Xapxu och Granström

Jag vet inte om ni någonsin varit på Malta - om inte så kan jag verkligen rekommendera det. Den lilla ön är helt fantastisk i sin blandning mellan arabiskt, italienskt och lite engelskt på ett hörn - samt korsriddarfort, barockkyrkor och stenålderstempel i mängder. Det lokala språket är, som jag bland annat skrivit om i min bok Orden och evigheten, en fascinerande variant på arabiska med mängder av italienska (sicilianska) lånord, som får maltesiskan att verkligen framstå som ett Mischsprache - för övrigt det enda semitiska språk som normalt skrivs med latinska bokstäver. Ett roligt exempel på maltesiskans utseende hittar vi i namnet på semesterorten Xemxija. X-et uttalas som engelskans sh, och namnet betyder "solig", onekligen en passande beteckning för en badort. Ordet kommer av samma semitiska rot som hebreiskans šemeš, standardarabiskans šams och akkadiskans šamšu (som i sin status absolutus-form givit gudanamnet Shamash). Och naturligtvis är det också släkt med namnet på min ugaritiska favoritgudinna - Shapshu (som till stor del är objektet för mitt avhandlingsarbete). Men tänk så lustigt de stavar: med maltesisk ortografi skulle jag väl säga att jag forskar om Xapxu!

För övrigt måste jag rekommendera Svenska Dagbladets trevliga recension av vännen Erik Granströms lysande fantasytegelsten Slaktare Små (fortsättningen på Svavelvinter). Läs recensionen här!

Sub

Jag bara älskar ordet subsume. Gör inte ni det?

Verb och torka i Oslo

På fredag 9 december kommer jag återigen hålla föredrag på universitetet i Oslo, under rubriken "Verb, torka och död i Gamla testamentet och bronsålderns Syrien". Här kan man läsa mer om arrangemanget!

Slutseminarium

Imorgon (klockan 16.15) tar jag ett (förhoppningsvis) viktigt steg i slutarbetet med min avhandling Drought Death and the Sun in Ugarit and Ancient Israel - jag skall nämligen ha mitt slutseminarium. Märk väl, inte disputationen (den blir förhoppningsvis under slutet av våren) utan den avslutande diskussionen av det ännu ej tryckta manuset. Men med en inbjuden, utomstående opponent. Jag tror och hoppas att det skall bli en intressant och givande diskussion, som kan göra mitt manus bättre. Det känns märkligt att nu vara på väg in på upploppet med något som jag arbetat med i snart fyra och ett halvt år. Man är rädd för att vara lite hemmablind, att man skall ha gått ned så mycket i de filologiska detaljerna (hur är det nu med det hebreiska verbet škḥ II och med det ugaritiska ordets för "drake" fonologiska historia vad gäller interdentalen?) att man missar större frågor. Nåväl, det får vi se. Det känns i alla fall trevligt att hålla manusets häftade sidor i sin hand: det börjar faktiskt kännas som en bok nu!

Soleil levant

Är just nu för första gången i Tokyo - på för tidig bröllopsresa tillsammans med Rebecca Bugge (vi är alltså ännu inte gifta, men resan fick läggas nu för att kunna passas in i det digra schemat). Har redan fått använda min påvra japanska en hel del, bland annat för att diskutera med några nitiska tulltjänstemän som var intresserade av våra väskor på flygplatsen (!). Har också, för att kunna förklara för folk vad jag är för en gök, lärt in glosorna gengogaku (言語学), "lingvistik", och jûkyôgaku (宗教学), "religionsvetenskap". Det förra av dessa består passande nog av kanji-tecknen "tal/ord", "språk/ord" och "lärdom". Tog just en tupplur, och då drömde jag på något som skulle likna japanska (hur korrekt den var tänker jag inte uttala mig om). Är detta månne ett tecken på att en undermedveten inlärningsprocess är i verket? Hoppas det, min japanska är i behov av slipning - fast jag måste säga att jag är lite förvånad av hur väl den trots allt fungerar, trots sin påverhet. Skall bli intressant att se hur det hela utvecklas av ett besök i själva landet.

Kristianstad

Den 2e november klockan 19.00 håller jag föredrag på Kristianstads konserthus, lilla salen.

KNUT

För eventuella intresserade kan jag såhär lite i elfte timmen meddela att jag idag (den 26:e oktober) håller ett föredrag om "Det uttorkade landet och de uttorkande verben - död, återuppståndelse och Baal i Bibeln och Syrien" hos arkeologstudentföreningen KNUT. Det hela går av stapeln på Arkeologicum i Lund (Sandgatan 1) klockan 18.00 (man får gå in genom källaringången, har jag förstått). Kom gärna och lyssna!

Serafers uppdatering

Nu har folk åter börjat komma till denna blogg efter att ha sökt på "Serafers drömmar", namnet på min kommande fantasyroman. Den skulle enligt tidigare annonseringar förhoppningsvis ha utkommit under 2011, men diverse omständigheter (framför allt avhandling och förlagets schema) har skjutit upp det hela. 20 augusti 2012 är nuvarande datum - men det bör också innebära att arbetet på den tilltänkta fortsättningen kommer att ha kommit längre då. Dock händer ting redan nu - förslag till omslag har redan diskuterats. Så det rullar på!

