uppmaning, alltså att inget "må vara" oestetiskt inom dessa dörrar (eller, för den delen, "i övermått").
Ordet agan ("i övermått") har för övrigt en rolig historia. Det kommer av det gamla indoeuropeiska adjektivet *meĝh2-, "stor", här i en arkaisk ackusativform med växling av avljudsstadium. Det handlar alltså om samma ord som i det vanliga megas ("stor"), där m-et hamnat i nollstadiet (tappat sin vokal) och på grekiska vokaliserats till ett a. Den teoretiska rekonstuerade formen blir *mĝeh2m. Här har vi ännu ett exempel på hur ljudförändringar kan splittra ord i flera: megas och agan kan ju knappast ha framstått som särskilt lika för grekerna själva.
Ordet agan ("i övermått") har för övrigt en rolig historia. Det kommer av det gamla indoeuropeiska adjektivet *meĝh2-, "stor", här i en arkaisk ackusativform med växling av avljudsstadium. Det handlar alltså om samma ord som i det vanliga megas ("stor"), där m-et hamnat i nollstadiet (tappat sin vokal) och på grekiska vokaliserats till ett a. Den teoretiska rekonstuerade formen blir *mĝeh2m. Här har vi ännu ett exempel på hur ljudförändringar kan splittra ord i flera: megas och agan kan ju knappast ha framstått som särskilt lika för grekerna själva.
Etiketter:
Delphi,
grekiska,
Lund,
protoindoeuropeiska
lördag 18 oktober 2008
Senator Regering
Spärkliga missar är kul, här en av mer modernt snitt. Jag tycker att det var fruktansvärt humoristiskt när John McCain kallade Senator Obama för "Senator Government" i den sista amerikanska presidentvalsdebatten ... frågan är om det säger mest om McCains syn på Obama eller Obamas chans att vinna...
torsdag 16 oktober 2008
"Barn" på anatoliska språk
De anatoliska språken (dvs. en indoeuropeisk undergrupp av språk som talades i dagens Turkiet under antiken) finns i ett antal varianter. Det kändaste anatoliska språket är hettitiska, som vi har en stor mängd litteratur bevarad på. Sedan finns det också luviska, som talades i södra Anatolien, och dess nära släkting lykiska (dessutom finns en lite annorlunda dialekt av lykiska som brukar kallas milyiska). Och så ett antal andra: kariska, pisidiska, sidetiska och den ganska avvikande lydiskan.
Men alla dessa är alltså anatoliska, precis som svenska, engelska, tyska, holländska etc. alla är germanska. Lite roligt är då att se hur olika sätt dessa språk har att uttrycka ett så centralt ord som "son" eller "barn".
Det hettitiska ordet för "son" är inte säkert känt (det skrivs med ett ideogram vars läsning är osäker), men ett ganska sannolikt förslag är att ordet hette pulla-, vilket då skulle vara släkt med sanskrit putra- och oskiska puklo- (båda "son").
På luviska heter "son" eller "barn" ofta nimuwiza-, vilket kommer av ni- ("o-", "inte") och muwa- ("kraft"), alltså egentligen "den kraflöse".
På lykiska använder man istället ordet tideimi (som vi såg tidigare på bloggen). Deta ord kommer av den indoeuropeiska roten *dheh1(i)- som betyder "suga" eller "dia" (det svenska ordet "dia" kommer just av samma rot). Det lykiska ordet betyder alltså "den som diar", "dibarn". Se där hur så pass närbesläktade språk ändå kan skaffa helt olika ord för ett så centralt begrepp!
Men alla dessa är alltså anatoliska, precis som svenska, engelska, tyska, holländska etc. alla är germanska. Lite roligt är då att se hur olika sätt dessa språk har att uttrycka ett så centralt ord som "son" eller "barn".
Det hettitiska ordet för "son" är inte säkert känt (det skrivs med ett ideogram vars läsning är osäker), men ett ganska sannolikt förslag är att ordet hette pulla-, vilket då skulle vara släkt med sanskrit putra- och oskiska puklo- (båda "son").
På luviska heter "son" eller "barn" ofta nimuwiza-, vilket kommer av ni- ("o-", "inte") och muwa- ("kraft"), alltså egentligen "den kraflöse".
På lykiska använder man istället ordet tideimi (som vi såg tidigare på bloggen). Deta ord kommer av den indoeuropeiska roten *dheh1(i)- som betyder "suga" eller "dia" (det svenska ordet "dia" kommer just av samma rot). Det lykiska ordet betyder alltså "den som diar", "dibarn". Se där hur så pass närbesläktade språk ändå kan skaffa helt olika ord för ett så centralt begrepp!
Etiketter:
anatoliska språk,
hettitiska,
luviska,
lykiska,
oskiska,
protoindoeuropeiska,
sanskrit
tisdag 14 oktober 2008
Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi
Recensionen av Poeten och cirkelmakaren i Populär Arkeologi som jag nämnde i förförra posten finns faktiskt tillgänglig på nätet, här.
Lykiska
ebẽñnẽ xupã m=ene=prñnawatẽ
xudali zuhrijah
tideimi
xezrimeh
prñnezijehi
Jag gillar lykiska. Och jobbiga konsonantkluster. Det vore onekligen roligt att höra en lykier stå upp ur graven och verkligen uttala ord som prñnezijehi...
För övrigt betyder texten ungefär:
"Denna grav byggde
Xudali, Zuhrijas
son och
Xezrimes
släktingar (?)."
xudali zuhrijah
tideimi
xezrimeh
prñnezijehi
Jag gillar lykiska. Och jobbiga konsonantkluster. Det vore onekligen roligt att höra en lykier stå upp ur graven och verkligen uttala ord som prñnezijehi...
För övrigt betyder texten ungefär:
"Denna grav byggde
Xudali, Zuhrijas
son och
Xezrimes
släktingar (?)."
söndag 12 oktober 2008
Det skrivna samlas på hög
Under min bortovaro på kanten av Österlen (idylliskt som bara den - jag ägnade mig åt skönlitterärt skrivande, luviska och japansk tvspelskultur) har diverse skrivits om mina alster. Här recenserar Expressen Ett träd med vida grenar och gör också reklam för den blogg ni nu läser. Forskning och Framsteg har också recenserat boken i sin pappersutgåva, och om detta skriver Östen Dahl på lingvistbloggen, där han diskuterar huruvida man bör säga proto- eller urindoeuropeiska: faktum är att jag växlar lite i boken ;-)
Man ser också på Populär Arkeologis hemsida att de i senaste numret recenserar min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren, men av den recensionen får man bara se början - vi får väl se vad pappersutgåvan har att säga!
Och man tackar för alla gratulationer!
Man ser också på Populär Arkeologis hemsida att de i senaste numret recenserar min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren, men av den recensionen får man bara se början - vi får väl se vad pappersutgåvan har att säga!
Och man tackar för alla gratulationer!
Etiketter:
bloggar,
Ett träd med vida grenar,
Poeten och cirkelmakaren,
recension
onsdag 8 oktober 2008
Födelsedag
Idag fulländar jag min tjugosjunde solrevolution, och firar detta genom att åka till landet i några dagar. Fler språkligheter kommer efter helgen!
tisdag 7 oktober 2008
Arameiska i Språktidningen
I senaste numret av Språktidningen deltar jag med en artikel om arameiskans märkliga villovägar, från Perserriket till Jesus, från Talmud till Södertälje. Ett litet utdrag kan man läsa på tidningens hemsida, här.
lördag 4 oktober 2008
Ny tävling
Hören upp, alla som vill gnugga geniknölarna!
För ungefär ett halvår sedan hade jag en liten tävling här på bloggen, där det gällde att identifiera vilket språk en liten textsnutt var skriven på - och om möjligt att försöka lista ut ungefär vad det stod. Det lyckades alldeles utmärkt, och det visade sig att flera personer knäckte det hela (och en lyckades till och med komma mycket nära en översättning).
Denna lilla lustighet kan vara värd att upprepas, så därför utlyser jag en ny tävling. Reglerna är desamma: försök identifiera vilket språk det rör sig om, och - om du kan - höfta en översättning. Alla hjälpmedel är tillåtna, och man svarar i kommentarer till det här blogginlägget. Nåväl, här är dagens text, ladies and gentlemen, start your engines:
U Ikšeirša, sunki iršairra, sunki sunkipinna, sunki dauišbena ...
För ungefär ett halvår sedan hade jag en liten tävling här på bloggen, där det gällde att identifiera vilket språk en liten textsnutt var skriven på - och om möjligt att försöka lista ut ungefär vad det stod. Det lyckades alldeles utmärkt, och det visade sig att flera personer knäckte det hela (och en lyckades till och med komma mycket nära en översättning).
Denna lilla lustighet kan vara värd att upprepas, så därför utlyser jag en ny tävling. Reglerna är desamma: försök identifiera vilket språk det rör sig om, och - om du kan - höfta en översättning. Alla hjälpmedel är tillåtna, och man svarar i kommentarer till det här blogginlägget. Nåväl, här är dagens text, ladies and gentlemen, start your engines:
U Ikšeirša, sunki iršairra, sunki sunkipinna, sunki dauišbena ...
torsdag 2 oktober 2008
Lössen i den tochariska fanan
En av de roligaste föreslagna etymologierna jag vet är den som man ibland får se för det tochariska ordet lu eller luwo ("djur"). Idén är att detta ord skulle vara en arvtagare av det gamla indoeuropeiska ordet *luHs-, som är vårt "lus". Tanken är alltså att ordet för "lus" utvidgats tills det kommit att beteckna alla djur i allmänhet (kanske lite som vårt "kryp"). I och för sig finns en annan föreslagen (och kanske mer övertygande) etymologi, att ordet skulle betyda "det som jagas", en mer begriplig semantisk utveckling. Men jag tycker i alla fall att det där med "lus" är otroligt humoristiskt ...
onsdag 1 oktober 2008
Ett hett ugaritiskt verb
Jag sitter just och arbetar på ett stycke till min avhandling som jag sett fram emot att få skriva under flera år. Som så ofta i min avhandling handlar det om teknikaliteter på ugaritiska, det äldre hebreisk-besläktade språk som ligger mig så varmt om hjärtat. Det rör sig mer specifikt om det ugaritiska verbet ṯkḥ, som troligen betyder något i stil med att "bli varm, bli het" - det används i de ugaritiska myterna om himlen när dödsguden har makt över världen och stormguden Baal inte kan sända sitt regn, men även som beskrivning av de första stegen i olika gudars sexuella samvaro (!). Men verbet är så omdebatterat att folk har tänkt sig alla möjliga andra betydelser: "bli svag", "sänka sig ned", "klä av sig", "vara vild" eller till och med "träffa". De flesta av dessa förslag baserar sig på ohållbara filologiska resonemang, som jag gör vad jag kan för att bemöta - och så finns det en möjlig koppling till diverse bibelställen som eventuellt använder ett verb som härstammar från just ṯkḥ och kan skänka visst ljus åt användningen i de ugaritiska texterna (och tvärt om). Att få reda ut och ge min bild av de här sakerna är verkligen stimulerande.
Etiketter:
avhandling,
Baal-cykeln,
exegetik,
gamla testamentet,
hebreiska,
ugaritiska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)