Uriuthpup

Satt igår och läste i den utgåva mina föräldrar 2003 publicerade av de etruskiska inskrifter som bevarats i den gamle Uppsalaprofessorn Olof August Danielssons samlingar, ett arbete som upptog båda deras uppmärksamhet under mer än tio år. Där finns många svårlästa små etruskiska textsnuttar - men en av mina favoriter i obegriplighet är den som eventuellt skall läsas:

uriuthpup


Man måste ju bara älska det!

A gut yor!

Gott nytt år på er, alla språkvänner!

šnt ḥdṯt ṭbt!

... eller nåt sånt, borde det bli på ugaritiska!

Julstök

Jag ägnar mig just nu åt att slipa min påvra forniriska (kan verkligen rekommendera David Stifters lärobok Sengoídelc för dem som vill ge sig på denna föga lättknäckta nöt), lära mig hebreiska Jesajaverser utantill samt läsa doktorandkurslitteratur om den tidigjudiska apokalyptikens sociala bakgrund. Samt, sist men främst, avhandlingen, där jag återvänt till mitt Hosea-kapitel och frågor kring brännande östvindar. Och snart är det jul ...

Smått humoristiskt finner jag det för övrigt att jag ovan först skrev "doktorandkurslitteratur" som "doktorandkurlitteratur". Freudiansk felskrivning, någon?

Hur många?

Kvällens spam-svengelska ur postlådan:
"Förändra ditt liv på sekunder"

Change your life in seconds, någon? Man slapp i alla fall "i sekunder".

Snöden

I denna juletid måste jag ju nämna en lustig gammal vintervisa som min fästmö en gång hade i en julspelbok, nämligen den underbara "Där gingo två gubbar i snöden". Notera det hyperkorrigerade d-et i "snöden" (ungefär som det inte helt seriösa, åldriga uttrycket "med blåda revärder"). Riktigt skoj är att just detta exempel tas upp av gamle hederlige Elof Hellquist i en (mycket tidstypiskt formulerad) not i i hans Studier 1600-talets svenska. Läs här! Och här har ni själva sången (Hellquist talar dock om "gossar" i snöden, inte "gubbar" - har vi månne en läsartsfråga för hugade filologer? Fram, rita genast ett stemma!).

Årsbok

Noterar till min glädje att SvD tycker att min essäsamling Orden och evigheten är en av "årets böcker" - se här!

Siracides

Avhandlingsmanuset är nu 195 sidor. När det når 200 tror jag att jag skall slå en liten gigg. Frågan är hur mycket av texten som överlever i den färdiga versionen :-)

Nu senast har jag resonerat lite kring ett stycke ur Ben Sira (alltså Jesus Syraks Vishet). Den hebreiska texten (dvs. de delar som är bevarade) har förtjänstfullt givits ut av Pancratius C. Beentjes; hans utgåva är strikt synoptisk, vilket faktiskt är rätt bra i och med att de olika manuskripten skiljer sig såpass mycket från varandra.

Habeas corpus

Något som irriterar mig är att den stora ugaritiska datorkonkordansen som förut fanns för gratis nedladdning inte gör det längre - och att man inte lätt kan köpa den utan att också köpa en massa annat kringstrunt för att "låsa upp" den. Irriterande, frustrerande och allmänt dumt. Tryckta konkordanser fungerar ju iofs finfint (bl.a. den moderna och mycket kostsamma, som ederats just av den stora databankens utgivare), men det hade varit trevligt att ha hela korpusen på hårddisken.

Tve

För övrigt tycker jag att det grekiska ordet ἀρσενόθηλυς (arsenothêlys) är otroligt vackert rent ljudmässigt. "Tvekönad" betyder det för övrigt, eller som vi gärna säger på svenska med en annan grecism, hermafrodit - ordet förekommer bland annat i den första traktaten av Corpus Hermeticum.

I tiden

80-talet: "bauta-".
90-talet: "mega-". (folk hade ju börjat använda datorer i stor skala!)
00-talet: "win", "+1".


Jag säger bara det.

T9

Folk har ju ofta roligt åt vilka ord deras t9-funktion på mobiltelefonen kan och inte kan skriva - och jag måste här bidra lite till denna egenartade humortradition. Jag upptäckte nämligen idag att telefonen min inte kan stava till "jävla" (eller "djävla" eller för den delen det strindbergskt klingande "djefla"), men däremot till det mer moderna "KBT" - och kanske ännu märkligare, till "Netcom", "Clinton" och "Saida".

