Var ikväll och såg på valborgsmässobålet, vilket fick mig att tänka på både Bob i Twin Peaks och hymner till Agni ur Rgveda. Dagen till ära:
agnim île purohitam
yajnasya devam rtvijam
hotâram ratnadhâtamam ...
"Elden dyrkar jag, prästen,
offrets gudomlige förrättare,
åkallaren, rikedomens störste givare ..."
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Varm etymologi
Det har blivit varmt här i Lund, så att man svettas, till och med. Magnoliorna har slagit ut, och jag har unnat mig vårens första par solglasögon, med just den där brungula tonen jag gillar, som får hela världen att se overkligt filtrerad ut. Jag blir glad av sådant.
Men, som sagt, det är varmt. Och därifrån tar vi dagens indoeuropeiska etymologi. Det germanska ord "varm" vi har finner en släkting i sanskritens gharma-, som i sin tur kommer av protoindoeuropeiska *gwhermo-. På latin dyker ordet upp som formus och på grekiska som thermos. Så när ni använder en termos för att hålla något "varmt" - glöm inte att det är exakt ordet "varm" ni värmer med!
Men, som sagt, det är varmt. Och därifrån tar vi dagens indoeuropeiska etymologi. Det germanska ord "varm" vi har finner en släkting i sanskritens gharma-, som i sin tur kommer av protoindoeuropeiska *gwhermo-. På latin dyker ordet upp som formus och på grekiska som thermos. Så när ni använder en termos för att hålla något "varmt" - glöm inte att det är exakt ordet "varm" ni värmer med!
måndag 28 april 2008
Deuteronomism
Sitter just och läser den hebreiska texten till Deuteronomium 14. Femte Mosebok utgör grunden till den stora ideologiska rörelse i den israelitiska religionen som brukar kallas den deuteronomistiska. Rörelsen hade sin grund i den reform som konung Josia av Juda genomförde år 622 f.Kr., där han lät centralisera kulten till Jerusalem och ivrigt motarbetade vad som uppfattades som "främmande" religiösa bruk. Reformen skall ha börjat i och med att man "hittade" en text i Jerusalems tempel, en text som beskrev Moses sista föreskrifter. Idag anser många akademiker att denna text var (en del av) det som senare blev Deuteronomium, och man tänker sig ofta att den inte egentligen "hittades" utan skrevs av kretsar kring eller kort före Josia, som likt en fornisraelitisk Gustav Vasa knöt allt religionsutövande till centralmakten i Jerusalem.
Ur Deuteronomium och dess ideologi utgick sedan en hel skola och historie-filosofisk syn som brukar kallas deuteronomism. Det "Deuteronomistiska historieverket" (Josua, Domarboken, Samuelsböckerna,Konungaböckerna) bedömde det gamla Israels historia helt efter de måttstockar som 5 Mos satt upp: var kulten centraliserad, rensade man ut "utländskheter", dyrkade man bara YHWH? Denna filosofi blev en förklaring till den nationella katastrofen 586 f.Kr., då det fria Judariket krossades av babylonierna (den "babyloniska fångenskapen"). Man såg senare detta som ett resultat av konungarnas och folkets ovilja att följa de deuteronomistiska lagarna.
Mycket typiska i de deuteronomistiskt påverkade texterna är vissa fasta fraser, t.ex. shama' be-qol YHWH ("att lyssna till Herrens röst", dvs. lyda honom). En annan typisk fras är att "göra vad som är ont i YHWHs ögon". Det handlar i dessa texter om lydnad, inte bara mot Gud utan mot det centraliserade kultsystemet. Dessa lydnadskrav var ganska extrema: se till exempel följande ur Deut 13:
"Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon."
Ord och inga visor - och ideologiproduktion på hög nivå.
Ur Deuteronomium och dess ideologi utgick sedan en hel skola och historie-filosofisk syn som brukar kallas deuteronomism. Det "Deuteronomistiska historieverket" (Josua, Domarboken, Samuelsböckerna,Konungaböckerna) bedömde det gamla Israels historia helt efter de måttstockar som 5 Mos satt upp: var kulten centraliserad, rensade man ut "utländskheter", dyrkade man bara YHWH? Denna filosofi blev en förklaring till den nationella katastrofen 586 f.Kr., då det fria Judariket krossades av babylonierna (den "babyloniska fångenskapen"). Man såg senare detta som ett resultat av konungarnas och folkets ovilja att följa de deuteronomistiska lagarna.
Mycket typiska i de deuteronomistiskt påverkade texterna är vissa fasta fraser, t.ex. shama' be-qol YHWH ("att lyssna till Herrens röst", dvs. lyda honom). En annan typisk fras är att "göra vad som är ont i YHWHs ögon". Det handlar i dessa texter om lydnad, inte bara mot Gud utan mot det centraliserade kultsystemet. Dessa lydnadskrav var ganska extrema: se till exempel följande ur Deut 13:
"Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon."
Ord och inga visor - och ideologiproduktion på hög nivå.
söndag 27 april 2008
Första anmälan
Poeten och cirkelmakaren har fått sin första anmälan - vilket är lite roligt med tanke på att den inte är officiellt utkommen än - se här!
Jag är del i kanon
Idag klockan 13.10 och imorgon måndag klockan 20.00 är jag med i Axess-tvs program Kanon-tv, där jag pratar med Johan Tralau, Anders Piltz och Eva-Carin Gerö om hot mot latin- och grekiskstudier i Sverige och dess universitet. Från och med imorgon skall programmet också finnas att se på Axess' webbsite.
fredag 25 april 2008
Dunsany
Ännu ett exempel på underbart drömsk engelska, denna gång av Lord Dunsany:
Once when the gods were young and only Their swarthy servant Time was without age, the gods lay sleeping by a broad river upon earth. There in a valley that from all the earth the gods had set apart for Their repose the gods dreamed marble dreams. And with domes and pinnacles the dreams arose and stood upp proudly between the river and the sky, all shimmering white to the morning. In the city’s midst the gleaming marble of a thousand steps climed to the citadel where arose four pinnacles beckoning to heaven, and midmost between the pinnacles stood the dome, vast, as the gods had dreamed it.
Jag älskar verkligen den måleriska och overkliga stilen - mycket långt från den krassa diskbänksrealism som brukar anses för god kultur i den moderna svenska debatten. Och visst är det underbart att Lord Dunsanys fullständiga namn var Edward John Morton Drax Plunkett, 18th Baron Dunsany?
Idag iväg till Göteborg för att föreläsa om de Kaldeiska oraklen. Grekiska hexametrar skall reciteras. Och så skall jag berätta om sådant som detta (ur orakel 163):
"Böj dig inte ned i världen som glittrar av mörker,
under vilken en avgrund är spridd, evigt formlös och utan åsyn,
mörk runt omkring, oren, glädjande sig i bilder, medvetslös,
bråddjup, förvriden, evigt vridande sig kring sitt kraftlösa djup,
för evigt äktad med en osynlig form, slö, utan ande.”
Once when the gods were young and only Their swarthy servant Time was without age, the gods lay sleeping by a broad river upon earth. There in a valley that from all the earth the gods had set apart for Their repose the gods dreamed marble dreams. And with domes and pinnacles the dreams arose and stood upp proudly between the river and the sky, all shimmering white to the morning. In the city’s midst the gleaming marble of a thousand steps climed to the citadel where arose four pinnacles beckoning to heaven, and midmost between the pinnacles stood the dome, vast, as the gods had dreamed it.
Jag älskar verkligen den måleriska och overkliga stilen - mycket långt från den krassa diskbänksrealism som brukar anses för god kultur i den moderna svenska debatten. Och visst är det underbart att Lord Dunsanys fullständiga namn var Edward John Morton Drax Plunkett, 18th Baron Dunsany?
Idag iväg till Göteborg för att föreläsa om de Kaldeiska oraklen. Grekiska hexametrar skall reciteras. Och så skall jag berätta om sådant som detta (ur orakel 163):
"Böj dig inte ned i världen som glittrar av mörker,
under vilken en avgrund är spridd, evigt formlös och utan åsyn,
mörk runt omkring, oren, glädjande sig i bilder, medvetslös,
bråddjup, förvriden, evigt vridande sig kring sitt kraftlösa djup,
för evigt äktad med en osynlig form, slö, utan ande.”
torsdag 24 april 2008
There can be only one!
Minns ni den härliga gamla 80-tals-b-filmen Highlander? Så klart ni gör. Man måste ju gilla en film med en egentligen fransktalande skådespelare som försöker bryta på skotska, spelar odödlig och svingar japanskt svärd. Helt lysande. Den första filmen alltså - uppföljaren var verkligen en av de sämsta filmerna i världshistorien. Vad få vet är dock att den ursprungliga filmen har påverkats av jämförande indoeuropeisk språkvetenskap - om än i mycket missförstådd form.
Minns ni skurken i Highlander? Han kallades The Kurgan, och hade ett gräsligt fult flin medan han svingade sitt ännu större svärd mot vår stackars Christopher Lambert, som gjorde vad han kunde och till sist besegrade fulingen. Men varför kallades skurken The Kurgan? Jo, se detta är ett av de mer bisarra exemplen på den indoeuropeiska språkvetenskapens receptionshistoria.
Filmen beskriver "kurganerna" som ett forntida, extremt grymt folk som allmänt slog ihjäl människor, brände röda stugor, slog små barn och sade fula ord. Så vitt jag vet har något folk som kallat sig så aldrig funnits - MEN: en av de allra vanligaste teorierna om de indoeuropeiska språkens ursprung är den så kallade kurganteorin. Enligt denna talades det indoeuropeiska protospråket av folk i södra Ryssland och Ukraina, folket i vad som brukar benämnas "kurgankulturen", efter ett slags gravhögar de lämnade efter sig. Enligt den klassiska (och i dag något utdaterade) versionen av kurganhypotesen spred detta folk sitt språk genom råa invasioner, och så kom det sig att vi alla idag talar indoeuropeiska språk. Den litauiska arkeologen Marija Gimbutas såg detta "kurganfolk" som en samling råa, patriarkaliska sällar, som med våld spred sitt språk och underkuvade de "fredliga, gudinnetroende" förindoeuropeiska invånarna i Europa. Kurgantesen är än idag populär (den har mycket som talar för sig, framför allt i fråga om protoindoeuropeiskans rekonstruerade ordförråd), men Gimbutas' egendomliga politiska idéer har som tur är oftast rensats bort från den. Men innan dess hann de alltså skapa en skurk i en b-film. Outgrundliga äro populärkulturens vägar.
Ännu skummare är att "kurganen" i filmen slåss mot skotska högländare: enligt kurganteorin skedde spridningarna från Ukraina någon gång mellan 4500 och 2500 f.Kr. Då bar man inga kiltar, om man säger så.
Minns ni skurken i Highlander? Han kallades The Kurgan, och hade ett gräsligt fult flin medan han svingade sitt ännu större svärd mot vår stackars Christopher Lambert, som gjorde vad han kunde och till sist besegrade fulingen. Men varför kallades skurken The Kurgan? Jo, se detta är ett av de mer bisarra exemplen på den indoeuropeiska språkvetenskapens receptionshistoria.
Filmen beskriver "kurganerna" som ett forntida, extremt grymt folk som allmänt slog ihjäl människor, brände röda stugor, slog små barn och sade fula ord. Så vitt jag vet har något folk som kallat sig så aldrig funnits - MEN: en av de allra vanligaste teorierna om de indoeuropeiska språkens ursprung är den så kallade kurganteorin. Enligt denna talades det indoeuropeiska protospråket av folk i södra Ryssland och Ukraina, folket i vad som brukar benämnas "kurgankulturen", efter ett slags gravhögar de lämnade efter sig. Enligt den klassiska (och i dag något utdaterade) versionen av kurganhypotesen spred detta folk sitt språk genom råa invasioner, och så kom det sig att vi alla idag talar indoeuropeiska språk. Den litauiska arkeologen Marija Gimbutas såg detta "kurganfolk" som en samling råa, patriarkaliska sällar, som med våld spred sitt språk och underkuvade de "fredliga, gudinnetroende" förindoeuropeiska invånarna i Europa. Kurgantesen är än idag populär (den har mycket som talar för sig, framför allt i fråga om protoindoeuropeiskans rekonstruerade ordförråd), men Gimbutas' egendomliga politiska idéer har som tur är oftast rensats bort från den. Men innan dess hann de alltså skapa en skurk i en b-film. Outgrundliga äro populärkulturens vägar.
Ännu skummare är att "kurganen" i filmen slåss mot skotska högländare: enligt kurganteorin skedde spridningarna från Ukraina någon gång mellan 4500 och 2500 f.Kr. Då bar man inga kiltar, om man säger så.
tisdag 22 april 2008
Med lärde i Lund
Det gick mycket bra idag när jag lade fram mitt avhandlingskapitel på exegetikkonferens, och jag knöt en hel del bra kontakter. Och det är en väldigt trevlig känsla att träffa andra som kan ugaritiska - men det var inte många av oss som faktiskt vågade försöka uttala den vokallösa texten (jag var en av dem som faktiskt gjorde det litegrann). Lyssnade också på en diskussion om arkeologiska lämningar från 500-talets Palestina. Före Kristus, alltså. Och igår pratade vi om hebreiska tempusformer, samt en "Döda havsrulle" (Qumran-text) som troligen beskriver en exorcismritual. Esséernas svar på Max von Sydow, eller något - fast man får hoppas att de slapp de snurrande huvudena.
Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.
Vid lunchen diskuterade jag och några andra den ytterst roliga filmen The Frisco Kid, där Gene Wilder spelar en polsk rabbin som tillsammans med en cowboy (Harrison Ford) skall ta sig genom vilda västern, hela vägen bort till San Fransisco, vars judiska församling han skall förestå. Bland annat innehåller denna ypperligt roliga film en passus där hjältarna hamnar hos en indianstam som länge (och fruktlöst) bett sina gudar om regn. De frågar rabbinen om hans Gud kan hjälpa dem. Gene Wilder håller ett långt tal om Israels Gud och alla hans gärningar, men avslutar ständigt med "But he does not make rain!" (med vacker jiddischbrytning). Och naturligtvis börjar regnet ösa ned.
Konferens
De här dagarna deltar jag i exegetikkonferens här i Lund med deltagare från Sverige,Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Imorgon lägger jag fram ett avhandlingskapitel för den lärda skaran - man får hoppas att det går väl.
söndag 20 april 2008
Spanien, klippdassarna och fenicierna
Dagens obskyra etymologi:
Vad har detta lilla söta djur att göra med namnet på staten Spanien? Låt oss undersöka saken!
Fenicierna var som bekant en samling överdängare på att resa kring, handla och starta städer i hela den antika världen. De pratade också ett roligt (utdött) nordvästsemitiskt språk. När fenicierna grundade sina kolonier i Spanien blev de förvånade över den stora mängden harar som bodde där. Haren var nu inte ett djur som fenicierna kände väl från sitt hem i nuvarande Libanon och Syrien, så de kallade den för shaphan, ett feniciskt ord som egentligen betecknar "klippdassen", den gynnare som ni ser avbildad här intill. Landet de kommit till kallade fenicierna 'I-shaphan, "klippdasskusten" eller "klippdassarnas ö". Detta blev sedan namnet på området, och när romarna hörde det skapade de sin egen form: Hi-span-ia. Som sedan blev till España och "Spanien".
Det är i alla fall den vanligaste teorin.
(En ordentligt utvidgad version av denna text har publicerats i tidskriften Kontur - och senare i min bok Orden och evigheten).
fredag 18 april 2008
Romanen i handen
Det första förhandsexet av min och min far Örjans antikroman Poeten och cirkelmakaren damp ned i min postlåda igår! Och jag måste säga att den blev vacker - jag gillar särskilt den matta ockratonen i omslaget. Det officiella utgivningsdatumet är den 15:e maj, så ganska snart bör den alltså finnas i handeln.
En mem av mig
Såg just att det på Facebook nu finns en bland dessa mängder av "grupper" (de tycks föröka sig genom delning) som har namnet "Klassisk Humanism". Det låter ju onekligen som en trevlig titel, och riktigt glad blev jag när jag fann min lilla stridsskrift "Antihumanismens spöke" citerad som ett slags manifest för gruppen. Sånt värmer.
Och nej, jag gillar inte ordet "mem". Dawkins-trams.
Och nej, jag gillar inte ordet "mem". Dawkins-trams.
Jag gillar faryngaler
Om man av någon anledning tycker att man fått nog av Britney Spears, Idol-idolerna och andra stora och sofistikerade uttryck för modern ljudkultur och vill lyssna på något mycket mer smalt - och om man dessutom gillar gamla främreorientaliska religiösa texter - skulle jag vilja rekommendera den här siten, som innehåller lite raspiga men ändå extremt vackra inläsningar av den hebreiska Bibeln på väldigt vacker bibelhebreiska. Mannen som läser in texten har ett verkligt konstfärdigt uttal, men den renaste sefardiska accent. Och han uttalar strupljuden ('ayin och chet) helt riktigt, ända nere i svalget. Deep throat, så att säga.
torsdag 17 april 2008
En brahminsk tiger i sängen
Ett av projekten i min bok "I döda språks sällskap" (liksom för övrigt på den här bloggen) är att visa att gamla språk inte är så "döda" som man kan tro utan sticker upp sina välfriserade huvuden både här och där än idag. Och det är ju gott och väl, men ibland blir till och med en inbiten språkjonglör som undertecknad lite tagen. Ett exempel på detta är en av de mer bisarra användningarna av sanskrit i dagens värld, nämligen det faktum att en tämligen populär medicin mot ... manliga problem ... har ett namn som antagligen inspirerats av Indiens klassiska språk. På sanskrit finns nämligen ordet vyâghra, som betyder "tiger". En sådan förväntas man väl bli i sängen, antar jag.
