Cognac

Ibland blir det lustigt när man översätter saker, inte minst tekniska begrepp. Ibland förstår man hur översättningsmissar uppstått, ibland mindre så. Ett intressant exempel som jag såg för inte så länge sedan var på en hemsida om kashmirisk śaivism, alltså det teologiska system inriktat på Śiva som utvecklades i Kashmir under ledning av tänkare som Abhinavagupta. Denna religiösa idétradition - vars bärande tanke också brukar beskrivas med ordet Pratyabhijñā ("återupptäckande" eller "återerkännande" på sanskrit) - är en som jag hyser stod sympati för: dess mystikt-panenteistiska drag tilltalar mig skarpt. Hursomhelst såg jag alltså en hemsida om Pratyabhijñā som hade ... vissa egenheter. En av dessa rörde begreppet Śakti, ordet för Śivas feminint uppfattade "kraft" eller "energi". Detta är förvisso ett svåröversatt uttryck, men döm om min förvåning när jag såg att texten återgav begreppet med ... "cognac energy". Tja, vad skall man säga? Śivas cognac? Någonstans finns det kanske en logik här ...

Tidigare och nyare siare

Som tillägg till den förra posten som visar utlärning av vedisk recitation måste jag nämna att den får mig att fundera på själva texten de unga männen lär sig recitera (den inledande hymnen till eldguden Agni). Där förekommer bland annat följande textrader:

Agniḥ pūrvebhir ṛṣibhir 
īḷio, nūtanair uta …

"Agni skall av tidigare siare
hyllas, och av nya ..."


Det vi ser i videon är ju just ett exempel på detta - hur texten och hyllningen till Agni förs vidare från "tidigare" till "nya"! 

Mannen Noa

En av de märkligare pseudoetymologiska bortförklaringarna av ett gudanamn finner man hos Jehovas vittnen. Som tips för vittnen som träffar på bångstyriga och svårkonverterade hinduer uppmanar de missionärerna att påpeka att gudanamnet Viṣṇu låter som "ish-nuh", vilket man påstår är "kaldeiska" för "Mannen Noa" - vilket på något sätt skulle visa att Viṣṇu egentligen är biblisk. Nu är det ju inte språkbeteckningen särskilt träffande heller - ʾîš är det normala ordet för "man" på hebreiska. Och varför skulle det få ett V i början? Och vad i hela friden skulle "Mannen Noa" vara för sätt att uttrycka sig? Jag säger som Strindberg: "Tron I på detta"?