Befinner mig just nu på ett av mina favoriställen, nämligen Svenska institutet i Rom - ett av de beramade Medelhavsinstituten. Skall snart skriva mer härifrån - men först får ni hålla till godo med en bild från resan hit, tagen av min kära hustru Rebecca Bugge, på son och far Wikander på vandring i Marzabotto, platsen för den antika etruskiska staden Kainua!
Vi har just installerat oss här på institutet; det är alltid en fantastisk upplevelse att få bo här, mitt i ett enda stort bibliotek. Som ett lärdomskloster mitt i den romerska hettan. Terrassen. Böckerna. Träden.
Det är något alldeles speciellt.
"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
fredag 8 juli 2016
lördag 2 juli 2016
Konfessionella friskolor och Världen idag
I en arg artikel i den kristna (och tämligen konservativa) tidningen Världen idag
skrivs apropå de nuvarande mediala och politiska grälen kring
konfessionella friskolor att gymnasieministern har fel om Skollagen och
att den minsann inte alls säger att skolan skall vara sekulär -
utan att sagda lag säger att undervisningen skall
"förmedla värden i enlighet med kristen tradition och västerländsk
humanism". Världen idag skriver:
"Skollagen säger inte alls att undervisningen ska vara sekulär, utan tvärtom att skolan ska förmedla värden i enlighet med kristen tradition och västerländsk humanism."
Hmm, tänkte jag. Kan detta verkligen stämma?
Nix, är svaret. Jag letar förgäves i Skollagen (på riksdagens hemsida) och hittar alls ingen sådan formulering. Efter lite vidare letande visar det sig att Världen idags formulering istället sannolikt kommer från Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet från 2011. Det är något ganska annat än Skollagen.
I den texten (Läroplanen) står det förvisso på sidan 7 att vissa värden skall förmedlas och att "[i] överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Men detta är ju minst sagt en ganska vag formulering ("i överensstämmelse med ..."). Den säger alltså som jag förstår det inte att värdena i sig nödvändigtvis skall vara kristna utan att förmedlingen skall vara i överensstämmelse med kristna värderingar (och humanism). Och det står inte flaska om att undervisningen skulle vara konfessionell.
OCH ÄNNU VIKTIGARE: I meningen som följer direkt på den formuleringen står följande:
"Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell."
... alltså i praktiken precis det som Världen idag sade att "Skollagen" inte hävdade.
Men detta är alltså inte Skollagen. I Skollagen står följande:
"6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med
offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell
inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara
frivilligt."
Här står alltså att undervisningen skall vara icke-konfessionell, men att "[u]tbildningen i övrigt" vid fristående skolor får ha konfessionella inslag, som skall vara frivilliga. Notera "utbildningen i övrigt". "Undervisningen" skall om jag tolkar texten rätt ändå vara icke-konfessionell.
Oavsett vad man tycker i sakfrågan kan man väl hålla sig till vad det står, tänker jag.
Vill man läsa mer om mina tankar om sekularitet och sådant kan man titta här.
(Baserat på ett tidigare, kortare Facebook-inlägg av yours truly).
"Skollagen säger inte alls att undervisningen ska vara sekulär, utan tvärtom att skolan ska förmedla värden i enlighet med kristen tradition och västerländsk humanism."
Hmm, tänkte jag. Kan detta verkligen stämma?
Nix, är svaret. Jag letar förgäves i Skollagen (på riksdagens hemsida) och hittar alls ingen sådan formulering. Efter lite vidare letande visar det sig att Världen idags formulering istället sannolikt kommer från Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet från 2011. Det är något ganska annat än Skollagen.
I den texten (Läroplanen) står det förvisso på sidan 7 att vissa värden skall förmedlas och att "[i] överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Men detta är ju minst sagt en ganska vag formulering ("i överensstämmelse med ..."). Den säger alltså som jag förstår det inte att värdena i sig nödvändigtvis skall vara kristna utan att förmedlingen skall vara i överensstämmelse med kristna värderingar (och humanism). Och det står inte flaska om att undervisningen skulle vara konfessionell.
OCH ÄNNU VIKTIGARE: I meningen som följer direkt på den formuleringen står följande:
"Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell."
... alltså i praktiken precis det som Världen idag sade att "Skollagen" inte hävdade.
