En av de roligaste sakerna jag hade äran att göra förra året var att i slutet av detsamma ge ut min nya bok Den undflyende ormen: kampen mot drakar, kaos och undergång från Bibeln till vår tid. Boken handlar om stormgudar och kaosdrakar i antika semitisk- och indoeuropeiskspråkiga texter och dess reception i västerländsk esoterism och även i modernare allmänkultur. Boken har blivit väl mottagen, bland annat i form av en fin understreckare i SvD signerad Kristoffer Leandoer.
Bland de stimulerande sakerna med att skriva denna bok är hur den på många sätt sammanfattar min forskning från de senaste tio-femton åren: lingvistiskt nedärvda poetiska fraser (Watkins! Watkins!) tillsammans med mina studier av forntida semitisk-indoeuropeiska kulturkontakter. Just dessa två har ju blivit något av mina signum som forskare (och jag fick till och med in lite historisk fonologi!), och att få applicera dem tillsammans på ett material som ligger mig så nära om hjärtat, och försöka göra det i en populäriserande stil, var verkligt stimulerande. På många sätt kanske den mest "Wikandriga" bok man kan läsa, om nu det betyder något!
Att vandra tillbaka genom sin egen forskning i ett ämne, sammanfatta den och sedan gå vidare var faktiskt väldigt stimulerande. En del av argumenten (om en lånad drakdödarfras ur tidig indoeuropeiska som avbildades med fonetisk-utsmyckande tekniker på semitiska) har jag publicerat innan i rent inomakademiska former, men sedan gick jag vidare, och tog med en del nya resonemang, till exempel en del idéer jag har om den Prästerliga skapelseberättelsen i Genesis 1. Nytt i det äldre, så att säga, och en möjlighet att bygga en större cirkel kring det hela, så att säga, kring tankar jag arbetat med under lång tid, under mitt Pro Futura-fellowship och delvis även tidigare. En väldigt intressant övning,
Och så Martinez de Pasqually förstås: man får aldrig glömma Martinez de Pasqually! Eller tochariska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar