Nedan ser man hur jag fredagen den 31/5 2013 ikläddes min doktorshatt, ett år efter att jag avlade själva doktorsexamen. För mig som uppskattar ritualism var det hela mycket stämningsfullt (det är jag som står på högersidan i bilden och får hatten satt å huvudet):
6 kommentarer:
Grattis! Jag hoppas de latinska fraserna fortfarande används? Får jag fråga i så fall vilket latinuttal som användes? Just "accipe" kan ju uttalas på lite olika sätt... I ceremonin i Bergmans "Smultronstället" säger de till exempel "axipe" -- helt logiskt enligt traditionellt svenskt uttal antar jag, men kanske något överraskande för dem som är vana antingen med italienskt eller klassiskt uttal.
Jodå, alltihop är på latin. Latinuttalet varierade märkbart mellan svenskt gammaldags ("axipe"), lite klassicerande ("akkipe") och italienskt.
Varje språks uttal förändras i tid och enligt ort och situation (social e.d.), såsom vi vet bra. Men Cicero [kikero(:)] och Caesar [kaisar, kaesar] skulle ha uttalat [akkipe pi:leum].
Vid universitet kan man givetvis uttala enligt dess egen tradition. Jag eftersträvar det romerska uttalet från ca. 50 f.Kr.
Jodå, självklart. När man läser latin i Lund använder man ju naturligtvis normalt det högklassiska uttalet (och det gör jag i princip alltid själv, förutom i körsammanhang och liknande). Det är bara i sådana här ceremoniella sammanhang det "traditionella" medeltida uttalet dyker upp.
Mm, men hur klassiskt är uttalet egentligen, i praktiken? Hur står det till med t.ex. vokalkvantiteterna i Lund? Hur uttalas V, eller M i slutet på ord? Enligt min egen erfarenhet är det väldigt sällan man hör svenskar uttala latin på ett sätt som avviker från normal svensk fonologi -- man ska vara glad om man slipper svenska u:n eller grava accenter. Därför gillar jag att du använde termen "klassicerande" uttal i din första kommentar.
Johannes: v och slut-m och kvantiteter - absolut har du rätt i detta (vad gäller de flesta). Och i synnerhet vad gäller de svenska u-na :-) .
Skicka en kommentar