Nästan lika bisarrt är i och för sig att medicinen i fråga (Viagra, alltså) från början vad menad att behandla högt blodtryck - och nej, då hade medicinen inte det namn den brukar ha idag. Men visst, sanskrittigrar fungerar väl också. Man undrar vad det där "p-pillret för män" som alltid sägs skola komma ut i handeln "om cirka fem år" kommer att kallas? Kanske aprajakâma ("njutning utan avkomma")? Varför ändra på ett vinnande koncept - sanskrit är kanske det nya inom sexologisk forskning. Vad skulle Pânini ha sagt om han visste?
Nästan lika bisarrt är i och för sig att medicinen i fråga (Viagra, alltså) från början vad menad att behandla högt blodtryck - och nej, då hade medicinen inte det namn den brukar ha idag. Men visst, sanskrittigrar fungerar väl också. Man undrar vad det där "p-pillret för män" som alltid sägs skola komma ut i handeln "om cirka fem år" kommer att kallas? Kanske aprajakâma ("njutning utan avkomma")? Varför ändra på ett vinnande koncept - sanskrit är kanske det nya inom sexologisk forskning. Vad skulle Pânini ha sagt om han visste?
onsdag 16 april 2008
Lovecraft-parlörer av idag
I de subkulturella kretsar där man gillar H.P. Lovecraft och hans mörkerier har märkligt nog något slags konsensus utbrett sig om hur man skall uttala (de i sig ofta medvetet outtalbara) namnen på hans Great Old Ones och andra läskiga oknytt. Oknytt, förresten - jag gillar det ordet.
Till exempel råder en allmän uppfattning om att man skall uttala namnet på Lovecrafts kändaste väsen, Cthulhu, som "Ka-too-lo", med accent på andra stavelsen. Detta måste naturligtvis vara rena nysen, och jag har en sneaking suspicion att detta uttal kan härledas till Chaosiums (i och för sig utmärkta) rollspel baserade på HPL:s historier - där anges nämligen ett liknanade uttal som "ett enkelt och praktiskt standarduttal". Men rätt är det knappast. Lovecraft skrev själv att det snarast skulle låta som "Hlu-hlu", uttalat extremt gutturalt långt tillbaka i halsen. Trots detta blev jag en gång "rättad" av en spelbutiksexpedit, som berättade att det minsann uttalades Ka-too-loo och inget annat. Ad fontes, säger jag!
Till exempel råder en allmän uppfattning om att man skall uttala namnet på Lovecrafts kändaste väsen, Cthulhu, som "Ka-too-lo", med accent på andra stavelsen. Detta måste naturligtvis vara rena nysen, och jag har en sneaking suspicion att detta uttal kan härledas till Chaosiums (i och för sig utmärkta) rollspel baserade på HPL:s historier - där anges nämligen ett liknanade uttal som "ett enkelt och praktiskt standarduttal". Men rätt är det knappast. Lovecraft skrev själv att det snarast skulle låta som "Hlu-hlu", uttalat extremt gutturalt långt tillbaka i halsen. Trots detta blev jag en gång "rättad" av en spelbutiksexpedit, som berättade att det minsann uttalades Ka-too-loo och inget annat. Ad fontes, säger jag!
måndag 14 april 2008
Tävlingen avgjord
Vi har vinnare (flera stycken, till och med)! Luviska är språket, närmare bestämt hieroglyfluviska (bekanta till mig brukar kalla det "toppluviska!").
Meningen betyder "Jag är Halparutiyas, domaren/härskaren,gurgum-isk konung", där kurkumawanas är en ortbeteckning. Närmast rätt svar kom signaturen Idher, som också klarade att rubriken betyder "Vad är detta". Men alla som kopplade luviskan (och även förslaget hettitiska, som ju är nära släkt med luviska) kan yvas och känna sig stolta. Kanske någon mer sådan tävling någon gång, eller?
Meningen betyder "Jag är Halparutiyas, domaren/härskaren,gurgum-isk konung", där kurkumawanas är en ortbeteckning. Närmast rätt svar kom signaturen Idher, som också klarade att rubriken betyder "Vad är detta". Men alla som kopplade luviskan (och även förslaget hettitiska, som ju är nära släkt med luviska) kan yvas och känna sig stolta. Kanske någon mer sådan tävling någon gång, eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)