Alessandria

När jag kom hem från landet fick jag veta att min bok "Ett träd med vida grenar" (om indoeuropeistik) recenserats i den italienska tidskriften Alessandria - Rivista di Glottologia. Recensionen är skriven av Mario Enrietti, professor i slavistik i Torino, och han skrev mycket trevliga saker. Kul - och likaså kul att en svensk populärbok av detta slag blir recenserad på italienska i en italiensk lingvistiktidskrift! Lite skoj var också att jag fick veta detta dagen innan jag fyllde år, så det blev något av en present i sammanhanget. Fyllde nämligen trettio den åttonde! :-)

Off

Drar till skogs tills på fredag; kan vara skönt med en internetlös vecka. Skall förhoppningsvis skriva som en liten gnu (om den här jäkla förkylningen/flunsan ger sig snart)!

Lunakkil

Den nionde raden i den sjätte tavlan av det "babyloniska skapelseeposet" Enuma Elish är mycket vackert formulerad. Raden är en del av ett tal framsagt av Babyloniens nationalgud Marduk, eposets store hjälte, och den handlar om hur han vill dela in gudarna i världen i två grupper som en del av sitt stora ordnings- och skapelseverk.

Marduk säger:
Lušannīma alkakāt ilī lunakkil

Detta är inte helt lätt att återge på svenska. Meningen har två verb, lušanni och lunakkil, som båda står i första person singularis prekativ, formen för "jag vill", "låt mig", "jag ämnar" eller liknande. Det första av dem kommer av verbet šanû ("att vara/bli annorlunda") i den s.k. D-stammen, där den betyder "göra annorlunda", och verbet betyder alltså "jag vill ändra". Det andra verbet är en motsvarande form av verbet nakālu, som i grunden betyder ungefär "handla på ett skickligt sätt". Objektet är alkakāt ilī, "gudarnas vägar". Meningens betydelse blir alltså ordagrant något i stil med "jag vill skickligt ändra gudarnas vägar" eller "jag vill ändra och skickligt göra gudarnas vägar", vilket blir ganska otympligt på svenska. E.A. Speisers översättning är ganska läcker:

The ways of the gods I will artfully alter

Just om verbet nakālu och dess eventuella relation till ett uttryck i Jobsboken handlar min artikel God's Plan in Job and the "Wise Things" of Marduk i Tryggve Mettingers festskrift Enigmas and Images.

Inte PubMed, BabMed!

... har för övrigt haft stor nytta av en akkadisk text ur en volym av Kröchers utgåva Die bablylonisch-sssyrische Medizin in Texten und Untersuchungen. Det hade jag knappast förutsett.

Lergräshästar och annat

Kan inte låta bli att tycka att det här är rätt skoj. Plumpt, men skoj. Och djuren verkar ju i sig roliga - lergräshästen i synnerhet verkar ju se ut ungefär som en snäll alpacca (tröts sin skabrösa kinesiska association). Och det hela är ju ett mycket intressant exempel på hur man kan använda kinesiskans många tecken med liknande uttal på ett mycket ... kreativt sätt.

Dijkstrartikel

Läser just Meindert Dijkstras intressanta artikel Ba'lu and his Antagonists: Some Remarks on CTA 6:V.1-6. Mycket av hans diskussioner är relevant för mig, men det är ständigt lika tydligt hur svårt det är att uttala sig kring etymologier hos ord vilkas blotta läsningar är osäkra. Ja, se filologens plikter!

spr lšn 'ugrt ḥdṯ!

Frågan är om man idag skulle ägna sig åt åt verben 'ābal ("sörja"/"torka ut") och nābēl ("vissna") ... kunde vara en tanke.

Förresten, ett boktips (ninnanananinnanna ...):
William Schniedewind och Joel Hunt har skrivit en utmärkt Primer on Ugaritic - alltså inte mindre än en ordentlig, "graderad" lärobok i det ugaritiska språket, med inledningar till Ugarits kultur och historiska roll. En mycket bra liten bok som jag kan rekommendera till envar med ambitioner att lära sig det språk som jag på många sätt anser vara den nordvästsemitiska språkfamiljens pärla. Man kunde ha önskat sig lite mer introduktionstext om de ugaritiska litterära texterna och den religiösa bakgrunden, men sådant kan man hitta på andra ställen utan större problem. Boken utgår till stor del från ickelitterära texter som inledning, vilket är ett friskt grepp (som dock delas av Segerts Basic Grammar of the Ugaritic Language). Det gör att nybörjaren inte släpps rakt ned i Baal-Cykelns grammatiska villervalla alldeles direkt. Men man skall inte göra sig några illusioner - det är där vi alla hamnar till sist. Mwahahaha. Jag gillar också starkt att författarna går in på vokaliseringsproblematiken och förklarar källorna till de rekonstruktioner vi faktiskt kan göra av språkets vokaler i viss detalj.

En utmärkt bok sammanfattningsvis. Buy, you fools, buy!
(och nej, jag anser inte att mina läsare är "fools". Jag gillar bara att parafrasera Gandalf).

Otium tibi molestum'st

Som poeten säger på vacker sapphisk meter:

Otium, Catulle, tibi molestum est -
otio exsultas nimiumque gestis;
otium et reges prius et beatas
perdidit urbes.


Eller som John Cale så träffande skall ha uttryckt saken:

"Arbete är meningen med min existens, min familj och min dotter förstår det. Jag kommer från en god socialistisk bakgrund som lärde mig att det är med arbete som du räddar din själ och att du dör i en mental förruttnelseprocess om du inte arbetar. "