söndag 8 augusti 2010
Tiggarnytt
Det gör mig mycket glad att min engelska översättning av Dan Anderssons "Omkring tiggarn från Luossa" röner uppskattning - den är verkligen ett kärleksarbete. Se här! Och ja, en insjungning kommer vad det lider.
lördag 7 augusti 2010
Master Chef (eller Hell's Kitchen?)
Dagens ord är nuḫatimmu. Det betyder "kock" på akkadiska (eller ibland "bagare"). Något för Gordon Ramsay kanske? Och visst vore det kul om tv-leken Master Chef kunde finnas i akkadisk version under namnet rab nuḫatimmê? Den termen betyder ordagrant "överkock, bäste kock", men det är dock så att den kanske användes på ett lite annat sätt way back when: när Jerusalem hade kapitulerat för babylonierna 586 f.Kr. härjades staden av segermakten under ledning av en viss Nebuzaradan (på akkadiska egentligen Nabû-zēr-iddina). Denne man var just "överkock" vid den babyloniske konungen Nebukadnessar II:s hov - men den ämbetsmannen hade som synes vid det laget lite mer utvidgade - och aggressiva - uppgifter. Parallellen till Gordon Ramsay kanske inte är så dum ändå ...
(En lite utökad version av detta inlägg har publicerats i tidningen Kontur)
(En lite utökad version av detta inlägg har publicerats i tidningen Kontur)
torsdag 5 augusti 2010
Mamihlapinatapai och rättelse
Jag gillar sånt här.
Och så måste jag göra en rättelse: tidigare skrev jag att min mor Charlotte Wikanders begravning sker klockan 13.00 tisdagen den 17e augusti. Men det blev en ändring: 14.00 gäller, fortfarande 17e augusti på St Olofs kapell, Norra kyrkogården i Lund.
Och så måste jag göra en rättelse: tidigare skrev jag att min mor Charlotte Wikanders begravning sker klockan 13.00 tisdagen den 17e augusti. Men det blev en ändring: 14.00 gäller, fortfarande 17e augusti på St Olofs kapell, Norra kyrkogården i Lund.
tisdag 3 augusti 2010
Brännande barn
Arbetar just nu med ett avhandlingskapitel om den mycket egenartade ugaritiska texten CAT/KTU 1.12, som berättar om hur Baal träffar på några tjurliknande odjur i vildmarken, blir alldeles upptänd av begär efter dem (av lite oklara skäl - men stormguden i fråga har i andra texter en märklig sexuell preferens för kvigor, så det är kanske inte så förvånande ändå) och sedan, tycks det, kollapsar och (kanske) dör som ett resultat av sitt möte med dessa egendomliga varelser. När denna kalamitet inträffar verkar det som om hela landet (i vanlig ugaritisk ordning) drabbas av torka i sympati. Tre av mina favoritverb för brännande hetta, ṣḥr, ḥrr och šḫn, förekommer i denna text och beskriver hur landet torkar ut och hur Baal bränns av feber. Helt rätt grejer för min avhandling, med andra ord ;-)
De där monstren verkar inte så trevliga; innan de föds klagar deras blivande mödrar till högguden El på följande sätt (jag ger översättningen ur min avhandling):
kbdn . il . abn
kbd k išt . tikln
ṯdn . km . mrm . tqrṣn
“Our livers, El our father,
they eat (our) liver like fire,
they consume our breasts like worms [?].”
Så lagom mysiga barn, det där.
De där monstren verkar inte så trevliga; innan de föds klagar deras blivande mödrar till högguden El på följande sätt (jag ger översättningen ur min avhandling):
kbdn . il . abn
kbd k išt . tikln
ṯdn . km . mrm . tqrṣn
“Our livers, El our father,
they eat (our) liver like fire,
they consume our breasts like worms [?].”
Så lagom mysiga barn, det där.
måndag 2 augusti 2010
Info
För dem som kan finna det intressant kan jag för övrigt nämna att min mor Charlotte Wikanders begravning sker på tisdagen den 17 augusti kl. 14.00 i kapellet på Norra kyrkogården i Lund. Ljus klädsel.
onsdag 28 juli 2010
Kul om roman
Mitt i all denna villervalla är det roligt att se att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren - en antik skröna har framkallat så här trevliga reaktioner från den yngre läsargenerationen. Sådant värmer författarens hjärta.
tisdag 27 juli 2010
Från moderns penna
lördag 24 juli 2010
Tunga men stolta rader
Vissa har kanske undrat varför bloggen varit så skralt uppdaterad på sistone. Anledningen är att jag under de senaste veckorna varit mycket emotionellt upptagen: min mor Charlotte Wikander togs in allvarligt sjuk för ett antal veckor sedan och avled i tisdags. Jag, min far och de som kände henne sörjer henne djupt.
Min mor var en av de mest hängivna universitetslärare jag någonsin sett: hennes sätt att brinna för sina studenter (i Antikens kultur och samhällsliv) var helt exceptionellt. Hennes forskning - bland annat om etruskiska arkitektoniska terrakottor, hellenistisk kult av drottningar och etruskisk epigrafik - är av stor internationell betydelse, och hennes noggrannhet och exakthet har alltid varit en förebild för mig i min egen vetenskapliga gärning. Hennes förmåga att med sitt intellekt skära undan all ovidkommande information och allt som hindrade en konsekvent och avvägd analys kommer att bli ihågkommen av många. Hennes språkliga detaljsinne var osvikligt. Hennes privata intressen i livet var brinnande och ständigt vid liv - inte minst hennes passion för Wagner - jag minns med saknad hur min mamma gång på gång brukade lyssna på kommenterade analysutgåvor av hans Ring med fem sekunder av varje ledmotiv segmenterade och analyserade in i minsta ton. Hennes konstfärdigt odlade rosor, hennes orkidéer, hennes kärlek till Marcel Proust - allt detta lever i minnet efter henne. Och hennes livs- och arbetsrelation med min far Örjan - som de delade i nära fyrtio år - har gjort ett outplånligt intryck på mig. Sitt arbete, sin vetenskap, sin tankevärld - allt detta delade de. De möttes inte oväntat för första gången på utgrävning av den etruskiska staden Acquarossa - ett arbete som de sedan fortsatte dela. Inte minst syns deras speciella personliga arbetsrelation på den monumentala utgåva de tillsammans gjorde av den svenske professor Olof August Danielssons etruskiska inskrifter (insamlade kring det förra sekelskiftet och sedan bortglömda tills mina föräldrar tillsammans förvandlade samlingen till en modern utgåva).
Min mor är nu borta - och hon är djupt saknad. Mycket djupt.
Min mor var en av de mest hängivna universitetslärare jag någonsin sett: hennes sätt att brinna för sina studenter (i Antikens kultur och samhällsliv) var helt exceptionellt. Hennes forskning - bland annat om etruskiska arkitektoniska terrakottor, hellenistisk kult av drottningar och etruskisk epigrafik - är av stor internationell betydelse, och hennes noggrannhet och exakthet har alltid varit en förebild för mig i min egen vetenskapliga gärning. Hennes förmåga att med sitt intellekt skära undan all ovidkommande information och allt som hindrade en konsekvent och avvägd analys kommer att bli ihågkommen av många. Hennes språkliga detaljsinne var osvikligt. Hennes privata intressen i livet var brinnande och ständigt vid liv - inte minst hennes passion för Wagner - jag minns med saknad hur min mamma gång på gång brukade lyssna på kommenterade analysutgåvor av hans Ring med fem sekunder av varje ledmotiv segmenterade och analyserade in i minsta ton. Hennes konstfärdigt odlade rosor, hennes orkidéer, hennes kärlek till Marcel Proust - allt detta lever i minnet efter henne. Och hennes livs- och arbetsrelation med min far Örjan - som de delade i nära fyrtio år - har gjort ett outplånligt intryck på mig. Sitt arbete, sin vetenskap, sin tankevärld - allt detta delade de. De möttes inte oväntat för första gången på utgrävning av den etruskiska staden Acquarossa - ett arbete som de sedan fortsatte dela. Inte minst syns deras speciella personliga arbetsrelation på den monumentala utgåva de tillsammans gjorde av den svenske professor Olof August Danielssons etruskiska inskrifter (insamlade kring det förra sekelskiftet och sedan bortglömda tills mina föräldrar tillsammans förvandlade samlingen till en modern utgåva).
