Arbete

För övrigt arbetas det i det wikanderska hemkontoret intensivt på uppföljaren till Serafers drömmar - med titeln Den trettonde funktionen. Det går framåt här! Jag jobbar också med ett paper till årets OTSEM-konferens i Hamburg (om interdentaler, sibilanter och emfatiska ljud i hebreiska, ugaritiska och arameiska - en snårskog att vandra i, kan jag meddela ... en redan välgenomtraskad sådan) samt med artikel till det biblisk-indoeuropeiska projektet (en artikel som bland annat behandlar det indoeuropeiska verbet *h₃erb^h-, som betydde något i stil med "lämna sin egen grupp och ansluta sig till en annan". Detta verb är av central betydelse i min artikel - mer säger jag inte :-) ) .

Noterar för övrigt att Serafers drömmar säljs för ett ytterst välvilligt pris på Bokus - följ länken ovan så får ni se!

Vilka vi var

Ett av de vackraste citaten jag vet kommer ur fragmenten ur den gnostiske läraren Theodotos' skrifter (Excerpta ex Theodoto 78:2) - på grekiska lyder det hela:

Ἔστιν δὲ οὐ τὸ λουτρὸν μόνον τὸ ἐλευθεροῦν,
ἀλλὰ καὶ ἡ γνῶσις,
τίνες ἦμεν,
τί γεγόναμεν,
ποῦ ἦμεν,
ἢ ποῦ ἐνεβλήθημεν,
ποῦ σπεύδομεν,
πόθεν λυθροῦμεθα,
τί γέννησις,
τί ἀναγέννησις.

I översättning blir det:

"Det som befriar är inte bara tvättandet [d.v.s. dopet]
utan också Kunskapen -
vilka vi var,
vad vi har blivit,
var vi var
eller varthän vi har kastats,
vart vi skyndar,
varifrån vi befrias,
vad födelse är,
vad återfödelse är."


Här finns hela den grekiska texten till Theodotos-fragmenten, och här finns en översättning.

Mandéer är inte kristna

Det är viktigt med att hålla sina kategorier riktiga. Detta tänkte jag på apropå denna artikel i Norrköpings Tidningar; den handlar om fördrivningen av kristna från Mosul i Irak. Den talar om Mosuls kristna historia, och så sägs det att "Mosul är en stad i norra Irak med en av världens äldsta kristna civilisationer; under mer än 1700 år har kristna levt i området. Det har varit en blandad skara av assyrier, kaldéer och mandéer."

Men det stämmer ju inte - kategoriseringen, det vill säga. Mandéerna är inte kristna. De utgör en gnostisk religionsspillra som håller Johannes döparen mycket högt, medan Jesus från Nasaret tvärtom avvisas och ses som en falsk lärare. Att kalla dem "kristna" håller inte alls. Däremot stämmer det att också de haft det mycket svårt i Irak under senare år (och även tidigare).

Mandéernas klassiska språk, mandeiskan, är för övrigt intressant - det är en östarameisk dialekt, rätt nära släkt med syriskan och den babyloniska talmudarameiskan. Och de skriver i princip ut alla sina vokaler - ovanligt för ett klassiskt semitiskt språk vars alfabete härstammar från det feniciska. Än idag talar ett fåtal den moderna versionen av språket, nymandeiska.

Drömmar och sethianism

Drömmar är roliga, i synnerhet när de innehåller bisarrt språkligt material (se till exempel här för några av mina privata klassiker på området). I natt var jag med om ännu en sådan highlight: jag drömde nämligen att min käre far hade skrivit en deckare och givit ut den - men inte under eget namn utan under pseudonymen "Sakne Blomé Sogne Traanas". Se där! För övrigt hade denna deckare det speciella greppet att författaren själv var mördaren (!).

Och nu har jag och två till haft koptiskaseminarium via Skype - jag drogs in i denna trevliga verksamhet för ett tag sedan: vi läser Nag Hammadi-texter ... just nu håller vi på med Den store Seths andra traktat. Tidigare har vi bland annat läst en av mina personliga favoriter, Seths tre stelar, som tycks vara ett slags sethiansk-gnostisk liturgisk text för uppstigandet genom de gudomliga planen. Är man intresserad av den texten finns en översättning här!

Och man övar ju sitt ordförråd - nu idag lärde jag mig ordet močkj (som betyder "blanda" eller "vara blandad"). Nej, vackert att lyssna på är det inte, koptiska. Men kul!

Troper, troper!

För dem som eventuellt kan ha missat en av världens skojigaste webbsidor måste jag göra reklam för Tv-Tropes - där kan man ägna timmar av sitt liv åt igenkännande och skratt. Upptäckte själv sidan för kanske ett år sedan, max. Det handlar alls icke bara om TV utan om all möjlig populärkultur. De har till och med en sida om ABBA (och, för den som är lagt på det hållet, Europe ...). Jag läser saker där ständigt - gack du och gör sammaledes!

Liffsigt!

Dagens tema är lustiga ord man använde som barn. Här är två som förekom flitigt i min vänkrets när jag var cirkus tio år gammal:

NOLFTE
... dvs. ordningstalet för "noll". I synnerhet rörande liv i data- och tvspel: "har man ett nolfte liv i det här spelet"?

LIFFSIG
Förkortat av "livsfarlig", gärna beundrande för något virtuost - "fan va liffsigt gjort!"


Känns de två igen? Har ni andra liknande exempel?

Steampunkprogram

Steampunkfestivalen/Swecon (som öppnar dörrarna i Gävle imorgon) har nu färdigställt sitt slutgiltiga program, som man kan titta på i PDF-format här. Jag är med och håller föredrag om antik magi imorgon klockan 17.25 (under titeln "Vokaler och voodoodockor"), och så deltar jag i tvenne paneldiskussioner på lördagen ("Hur många gånger behöver världen räddas", klockan 15.00 samt "Familiar creatures", klockan 21). På söndagen signerar jag Serafers drömmar för den som vill, klockan 12.

Och så skall jag så klart slänga på mig fracken och solglasögonen och gå på Steampunkbalen!

Crickskrit!

Cricket på sanskrit!

Swecon

Kan meddela att jag kommer att delta vid årets upplaga av fantastikmässan Swecon (i år med Steampunktema!) som går av stapeln den 27-29 juni i Gävle. Jag kommer att vara med i två panelsamtal (om huruvida världen alltid skall behöva räddas i fantastisk litteratur, samt om återanvändning av klassiska fantasyväsen) och även hålla ett eget 20-minutersföredrag om antik magi. Mitt eget föredrag tycks bli på fredagen, panelerna på lördagen.

Temporalt

För inte länge sedan publicerades en artikel jag skrivit ihop om de pedagogiska problem som dyker upp när man undervisar i bibelhebreiska och skall förklara den invecklade frågan om språkets "tempusformer" .... som inte egentligen är tempusformer i vanlig mening. Faktum är att forskningen fortfarande inte exakt vet vad de olika formerna betyder - eller, snarare: det finns många konkurrerande analyser. Detta ställer läraren inför en särskild utmaning (och naturligtvis eleverna). Om detta skriver jag i min artikel, som jag lite fyndigt kallat "Perfect or Imperfect Learning - Teaching the 'Tenses' of Biblical Hebrew". Den är nu publicerad i tidskriften Hebrew Higher Education, av vilken man kan ladda ned den senaste volymen (och tidigare) gratis här. Min artikel finns på sidorna 119-129 i volym 16 (2014).

För övrigt har en kollega till mig i Uppsala just bidragit med en ny analys av just "tempusproblemet" i hebreiskan - en analys som inför det i sammanhanget nya begreppet "Appeal Function", alltså idén att formerna delvis skiljs åt genom den grad i vilken de "kallar på uppmärksamheten", så att säga. Ulf Bergströms avhandling heter Temporality and the Semantics of the Biblical Hebrew Verbal System (man kan läsa om avhandlingen här). Jag som varit med (och delvis agerat sparringpartner) vid några av Ulfs seminarier kan garantera att det är intressant läsning för den som är inne på sådant!

Psommar!

Jag högtidlighåller denna egendomliga dag (den s.k. nationaldagen) med "Sommarpsalm" - en sång jag uppskattar mycket och har fina minnen av att ha framfört i körsammanhang (i Lunds domkyrka, bland annat). Den har text av Wirsén, delvis tagen från Deuterojesaja ("Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver - blott Herrens ord förbliver", som bygger helt på Jes 40:6-8), som i sin tur lånade bildspråket från gammal nordvästsemitisk bakgrund (representerad bland annat i torkesymboliken i Ugarit, som jag själv forskat på). Så blandat är det svenska! :



Om denna vackra psalm och dess nordvästsemitiska bakgrund skriver jag i min bok Gud är ett verb, sidorna 160-164. Min poäng är att bilden av att "köttet som är hö" ursprungligen kommer ur syrisk-palestinska källor, där den mördande torkan alltid är en fara och urspungligen kopplas till dödsguden Mot, innan motivet plockas upp av Deuterojesaja (den hypotetiske författaren till Jes 40), som använder motivet för att visa Jahves  makt. Här uppe i nord blir det hela snarare en liten aspekt på en vacker svensk sommar. Jag ser själv detta som ett fantastiskt exempel på kulturblandning och kulturöverföring. Från Ugarit till Sverige!

En en eller en enda en? Makalöst!

En av årets mest bisarra språktolkningar måste vara denna, där man uppfattar ordet "en" i "en anställning" som ett räkneord och inte som obestämd artikel, med resultatet att en människa blir utvisad från Sverige. Sanslöst! Personen skulle ha haft "en anställning" för att få stanna, men hon hade haft två, och därför får hon inte stanna i landet. Man tolkar alltså "en" som ett räkneord mot all rim och reson. Som sagt: helt jävla sanslöst - och bra att nordiska språk tar upp det!

Forskning, forskning!

Mitt forskningsarbete är just nu inriktat, som sig bör, på mina två forskningsprojekt - dels mitt VR-projekt om indoeuropeisk-bibliska kulturkontakter och dels på mitt ännu inte avslutade projekt om informationsbevarande och klassisk språk- och textforsknings möjliga inflytande över frågan om bevarande av textmaterial om använt kärnbränsle. I det förra fallet tänker jag just nu omarbeta en konferenspresentation från 2012 (Oxford) om det hebreiska (och allmänsemitiska) ordet för "häst" - och dess sannolikt indoeuropeiska bakgrund - till en artikel. Det rör sig om frågan om ett eventuellt lån från luviska, och hur den luviska urformen till ordet kan ha sett ut. Det är alltid en märklig upplevelse att gå tillbaka till saker man skrev för några år sedan och se vad man kan göra med det nu. Med lite tur skall det gå vägen.

Det andra rör sig alltså om mitt projekt om informationsbevarande över lång tid. Där spekulerar jag just nu i vikten av att hålla jämförande/historisk språkvetenskap levande i avlägsna framtider, för att man då skall kunna läsa dagens texter om använt kärnbränsle, och därmed undvika att bli strålskadad. Det är ett ovant ämne för mig som humanvetare att skriva om, men också fascinerande. Jag har tidigare, inte minst i min bok Orden och evigheten, argumenterat för vikten av att tekniska fält använder kunskaper från klassisk humaniora för att vidga sina vyer - och detta projekt är just ett exempel på det. Väldigt roligt att få deltaga i! I en annan artikel som skall höra till detta projekt drar jag paralleller mellan kärnbränslefrågan och den feniciske konungen Eshmunazor II:s gravinskrift (något som jag också hade seminarium kring i december). Det ni! Och det du, Eshmunazor - det hade du inte väntat dig!

Dror!

Det hebreiska ordet dərôr betyder "befrielse" eller "frihet". På modern hebreiska uttalas det lite enklare, som dror.

Det ordet är ovanligt relevant idag. Dror är nämligen också ett mansnamn, och idag är det val till EU-parlamentet, en församling jag tidigare valt att inte rösta till. Men denna gång tänker jag göra ett undantag - jag tänker nämligen rösta för Vänsterpartiets kandidat Dror Feiler - som, trogen sitt namn, är en kämpe för frihet från förtryck och för motstånd mot fascism och andra liknande obehagligheter.

Han fördes under de senaste dagarna bort inte en, utan två gånger från demonstrationer p.g.a. sin linje, att spela saxofon mot det svenska parlamentariska fascistpartiet. Här ser vi ett sådant exempel:




Fram för Dror!

Internationell avhandling!

Sådär! Efter mycket slit under våren är den "internationella", reviderade upplagan av min avhandling, Drought, Death and the Sun in Ugarit and Ancient Israel, tryckt och tillgänglig från förlaget Eisenbrauns! Här kan man läsa om den (och beställa den) på förlagets hemsida, och här finns den på Amazon (dock ännu inte beställbar därifrån - de skriver 31 maj).

Den finns också via svenska Bokus, men där är den ohyre dyr ...

Läsplikt

Det debatteras ju så mycket hur man skall "rädda den svenska skolan" och allt vad därtill hör. I detta sammanhang skulle jag vilja delge publikum en idé som ursprungligen kommer från min käre far, Örjan Wikander. Jag ställer mig helhjärtat bakom den:

En viktig insats för att öka den allmänna bildningen i skolan vore följande: inför två timmars obligatorisk högläsning i skolan, varje dag - alltså att läraren läser för eleverna. Verkets typ och ursprung kan variera, men läsningen skall alltid följas av diskussion. Inte bara diskussion om själva texten, utan om saker som växer ur detta. Historia, samhällssituation, historiska frågor, moralställningstaganden, vad man vill. Att läsa litteratur är en central del i den mänskliga bildningsutvecklingen, och med tanke på de sjunkande lästalen bland "Sveriges unga" (som man ibland säger, med brösttoner) tror jag att en insats här vore fantastisk. Som sagt finns det så oerhört mycket man kan knyta till läsningen och få fram i diskussionen. Fram för läsning och reflektion. Jag tror också att läsning är ett av de enklaste och mest stimulerande sätten att frambringa det som lite slarvigt kallas "allmänbildning", och kanske än viktigare, att bibringa eleverna ett historiskt-analytiskt sätt att se på världen - att hjälpa dem att inte bara se på tingen som en serie löryckta händelser utan inbördes sammanhang, att fundera över vad en text vill säga (och varför den vill det), vem som skrivit den, i vilken historisk situation, för att svara på vilka frågor, etc. Utan att konfronteras med var människor tidigare tänkt är det svårt att lära sig tänka analytiskt, och det är viktiga saker. Rent personligen tror jag inte på någon stor, officiell "kanon" utan på variation i urvalet. Men läsning, läsning, läsning, diskussion, diskussion, diskussion, analys, analys, analys.

Min fars spontana exempel var Greven av Monte Cristo ...



End of sermon ;-)