Dagens tema är lustiga ord man använde som barn. Här är två som förekom flitigt i min vänkrets när jag var cirkus tio år gammal:
NOLFTE
... dvs. ordningstalet för "noll". I synnerhet rörande liv i data- och tvspel: "har man ett nolfte liv i det här spelet"?
LIFFSIG
Förkortat av "livsfarlig", gärna beundrande för något virtuost - "fan va liffsigt gjort!"
Känns de två igen? Har ni andra liknande exempel?
5 kommentarer:
”Nollte” används ju i matematiken som ordningstalet för ”noll”. ”Nollte graden” t.ex.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nollte
Jag minns att min dotter plockade upp "livs-" som ett allmänt förstärknings-prefix, t ex om mat: "Det här var livsgott!.
Janne
Olof: "nollte", ja - men det fick inte med det underbara f-et!
Janne: Se där, en klar parallell!
Jag är förskollärare med många års erfarenheter.Ja, barn uppfinner ordböjningar och egna ordvändningar. En mycket intressant sida av mitt arbete är det, att få vara med om detta. På en förskola där jag arbetade använde barnen konsekvent ordet 'brasa'...som ett verb alltså.
"...nu brasar vi den här kojan tycker jag.." eller " Oj, tornet brasade" . Ingen av oss pedagoger rättade dem men vi använde det vanliga ordet 'rasa' så att de skulle höra vad som är vedertaget språkbruk. Men småbarnen härmade de större barnen istället för oss, så denna ordvändnig levde vidare år efter år. Fler liknande exempel minns jag från just den förskolan. Intressant tycker jag.
Med sådana attityder hos ungarna kan språk inte bli långlivade. Var inte klassiskt latin egentligen ett överklassfenomen?
Någon romare lär ha klagat på, att ett fördrag med Karthago, på gammallatin, var obegripligt efter bara ett par sekler. Då sprang folk redan omkring och talade vulgärt.
Vi kan väl tacka Gustav Wasas Bibel, husförhören, skollärarna, rottingarna och risen, för att vi idag hjälpligt (men knappt) kan förstå 500-åriga svenska texter.
Skicka en kommentar