I arbete

Så här ser det ut när jag arbetar på den bok som håller på att bli resultatet av mitt Vetenskapsråds-finansierade projekt om indoeuropeiska motivinfluenser i ugaritisk och gammaltestamentlig litteratur. Jag brukar kalla det "kreativt kaos". Notera William Blake-citatet på väggen - det har hängt med mig ända sedan min doktorandtid, då jag satte upp det i mitt dåvarande tjänsterum, långt ned i källaren på Centrum för teologi och religionsvetenskap-huset.

Boken som är under produktion närmar sig sin fulländan - exakt hur nära färdigställandet den är vågar jag inte sia om, men det tickar på. I boken utlovas drakormar, västsemitiska och filisteiska gudar, rökväsen, gränsöverskridare, hästar, hebreiska, vediska, hetttitiska, ugaritiska, avestiska och mycket annat - t.ex. diskussioner av den så kallade "Pizza-effekten", ett uttryck myntat av Agehānanda Bhāratī för att beteckna det kulturella fenomen som uppstår när ett fenomen "återimporteras" till den plats varifrån det ursprungligen kom - exemplet är naturligtvis pizzans väg från Italien till USA och sedan tillbaka igen.

Det här projektet är till stor del ett exempel på principen "gräv där du står". Jag är hebraist, semitist och exeget som också har en bakgrund i indoeuropeiska språk. Då gäller det att använda denna bakgrund till något förhoppningsvis kreativt och givande. Drakar, till exempel.

And we shall build Jerusalem

I tisdags begravdes min mamma Charlotte Wikander. Jag måste säga att det var en mycket vacker ceremoni (och välbesökt för den delen) - Wagner och Röda Kapellet - jag spelade "var blev ni av" och höll minnestal - och prästen hade ett mycket mystikt och rituellt anslag som jag uppskattade. Och vi sjöng Blakes "Jerusalem":

And did those feet in ancient time.
Walk upon Englands mountains green:
And was the holy Lamb of God,
On Englands pleasant pastures seen!

And did the Countenance Divine,
Shine forth upon our clouded hills?
And was Jerusalem builded here,
Among these dark Satanic Mills?

Bring me my Bow of burning gold;
Bring me my Arrows of desire:
Bring me my Spear: O clouds unfold!
Bring me my Chariot of fire!

I will not cease from Mental Fight,
Nor shall my Sword sleep in my hand:
Till we have built Jerusalem,
In Englands green & pleasant Land!


Vila i frid, mamma!

Go west

Imorgon ämnar jag och min fästmö dra sta till London för en vecka, för att besöka esoteriska byggnader, Forbidden Planet, Highgate-kyrkogården och annat trevligt. Och gå på British Museum... och titta på kilskrift (och annorstädes på Blake - kanske till och med hans bild på Hekate, känd från De kaldeiska oraklen!).

Blake, Hekate och Oraklen

Det är roligt när ens intressen går i kors och man finner spår av samma idéer i många olika medier och miljöer. Ett sådant fall finns i form av gudinnan Hekate, en av de mest centrala gestalterna i De kaldeiska oraklen, som jag kom ut med en översättning av i våras. I denna mystika och ibland förvirrande teurgiska textsamling spelar Hekate rollen av världssjälen och är ett mellanväsen som avdelar vår värld från de gudomliga - hon påminner här inte så lite om Sophia-gestalten i de gnostiska systemen, som valentinianismen och setianismen.

Det roliga är nu att William Blake, en av mina stora favoriter i både ord, bild och tanke, avbildat gudinnan ifråga:




Vill man läsa mer om Hekate och hennes olika roller i antik grekisk religion rekommenderar jag ett besök här.

Anglofili

Idag blir det engelska igen, en av de vackraste texterna på det språket jag vet - närmare bestämd William Blakes And did those feet, ursprungligen tagen från inledningen till hans långa, episka dikt Milton. Texten handlar om legenden om att Jesus skulle ha besökt England och Glastonbury. Sjungen som psalm brukar den ofta kallas Jerusalem, vilket är lite förvirrande, då Blake också skrivit ett stort poem med det namnet, ur vilket texten alltså inte är tagen. Man bör särskilt notera talet om dark satanic mills, som eventuellt syftar på den tidiga industriella revolutionen, och naturligtvis frasen chariot of fire, som är en referens till den bibliska berättelsen om Elias himmelsfärd. Just det uttrycket lånades som namn på en alldeles lysande (och precis som Blakes text mycket brittisk) film. Nationalromantik har sin charm, i alla fall när den framställs av en sådan härlig kryptognostisk romantiker som WB ...

And did those feet in ancient time,
Walk upon England’s mountains green
And was the holy Lamb of God,
On England’s pleasant pastures seen
And did the Countenance Divine,
Shine forth upon our clouded hills?
And was Jerusalem builded here,
Among these dark Satanic Mills?

Bring me my Bow of burning gold;
Bring me my Arrows of desire:
Bring me my Spear: O clouds unfold:
Bring me my Chariot of fire!
I will not cease from Mental Fight,
Nor shall my sword sleep in my hand,
Till we have built Jerusalem,
In England’s green & pleasant Land.