Apropå dessa juletider kan det passa med början av julevangeliet (Lukas 2) i gamle hederlige Wulfilas gotiska version:
Warþ þan in dagans jainans, urrann gagrefts fram kaisara Agustau, gameljan allana midjungard.
Soh þan gilstrameleins frumista warþ at wisandin kindina Swriais raginondin Saurim Kwreinaiau. Jah iddjedun allai, ei melidai weseina, ƕarjizuh in seinai baurg. Urrann þan jah Iosef us Galeilaia, us baurg Nazairaiþ, in Iudaian, in
baurg Daweidis, sei haitada Beþlaihaim, duþe ei was us garda
fadreinais Daweidis,
anameljan miþ Mariin, sei in fragiftim was qeins, wisandein inkilþon.
Man bara måste älska ordet midjungard för "världen".
När jag växte upp höll käre far styvt på att julevangeliet skulle läsas före julklappsutdelningen, och som extra knorr brukade vi växla språk mellan åren. Ibland var det grekiska, ibland latin - och ibland just gotiska. Fina grejer. Ren forngermansk julstämning.
För den som vill fördjupa sig mer finns texten (och fler utläggningar av den) på TITUS och för den delen på Early Indo-European Online (med grammatisk kommentar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar