Dagens roliga felläsning:
läste "nordgermanska" som "nördgermanska".
Nu skall jag iväg och lära ut hebreiska nominalformer. Nördvästsemitiska, någon?
"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
Visar inlägg med etikett germanska språk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett germanska språk. Visa alla inlägg
fredag 27 januari 2012
torsdag 7 augusti 2008
Swistar
Ordet "syster" har flera intressanta frågetecken i sin historia. Etymologiskt sätt är det helt klart varifrån det kommer, nämligen från det indoeuropeiska *swesor-, som givit släktingar som gotiskans swistar, latinets soror, sanskritens svasr-, ryskans sestra, forniriska siur och många andra. De två frågor som inställer sig är 1) hur är detta ord från början bildat, och 2) varifrån har vi som talar germanska språk fått det instuckna t-et (vi har sys-t-er när latin bara har soror och sanskrit bara svasr-, utan t)?
På den första frågan har flera föreslagna svar givits. Ett av dem är att *swesor- skulle komma av det reflexiva *swe- (som bland annat givit vårt "sin") och elementet *sor- ("kvinna"), som bland annat går igen som sara- i hettitiskans hassu-sara- ("drottning", av hassu-, "konung"). Då skulle ordet ursprungligen har betytt "kvinna ur den egna släktgruppen", eller något liknande. Flera andra förslag finns.
Vad gäller fråga två (var det inskjutna t-et kommer ifrån) finns två svar. Det ena är att det på germanska uppstod spontant i ordets nollstadium *swesr-, alltså att "sr" av uttalslättande skäl blev "str". Den andra möjligheten är att t-et kom till genom analogi med de andra tre släktskapsorden på *ter-, det vill säga våra "fader", "moder" och "broder". En uppsats framlagd vid universitetet i Zürich behandlar frågan och antar att båda faktorerna kan ha samverkat.
Se där, så många lustigheter ett så enkelt ord kan innehålla.
På den första frågan har flera föreslagna svar givits. Ett av dem är att *swesor- skulle komma av det reflexiva *swe- (som bland annat givit vårt "sin") och elementet *sor- ("kvinna"), som bland annat går igen som sara- i hettitiskans hassu-sara- ("drottning", av hassu-, "konung"). Då skulle ordet ursprungligen har betytt "kvinna ur den egna släktgruppen", eller något liknande. Flera andra förslag finns.
Vad gäller fråga två (var det inskjutna t-et kommer ifrån) finns två svar. Det ena är att det på germanska uppstod spontant i ordets nollstadium *swesr-, alltså att "sr" av uttalslättande skäl blev "str". Den andra möjligheten är att t-et kom till genom analogi med de andra tre släktskapsorden på *ter-, det vill säga våra "fader", "moder" och "broder". En uppsats framlagd vid universitetet i Zürich behandlar frågan och antar att båda faktorerna kan ha samverkat.
Se där, så många lustigheter ett så enkelt ord kan innehålla.
Etiketter:
etymologi,
germanska språk,
gotiska,
hettitiska,
latin,
protoindoeuropeiska,
sanskrit,
syster
tisdag 6 maj 2008
Mer värme
Eftersom det blivit viss diskussion kring mitt blogginlägg om ordet "varm" kommer här en liten uppföljning.
Den etymologi jag gav till "varm" (protoindoeuropeiska *gwhermo-/*gwhormo-) är vanligt förekommande, företrädd av bland annat forskare som Beekes, Bjorvand/Lindeman och Mallory/Adams. Denna PIE-rot (*gwher-) är utan tvekan grunden till latinets "formus", grekiskans "thermos" och sanskrit "gharma-" - frågan är om också germanska "varm" hör dit. Denna fråga har att göra med de invecklade problemen kring hur det protoindoeuropeiska fonemet *gwh återspeglas i germanska språk, vilket är ett komplicerat ämne. Ett argument mot etymologin är de fall där det möjligen ser ut som om ett initialt *gwh- på germanska ger b-. Det kändaste exemplet på *gwh- som b är den tänkta etymologin "bane" från o-stadiet av PIE *gwhen-, "döda" (skt. han-, hettitiska kuen- etc.). Idén om b- går tillbaka till en studie av Seebold, och tanken har accepterats av vissa och avvisats av andra. Om man ser utvecklingen *gwh>w som osannolik får man istället härleda "varm" från roten *wer-, som i hettitiskans warnu-, "att bränna" (för övrigt vill vissa, t.ex. Watkins, också förra "bränna" till roten *gwher- men utelämna "varm"). Det finns också de som försöker förena förslagen: Lehman tänker sig att avledningar av rötterna *wer- och *gwher- smälte samman i germanskan och påverkade varandra.
Den etymologi jag gav till "varm" (protoindoeuropeiska *gwhermo-/*gwhormo-) är vanligt förekommande, företrädd av bland annat forskare som Beekes, Bjorvand/Lindeman och Mallory/Adams. Denna PIE-rot (*gwher-) är utan tvekan grunden till latinets "formus", grekiskans "thermos" och sanskrit "gharma-" - frågan är om också germanska "varm" hör dit. Denna fråga har att göra med de invecklade problemen kring hur det protoindoeuropeiska fonemet *gwh återspeglas i germanska språk, vilket är ett komplicerat ämne. Ett argument mot etymologin är de fall där det möjligen ser ut som om ett initialt *gwh- på germanska ger b-. Det kändaste exemplet på *gwh- som b är den tänkta etymologin "bane" från o-stadiet av PIE *gwhen-, "döda" (skt. han-, hettitiska kuen- etc.). Idén om b- går tillbaka till en studie av Seebold, och tanken har accepterats av vissa och avvisats av andra. Om man ser utvecklingen *gwh>w som osannolik får man istället härleda "varm" från roten *wer-, som i hettitiskans warnu-, "att bränna" (för övrigt vill vissa, t.ex. Watkins, också förra "bränna" till roten *gwher- men utelämna "varm"). Det finns också de som försöker förena förslagen: Lehman tänker sig att avledningar av rötterna *wer- och *gwher- smälte samman i germanskan och påverkade varandra.
Etiketter:
diskussion,
etymologi,
germanska språk,
grekiska,
latin,
ljudlagar,
protoindoeuropeiska,
sanskrit
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)