Men detta är alltså inte Skollagen. I Skollagen står följande:
"6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med
offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående
förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell
inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara
frivilligt."
Här står alltså att undervisningen skall vara icke-konfessionell, men att "[u]tbildningen i övrigt" vid fristående skolor får ha konfessionella inslag, som skall vara frivilliga. Notera "utbildningen i övrigt". "Undervisningen" skall om jag tolkar texten rätt ändå vara icke-konfessionell.
Oavsett vad man tycker i sakfrågan kan man väl hålla sig till vad det står, tänker jag.
Vill man läsa mer om mina tankar om sekularitet och sådant kan man titta här.
(Baserat på ett tidigare, kortare Facebook-inlägg av yours truly).
fredag 1 juli 2016
Hepp pepp!
Ingen som vill prova att gissa på den senaste språktävlingen? Har bara fått in en gissning hittils - så på det, på det! Skriv gissningar i kommentarerna!
måndag 27 juni 2016
ἐλθέ, μάκαιρα θεά
Nattens textbit består av några vackra hexameterrader:
ἐλθέ, μάκαιρα θεά, μαλ' ἐπήρατον εἴδος ἕχουσα·
ψυχῇ γάρ σε καλῶ σεμνῇ ἁγίοισι λόγοισιν.
"Kom, o välsignade gudinna, du som äger en så vacker åsyn;
ty jag åkallar dig med upphöjt sinne, med heliga ord."
Orden är slutet på en av de Orfiska hymnerna, närmare bestämt till Aphrodite. Man måste älska de fuskhomericerande dativpluralformerna på -οισι(ν)! Hymnerna hade en stor roll inte minst för Marsilio Ficino på 1400-talet; han översatte dem också till latin och sjöng dem som del i sina åkallanden av planeterna. En modern insjungning av latinska versioner av hymnerna kan man hitta på den välljudande skivan Secrets of the Heavens, som också innehåller små textstycken av Ficino och diverse renässansmusik.
ἐλθέ, μάκαιρα θεά, μαλ' ἐπήρατον εἴδος ἕχουσα·
ψυχῇ γάρ σε καλῶ σεμνῇ ἁγίοισι λόγοισιν.
"Kom, o välsignade gudinna, du som äger en så vacker åsyn;
ty jag åkallar dig med upphöjt sinne, med heliga ord."
Orden är slutet på en av de Orfiska hymnerna, närmare bestämt till Aphrodite. Man måste älska de fuskhomericerande dativpluralformerna på -οισι(ν)! Hymnerna hade en stor roll inte minst för Marsilio Ficino på 1400-talet; han översatte dem också till latin och sjöng dem som del i sina åkallanden av planeterna. En modern insjungning av latinska versioner av hymnerna kan man hitta på den välljudande skivan Secrets of the Heavens, som också innehåller små textstycken av Ficino och diverse renässansmusik.
lördag 25 juni 2016
There and back again
Om en vecka (ungefär) drar vi söderut. Det var fyra år sedan jag var på
Rominstitutet senast. Då påbörjade jag de första skisserna till mitt indoeuropeisk-bibliska projekt, som jag sedan under ett år hade Vetenskapsrådets finansiering för. Nu är boken godkänd för publicering och skall ges ut - den tänkta titeln är Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible. En passande inclusio att återvända till Institutet nu - det känns nästan lite högtidligt!
Etiketter:
exegetik,
protoindoeuropeiska,
Rom,
Unburning Fame
fredag 24 juni 2016
Iriska svärd
Sitter och övar lite forniriska - ett trevligt men svårt språk. Stavningen är oerhört invecklad (och onormerad), verbböjningarna är komplicerade ... men språket är väldigt kul. Något jag själv finner fascinerande är hur ett så gammalt - och på många sätt ålderdomligt - indoeuropeiskt språk har en del typologiska drag som en semitist som jag känner mig mycket hemma med (t.ex. verbet först i meningar, böjda prepositioner). Dessa egenheter har tillochmed fått vissa att framlägga idén att det skulle ha funnits ett semitiskt (eller annat afroasiatiskt) substratspråk som påverkade de ökeltiska språken en gång i tiden. Själv tycker jag det låter något långsökt ... men parallellerna är ändå skoj ur ett rent typologiskt perspektiv.
Den här utmärkta boken använder jag. Rekommenderas (har också rekommenderat den tidigare)! I den kan man få öva sig på att översätta underbart mysko meningar som:
Pridchait int ṡacairt scél nDé donaib lóechaib, acht marbait ind loích inna sacartu cosnaib claidbib.
"Prästerna predikar Guds berättelse för krigarna, men krigarna dödar prästerna med svärden."
Uppbyggligt?
Den här utmärkta boken använder jag. Rekommenderas (har också rekommenderat den tidigare)! I den kan man få öva sig på att översätta underbart mysko meningar som:
Pridchait int ṡacairt scél nDé donaib lóechaib, acht marbait ind loích inna sacartu cosnaib claidbib.
"Prästerna predikar Guds berättelse för krigarna, men krigarna dödar prästerna med svärden."
Uppbyggligt?
måndag 20 juni 2016
Liten språktävling
Här återupptar vi traditionen med små "gissa språket"-tävlingar, som förekommit på bloggen både en och tre gånger. Kom med era gissningar i kommentarer, känn er kreativa!
Frågan för dagen är:
på vilket språk heter ordet "jag" (åtminstone i stavad form) så mycket som anuki?
Frågan för dagen är:
på vilket språk heter ordet "jag" (åtminstone i stavad form) så mycket som anuki?
måndag 6 juni 2016
Ugarit, bokserie och boogie woogie!
Har fått reda på att min kommande monografi Unburning Fame: Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible har accepterats för publicering i serien Coniectanea Biblica Old Testament Series! Yey!
För att fira detta spelade jag in mig själv vid piano, spelande en Ugarit-boogie. Blev rätt bra, tycker jag själv. Ses nedan:
För att fira detta spelade jag in mig själv vid piano, spelande en Ugarit-boogie. Blev rätt bra, tycker jag själv. Ses nedan:
Etiketter:
böcker,
musik,
protoindoeuropeiska,
ugarit,
ugaritiska
tisdag 31 maj 2016
Ekkrönika
Min senaste krönika i Kvällsposten/Expressen handlar om inget mindre än ett sannolikt låneord från semitiska språk till hettitiska! Läs här!
Etiketter:
artikel,
artiklar,
Expressen,
hettitiska,
Kvällsposten,
semitiska språk
måndag 30 maj 2016
Riss!
Kan nämna att jag är med på ett hörn i senaste numret av den trondheimska tidskriften Riss, med en artikel om min vetenskapsrådsstödda forskning kring indoeuropeiska motiv inlånade i Gamla testamentets värld!
Etiketter:
artikel,
artiklar,
gamla testamentet,
protoindoeuropeiska
fredag 27 maj 2016
Glad dubbelserafrecension
... Och här har vi en ny, trevlig dubbelrecension hos Litteraturmagazinet av de två hittills utgivna delarna av min fantastikserie Stjärnan, gryningens son, alltså Serafers drömmar och dess fortsättning Den trettonde funktionen. Recensenten Daniel Gunnarsson skriver:
"Även den filosofiska frågan kring vår framtid och hur/om vi kan/bör påverka vilken värld vi skapar eller om just den kunskapen gör att vår påverkan kanske istället blir missriktad samt vem som i så fall har rätt att fatta ett beslut av den digniteten finner jag utmanande.
På det hela taget en intressant och spännande serie där jag verkligen ser fram emot nästa del.´[...] Detta ser jag inte som ungdomsfantastik utan jag ser här en något äldre målgrupp då böckerna har en hög komplexitet och kräver en hel del av läsaren."
"Även den filosofiska frågan kring vår framtid och hur/om vi kan/bör påverka vilken värld vi skapar eller om just den kunskapen gör att vår påverkan kanske istället blir missriktad samt vem som i så fall har rätt att fatta ett beslut av den digniteten finner jag utmanande.
På det hela taget en intressant och spännande serie där jag verkligen ser fram emot nästa del.´[...] Detta ser jag inte som ungdomsfantastik utan jag ser här en något äldre målgrupp då böckerna har en hög komplexitet och kräver en hel del av läsaren."
Etiketter:
Den trettonde funktionen,
recension,
recensioner,
Serafers drömmar
söndag 22 maj 2016
Samlade twittrade ord!
På senare tid har jag roat mig med att på mitt twitterkonto lägga ut "dagens hettitiska ord" (och ibland något luviskt eller ugaritiskt). Kalla det främreorientalisk språkfolkbildning!
Här tänkte jag sammanfatta den skörd som hittills förekommit. Jag återger dem som jag skrivit dem å twitter, dvs. på engelska. När jag tittar igenom dem ser jag att det blivit mycket fler än man kunde tro - och på fler språk. Hettitiska är som sagt det vanligaste, men flera andra språk har det blivit. Och fler ord kommer! Här är de hittills samlade:
Alwanzatar ("sorcery").
Ḫarpanalla/i- ("rebel"). [luviska]
Išḫaššara- ("lady").
Kappi- ("small").
Ḫurzašdu ("may he/she/it curse!").
Kallištarwana- ("party, feast").
Aruna- ("sea").
Ḫūmant- ("all").
Idālu- ("evil").
Negna- ("brother").
Massana/i-, "god". [luviska]
Ḫalki- ("grain").
bṯn ("serpent, snake, dragon") [ugaritiska]
Ḫarki- ("bright", "white").
Kattaluzzi- ("threshold").
Azzu- ("horse"). [luviska]
Hamsukala- ("great-grandson"). [luviska]
Keššar ("hand").
Zarza ("heart") [luviska]
Zamakur ("beard").
Murṣu(m) "Disease, illness". [titta, ett ord på akkadiska smög sig in också!]
ʾuṣbuʿātu-ha ("her fingers"). [ugaritiska]
Išḫaḫru- ("tear").
ḏhrt ("dream, vision") [ugaritiska]
Ḫappiriya- ("city").
Kussiʾu ("throne"). [ugaritiska]
Tarḫuilātar ("strength, courage, heroism")
Kūruriyaḫḫešker ("they kept being hostile, they kept behaving like enemies, they kept waging war").
Zaḫḫiyawaštati ("we [will] fight each other").
Hantawata/i- [luviska]
Ḫenni ("now") [hurritiska!]
Här tänkte jag sammanfatta den skörd som hittills förekommit. Jag återger dem som jag skrivit dem å twitter, dvs. på engelska. När jag tittar igenom dem ser jag att det blivit mycket fler än man kunde tro - och på fler språk. Hettitiska är som sagt det vanligaste, men flera andra språk har det blivit. Och fler ord kommer! Här är de hittills samlade:
Alwanzatar ("sorcery").
Ḫarpanalla/i- ("rebel"). [luviska]
Kappi- ("small").
Ḫurzašdu ("may he/she/it curse!").
Kallištarwana- ("party, feast").
Aruna- ("sea").
Ḫūmant- ("all").
Idālu- ("evil").
Negna- ("brother").
Massana/i-, "god". [luviska]
Ḫalki- ("grain").
bṯn ("serpent, snake, dragon") [ugaritiska]
Ḫarki- ("bright", "white").
Kattaluzzi- ("threshold").
Azzu- ("horse"). [luviska]
Hamsukala- ("great-grandson"). [luviska]
Keššar ("hand").
Zarza ("heart") [luviska]
Zamakur ("beard").
Murṣu(m) "Disease, illness". [titta, ett ord på akkadiska smög sig in också!]
ʾuṣbuʿātu-ha ("her fingers"). [ugaritiska]
Išḫaḫru- ("tear").
ḏhrt ("dream, vision") [ugaritiska]
Ḫappiriya- ("city").
Kussiʾu ("throne"). [ugaritiska]
Tarḫuilātar ("strength, courage, heroism")
Kūruriyaḫḫešker ("they kept being hostile, they kept behaving like enemies, they kept waging war").
Zaḫḫiyawaštati ("we [will] fight each other").
Hantawata/i- [luviska]
Ḫenni ("now") [hurritiska!]
Etiketter:
hettitiska,
hurritiska,
internet,
luviska,
twitter,
ugaritiska
tisdag 10 maj 2016
Föredrag och debatt
Mycket sent påpekande, jag vet - men jag kan ju nämna att vid 17.15 idag på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund håller prof. Paula Fredriksen föredrag på temat "How Jewish is God?", följt av paneldebatt med Göran Rosenberg och undertecknad, under ledning av prof. Samuel Rubenson. Läs annons här!
måndag 9 maj 2016
Fundering om arameiska
En sak jag funderat på idag är detta med arameiska. När man hör talas om arameiska idag är det inte sällan därför att en dialekt av språket (galileisk arameiska) var modersmål för Jesus från Nasaret ("Jesu eget språk", etc.). Jag har själv nämnt det förhållandet i en av mina böcker. Men på ett sätt är kopplingen mindre ståtlig än den kan verka. Arameiskan var spridd över hela Främre Orienten, något som tog sin början redan under nyassyrisk och nybabylonisk tid. Att just Jesus talade arameiska är egentligen inte särskilt speciellt: visst gjorde han det, men det gjorde oerhört många andra också, i hela det vi idag kallar Mellanöstern.
Särskilt märkligt blir det när man idag hör sägas att de minoriteter från Främre Orienten som talar nyarameiska språk (assyrier/syrianer/kaldéer och andra) talar "Jesu eget språk". Det stämmer ju inte; arameiskan delades redan i antiken upp i dialekter som skilde sig tillräckligt åt för att räknas som olika språk, och de moderna arameiska språken är helt olika både från varandra och från antikens varianter. Det är som att säga att svenskar talar "Gorm den gamles språk" eller (kanske ännu mer träffande) "Hlewagastiz Holtijaz'" språk. Språk förändras och splittras med tiden, så enkelt är det.
Särskilt märkligt blir det när man idag hör sägas att de minoriteter från Främre Orienten som talar nyarameiska språk (assyrier/syrianer/kaldéer och andra) talar "Jesu eget språk". Det stämmer ju inte; arameiskan delades redan i antiken upp i dialekter som skilde sig tillräckligt åt för att räknas som olika språk, och de moderna arameiska språken är helt olika både från varandra och från antikens varianter. Det är som att säga att svenskar talar "Gorm den gamles språk" eller (kanske ännu mer träffande) "Hlewagastiz Holtijaz'" språk. Språk förändras och splittras med tiden, så enkelt är det.
tisdag 3 maj 2016
Låt oss tala allvar!
Jag brukar ganska sällan
skriva om politik på den här bloggen – det händer, men jag har försökt hålla
det begränsat. Detta beror på att jag menar att jag i min roll som forskare,
författare och folkbildare inte vill trycka ned mina åsikter i någons hals. Men
ibland måste man tala. Det här är ett sådant fall.
Runt oss ser vi nämligen i
Sverige en djupt obehaglig kantring mot xenofobi, oreflekterad nationalism och
– inte minst – islamhat. Om detta måste man tala. Mot detta måste man markera.
Islam är en av de religioner
som vuxit fram i den antika Främre Orient vars texter och kulturer jag älskar.
Den har till stor del burits av ett av de semitiska språk jag älskar. Och den
är en av Sveriges största religioner idag. Det senare är ett faktum. Inte något
att skrämmas av, inte något att skapa nidbilder av.
Nu får vi gång på gång höra att
det är ”för mycket”, att det pågår en islamisering, att vi måste skydda vårt
lands västerländskhet mot det muslimska och – underförstått – terroristiska
inflytandet. Att folk inom kultur, media och universitet är för ”snälla mot
islam”.
Nu tänker jag avslöja några saker för er:
Nej, svenska kulturpersoner gillar inte
ISIS/Dāʿesh.
Nej, svensk vänster hatar inte Sverige.
Nej, svenska akademiker är inte ”indoktrinerade
kulturmarxister”. Faktum är att de rätt sällan är marxister. För sällan, om man
frågar mig.
Nej, Det finns ingen liberalmarxistisk
konspiration för att islamisera Sverige.
Och kanske viktigast: Sverige ÄR INTE
islamiserat.
Med tanke på hur många s.k. ”etniska muslimer” (i sig ett
oerhört dumt uttryck – islam är en världsåskådning, inte en etnicitet) det
finns i Sverige är det snarare anmärkningsvärt hur lite muslimsk kultur man ser i svensk mainstream. Om Sverige vore
”islamiserat” i den mening islamofoberna förfasar sig över skulle det inte
handla om att det finns ḥalālmat på skolor. Det skulle handla om att ickemuslimska
religiösa yttringar aktivt förbjöds. Om att den svenska majoritetskulturen på
något sätt hotades.
Det gör den inte.
