Har funderat en del på de intressanta typologiska parallellerna mellan maltesiska och modern hebreiska. Båda språken är semitiska språk som påverkats starkt genom interaktion med indoeuropeiska språk, både i fråga om ordförrådet och (inte minst) i ljudsystemet. Både modern hebreiska och maltesiska har nämligen tappat några av de mest typiskt ursemitiska konsonantljuden, nämligen faryngalen (svalgljudet) ‘ayin och de så kallade emfatiska konsonanterna (konsonanter som t och liknande som, åtminstone på arabiska, uttalas med en samtidig förträngning av svalget som får konsonanten att låta "tjock" och ihålig). Båda språken har kvar ‘ayin i stavningen (på maltesiska stavas det med den intressanta bosktavskombinationen għ, som just kallas għajn), men de uttalas av de flesta inte som egna ljud, utan påverkar idag mest omkringliggande vokaler och liknande. Interaktionen med indoeuropeiska har gjort dessa två semitiska språk ganska speciella - ett fascinerande exempel på språkpåverkan!
Andra har också funderat kring detta, t.ex. Paul Wexler, som själv är av den speciella uppfattningen att modern hebreiska är att betrakta som relexifierad slaviska (!) .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar