Under det som finns av min fritid sitter jag just och spelar igenom Metal Gear Solid V: The Phantom Pain (ivrigt påhejad av The Dear Lady). Skälet att jag här nämner vad som blir den sista egentliga delen av Hideo Kojimas geniala tv-spelsserie är att spelet har ett mycket tydligt lingvistiskt anslag. Om ni oroar er för spoilers för spelet är det läge att sluta läsa här.
Saken är den att en av de (många och extremt invecklade) storytrådarna i spelet har att göra just med språk. Antagonisten i spelet, Skull Face, har som sin stora master plan att utrota det engelska språket med hjälp av en typ av parasiter som infekterar offrens stämband och dödar dem om de yttrar ord på det tungomål han hatar. Basen för hans handlingar är det faktum att han vid ung ålder tvingades sluta tala sitt eget modersmål som resultat av militära övergrepp. Skull Face menar (och här citeras filosofen Emil Cioran) att vårt egentliga hemland är vårt modersmål. Tanken är att det språk vi talar styr våra tankar, ett slags fiktionaliserad version av Sapir-Whorf-hypotesen. Som symboliskt motexempel till Skull Face står navajo/diné bizaad-talaren Code Talker, som kunnat behålla sitt språk tillsammans med engelskan i spelets berättelse och trots sin ilska över övergrepp från den amerikanska administrationen inte vill hämnas genom att utradera engelskan från jordens yta (!). Jag kommer nog att återkomma med diskussioner om de språkfilosofiska idéerna i MGSV, men bara så här lång är det kul att se hur sådana frågor nu rört sig hela vägen till tv-spelens värld - något som ligger tydligt i linje med Metal Gear Solid-seriens mycket filosofiska anslag överlag (något som märks allra tydligast i den del av serien jag själv håller höst - Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, där memetik, postmodernism, ontologi och idéer om tankekontroll står i centrum).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar