Politikn

Noterade en sak vid seende av den berömda Palme-dokumentären rörande Olof Palmes uttal av svenska. Han hade nämligen vanan att inte uttala e-et i den bestämda ändelsen -en (samma avklippning som man fortfarande kan höra en del äldre svenskar göra). Istället vokaliserar han n-et, så att man får ord av typ "stol-n", "politik-n" och liknande. Var antagligen ståtligt och polerat dåförtiden, kan man tänka. Det påminner mig lite om det numera föråldrade brittiska uttalet av vokalen i "land" som  "e", alltså så att "land" låter nästan som "lend" (kan höras i gamla journalfilmer och sådant).