Secrets

 Akkadian expression of the day:
Pirištu ša ilāni rabûti ("the secret of the great gods").

Pictured: the Tōkyō branch temple of Kōyasan (高野山東京別院, Kōyasan Tōkyō Betsuin), representing the Shingon school of esoteric/Vajrayāna Buddhism - the one with all the secret mudrās - secret hand gestures - and mantras). I woujld very much like to visit the main Kōyasan temple, which is, well, on Mount Kōya in Wakayama Prefecture. Maybe one day!

 

Hemliga japanska ord

Dagens japanska ord är mikkyō (密教), ordagrant (eller snarast "tecken-enligt") "hemlig lära" – det består av tecknen 密 (som läses hisoka med inhemskt japanskt uttal och mitsu med sinojapanskt – alltså från kinesiskan inlånat – uttal) och betyder "hemlig" samt 教 (som är tecknet för verbet oshieru, "undervisa" och likaså för det sinojapanska kyō, som just betyder "undervisning, lära"). Kombinerar man de sinojapanska läsningarna mitsu och kyō får man efter viss fonologisk förändring just ordet mikkyō.

Detta ord, som lämpligen kan översättas t.ex. med "esoterism", är mer konkret termen för buddhistiska esoteriska läror, allra mest specifikt Vajrayāna, den tantriska buddhistiska riktning som är vanlig i Tibet, men också har en japansk avläggare i form av Shingon (真言), vars namn betyder ungefär "verkligt ord", eller mer specifikt mantra. Shingon-buddhism är alltså "mantra-buddhism", vilket är en god beskrivning av denna – just esoteriska – riktning.

Ett annat, liknande ord som också innefattar ett tecken för "hemlig" är shinpishugi (神秘主義 ), vilket tecken för tecken blir "Gud-hemlig-åskådning", vilket är det mer allmänna ordet för "mystik", till exempel i uttryck som kurisuto-kyō-shinpishugi (キリスト教神秘主義), "kristen mystik" – notera åter kyō (教), "lära", som del av ordet för "kristendom" ("Kristus-lära")!

Man kan notera att de två tecken vi tittat på, som båda betyder "hemlig", tillsammans bildar ordet himitsu (秘密), vilket är det kanske vanligaste japanska ordet just för "hemlighet". Även det ordet kan för övrigt användas för att åsyfta buddhistisk esoterik.

Afrikanska byggherrar och gurkor

De många mer eller mindre esoteriska hemliga sällskapen och frimurarriterna som florerade på det glada 1700-talet (så många att man gjort ett modernt svenskt rollspel löst baserat på dem) var ofta kreativa vad det gäller namngivningen. Själv gillar jag Die afrikanischen Bauherren von der königlichen Loge der Verschwiegenheit (grundad 1767). Den sjätte graden i sagda orden hade det välkingande namnet Astronomus vor der Pforte der Götter. Och vi får ju inte glömma en av de mest berömda rosenkorsordnarna, Gold und Rosenkreutz, som så nobelt brukar förkortas GuRK (denna orden blev för övrigt viktig i och med att dess gradsystem efterbildades av Societas Rosicruciana in Anglia, vilket i sin tur gjorde att liknande gradnamn till sist hamnade i det sena 1800-talets Golden Dawn - en av de mest inflytelserika esoteriska grupperna i den moderna västerländska historien).

Men ärligt talat - GuRK?

Kabbala-dyslexi

Att definiera sin egen särart med stavning har ofta varit en trend (Erixon, Zvenzonne etc.), men riktigt lustigt är när det används för att skilja religiösa traditioner från varandra. Det är något som verkligen gäller det ord som man på svenska oftast stavar kabbala, alltså judisk mystik. Ordet är i sig bildat av det hebreiska verbet qibbel, "att ta emot", och betyder just "tradition". Som många läsare säkert vet har kabbalan efterhand sträckt sig långt utanför judendomen (Madonna är väl ett av de mer humoristiska exemplen), en process som började redan under renässansen, då tänkare som Giovanni Pico della Mirandola och Johannes Reuchlin tog upp kabbalan och skapade en kristen variant. I senare västerländsk esoterism (även ickekristen och ickejudisk) har den haft en central position (i synnerhet symboliken kring 'Etz Chayim, livsträdet). Det lustiga är nu att olika "receptioner" av kabbalabegreppet valt att stava det olika på västerländska språk. Den ursprungliga, judiska varianten brukar stavas "kabbala", medan den kristet färgade har den latiniserade stavningen "cabala" och den ockulta ofta skrivs "qabala" (en stavning som bland annat spreds av The Hermetic Order of the Golden Dawn kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet). Dessa varianter har folk i modern tid nästan sett som definierande, så att man uppmanar folk att behålla denna stavningsförvirring som ett slags ideologisk markör. Lite lustigt, det där.

Det är extra intressant att se dessa variationer i stavning, eftersom just kabbalan alltid lagt extrem vikt vid exakt vilka bokstäver som används för att stava ett ord (i syfte att göra bokstavsmystik, numerologi etc.) ...

Golden Dawns användande av (och ofta egenartade uttal av) hebreiska är för övrigt ett ämne jag tänkt mig för en framtida artikel. Blir skoj om jag får tid att ta tag i det. Modern västerländsk hebreiska och kvasihebreiska har sin egenartade charm - fast jag vill inte tänka på hur Madonna uttalar det ...

Ta logia parestin! ("Oraklen är här!")

Min översättning av de Kaldeiska oraklen har nu kommit från trycket - jag har hållit den vackra volymen i min hand. Den fragmentariskt bevarade grekiska texten med dess esoteriska beskrivningar av den flammande gudomliga världen har aldrig tidigare funnits på swensko, men nu kan den alltså läsas - och en religionshistorisk introduktion av yours truly får man på köpet! Omslaget ser ut som ovan. Ett litet exempel på hur texten låter är detta (fragment nummer 34):

”Så kallar oraklen också denne störste gud ’Källornas Källa’ och säger att han ensam gav upphov till Alltet:

Därifrån kastar sig den mångfaldiga materiens födelse fram.

Därifrån sveper en åskvigg fram och gör eldens blomma oklar

när den kastar sig in i världens håligheter. Ty därifrån börjar alla ting

utsträcka underbara strålar mot det som är nedan.”

Om man är intresserad av antik esoterisk litteratur med medelplatonska och gnosticerande drag går den att beställa från http://www.sitraahra.se/, där man också kan läsa mer om boken.