Havsläpp!

Och nu är boken ute – Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken! Tjoooo!

Se till exempel här på Bokus eller här på AdLibris!

Kringresande mästare

Idag bidrar jag med en text om gränsöverskridande humaniora på tankesmedjan Humtanks blogg – texten handlar om "kringresande mästare" och kan läsas här!

Mäktigt hav och BTJ

På fredag utkommer min essäbok om de semitiska språken, Ett hav i mäktig rörelse. Det är mycket trevligt att se denna bok nå ljuset - efter flera års arbete. Recensionsdatumet är senare, men redan nu har BTJ-utlåtandet kommit som ett slags första recension, och där sägs det trevliga saker. BTJ-lektören Dick Nilsson skriver bland annat (i BTJ-häftet nr 11, 2019):

"De semitiska språken [...] tillhör de äldsta dokumenterade språkgrupperna och några av dem bidrar dessutom med de äldsta skriftspråken. Av det skälet räknas dessa språk till de främsta kulturbärarna med sina bidrag till religion, historia och kultur. [...] Här ägnar [Wikander] sig åt de semitiska språkens historia, inbördes släktskap, karaktärsdrag och kulturhistoria. Ansatsen är krävande populärvetenskaplig, vilket innebär att även lingvister, förutom den allmänt kulturhistoriskt intresserade läsaren, kommer att ha behållning av boken. Det är en speciell balansgång som författaren klarar av mycket bra, speciellt som han valt essäformen för sina kapitel och därutöver pendlar mellan vetenskaplighet och subjektivitet. [... D]et är njutbar läsning."


Kul omdöme!

Cognac

Ibland blir det lustigt när man översätter saker, inte minst tekniska begrepp. Ibland förstår man hur översättningsmissar uppstått, ibland mindre så. Ett intressant exempel som jag såg för inte så länge sedan var på en hemsida om kashmirisk śaivism, alltså det teologiska system inriktat på Śiva som utvecklades i Kashmir under ledning av tänkare som Abhinavagupta. Denna religiösa idétradition - vars bärande tanke också brukar beskrivas med ordet Pratyabhijñā ("återupptäckande" eller "återerkännande" på sanskrit) - är en som jag hyser stod sympati för: dess mystikt-panenteistiska drag tilltalar mig skarpt. Hursomhelst såg jag alltså en hemsida om Pratyabhijñā som hade ... vissa egenheter. En av dessa rörde begreppet Śakti, ordet för Śivas feminint uppfattade "kraft" eller "energi". Detta är förvisso ett svåröversatt uttryck, men döm om min förvåning när jag såg att texten återgav begreppet med ... "cognac energy". Tja, vad skall man säga? Śivas cognac? Någonstans finns det kanske en logik här ...

Mäktig rörelse

Jag har varit tystlåten här under lång tid, vilket har haft att göra med stora mängder arbete, samt en del irriterande sjuklighet. Nu är det dock bättre, och alltså tar jag tillfället i akt att även här annonsera något som är i antågande, nämligen min bok Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken. Som titeln antyder är den ett slags pendang till min bok om indoeuropeiska språk, Ett träd med vida grenar, och den är alltså menad som en populär introduktion till studiet av de semitiska språken, i synnerhet ur ett språkhistoriskt perspektiv. En del av mina egna idéer utgående från mitt pågående forskningsprojekt om nordvästsemitiskt poetiskt språk kommer också med på ett hörn. Boken kommer i slutet av maj, och man kan läsa mer om den här, på Norstedts' hemsida.

Här ser man det tjusiga omslaget:

Tillbaka till dåtiden?

I det just utkomna numret av Svensk teologisk kvartalskrift deltar Natalie Lantz, Petter Spjut och jag med en artikel om bibelvetenskapens roll och metoder, som svar på en text av Joel Halldorf (i samma nummer). Som jag ser det handlar detta om viktiga frågor om de exegetiska ämnenas förhållningssätt och attityd. Jag vet inte om Halldorfs text finns online, men vår artikel kan läsas på Academia.edu, här!