Min mor är nu borta - och hon är djupt saknad. Mycket djupt.
lördag 17 juli 2010
fredag 16 juli 2010
Alarmerande
Jag kommer bara inte över uttryck av typen This door is alarmed, som jag sett många gånger i England (senast igår, tror jag att det var - sitter i London just nu). Det låter som om dörren skall hoppa upp och skrika av upprördhet och/eller skräck ...
söndag 4 juli 2010
Genreblandning - eller nåt ;-)
Jag och min fästmö Rebecca Bugge tycker båda om Jane Austen - och fantastik. Så vad bättre än det här fantastiska fyndet som Rebecca gjorde på stambutiken i Malmö? Lite i stil med den här mysko trenden med "Pride & Prejudice & Zombies" och liknande ...
tisdag 29 juni 2010
Work - the most important thing is work
Hoppas ni kopplar vad rubriken anspelar på - den passar onekligen för dagens stämning. Detta har sannerligen varit en arbetsdag: upp tidigt (för att vara jag) för att jobba med det norska indoeuropeiska korrekturet (inkusive grunnande på uttryck som "avljudsstadium", "avlydstrinn" och annat) och sedan fort iväg för att hålla tre föreläsningstimmar om de "pararituella" texterna från Ugarit. Fick bland annat tillfälle att lägga ut mina teorier om Malaki 3:20-21 (i svensk numrering är det början av kap. 4) och denna texts eventuella koppling till ugaritoid tematik ("eventuella"? Hrmpf, "sannolik" skall det heta om man har lite pondus!).
Ägnar mig för övrigt just åt att läsa Murakamis Sputnikälskling och Nene Ormes' Udda verklighet. Samt lite Guillou-självbiografi just for good measure - man kan i alla fall inte klaga på genreblandningen :-)
Och lite Warhol och Falstaff, fakir drygar ut dieten.
Ägnar mig för övrigt just åt att läsa Murakamis Sputnikälskling och Nene Ormes' Udda verklighet. Samt lite Guillou-självbiografi just for good measure - man kan i alla fall inte klaga på genreblandningen :-)
Och lite Warhol och Falstaff, fakir drygar ut dieten.
lördag 26 juni 2010
Norskt träd
Läser just nu korrektur på den kommande norska utgåvan av Ett träd med vida grenar - de indoeuropeiska språkens historia. Man inser verkligen hur lite norska man kan - och i synnerhet hur lite norsk interpunktionslära man kan!
måndag 21 juni 2010
Guten Abend, mein lieber Seraph ...
Ännu ett smakprov på saker i arbete. Så här kan det låta när serafernas - eldänglarnas - general får märkligt besök:
”Guten Abend”, sade en liten, rödklädd gestalt i ena hörnet av korridoren, precis bredvid en av de många trapporna. ”Es freut mich Sie noch einmal zu treffen. Det var zå länge zedan zist.”
Kwanzo stirrade på den lilla flickan som log mot honom och blinkade med stora, azurblå ögon. Hon hade något slags hätta på huvudet, lika röd som resten av hennes utstyrsel, och den minsta och spetsigaste näsa Kwanzo någonsin hade sett. Han kisade mot henne och väntade någon sekund innan han svarade.
”Jag förstår inte vad ni säger, unga fröken … vem är ni? När menar ni att vi skulle ha träffats?”
”Hemma hos dig naturligtvis”, sade minikvinnan och rullade tummarna mot varandra. ”Det är alltid lättast att träffa patienten i hemmet.”
”I hemmet? Menar du här i Ilion?”
Den lilla såg nästan förnärmad ut.
”Här? Vad skulle det betyda? Detta är ju inte ditt hem, eller hur? Du bist ja … wie heisst es … hemlös. Du är ju hemlös.”
...
”Så därför måste du välja nu”, fortsatte hon och lade huvudet på sned. ”Sie müssen Ihre Ziele bestimmen: söka det dolda och möta rädslan – oder försöka komma undan med blotta förskräckelsen … Men vi vet väl redan vad du tänker göra, inte sant? För genau wie ich vet du ju att allting inte alls är som det borde vara. Alla går runt och låtsas som om livet här går sin gilla gång … men Någonting är fel, inte sant, käre general? Någonting är inte alltz som det borde. Och i sådana fall är rädslan kanske din bäste vän, tro mig. Och glöm inte att låta dig själv drömma. Man skall alltid lyssna på serafers drömmar.”
”Guten Abend”, sade en liten, rödklädd gestalt i ena hörnet av korridoren, precis bredvid en av de många trapporna. ”Es freut mich Sie noch einmal zu treffen. Det var zå länge zedan zist.”
Kwanzo stirrade på den lilla flickan som log mot honom och blinkade med stora, azurblå ögon. Hon hade något slags hätta på huvudet, lika röd som resten av hennes utstyrsel, och den minsta och spetsigaste näsa Kwanzo någonsin hade sett. Han kisade mot henne och väntade någon sekund innan han svarade.
”Jag förstår inte vad ni säger, unga fröken … vem är ni? När menar ni att vi skulle ha träffats?”
”Hemma hos dig naturligtvis”, sade minikvinnan och rullade tummarna mot varandra. ”Det är alltid lättast att träffa patienten i hemmet.”
”I hemmet? Menar du här i Ilion?”
Den lilla såg nästan förnärmad ut.
”Här? Vad skulle det betyda? Detta är ju inte ditt hem, eller hur? Du bist ja … wie heisst es … hemlös. Du är ju hemlös.”
...
”Så därför måste du välja nu”, fortsatte hon och lade huvudet på sned. ”Sie müssen Ihre Ziele bestimmen: söka det dolda och möta rädslan – oder försöka komma undan med blotta förskräckelsen … Men vi vet väl redan vad du tänker göra, inte sant? För genau wie ich vet du ju att allting inte alls är som det borde vara. Alla går runt och låtsas som om livet här går sin gilla gång … men Någonting är fel, inte sant, käre general? Någonting är inte alltz som det borde. Och i sådana fall är rädslan kanske din bäste vän, tro mig. Och glöm inte att låta dig själv drömma. Man skall alltid lyssna på serafers drömmar.”
Articles galore!
Nu har min artikel om Leviatan i Job 3:8 ("Cosmological Snake Charming and Leviathanic Panic in an Ancient Near Eastern Setting") kommit ut i Zeitschrift für die alttestamentliche Wissenschaft - se här för abstract och tillgång för dem som kan/vill. Och tidigare i år utkom min artikel om det hebreiska konsekutiva waw-et och det indoeuropeiska augmentet i Vetus Testamentum - se här för detsamma!
torsdag 10 juni 2010
Eller kanske glace ...
Måste förresten påpeka att jag har mycket svårt för thé och glace. Stavningarna alltså, inte produkterna. Alldeles för gallicerande för min smak.
Den senare av dessa utsattes jag för redan tidigt i min ungdom, i en tid då jag som ett utslag av allmänt nörderi hade som vana att plöja dator- och programvarumanualer (en vana jag i det stora hela skjutit från mig - och visst är förresten det datorsvengelska ordet "manual" ganska lustigt med tanke på vad det ordet "egentligen" betyder?). I en av dessa 80-tals macböcker (jag tror det var en "manual" till MacWrite eller liknande) visades hur en nitisk skribent hade skrivit om vad han skulle bjuda sina middagsgäster på - det hela slutade med "eller kanske glace".
Glace?????? Glass!
Kul också vad man uppenbarligen ofta tyckte att persondatorns stora användningsområde skulle bli under det glada 80-talet: receptsamling!
Den senare av dessa utsattes jag för redan tidigt i min ungdom, i en tid då jag som ett utslag av allmänt nörderi hade som vana att plöja dator- och programvarumanualer (en vana jag i det stora hela skjutit från mig - och visst är förresten det datorsvengelska ordet "manual" ganska lustigt med tanke på vad det ordet "egentligen" betyder?). I en av dessa 80-tals macböcker (jag tror det var en "manual" till MacWrite eller liknande) visades hur en nitisk skribent hade skrivit om vad han skulle bjuda sina middagsgäster på - det hela slutade med "eller kanske glace".
Glace?????? Glass!
Kul också vad man uppenbarligen ofta tyckte att persondatorns stora användningsområde skulle bli under det glada 80-talet: receptsamling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)