De hebreiska namnen på de sju klassiska planeterna är ganska intressanta:
Månen: lĕvānâ (eg. "den vita", vilket givit jiddischens levone) eller yārēaḥ (det gamla semitiska ordet för "måne", med släktingar på etiopiska, ugaritiska etc.)
Venus: nôgah ("ljus", "strålglans" - passar bra för morgon/aftonstjänan!)
Merkurius: kôkhav hā-ḥammâ ("den varmas [dvs. solens] stjärna] eller bara kôkhav (vilket lite förvirrande betyder "stjärna", rätt och slätt).
Solen: šemeš (helt enkelt "sol", det gamla semitiska ordet) eller ḥammâ ("den heta")
Mars: ma’ădîm ("rödgörararen")
Jupiter: ṣedeq ("rättfärdighet", passande med tanke på den antika och medeltida astrologins användande av just Jupiter som planeten för godhet, framgång etc.)
Saturnus: šabbĕtay (roten är kopplad till "stillhet", vilket passar planetens koppling till hindrande och hämmande i medeltida och antik astrologi - men också till sabbaten, vilket beror på den gamla antika kopplingen mellan planeten och lördagen, som i engelskans Saturday.)
3 kommentarer:
Solen: šemeš
Shamash, signe du och råde!
Mycket intressant, placeras i avsnittet helt meningslöst men roligt att ha hört. Är helt säker på att jag kommer att använda det någon gång "in some bizarr set of cirkumstanses"....hälsn
Tom Lehrer-referens! Wonderful!
Skicka en kommentar