Och så är det frågan om islams förhållande till våldsamma
passager i källtexter och historia. Och den frågan är, som vad gäller alla
religioner, mångfacetterad. En tradition med en levande teologisk diskussion
och texttolkningstradition har alltid många olika attityder och
förhållningssätt till texter – vilka man håller fram, vilka man går mer eller
mindre tyst förbi. Vilka som kommer att bli de vanligaste i framväxande svensk
och europeisk islam är inte lätt att säga. Och det bör vi därför inte sia om.
Och om vi skall uttala oss om islamisk texttradition måste vi göra det genom
ett bildat, exegetiskt studium – och inte genom ”quote-mining” och
fiendebildstänkande.
Och om Dāʿesh: ja, så gott som
alla är mot dem. Det är inget radikalt och omstörtande med att vara mot Dāʿesh och saudisk
wahhabism. Och visst måste vi motarbeta jihadistisk terrorism. Det är
självklart. Det råder total politisk konsensus om det i den svenska öppna debatten.
Jag upprepar: Det råder i svensk politisk
debatt total konsensus om att jihadistisk terror skall motarbetas å det
kraftigaste. Huruvida det är så är inte en seriös frågeställning. Det finns
ingen framstående public intellectual i svensk debatt som sitter och säger att
man bör stödja Dāʿesh. De få gånger någon sagt något som vagt kunnat tolkas
åt det hållet har den mediala domen snabbt blivit hård. Detta är fakta.
Och åter detta om obehagliga Qurʾān och ḥadıth-passager.
För den som vill är mängden av s.k. västerländska (kristna och ickekristna)
exempel på obehagliga passager i källtexter och obehagligt applicerande mycket
stort. Faktum är att det är banalt att påpeka det. Väldigt många
tanketraditioner (kristendom, marxism, judendom, islam, hinduism och många
andra – och ja, även buddhism) har sådana obehagligheter. Detta är inte
undanflykter, det är fakta. Och det blir väldigt uppenbart om man ägnar sig åt
textforskning. Att bara se detta hos dem man upplever som främmande är mest ett
uttryck för människans drift att demonisera grupper man upplever som främmande.
Denna atavistiska vilja att fiendeförklara dem som är annorlunda bör
intellektuella inte understödja – vi bör motarbeta den. Och vill man veta något
om t.ex. islamisk texttradition finns god forskning och goda akademiker att
tillgå. Tala med dem och inte minst – tala med muslimer själva. Sitt inte bara
och ”tyck” om hur ”islam är”.
För övrigt ser jag under senare tid en obehaglig retorisk
rörelse på vissa håll, där man vill skapa och framhäva något slags konglomerat
av ateistisk liberalkonservatism och kristendom och lansera denna egenartade tulipanaros
som ”västerländsk ideologi”.
Det finns
ingen sådant allmänt västerländsk ideologi. Hur skulle det kunna? Västerländskt
tänkande omfattar kristendom, judendom, islam (ja!), kommunism, liberalism,
miljöaktivism, nazism, anarkism, monarkistisk absolutism, marknadskonservatism,
korporativfascism, yttrandefrihets- och censurvurmande, ulrademokratism och
diktaturhyllningar. Allt detta är ”västerländskt”. Att försöka skapa något
slags enat ”kristo-liberal-konservativ” front mot allt man ogillar
(”islam-marxism” eller någon annan märklig sammanslagning?) är oärligt. Och
poänglöst. Västerlandet är ett ideologiskt myller. Vi behöver verkligen ingen
”västerlandsnationalism”.
Och en sak till: man ser ibland folk göra jämförelser
mellan den stora muslimska invandringen till Europa och en ”långsam ockupation”
av något slag, som om dagens muslimska invandrare vore det Ottomanska imperiets
soldater.
Denna
jämförelse är nonsens. Den relevanta jämförelsen är istället utvandringsvågorna
från Europa till USA under 1800- och tidigt 1900-tal. Från fattigdom och
religiöst förtryck – och i detta fall ofta krig - drar folk till främmande land
för att söka lyckan. Detta är ingen långsam ockupation – det är människors kamp
för ett värdigt liv.
Vi kan inte vara mot människors kamp för ett värdigt liv.
Då är vi nämligen inte själva moraliskt värdiga.
Dixi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)