διωχϑεῖσα ὑπὸ ἀκτίνων ἡλίου

Dagens citat ur den deuterokanoniska Salomos Vishet (2:4):

καὶ παρελεύσεται ὁ βίος ἡμῶν ὡς ἴχνη νεϕέλης
καὶ ὡς ὁμίχλη διασκεδασϑήσεται
διωχϑεῖσα ὑπὸ ἀκτίνων ἡλίου
καὶ ὑπὸ ϑερμότητος αὐτοῦ βαρυνϑεῖσα.

vilket av Bibelkommissionen översätts sålunda:

"Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;
det löses upp som dimman
när den drivs bort av solens strålar
och förföljs av dess hetta."


Intressant stycke på många sätt - den gamla tematiken om torka som bild för döden blir här omvandlad, eftersom orden läggs i munnen på de gudlösa (som enligt textens författare inte alls har förstått hur det verkligen ligger till). Istället sägs senare i samma stycke att människan egentligen är skapad odödlig. Det gamla, "kanaaneiska" död-torka-sol-motiv jag studerar i min omvandling har i Visheten (en tämligen sen text, troligen från sista århundradet f.Kr.) blivit representativ för "felaktigt" teologiskt tänkande. Tror ni detta får ett stycke i avhandlingen? ;-)

Svar ja.

Sömnord

En tidning skriver idag en liten artikel om det egenartade fenomenet sömnförlamning - även känt som sömnparalys. Jag har bara varit med om det en gång såvitt jag minns; mycket obehagligt är det, men jag visste i alla fall vad det rörde sig om. Anledningen att jag tar upp saken här är själva ordet. Sömnparalys? Sömnförlamning? Vilket låter bäst, tycker folk? Jag tycker att det förra låterlite väl anglicerande kanske, men knappast fel för den sakens skull (andra halvan är ju grekisk till sitt ursprung, och formen används rätt ofta i medicinska sammanhang) ... uppfattningar?

Drömmar och språk förresten: en gång var jag med om att i en dröm träffa på en Darth Vader-liknande figur som med mullrande stämma uttalade de föga upplysande orden YA SAGH TRIM. Om någon har en tolkning emottages den gärna ;-)

Vergilii gurka

Kul är att ordet "gurkmeja" uppenbarligen kommer från latinets curcuma, och i sin tur från arabiska: ingen gurka där inte. Man lär sig något varje dag!

En annan fusketymologi jag gillar är för övrigt "Virgilius" för Vergilius (och därav engelskans stavning "Virgil"), som eventuellt beror på att man under medeltiden tillskrev Aeneidens författare magiska krafter, som med ett trollspö (virga på latin).

Cirkelmakare

På tisdag den nionde november uppträder jag på Filosoficirkeln under rubriken "Hur de levande språken minns sitt eget ursprung" ("minne" är allmänt tema för höstens föredrag). Det hela utspelar sig på Palaestra i Lund klockan 19.30.

Återkomst

Har varit försvunnen ut på landet i en vecka, närmare bestämt till Åkaröd på Österlen (nej, det gör inget om ni inte hört talas om det - not many have). Därstädes har jag arbetat om mitt kapitel om första kapitlet i Joels bok, skrivit på gamla halvt glömda saker samt avslutat mitt andra bidrag till det kommande rollspelet Trakorien, som utspelar sig i den eminente Erik Granströms fantasyrike med samma namn - undertecknad är ett mångårigt fan av hans roman Svavelvinter, som snart utkommer i behändig pocketutgåva, vilket är trevligt då den inbundna är slutsåld (och jag är också en stor vän av de gamla rollspelsmodulerna den och dess uppföljare är baserade på: Svavelvinter, Oraklets fyra ögon, Kristalltjuren och Den femte konfluxen). Det är en stor ära att så här i vuxen ålder få delta i den trakoriska skapelseprocessen. Och så är det fullt med mesopotamiska referenser, vilket ju inte skadar! Granströms alster är för övrigt nämnda i ett kapitel i Orden och evigheten, där jag diskuterar han intressanta språkfilosofiska idéer.