Detta med namn är ett snårigt kapitel. I den gamla hederliga rollspelstidningen Sinkadus skrev Olle Sahlin en gång en intressant artikel vid namn "Och vad heter du, min lille vän", där han diskuterade olika principer för namngivning av fiktiva figurer, särskilt i fantasymiljö. Han tog till exempel upp en historia han läst där en otroligt vacker kvinna bar namnet Klovka - som bara fick honom att tänka på "ryska kulstöterskor". Sådant är inte helt lätt: man kan lätt stjälpa allt genom fel namn. Ett annat lustigt exempel skapas när namn blir fel när de översatts - ur Sahlins artikel saxar jag efternamnet "Mannen", som väl fungerar på engelska men blir konstigt om man översätter till svenska (ännu konstigare om det rör sig om en kvinna!)
Dorothy Sayers' eminente hjälte Lord Peter Wimsey heter egentligen - om man läser ut hela hans namn - Lord Peter Death Bredon Wimsey. Ja, Death (det påpekas att han uttalar det med i-vokal i mitten). I en av böckerna skämtas med hans mellannamn, och det sägs något i stil med att "Death arrives at the agency" (det vill säga får en post på det reklamkontor där boken utspelar sig). För att återge detta i svensk version valde översättarna att döpa om Lord Peter från Death till Job, och så blev det att "Job får en post". Inte helt illa.
Men svårare kan det bli. T.ex. i David Eddings' gamla Elenium-böcker, där det finns en manlig riddarlärling vid namn Berit. Det gick ju inte. Han fick heta Beril på svenska, har det sports mig.
Och förresten håller jag föredrag på Lunds Stadsbibliotek imorgon tisdag den 12e klockan 19.00, om någon skulle känna för att trilla förbi.
6 kommentarer:
Haha, det där med Berit tänkte jag faktiskt på så sent som häromdagen (dock oklart i vilket sammanhang - jag har inte läst en rad Eddings, och det var nog över 15 år sedan jag bläddrade i det nämnda Sinkadus-numret).
Underbart! Visst är Sinkadus den brunn ur vilken all världens kunskap kan ösas. Härligt att se att även du är bekant med det! Just inom den tradition Sinkadus tillhörde, har väldigt mycket sagts och skrivits om namnskick, på precis detta tema.
Jag minns Lars Nohrstedts Sinkadusartikel om tidsresor som en fullständig ögonöppnare, om man nu ska tala gamla Sinkaduspärlor. olles artikel om namn minns jag också väl, jag kallar fortfarande Laxå för Schlakatsau (p g a någon bisarr koppling kring udda stavning).
Aha! Tur att jag aldrig läste Eddings på engelska... å andra sidan kanske den detaljen hade försvunnit i övriga putslustigheter.
Det finns ju en kille i Sagan om ringen som heter Gamling. Men Tolkien var väl rätt bra på svenska?
Artikeln om namngivningen låter intressant. Har aldrig hört talas om Sinkadus. Kan man läsa den någonstans?
stina: "Gamling" var Tolkien säkerligen fullt medveten om vad det betydde på skandinaviska språk. Han var ju en tämligen språkkunnig man.
En annan Eddingsmiss, denna gång från Belgariad- och Malloreon-världen, är ju att en region i Arendia får heta Asturia. Det klingar väldans spanskt i mina öron. Jag undrar om denna region döptes om i de spanska utgåvorna?
Skicka en kommentar