"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
torsdag 17 november 2011
Soleil levant
Är just nu för första gången i Tokyo - på för tidig bröllopsresa tillsammans med Rebecca Bugge (vi är alltså ännu inte gifta, men resan fick läggas nu för att kunna passas in i det digra schemat). Har redan fått använda min påvra japanska en hel del, bland annat för att diskutera med några nitiska tulltjänstemän som var intresserade av våra väskor på flygplatsen (!). Har också, för att kunna förklara för folk vad jag är för en gök, lärt in glosorna gengogaku (言語学), "lingvistik", och jûkyôgaku (宗教学), "religionsvetenskap". Det förra av dessa består passande nog av kanji-tecknen "tal/ord", "språk/ord" och "lärdom". Tog just en tupplur, och då drömde jag på något som skulle likna japanska (hur korrekt den var tänker jag inte uttala mig om). Är detta månne ett tecken på att en undermedveten inlärningsprocess är i verket? Hoppas det, min japanska är i behov av slipning - fast jag måste säga att jag är lite förvånad av hur väl den trots allt fungerar, trots sin påverhet. Skall bli intressant att se hur det hela utvecklas av ett besök i själva landet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar