"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
Visar inlägg med etikett Rebecca Bugge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rebecca Bugge. Visa alla inlägg
tisdag 14 november 2017
Murlo-tegel!
Vill flagga lite (nåja, rätt mycket faktiskt) för något storståtligt som skett i den wikanderska familjen. Min far Örjan har nämligen nu avslutat - och publicerat - sin bok om takteglen från den etruskiska siten Poggio Civitate/Murlo, ett publikationsuppdrag som han åtog sig för inte mindre än 43 år sedan (många andra böcker och forskningsprojekt har han publicerat under tiden, I hasten to add)! Men nu är detta hans storverk alltså klart!
Ytterligare två personer förtjänar här att äras - dels Fredrik Tobin, som deltagit med arbete i forskningsprocessen, skrivit bidrag och tagit bilder, och dels min kära hustru Rebecca Bugge, som fungerat som allt-i-allo, skött mycket praktiskt, tagit många bilder (bland annat den vackra omslagsbilden) och agerat bildredigerare. Hyllning till alla som deltagit i detta stora arbete!
Tjo!
Etiketter:
arkeologi,
etruskiska,
Fredrik Tobin,
Murlo,
Poggio Civitate,
Rebecca Bugge,
Örjan Wikander
lördag 26 oktober 2013
GT-essäbok i antågande
Och nu ... titta här vad som är på gång:
Läs om den i januari kommande boken på Norstedts' hemsida!
Omslaget är designat av Miroslav Šokčić - och den vackra bibelbilden är för övrigt tagen av ingen mindre än min kära hustru Rebecca Bugge!
Läs om den i januari kommande boken på Norstedts' hemsida!
Omslaget är designat av Miroslav Šokčić - och den vackra bibelbilden är för övrigt tagen av ingen mindre än min kära hustru Rebecca Bugge!
Etiketter:
exegetik,
gamla testamentet,
Gud är ett verb,
hebreiska,
Rebecca Bugge
måndag 11 oktober 2010
Ada och Rebecca i New York Times
Vill förresten dela med mig av denna artikel i New York Times, som behandlar att askan efter sångerskan Ada Eugenia von Böös Farrar (född ca 1870) nu lagts till vila. Hon sjöng på världens antagligen första radiosända sånguppträdande 1907 samt var bekant med Buffalo Bill - men det som gör att jag tar upp henne speciellt här är att hon också var min fästmö Rebecca Bugges mormorsmors kusin. I NYT-artikeln citeras några avlägsna släktingar från Sverige i slutet - den som citeras är faktiskt ingen mindre än Rebecca Bugge själv, som kontaktades och fick vara representant för den svenska sidan av släkten. Hon har också tidigare skrivit en liten artikel om Ada von Böös på sin blogg - läs här! Det var just det blogginlägget som gjorde att de som höll i begravningen hittade den svenska kopplingen. Outgrundliga äro Herrens vägar ... och jag är lite avundsjuk på min Dear Lady - tänk att vara citerad i New York Times!
Etiketter:
Ada Eugenia von Böös Farrar,
New York Times,
Rebecca Bugge
söndag 4 juli 2010
Genreblandning - eller nåt ;-)
Jag och min fästmö Rebecca Bugge tycker båda om Jane Austen - och fantastik. Så vad bättre än det här fantastiska fyndet som Rebecca gjorde på stambutiken i Malmö? Lite i stil med den här mysko trenden med "Pride & Prejudice & Zombies" och liknande ...
Etiketter:
humor,
Jane Austen,
Rebecca Bugge,
skönlitteratur
fredag 12 februari 2010
Hur Rasmusøn blev Rasmuson
I det senaste numret av Språktidningen medverkar min fästmö Rebecca Bugge med en artikel om hur övergången från danska till svenska i Skåne speglas i texterna på gravstenarna i St Petri kyrka i Malmö - hur valet av språk användes som politisk markör under de turbulenta åren efter Roskildefreden. Fortfarande i döden kunde innehavarana av stenarna göra språkpolitiska statements, så att säga. Läs en förhandstitt av artikeln här!
Rebecca fortsätter också att skriva kvinnohistoria på sin blogg - senast om en anglosaxisk härskarinna från Mercia på 800-talet. Läs och lär här!
Rebecca fortsätter också att skriva kvinnohistoria på sin blogg - senast om en anglosaxisk härskarinna från Mercia på 800-talet. Läs och lär här!
Etiketter:
anglosaxiska,
bloggar,
danska,
Rebecca Bugge,
språktidningen,
Svenska
torsdag 25 september 2008
Titlar, Austen och kvinnohistoria
Detta med titlar är en viktig sak. Vad är det som gör att vissa titlar låter mycket bättre på utländska språk än de gör på svenska? Oavsett vad man nu tycker om filmen i fråga låter till exempel The Phantom Menace bra på engelska, medan den svenska översättningen Det mörka hotet endast låter platt som en pankaka. Riktig sanslöst är de fall där man har "översatt" filmtitlar till svenska - och ändå givit dem en engelsk titel(!). Notera följande serie onomastiska fadäser:
All That Jazz - "svensk" titel Showtime
A Hard Day's Night - "svensk" titel Yeah! Yeah! Yeah!
Miss Congeniality - "svensk" titel Miss Secret Agent
En annan klassisk svensk titel är namnet på den första översättningen av Jane Austens Persuasion (även känd som The Elliots). Den första svenska versionen från 1836 bar den i och för sig helt skapliga benämningen Familjen Elliot, men med den idag makalösa undertiteln Skildringar af engelska karakterer (!)
Apropå Jane Austen tänker jag göra lite reklam. Min fästmö Rebecca Bugge fyller i övermorgon tre decennier, och jag skulle apropå denna begivenhet rekommendera ett besök på hennes mycket Austenskt klingande blogg Pride & Sensibility, fylld av intressanta diskussioner kring klädhistoria samt historiska, fiktiva, religiösa och andra kvinnliga gestalter - allt från exposéer över danska porträttfoton från 1870-talet och utläggningar om den lätt påhittade slaviska gudinnan Lada till en framställning av Consuelo Vanderbilts liv. Gaudeat lector!
All That Jazz - "svensk" titel Showtime
A Hard Day's Night - "svensk" titel Yeah! Yeah! Yeah!
Miss Congeniality - "svensk" titel Miss Secret Agent
En annan klassisk svensk titel är namnet på den första översättningen av Jane Austens Persuasion (även känd som The Elliots). Den första svenska versionen från 1836 bar den i och för sig helt skapliga benämningen Familjen Elliot, men med den idag makalösa undertiteln Skildringar af engelska karakterer (!)
Apropå Jane Austen tänker jag göra lite reklam. Min fästmö Rebecca Bugge fyller i övermorgon tre decennier, och jag skulle apropå denna begivenhet rekommendera ett besök på hennes mycket Austenskt klingande blogg Pride & Sensibility, fylld av intressanta diskussioner kring klädhistoria samt historiska, fiktiva, religiösa och andra kvinnliga gestalter - allt från exposéer över danska porträttfoton från 1870-talet och utläggningar om den lätt påhittade slaviska gudinnan Lada till en framställning av Consuelo Vanderbilts liv. Gaudeat lector!
Etiketter:
engelska,
filmer,
Jane Austen,
kulturkritik,
Rebecca Bugge,
Svenska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

