Ganbatte kudasai

Jag älskar det japanska verbet ganbaru. Det betyder något i stil med att "göra sitt bästa", "jobba hårt" eller kanske som det brukar heta idag med ett lite gräsligt uttryck - "ge järnet". Uppmaningen ganbatte kudasai är vanlig när man skall uppmuntra folk till en svår uppgift - engelskans hang in there är en inte helt dum översättning. Det kan sägas i alla möjliga situationer: både av chefer till underordnade för att få dem att "köra hårt" och i anime-filmer till den unge/a hjälten/hjältinnan eller vad det nu gäller. Om det känns besvärligt vid något tillfälle, tänk bara:
ganbarimashô -
"nu kör vi hårt!"

I was robbed by tuuuuu men

Jag kan inte undanhålla er denna underbara kombinerade kurs i engelska och gymnastik från japansk tv. Obetalbart.

Protoindoeuropeiskan lever... kanske

Det är lite kul att det faktiskt finns folk som vill återuppliva protoindoeuropeiska som talat kommunikationsmedel - de vill göra det till gemensamt EU-språk. Med tanke på att PIE som sådant är ett rekonstruerat språk är idén något... intressant. Men för mig som gillar indoeuropeistik är det i alla fall lite underhållande. Organisationen kallar sig Dnghu, efter det rekonstruerade proto-ordet bakom vårt "tunga", latinets lingua, tochariskans kantwo etc. Se här.

Malti

Jag gillar maltesiska - vem skulle inte uppskatta en egenartad dialekt av arabiska där mycket stora delar av ordförrådet kommer från italienska? En alldeles otroligt skojig blandning, precis som landet Malta självt, med dess nästan levantinska landskap och dess befolkning som är more catholic than the pope. Men trots katolicismen kan kyrkorna beskrivas som dar Alla - "Guds hus". Bara det att maltesiskan skrivs med latinska bokstäver är lustigt: det är det enda semitiska språk som normalt gör det. Jag tänker idag citera följande vackra sentens på maltesiska:

Il-Poeta jitwieled, mhux magħmul.

"Poeten föds, han görs inte."

Utan färg

Dagens snyggaste grekiska fras kommer ur Corpus Hermeticum XIII (Om pånyttfödelsen). Texten beskriver hur mystagogen Hermes Trismegistos leder sin elev till den befriande, religiösa insikten. Läraren och eleven stiger ur sina kroppar och får efter ett antal olika övningsmoment sin gudsuppenbarelse. Mitt under sin mystika upplevelse uppbrister så Hermes:

Ouk kechrômatismai!

... vilket betyder "jag har ingen färg". Uttalandet kommer mitt i en lång utläggning om hur man i det upplysta tillståndet saknar, form, utsträckning etc. Men det som är så snyggt är just hur författaren använder det grekiska språket i det här fallet: kechrômatismai är perfekt mediopassivum första person singularis av verbet chrômatizô ("att färga"). Den grekiska perfektformen betecknar ett kvarstående resultat av en händelse i förfluten tid (eller i detta fall avsaknaden av det, eftersom satsen är negativ), och den mediala/passiva formen betecknar att subjektet är den som utsätts för handlingen, är intensivt inblandat i vad verbet beskriver eller så får verbet ett slags reflexiv betydelse. Alltså betyder formen något i stil med "jag har inte givits någon färg, och är därför fortfarande färglös". Lysande.

Egendomlig ära

Jag finns numera på nördwikin. Jag antar att jag får se det som något slags ärebevisning.

Sarastro

Tittade ikväll på Kenneth Branaghs märkliga inspelning av Mozarts (och Schickaneders) Trollflöjten, i denna version satt i något slags idealiserad förstavärldskrigsmiljö, och tänkte då (som många gånger tidigare) på berättelsens många egenartade drag. Ta bara som exempel Sarastro och hans lustiga frimurarliknande sällskap och märkliga prövningsriter. Namnet Sarastro måste ju ha Zarathustra som bakgrund - det är inte klokt vad den halvmytiske iraniern har fått låna sitt namn till. Den gnostiska texten Zostrianos, t.ex., och till och med De kaldeiska oraklen har helt oriktigt tillskrivits Zarathustra här och där, vilket givit upphov till diverse märkliga missförstånd.

Men jag gillar verkligen Ingmar Bergmans version av Trollflöjten också - i synnerhet när Tamino kommer in i början och ropar "H-jhälp mig h-jhälp mig h-jhääääälp mig i nöden" (sångaren var österrikare, och det är inte alltid lätt med svenskan i sådana svenska produktioner...).

I morgon tidigt skall jag och min far dra oss iväg till Stockholm för att på kvällen hålla föredrag på Medelhavsmuseet om vår antika skröna. Må vägens makter stå oss bi.

Invandrare och proselyter i Förbundsboken

Ett ofta citerat, men icke desto mindre intressant ställe i den så kallade Förbundsboken i Andra Mosebok, Exodus 23:9 :

Wa-ger lo tilchatz, we-attem yeda'tem eth-nefesh hag-ger...

"En invandrare får du inte förtrycka, ni vet hur det är att vara invandrare..."

Ordet som står i centrum är ger, av verbroten g-w-r, som betyder ungefär "bo temporärt, uppehålla sig". I modern hebreiska används roten för "att bo" i allmänhet, men i bibelhebreiskan betecknar den just ett uppehälle på främmande marker. På engelska översätts det ofta med sojourn. För övrigt kommer ger i klassiska judiska texter också att betyda "proselyt", dvs. en som "flyttar in" till judendomen när han konverterar.

Grekiskt streck

Jag skriver understreckare i dagens SvD om studier i grekiska och andra klassiska språk och deras betydelse, apropå Eva-Carin Gerös nya bok Grekiska: språket, kulturen, myterna.

På TV om Cirkelmakaren

Jag och far min talade om vår roman Poeten och cirkelmakaren i TV4s nyheter ikväll, och om man vill kan man se inslaget här.

Elamitiska personändelser

Elamitiska, språket i Elam i det som idag är Iran, var något helt egenartat. Inte var det släkt med indoeuropeiska eller afroasiatiska språk eller ens med sumeriska - det närmsta man har föreslagit är att det skulle ha att göra med de dravidiska språken i Indien, men det är ett mycket osäkert förslag. En av de saker som är så eget med elamitiskan är de faktum att man kunde böja substantiv i person, alltså "jag, konungen", "du, konungen" eller "han, konungen". Det rör sig alltså inte om ägarsuffix utan om identiteten på ordet självt. "Konung" hette sunki, men om det var konungen som talade om sig själv hette det sunkik. I andra person hette konungen sunkit och i tredje sunkir.Man brukar kalla dessa former "lokutiv", "allokutiv" och "delokutiv". Med ändelsen -me får man ett abstrakt substantiv: sunkime är alltså "konungadöme". Detta att personböja substantiv är extremt ovanligt. Det lär förekomma ett liknande system i khoisanspråket Nàmá, men annars tror jag att det är ganska unikt...

Föredrag i museal miljö

Den 22:e maj kommer jag och min far Örjan att hålla föredrag på Medelhavsmuséets vänner i Stockholm om skrivandet av vår antika roman Poeten och cirkelmakaren. Det hela sker i anslutning till föreningens årsmöte 17.30, och det skall tilldra sig i muséets hörsal. Vi kommer att tala om den historiska bakgrunden till romanen, om de filosofiska och litterära tankar som vi leker med i berättelsen och allmänt om hur skrivandet gick till. Boken kommer också att säljas i anslutning till föredraget. Läs mer här!

Tyskar och háček

Det är inte bara våra nordiska å-ä-ö som fascinerar. Diakritiska tecken av alla de slag tycks utöva en svårslagen dragningskraft, uppenbarligen också på tyskar, som ju själv har sina umlaut att yvas över. Denna servett hittade min fästmö på en tysk restaurang nära gränsen mot Tjeckien, och jag är mycket glad att hon förevigade den:



Notera hur s med háček används någorlunda "korrekt" som transkription av tyskans sch!

I försvaret

Språkförsvaret uppmärksammar en artikel jag skrivit i tidskriften Ikaros.

Stenläggning och kampsport

Dagens egendomliga betydelseutveckling:

Det bibelhebreiska verbet רצף(konventionellt uttal ratzaf) betyder ungefär "stenlägga, ordna stenar, klä med stenar, lägga in som med stenar". Det används bland annat i Höga Visan 3:10. Av detta verb avleds sedan substantivet retzef, som i Bibeln syftar på en sten som lagts i ordning på detta sätt.

Själva verbroten får sedan på mishnahebreiska en utökad betydelse ("ordna, lägga i ordning", till och med om växter). Man får anta att det är ur denna betydelse senare hebreiska får substantivformen retzef att betyda "ordning, sekvens, kontinuitet". Och riktigt lustigt är det att detta ord tagits upp i den israeliska stridskonsten Krav Maga som benämning på den "oavbrutna, flytande rörelse" som skall karakterisera kamptekniken. När en person som tränar KM talar om retzef har han eller hon verkligen inte några stenläggningar i åtanke... se där hur betydelser kan ändra sig!

Nätbokhandelssläpp

Min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren är nu tillgänglig på både Bokus och Adlibris - de är tidigt ute på nätet!