Jag kan ingen tibetanska, men det verkar vara ett skojigt språk. Bara detta att "Lama" (som i Dalai) stavas "blama" om man transkriberar det tecken för tecken, att namnet på hans religiösa inriktning Gelug-pa stavas "dge-lugs-pa" och att den buddhistiska inriktningen "Kadampa" stavas "bka'-gdams-pa". Ledaren för Gelug-pa bär titeln "dga’-ldan khri-pa", vilket naturligtvis uttalas "Ganden Tripa". Underbart :-)
Det kallar jag ett konservativt stavningssätt - den tibetanska stavningen fastställdes nämligen på 1000-talet, och det hela uttalas ju rätt annorlunda tusen år senare. Lite engelskt, nästan.
2 kommentarer:
Det blir liksom ett alfabet som urartar till piktogramskrift. Man kan inte längre se på tecknen i ordet hur det uttalas.
Alternativt får man, efter de senaste 1000 årens ljudskridningar, synnerligen originella ljudvärden hos de latinska tecknen. Inget problem internt, bara det är konsekvent för tibetanska skolbarn.
Jag pendlar över Öresund och kommer osökt att tänka på danska språket och dess svårgenomträngliga uttal...
Skicka en kommentar