Skottland är mitt uppe i något

Dagens roligaste:

För ett tag sedan gjorde jag en Instagram-post, där jag kommenterade min bild genom att citera en bit av Johannesprologen (καὶ τὸ φῶς ἐν τῇ σκοτίᾳ φαίνει, καὶ ἡ σκοτία αὐτὸ οὐ κατέλαβεν - "och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" i Bibel 2000s översättning). Bara på kul testade jag att klicka på automatöversättningen av den koinégrekiska frasen (en service som finns i mobilversionen) och fick då se följande underbara resultat:


"Och jag är mitt på dagen, och skottland är mitt uppe i något."


Det ni! Nästan lika bra som den där automatöversättningen som cirkulerat ett tag på nätet, där Κύριε, ἐλέησον (kyrie eleison, "Herre, förbarma dig") återges med "Sir, take it easy". Och ja, "skottland" stavades med litet s. Notera hur översättningsmaskinen (som naturligtvis försökt med nygrekiska) blandar ihop  σκοτία ("mörker") med Σκωτία ("Skottland", eller förlåt, "skottland").

Hemliga japanska ord

Dagens japanska ord är mikkyō (密教), ordagrant (eller snarast "tecken-enligt") "hemlig lära" – det består av tecknen 密 (som läses hisoka med inhemskt japanskt uttal och mitsu med sinojapanskt – alltså från kinesiskan inlånat – uttal) och betyder "hemlig" samt 教 (som är tecknet för verbet oshieru, "undervisa" och likaså för det sinojapanska kyō, som just betyder "undervisning, lära"). Kombinerar man de sinojapanska läsningarna mitsu och kyō får man efter viss fonologisk förändring just ordet mikkyō.

Detta ord, som lämpligen kan översättas t.ex. med "esoterism", är mer konkret termen för buddhistiska esoteriska läror, allra mest specifikt Vajrayāna, den tantriska buddhistiska riktning som är vanlig i Tibet, men också har en japansk avläggare i form av Shingon (真言), vars namn betyder ungefär "verkligt ord", eller mer specifikt mantra. Shingon-buddhism är alltså "mantra-buddhism", vilket är en god beskrivning av denna – just esoteriska – riktning.

Ett annat, liknande ord som också innefattar ett tecken för "hemlig" är shinpishugi (神秘主義 ), vilket tecken för tecken blir "Gud-hemlig-åskådning", vilket är det mer allmänna ordet för "mystik", till exempel i uttryck som kurisuto-kyō-shinpishugi (キリスト教神秘主義), "kristen mystik" – notera åter kyō (教), "lära", som del av ordet för "kristendom" ("Kristus-lära")!

Man kan notera att de två tecken vi tittat på, som båda betyder "hemlig", tillsammans bildar ordet himitsu (秘密), vilket är det kanske vanligaste japanska ordet just för "hemlighet". Även det ordet kan för övrigt användas för att åsyfta buddhistisk esoterik.

Främlingscitat

Det är alltid kul när ens vetenskapliga arbete når vidare; såg för några dagar sedan att min monografi Unburning Fame citeras i Wilfred Watsons artikel "Terms for Occupations, Professions and Social Classes in Ugaritic: An Etymological Study", som publicerades i 2018 års volym av Folia Orientalia och kan läsas online här. Han citerar två gånger mina idér kring "främlings"-terminologi på indoeuropeiska och semitiska språk (kapitel 8 i boken).

Arasaa

Dagens underbara japanska ord - som jag faktiskt lärde mig så sent som igår - är arasaa (アラサー). Det visar sig att detta är en sammandragning av frasen araundo saatii (av engelskans around thirty) och alltså betecknar någon kring trettio års ålder. Likaså finns arafô (någon kring fyrtio) och arafifu (någon kring femtio). Fantastisk wasei-eigo ("japanskbyggd [kvasi]engelska")!

