Jag högtidlighåller denna egendomliga dag (den s.k. nationaldagen) med "Sommarpsalm" - en sång jag uppskattar mycket och har fina minnen av att ha framfört i körsammanhang (i Lunds domkyrka, bland annat). Den har
text av Wirsén, delvis tagen från Deuterojesaja ("Allt kött är hö
och blomstren dö och tiden allt fördriver - blott Herrens ord
förbliver", som bygger helt på Jes 40:6-8), som i sin tur lånade bildspråket från gammal
nordvästsemitisk bakgrund (representerad bland annat i torkesymboliken i
Ugarit, som jag själv forskat på). Så blandat är det svenska! :
Om denna vackra psalm och dess nordvästsemitiska bakgrund skriver jag i min bok Gud är ett verb, sidorna 160-164. Min poäng är att bilden av att "köttet som är hö" ursprungligen kommer ur syrisk-palestinska källor, där den mördande torkan alltid är en fara och urspungligen kopplas till dödsguden Mot, innan motivet plockas upp av Deuterojesaja (den hypotetiske författaren till Jes 40), som använder motivet för att visa Jahves makt. Här uppe i nord blir det hela snarare en liten aspekt på en vacker svensk sommar. Jag ser själv detta som ett fantastiskt exempel på kulturblandning och kulturöverföring. Från Ugarit till Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar