4400 sanddyner

Som troget 4400-fan kan jag naturligtvis inte låta bli att läsa de två avslutande böckerna, som skall föra historien till sin slutpunkt i stället för den femte säsong som tyvärr (%¤&!grrr!/#%&#!!!!) blev inställd. Den första av böckerna, Welcome to Promise City, har redan kommit ut, och den avslutande, Promises Broken, är utlovad att dimpa ned under hösten. Den förra har jag redan slukat, och fast det knappast rör sig om hög litteratur måste jag säga att den fortsätter i tv-seriens stil på ett riktigt bra sätt. Och, vilket egentligen är anledningen till att jag tar upp det på bloggen, så visar författaren på att han kan sina "klassiska" referenser, när det om figuren Marco sägs att "his mouth felt as dry as Arrakis". Jag smälter när jag hör sådant.

För övrigt är just den serie detta citat syftar på (Herberts Dune-böcker) fyllda till bredden av kvasisemitologiska namn. Vad sägs till exempel om Kwisatz Haderach, ordet för seriens messiasgestalt? Namnet skall betyda "förkortandet av vägen" och är egentligen bara en lite korrupt variant av det hebreiska uttrycket Qefitzat ha-Derekh, ett midrashiskt begrepp för vad vi idag skulle kalla teleportering. Många andra liknande referenser finns, och likaså till fenomen utanför det semitiska. Så talas det i några av böckerna om "the golden path", en egenartad metod för att rädda mänskligheten från utdöende (vilket bland annat innefattar att en av huvudpersonerna mer eller mindre förvandlar sig själv till en mask!). Denna "path" har också det fantasy-utrikiska namnet "Secher Nbiw", vilket mer eller mindre är direkt lånat från fornegyptiska, där det skulle betyda ungefär "den gyllene planen".