"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
Visar inlägg med etikett Hekate. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hekate. Visa alla inlägg
tisdag 2 juni 2009
Go west
Imorgon ämnar jag och min fästmö dra sta till London för en vecka, för att besöka esoteriska byggnader, Forbidden Planet, Highgate-kyrkogården och annat trevligt. Och gå på British Museum... och titta på kilskrift (och annorstädes på Blake - kanske till och med hans bild på Hekate, känd från De kaldeiska oraklen!).
tisdag 2 december 2008
Den orfiska hymnen till Hekate
Apropå det förra inläggets fokus på gudinnan Hekate slängde jag ihop en liten översättning av den orfiska hymnen till densamma. Till skillnad från den orfiska hymnen till Hermes (som jag översatte i ett tidigare inlägg) har jag inte översatt till hexameter: epiteten blev för många och metriskt inveckade. Som förklaring till den sista raden kan sägas att "koherden" (boukolos) uppenbarligen var titeln på något slags ritofficiant eller präst i Dionysos-mysterierna. Vad rent språkliga finesser anbelangar gillar jag särskilt bahuvrihi-sammansättningen krokopeplos ("med saffransgul klädnad"). Hållen till godo!
Einodian Hekatên, klêizô, Trihoditin Erannên,
Ouranian, Chthonian, te kai Einalian, Krokopeplos.
Tymbidian, Psychais Nekyôn meta bakcheuosan,
Perseian, Philerêmon, agallomenên elaphoisi.
Nykterian, Skylakitin, amaimaketon Basileian.
Thêrobromon, Azôston, aprosmachon Eidos echousan.
Tauropolon, Pantos Kosmou Klêidouchon, Anassan,
Hêgemonên, Nymphên, Kourotrophon, Ouresiphoitin.
Lissomenos, Kourên, teletais hosiaisi pareinai,
Boukolôi eumeneousan aei kecharêoti thymôi.
"Vägarnas Hekate besjunger jag, den vackra av trekorsningarna,
av himlen, underjorden och havet, med saffransgul klädnad,
av gravar, som firar Bakchos' mysterier med de dödas själar,
Perses' dotter, som älskar ensamheten, som gläder sig åt hjortar,
den nattliga, hundars beskyddarinna, den oövervinnerliga drottningen,
av vilda djurs rytande, den obegördlade, som äger obekämpbar åsyn,
tjurherdinnan, hela världens nyckelbärare, härskarinnan,
ledarinnan, bruden, ynglingars närare, bergsvandrarinna,
flickan - som jag ber att närvara vid våra helgade invigningar
och att alltid ge sin nåd i sinnet till Koherden"
Einodian Hekatên, klêizô, Trihoditin Erannên,
Ouranian, Chthonian, te kai Einalian, Krokopeplos.
Tymbidian, Psychais Nekyôn meta bakcheuosan,
Perseian, Philerêmon, agallomenên elaphoisi.
Nykterian, Skylakitin, amaimaketon Basileian.
Thêrobromon, Azôston, aprosmachon Eidos echousan.
Tauropolon, Pantos Kosmou Klêidouchon, Anassan,
Hêgemonên, Nymphên, Kourotrophon, Ouresiphoitin.
Lissomenos, Kourên, teletais hosiaisi pareinai,
Boukolôi eumeneousan aei kecharêoti thymôi.
"Vägarnas Hekate besjunger jag, den vackra av trekorsningarna,
av himlen, underjorden och havet, med saffransgul klädnad,
av gravar, som firar Bakchos' mysterier med de dödas själar,
Perses' dotter, som älskar ensamheten, som gläder sig åt hjortar,
den nattliga, hundars beskyddarinna, den oövervinnerliga drottningen,
av vilda djurs rytande, den obegördlade, som äger obekämpbar åsyn,
tjurherdinnan, hela världens nyckelbärare, härskarinnan,
ledarinnan, bruden, ynglingars närare, bergsvandrarinna,
flickan - som jag ber att närvara vid våra helgade invigningar
och att alltid ge sin nåd i sinnet till Koherden"
Etiketter:
grekiska,
Hekate,
hexameter,
orficism,
orfiska hymner
måndag 1 december 2008
Blake, Hekate och Oraklen
Det är roligt när ens intressen går i kors och man finner spår av samma idéer i många olika medier och miljöer. Ett sådant fall finns i form av gudinnan Hekate, en av de mest centrala gestalterna i De kaldeiska oraklen, som jag kom ut med en översättning av i våras. I denna mystika och ibland förvirrande teurgiska textsamling spelar Hekate rollen av världssjälen och är ett mellanväsen som avdelar vår värld från de gudomliga - hon påminner här inte så lite om Sophia-gestalten i de gnostiska systemen, som valentinianismen och setianismen.
Det roliga är nu att William Blake, en av mina stora favoriter i både ord, bild och tanke, avbildat gudinnan ifråga:

Vill man läsa mer om Hekate och hennes olika roller i antik grekisk religion rekommenderar jag ett besök här.
Det roliga är nu att William Blake, en av mina stora favoriter i både ord, bild och tanke, avbildat gudinnan ifråga:

Vill man läsa mer om Hekate och hennes olika roller i antik grekisk religion rekommenderar jag ett besök här.
Etiketter:
De kaldeiska oraklen,
gnosticism,
grekiska,
Hekate,
religion,
William Blake
tisdag 6 maj 2008
Grekisk förbannelse
En textgenre som jag finner fascinerande är tabulae defixionis, alltså förbannelsetavlor (gärna av bly), på vilka man ristade in alla möjlga hemskheter som någon stackare skulle drabbas av. Ganska många sådana finns bevarade från antiken, och här kommer en bit av en på grekiska (transkriberad, för internetenkelhetens skull):
Aristô egô elabon, kai edêsa tas cheiras kai tous podas kai tên glôssan kai tên psychên; kai mê dynaito hyper Philônos phthengesthai rhêma ponêron, alla hê glôssa autês molybdos genoito; kai kentêson autês tên glôssan.
"Aristo grep jag, och jag band hennes händer, fötter, tunga och själ; och hon må inte kunna yttra något ont ord om Philon, utan hennes tunga må bli till bly; och genomborra du hennes tunga!"
Inskriften upphittades i Pireus och är skriven på en grekiska som börjat influeras av den hellenistiska koinê-dialekten, vilket syns på -ss- i ordet för "tunga" (glôssa, ren attiska glôtta). Den som tilltalas i slutet är Hekate, trolldomskonsternas gudinna par excellence, som också är mycket central i de Kaldeiska oraklen.
Man får anta att bakgrunden till texten är att en kvinna vid namn Aristo talat illa om en man, Philo, och att tavlans ristare med magi velat stoppa detta. Man undrar hur det gick.
Aristô egô elabon, kai edêsa tas cheiras kai tous podas kai tên glôssan kai tên psychên; kai mê dynaito hyper Philônos phthengesthai rhêma ponêron, alla hê glôssa autês molybdos genoito; kai kentêson autês tên glôssan.
"Aristo grep jag, och jag band hennes händer, fötter, tunga och själ; och hon må inte kunna yttra något ont ord om Philon, utan hennes tunga må bli till bly; och genomborra du hennes tunga!"
Inskriften upphittades i Pireus och är skriven på en grekiska som börjat influeras av den hellenistiska koinê-dialekten, vilket syns på -ss- i ordet för "tunga" (glôssa, ren attiska glôtta). Den som tilltalas i slutet är Hekate, trolldomskonsternas gudinna par excellence, som också är mycket central i de Kaldeiska oraklen.
Man får anta att bakgrunden till texten är att en kvinna vid namn Aristo talat illa om en man, Philo, och att tavlans ristare med magi velat stoppa detta. Man undrar hur det gick.
Etiketter:
attiska,
De kaldeiska oraklen,
grekiska,
Hekate,
koine,
magi,
tabula defixionis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)