Identitetsutforskning

Noterar med ett snett leende att den här recensionen av State of Play, antologin om tvspelskultur som jag var med i för några år sedan, menar att jag i min artikel sysslar med "esoteric explorations of identity". Det är ju faktiskt rätt så väl funnet, faktiskt. Jag tycker verkligen att relationen mellan spelare och spelad i ett tvspel kan ha den sortens aspekter, något jag också tangerat här. I boken tar jag särskilt upp Final Fantasy X och Deadly Premonition som exempel; på senare år kan man ju inte låta bli att nämna Metal Gear Solid V - inte minst "true ending"-slutscenen (den vid spegeln, för dem som vet jag talar om), är så full av sådant att man nästan missar en del om man inte håller ögonen öppna. Ta en titt på den någon gång och notera alla växlingar, allt som händer i bakgrunden.

Vi är alla Venom Snake.

Meishi och instrument

Kom på en lustig parallellitet mellan två så olika språk som japanska och hebreiska (och, sekundärt, jiddisch) i frågan om hur man kan omtala musikinstrument.

På japanska säger man 楽器 (gakki), vilket bokstavligen (eller nja, "tecken-ligen") kan läsas som "musik-kärl" (den andra halvan, 器 [ki]  betyder just "kärl", "behållare" eller "verktyg, instrument). Notera då det hebreiska uttrycket kĕlî-zemer ("sång-kärl"), som just betyder "musikinstrument" (och sekundärt givit jiddischens klezmer, "musiker", som i sin tur blivit ett namn på en musikstil)!

För övrigt har jag gone all Japanese och beställt visitkort i samband med min SCAS-vistelse. Det ni - känner mig märkligt "vuxen" ...

Josef på SCAS!

Gör åter lite reklam för det faktum att jag om en vecka - på tisdag 20/11 klockan 11:15 - håller ett anförande med efterföljande diskussion på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala (den s.k. Thunbergssalen på Linneanum i Botaniska trädgården), under titeln:

El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph. 

Det blir fornnordvästsemitiska litterära formler, ugaritiska paralleller och till och med lite egyptiska på ett hörn. Alla intresserade välkomna!

Man kan läsa mer om evenemanget (inklusive ett abstract) här!

Bibeltokyo

Befinner mig just nu åter i Tokyo (för sjätte gången) - återkomstens glädje fyller sinnet. Japanskan fungerar bättre varje gång, och fler och fler kanjitecken sitter. Nyttan av all läsning - och för den delen japanskspråkiga twitterkontakter - gör sig påmind. Igår införskaffade jag för övrigt något jag märkligt nog inte har sedan tidigare, nämligen en japanskspråkig bibel. Parallelltextläsning är alltid kul, och något av det lärorikaste som finns i min erfarenhet. Denna översättning är ganska nutidsjapansk i stilen; borde skaffa mig en klassisk-japansk version också.

TILLÄGG: Ser att det senare finns att hitta här - men det vore kul med en fysisk bok också.

SCAS-liv

Efter att nu ha kommit nästan två månader in i mitt Pro Futura Scientia-arbete på Swedish Collegium for Advanced Study kan det vara läge att fundera lite på hur denna ganska speciella miljö är att arbeta i. Ordet som jag kommer att tänka på är "lärdomskloster" - en vacker, avskild och stimulerande miljö ägnad för förkovran och intellektuell odling. Livet här har sina likheter med livet på Svenska Institutet i Rom - människor samlas från olika håll, idéer möts och korsbefruktas. Samtalen och diskussionerna är många. Det är på många sätt en väldigt annorlunda arbetsmiljö än en traditionell akademisk institution. Ett ostressat lugn vilar över Linneanum, och det känns naturligt att röra sig fram och tillbaka mellan olika kreativa arbetsuppgifter. Det passar mig som hand i handske - jag har alltid varit mycket för att ha många projekt på gång samtidigt, och den här miljön understöder verkligen en sådan arbetsmetodik. Just det korsbefruktande, det ämnesöverskridande, sitter i väggarna.

Något alldeles speciellt.

Föredrag å SCAS

Lite reklam:


Den 20e november klockan 11:15 kommer jag att hålla ett föredrag med efterföljande diskussion (det som här kallas "seminarium", fast mer liknar ett en föreläsning) på Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala under rubriken:


"El(ohim) says: May he live! - Northwest Semitic Poetics and Egyptian Influences in the Biblical Story of Joseph".


Kom gärna och lyssna!